Med detta nya nummer av Kinesis bryter vi flera års tystnad, och förflyttar Kinesis (direkt arvtagare till den gamla Loke) till en mognare plats i kulturvärlden - det senaste numret gavs ut i maj 1999 och då var det Loke/Göken, en skoltidning för Södra Latin-gymnasiets skrivarcirkel, som redan då börjat tappa medlemmar och intresse. När redaktörerna för det sista numret av Loke/Göken sedan gick ut gymnasiet, lämnades vi, Sebastian Ljunggren Wiberg och Stefan Lindberg ensamma att bära både skrivarcirkeln och Loke på våra axlar. Det var ingen lätt uppgift - men vi gjorde vår plikt för arbetarkulturen och rensade ut de som hindrade kampen, de som inte ville skrida framåt! Men trots mycket planerande och fixande inför det nya numret som väntades vara i tryck våren 2002 klarade inte vi skrivarcirkelns sista medlemmar av att kompensera den brist på intresse som rådde och som fortfarande råder - som ledde till att skrivarcirkeln upplöstes och Loke/Göken (som varit igång sedan 30-talet med framstående skribenter som Stig Dagerman och Thomas Tranströmer) antogs vara förlorad för alltid. Bristen på intresse beror i mångt och mycket på att de nya gymnasieeleverna handplockas vid intagningen, skolledningen hade och har för avsikt att göra Södra Latin till en elitistisk överklasskola (mer än den varit förut) och nästan bara elever innanför Stockholmstullarna blev intagna. Visst, en del i de nya klasserna kom och gick till oss, men de tappade snart intresset fullständigt. Det rörde sig oftast om tjejer som kom en eller två gånger och som sade sig skriva "lite då och då", men sen när vi kontaktade dem och bad dem ställa upp för sina kamrater i aldrig så ynkliga arbetsuppgifter fick man larviga ursäkter som svar. Det konstiga är förresten att folk inte fattade att vi utökat och förnyat vår verksamhet till att inte bara omfatta skrivande i allmänhet och lyrik i synnerhet (Loke hade i det närmaste urartat till en blek kopia av Lyrikvännen) utan istället omfatta hela spektrat av de differentierade konstarterna - alltifrån dans till film, lyrik till affischkonst, målande till teater, dans till prosa, musik till essäistik. Att folk inte fattade det utan oftast uppgav "jag är inget diktargeni" när vi tappert försökte rekrytera nya medlemmar vittnar om den massomfattande självförvållade omyndighet som Kant för 200 år sedan trott sig se försvinna. Huruvida detta vederlägger Kants påstående eller bara förser det med ett senare utgångsdatum kan vi låta läsaren fundera på själv.
Nu har jag och Stefan återupptagit rollen som bärarna av kulturarvet (som vi bytt namn på till Kinesis därför att ungarna på Södra Latin ska kunna starta om Loke/Göken när de vill det, vi låter dem behålla sin gamla släktklenod, likt ett museiföremål) - skrivarcirkeln är upplöst, nödvändigtvis eftersom det var en enkel skolförening - och tagit vårt ansvar, gjort vår plikt: av ekonomiska skäl kan Kinesis inte komma ut i tryck som vanligt. Den fortsätter att publiceras på internet, på denna sida, till dess att det ekonomiska underskottet utjämnats. Även vid den tidpunkten då Kinesis ges ut i tryck, som en tidsskrift med självaktning, kommer internetupplagan att fortsätta finnas, parallellt med den tryckta utgåvan.
Att Kinesis - gamla Loke/Göken/Emfas - inte längre är ett bihang till Södra Latins Gymnasiums skrivarcirkel, och att Kinesis inte längre drivs av gymnasieelever, bör betraktas som ett framsteg, en mognad, en utveckling. Vår ambition är fortfarande att rekrytera skrivande, filmande, målande, dansande, arbetande, tänkande ungdom över hela landet, med inriktning på arbetarklassen - av nödvändighet, eftersom arbetarklassen visar oss vägen fram, vägen till socialismen, vägen till det klasslösa samhället och vägen till den klasslösa kulturen.
Tillbaka till innehållsförteckning i Loke nr 1, 2003
Tillbaka till startsidan
