Slugger

                Sällan har en skiva med Ulf Lundell haft en mer passande titel.
                Han har ju mer eller mindre under hela sin karriär sluggat sig
                fram efter bästa förmåga. När tekniken inte räckt till har
                passionen fyllt i. Ibland har han träffat klockrent och ibland har
                han slagit grandiosa hål i luften. Han är ju inte som Teofilo
                Stevenson eller den unge Cassius Clay direkt. Nej, Lundell är
                mer kämpen som tar räkning till nio och sedan vinner matchen
                mer tilltufsad och blödande än opponenten.

                Skivan Slugger svingar vildsint omkring sig. Det är en match i
                tio ronder där Lundell satsar på knockout direkt men till slut
                handlar det ändå om en poängseger.

                Ulf Lundell rockar här på som aldrig förr. Jag tror inte att han
                någonsin tidigare gått in så fullständigt för larmet. Jag är inte
                heller säker på om jag tycker att det uttrycket är det som
                passar honom bäst. Han har en tendens att glida in i en rätt så
                allmän gubblunk när han ska rocka och rulla. Tanken kanske
                är vild och energiladdad, en strävan mot det vitala larmet
                punken brukade ha, men resultatet har ofta hamnat närmare
                pubrockens gemytliga gung.

                På Slugger har han kommit närmare det heliga slamret än
                någonsin förr. Lundell har plockat upp influenserna från Neil
                Young, kickstartat dem och sedan bara kört. Det är en
                genväg, men den fungerar hyfsat bra. Att han understundom
                blir väl övertydlig får man ta.

                I titellåten, Slugger, och i Stum av beundran samt Vägen ut
                lugnar Lundell och bandet ner sig. Både Slugger och Stum av
                beundran har en skön reflekterande stämning medan Vägen ut
                är för mycket Neil Young för Lundells eget bästa.

                Om jag hade henne, Ärrad och bränd och Vart du än reser är
                höjdpunkterna i övrigt. Inalles gör det fem starka spår och fem
                som inte imponerar lika mycket.

                Med tanke på att Slugger är en platta som Lundell sluggade
                ihop på en vecka i studion är det ett bra resultat. Det blev
                ingen platta för den stora publiken den här gången heller, men
                de trogna fansen kommer sannolikt attsluka Slugger med hull
                och hår.

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet