För tredje gången i rad har jag svårt att förstå låtvalet. Kill uncle är otvivelaktligen Morrisseys klart svagaste album, men det beror mycket på hans dåliga självinsikt, eller om det nu är kärlek till singelformatet. Låtar som Asian rut och The harsh truth of the camera eye har inget på en Morrisseyfullängdare att göra överhuvudtaget. Det har däremot The loop och antagligen även någon av Journalists who lie och Tony the pony, att döma av de texterna (har inte hört dem). Bara några månader efteråt släppte dessutom Morrissey två utmärkta singlar med åtminstone tre spår på som enkelt hade tagit sig in på Kill uncle. Man undrar verkligen vad det är frågan om; gjorde Morrissey medvetet så 'dåliga' skivor som möjligt? Prioriterade han b-sideplatserna och singlarna som inte ligger på någon skiva snarare än platserna på sina fullängdare? Jag börjar nästan luta åt det. Kill uncle är en mycket blek skiva, sånär som på ett par låtar som räddar den; Mute witness, Driving your girlfriend home och de två avslutande, ödesmättade pianosakerna. Tur att Morrissey kom igen.
Our frank
Asian rut
Sing your life
Mute witness
King Leer
Found found found
Driving your girlfriend home
The harsh truth of the camera eye
(I´m) the end of the family line
There´s a place in Hell for me and my friends