I brevet nedan, ställt till Kommunal, tackar Ulf Lundell för kulturstipendiet:

 
Stockholm 21.V.98 

Hej! 

Och tack.
Jag känner mig givetvis djupt hedrad.
Jag är dessvärre förhindrad att personligen mottaga priset eftersom jag lämnar landet den 26 denna månad för en vistelse i Italien där jag ämnar skriva klart en hemskt tjock bok som jag hållit på med alldeles för länge.

Jag ber dej därför att å det varmaste hälsa alla barnskötare, skolmåltidsbiträden, särskilt dom, min mor jobbade som det en gång, städare, renhållningsarbetare, brandmän och andra inom Kommunal och säja att det finaste pris man kan få kommer från ens egna. Det är ett erkännande som smäller mycket högre än mer akademiskt utformade utnämningar. Jag kan kanske kallas "klassresenär" eftersom jag bröt upp från min medfödda vistelseort i tidiga år, men jag har alltid längtat hem. Dock inser jag ju att det inte blir det lättaste att återvända. 

Jag får göra mitt jobb i den förskingring jag nu hamnat i genom detta mitt övermodiga tilltag, men tiderna var såna då och möjligheterna tycktes många och jag hade inte en chans så jag tog den. Jag arbetar oförtrutet vidare för i hemlösheten finns inget annat att göra. Att få Ert pris gör att jag faktiskt känner mig lite verkligare, att mitt arbete får en handfastare karaktär, får konturer. Innan jag som det så vackert heter "slog igenom" 1975 gjorde jag 8 år som vaktmästare på sjukhus, som brevbärarbiträde, som förråds- och lagerarbetare, som hamnarbetare men bara en dag, som trädgårdsarbetare med mera. Det finns stunder, dagar då jag längtar tillbaka.

Jag bugar mig alltså. Och önskar alla en fin sommar! Tack! 

Bästa hälsningar 

Ulf Lundell
 

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet