Tomaten kommer ursprungligen från Sydamerika,och har där odlats under så lång tid,att man är osäker på dess vilda ursprung.Dess latinska namn är Lycopersicum Lycopersicum,ibland ser man också Lycopersicum esculentum,av latinets esca,som betyder mat.Den kan härstamma från L.cerasiforme,som har små,runda,körsbärsstora frukter .Den förädlades efterhand i Sydamerika,och redan Aztekerna tycks ha haft tomater liknande våra nuvarande.

Den introducerades i Europa under andra hälften av 1500-talet,och blev under lång tid odlad enbart som prydnadsbuske för sina färggranna frukters skull,och ända fram till 1700-talet betraktades tomaten i större delen av Europa som oätlig,om inte rent av giftig.

Under 16- och 1700-talet togs fröer till Europa (Spanien och Portugal),mestadels av gula varianter, och kallades då "Manzanas" och "Pomo D´oro"(gyllne äpple)Tomaten hade under lång tid rykte att vara ett verksamt afrodisiakum.

Tomaten,som är en viktig ingrediens i matlagningen, har lågt näringsvärde men är i gengäld mycket rik på C-vitamin och andra vitaminer,samt mineralerna fosfor,magnesium,kalium och kalcium.

Förutom att vara nyttig har forskning på senare tid visat att den innehåller ämnen som ökar vår motståndskraft mot bl.a olika former av cancer,och speciellt prostatacancer. Det är ämnet Lycopene, som finns i det röda pigmentet,som lär motverka fria radikaler dubbelt så effektivt som Beta-karoten. (som också finns i tomater)Effekten tycks finnas kvar även i tomatprodukter,som tomatpasta,torkade tomater m.m.

Dess låga Ph-värde,strax över 4,gör det enkelt att konservera den på ett flertal olika sätt.Detta gör även att man bör undvika att få saften på marmorbänkar,de får då frätskador som ej går att ta bort.

Vid hantering av tomatplantor får man av saften gröna fläckar på händerna,det mesta går bort med tvål och vatten,men speciellt besvärliga fläckar gnids lätt rena med saften från en omogen tomat.

Det finns två grundläggande typer,klättrande(eng:indeterminated) och busktomater(eng:determinated),samt mellanformer.Vid fruktsättning slutar busktomatens gren att växa,nya grenar kommer fram istället med ny fruktsättning.Plantan blir på detta sätt självtoppande och kan ev. klara sig utan stöd.I motsats till detta fortsätter den klättrande varianten att oförtrutet växa vidare ända tills frosten tar den,den kan då bli åtskilliga meter och kräver stöd.

Busktomater:
Många undrar hur man ser om det är en busktomat eller en klättrande tomat (för att bestämma om man ska tjuva eller inte) Titta då på en blomställning:Om det därifrån efter den växer vidare och bildas nya blomställningar ovanför är det en klättrande tomat.
Om istället tillväxten upphör ovanför blomställningen är det en busktomat,nya blomställningar kommer då på tjuvarna,det är därför man inte ska ta bort tjuvarna på busktomater.Man kan dock begränsa antalet tjuvar så att det inte blir för tätt.
Busktomater brukar normalt ge mogna frukter före de klättrande typerna.
De allra flesta tomater är antingen av busktomattyp eller klättrande typ,men för att komplicera det hela finns det även mellanformer i varierande grad mellan dessa 2 typer,ofta sorter som är 1-1,5 meter höga. Dessa ger då ett par tre blomklasar innan de slutar växa på den grenen. Man kan här släppa fram 2-3 kraftiga tjuvar och ta bort resten.

Tomater finns i tusentals varianter vad gäller färg,form,storlek.Färgen kan variera från vitt över gult,skärt,orange,olika nyanser av rött,rödviolett och svartrött,brunaktiga nyanser,förutom helt gröna tomater,och dessutom med kombinationer av ovanstående färger.
Klorofyllet (grönt)bryts normalt ner när det röda lycopenet bildas,men ibland fungerar inte den mekanismen och den mogna tomaten innehåller både lycopen och klorofyll och får då en brun eller violettaktig färg.Andra sorter bildar inte alls lycopen med resultat att de mogna tomaterna förblir gröna.
Gula och orange sorter får sin färg från olika karotinoider(av vilka det röda lycopenet är en)
Det man kallar för svarta sorter är inte speciellt svarta,de är mer eller mindre svarttonade,beroende på sort och under vilka omständigheter de vuxit.

Formen kan vara nästan perfekt rund,plattrund,plommonformad eller päronformad,hjärtformad och ibland rynkig som ett dragspel.Vissa pastatomater är nästan fyrkantiga med avrundade hörn.De varierar också mycket i storlek,från de minsta på några gram som i allmänhet är gula eller röda,till bifftomatbjässar på över kilot,i undantagsfall betydligt mer.
Själv tycker jag att det oftast är sorterna med oregelbundna,"fula" tomater som smakar allra godast,dem finner man sällan i handeln,de kommersiella odlarna väljer sorter med jämna och likformigt stora frukter.

Allra bäst smakar tomaterna nyplockade,fullmogna och ännu solvarma direkt från växthuset.Plockade bör de förvaras om möjligt svalt men ej kylskåpskallt,men hellre i rumstemperatur än i kylskåpet.
Eftermogna tomaterna mörkt och svalt(8-12 grader)Eller plocka av alla blad,häng upp plantan i ca 15 grader,mörkt & torrt.
Tomater som tagits in gröna vid frost eller om t.ex. klasen knäckts på grund av tyngden(vissa sorter behöver stöd för de tunga klasarna), kan fås att eftermogna mycket snabbare om de placeras tillsammans med äpplen i en skål.Äpplena avger etyléngas,som påskyndar mognaden. Vill man istället att de ska hålla länge,bör mogna tomater alltså ej förvaras tillsammans med äpplen.
Vid ev. överskott kan man frysa in tomaterna som de är,förutsatt att de sedan ska användas till matlagning.De kan skållas en stund så att skalet lätt lossnar,och att packa i frysburk är en bra idé,tar mindre plats än lösfrysta.
Ett utmärkt sätt att använda överskottet kan vara att torka dem,tar lite plats, är hållbara länge och mycket användbara,och kan marineras till delikata "antipasto".De är ganska svårtorkade om man inte har bra utrustning,ett torkskåp med värmefläkt rekommenderas.De kan torka fast hårt på torkgallret,att gnida in det med olja kan därför vara bra.

Tillbaka till tomathemsidan