På andra sidan drömmarna 

"Det här livet kan vara så underbart..." Med den sentensen rundar Ulf Lundell av sjutton minuter långa "Connemara" - sista numret på dubbelkolossen "På andra sidan drömmarna", så när som på ett hemligt, lätt vrickat extraspår (som ni får ta er genom två minuter vågskvalp för att hitta!) Det skulle kunna ses som en summering av hela skivan. Det är, euforin förutan, den mest optimistiska Lundell släppt sedan "Kär & galen" och fungerar i alla fall på mig som en injektion av mod och lust, mitt i hjärtat. 

Musikaliskt har jag inte lika lätt att hitta en linje. Det är en svåröverskådlig historia det här. Rena muralmålningen. Omfångsrik och yvig. Den inbegriper otaliga färger och många stilgrepp. Också resultatet är skiftande. En handfull nummer tangerar topparna i Lundells digra katalog. Som "Levande och varm", en underbart livsbejakande "Hungry heart"-kusin, majestätiska och förbluffande vackra tegelstenen "Connemara", delvis framförd av Prags symfoniorkester, tunga bluesen "Du har ett jobb" och "Strändernas svall", en dramatisk Tjajkovskij-piruett som lär slå ner som en bomb i vissa läger. 

Själv tycker jag den är ett uppfriskande bevis för att Lundell faktiskt menar allvar när han talar om nya musikaliska vyer och riktningar. Tyvärr finns det tråkigare moment i materialet också. Idiot som jag är tycker jag fortfarande att singeln,"Upp", är för klumpig och osvängig. Detsamma kan sägas om "Idiot city", medan vissa av ballderna lider brist på något så elementärt som melodi. Slutsatsen är lika förutsägbar som sann: Om Lundell sovrat en aning i materialet hade han vunnit en seger som nu bara blir halv. 
 
 

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet