Jayne Anne Phillips, Sommarlägret (Forum)

Jayne Anne Phillips är ett av den amerikanska litteraturens stora hopp. Hon geniförklarades världen över med novellsamlingen Svarta Biljetter som hon som 23-åring publicerade 1975. Det var hennes debut. Sedan dess har romanen Maskindrömmar och ytterligare en stark novellsamling, Ytterfil, kommit på svenska. Och kurvan har stadigt pekat uppåt, bok för bok har hon hållit samma höga nivå och som stora författare ofta gör - överträffat sig själv. När nu den nya romanen Sommarlägret kommer - i god översättning av Mats Hörmark - är i alla fall mina förväntningar ganska högt uppskruvade. Hon är ju en av den handfull författare jag gärna återvänder till och läser om.

Jayne Anne Phillips har naturligtvis inte gått fri från uppståndelsen och framgångarna. Regelmässigt förväntas av en författare av hennes kaliber att nu ta sig samman och skriva någonting "verkligt stort", ta upp handsken efter Faulkner, skriva den "stora amerikanska romanen" som det heter på förlagsspråk.

Sommarlägret berättar om händelserna i ett flickscoutläger i ett skogsreservat en varm sommar 1963. Phillips har valt att kavla fram sin drygt 300-sidiga historia på bredden och har fyra olika berättarperspektiv som kompletterar och ibland överlappar varandra. Det är systrarna Lenny, femton år och Alma, tolv år, kokerskans pojke Buddy samt en ung främmande man vid namn Parson som jobbar på ett vägbygge i närheten av lägret. Först verkar det inte vara så mycket som händer, det är mest dagliga rutiner kring lägerlivet, men det grundas ordentligt med minnen och tillbakablickar från flickornas familjeliv i en liten småstad i närheten. Lenny och Almas mor har haft en kärleksaffär med Almas bästa väns far, som sedan oförklarligt tagit sitt liv. Kokerskans pojke Buddy lever i sina dagdrömmar och under ständig rädsla för sin "pappa" Carmody, den man som personifierar ondskan i berättelsen. Carmody bär på svåra upplevelser från Koreakriget och utnyttjar pojken sexuellt. Han har suttit i fängelse men har nu kommit tillbaka till pojken och mamman. I en koja nära Turtle Hole, den lilla dammen vid scoutlägret, bor Parson, en ung man som i Carmody har upptäckt djävulen själv och nu följer efter honom. Parson är uppväxt på väckelsemöten och med en predikant som styvfar, han är en halvgalen men god mystiker som tolkar tillvaron till religiösa tecken och bilder. Gud har gett honom i uppdrag att döda den onde Carmody. Och samtidigt är Turtle Hole, den plats dit Lenny dras för hemliga och sexuellt rituella möten med Frank, lägrets allt-i-allo.

Skickligt håller Phillips alla dessa bollar i luften, sakta höjer hon intensiteten och nerven i berättelsen - som till slut måste få sin utlösning i ett våldsamt crescendo.

Ändå kan jag inte med bästa vilja säga att den här boken är fängslande. Till det är den för långsam och slutet är förutsägbart. Det verkar som om Phillips inte varit istånd att överraska sig själv och följaktligen inte heller mig. Hennes tre tidigare böcker är alla snäppet vassare. De minnesbilder, detaljer och sidospår som ska grunda huvudberättelsen är för tjockt pålagda och gör romanen baktung. Jag tror att Phillips ambition att skriva "stort" och klassikermoget, suddat ut delar av hennes originalitet och djärvhet. Det känsliga bildsinnet och den vildsinta kraften som gjorde hennes tidigare berättelser så sprakande men samtidigt så stilrena - jo, det finns också här, men i mer kontrollerad och tuktad form så att det ibland slår över och nästan blir parodiskt. Sommarlägret är ingen dålig roman, långt därifrån, men den når inte upp till tidigare toppar, den vågar för lite, riskerar för lite, den är lagom bra helt enkelt. Och det tror jag inte var meningen.

©Tony Samuelsson

Tillbaka till första sidan