| Recensionen är från:
Expressen 1985
Recensent: Måns Ivarsson ULF LUNDELL Den vassa eggen (Pandion/EMI)
Bland det bästa han gjort! - På sätt och vis är väl det här en "skilsmässoplatta". Så tillvida att den handlar mycket om en man och en kvinna som går ifrån varandra, - Men den är inte bitter, den är mer till tröst. Till tröst för andra som går igenom precis samma sak. Så säger Ulf Lundell till tidningen Ritz med anledning av den nya dubbel-LP´n. Jag fäster mig vid att Ulf Lundell förnekar den bitterhet som är så oerhört påtaglig för lyssnaren. Och som tröst? Ja, då kan den här plattan vara ödesdiger. Ulf Lundell har nämligen tappat hoppet om det mesta och i synnerhet om kvinnorna. "Den vassa eggen" är den kära och den galna gamla livsbejakarens lidande, död och - tack och lov - återuppståndelse. För i plattans allra sista spår kommer han slutligen längtande emot oss över Rialtobron i Venedig och sjunger: "håll det där leendet levandeMen under den dryga timme av musik som föregår mötet på Rialto ser vi en helt annan Lundell, en Lundell som vi aldrig mött förut. "Den vassa eggen" kan jämföras med första dubbel-LP´n "Längre inåt landet" från 1980. Det är den stora krisplattan i svensk pop. Den gången slutade den äktenskapliga krisen lyckligt, men texter som "Bara en fråga om när" förebådade det vi nu har framför oss. På "Den vassa eggen" är skilsmässan fullbordad. Inte nog med det. Förstår jag saken rätt har Ulf Lundell gett upp hoppet om kärlek mellan man och kvinna. "Det är längesen nu jag längtade/efter att ha nån kär" sjunger han i titelspåret och fortsätter "jag kan inte längre skriva/nån förljugen poesi/om förhållanden/som det kan gå att leva i". I "En ängel på isen" heter det: "Hon kan bara leva ensamEn av låtarna heter mycket riktigt "Nytt liv" och i sökandet efter det lämnar Ulf Lundell parförhållandet bakom sig och söker sig in i mystiken. Texterna vimlar av andra, främlingar, demoner och djur. "Den vassa eggen" har en religiös underton, ett sökande av tröst i naturen. Som Lundell sjunger i "Aldrig så ensam": "Men du är aldrig så ensam som du tror/ Månen är din syster/ Solen din bror…" Att Lundell vänder sig bort från vår gemenskap är förstås både sorgligt och chockerande. Men han skapar samtidigt otroligt gripande musik och poesi. Kanske är den kyligt avvisande person vi möter bara en roll. Nämnda "Rialto" - och i viss mån "Chans" - antyder det. Få artister kan göra en dubbel-LP som håller rakt igenom. Nu har Ulf Lundell lyckats för andra gången. "Den vassa eggen" är jämte "Längre inåt landet" och "Kär och galen" det bästa han har gjort. Här finns ingen riktigt lika bred låt som "Öppna landskap". Men vart och ett av de femton spåren är starka och i absolut svensk toppklass. Precis som nästan alla etablerade artister, från Bruce Springsteen till ZZ Top, väljer Lundell att förnya sitt sound när vi står i mitten av 80-talet. Syntarna färgar många av spåren och ersätter både dragspel och blås. Trummaskiner ger ett extra "tjong" i trummorna som dånade rejält från början. Men för den sakens skull är albumet inget maskinellt plipp-ploppande. I grunden ligger Lundells rötter i traditionell rock och blues, och i folkmusiken. Plattan öppnas på samma sätt som sommarens konserter, med bönen "Släpp mig fri". Den följs av "Chans" som precis som den formidabla "Vi kunde ha älskat" och "Tuff match" (som gjordes helt aukustisk på förra LP´n), är trygg Springsteen-rock. Titelspåret, "Nytt liv" och "En ängel på isen" är bullriga gåpåiga moderniteter med tjutande syntar. Sedan har vi de förtjusande udda sakerna: valsen "Äktenskap" där Lundells röst till sist helt håller på att utplånas, pukor och cello i den otäckt ångestfyllda "Lit de Parade" och den stilla och mycket märkliga "Främmande stad". "Inte ett ont ord" är riktad direkt till Lundells egna barn och ett av exemplen på att han trots allt fortfarande kan göra den snygga traditionella rockmusik han är känd för. Sådana exempel är också de två spår som rör mig allra mest: "Aldrig så ensam" är tung rak rock när den är som bäst och avslutande "Rialto" är förmodligen den låt som kommer att bli mest spelad, en storslagen hoppets ballad. "Den vassa eggen" är inspelad i Köpenhamn och Stockholm med samma band som kompade på sommarturnén. Det har tisslats och tasslats väldigt mycket under den långa tillkomsttiden och jag var en smula orolig, inte minst efter att ha sett några mindre lyckade spelningar i somras. Nu är jag emellertid helt övertygad: "Den vassa eggen" är en av de bästa svenska skivorna som gjorts. Betyg: 5 getingar
|
