Ulf Lundell: På andra sidan drömmarna (Rockhead/EMI) 

Till Ulf Lundells nya skiva På andra sidan drömmarna följer det med en liten affisch. Det är ett tvåsidigt collage där Lundell själv syns på en del bilder, men det är en hel del natur, städer, symboler och annat smått och gott. Collaget innehåller också bilder av hjältar som Dylan, Springsteen, Stones, Patti Smith, Robert Johnson m fl. 

Jag tror inte att Lundell har fått hybris och räknar in sig i de sammanhangen utan att det mer är bilder som på något sätt visar var han kommer ifrån. Denne man verkar alltid väldigt mån om att befinna sig i något slags sammanhang samtidigt som han envisas med att vara en riktig tvärvigg. Det vore extremt lätt att ironisera över hans ofta uppenbara, klichéartade image och musik, men det tjänar inget syfte. 

I stället är det intressantare att konstatera att Lundell fortfarande verkar hungrig och engagerad, vilket gör honom hyfsat unik bland sina generationskamrater. 

På andra sidan drömmarna är ett ganska mastigt album från denna herre. Vi pratar dubbel-cd och mer än 140 minuters speltid. Uffe är lite vildare och lite mer party den här gången. Han snor friskt från sina hjältar, ibland väl friskt, och han sparkar hej vilt åt diverse håll. Men det finns lika mycket plats för orkestrala, reflekterande saker som Dagen, Skandinavien och Conemara, där Tjeckiens nationella symfoniorkester släpps loss, samt en massa annat. Det är knappt man ser skogen för alla träden. 

Det är som om Lundells palett är så full av färger att han inte kan välja, vilket är lite synd. För i trängseln smetas en del färg ut och glider ihop till en sörja. Och så skulle det inte behöva vara. Om Ulf hade varit lite mer selektiv kunde han lätt ha plockat bort sådant som låter mer Springsteen, Neil Young eller boogierock än vad det låter Lundell. Men icke. Vi får hela paketet. 

Hans fans får ett styvt jobb med att hitta fram till det som faktiskt är bra. Möjligen kan det vara så att njutningen blir större om man får jobba för den, men det tror jag inte riktigt på. Så till nästa platta, snälla, snälla Uffe: Kill your darlings för bövelen. 
 
 
 

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet