Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2009 v 27

Tidskriften

tidigare veckor: 
 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25 
 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 
2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23 24 25 26 27  

Korruptionen slår tillbaka

Kampen mot den epidemiska korruptionen i Afrika mattas av.

CELIA W DUGGER
Lusaka
Kampen mot korruptionen i Afrikas viktigaste länder är på väg att misslyckas, därför att offentliga institutioner, som utreder politikers och andra makthavares agerande, har undergrävts eller upplösts, och de personer, som har drivit kampen, har avsatts, utsatts för dödshot eller fördrivits till exil.
”Vi är mitt uppe i en period med stora bakslag för antikorruptionskampen”, säger Daniel Kaufmann, korruptionsexpert hos Brookings Institution. ”Och ett av de tydligaste bevisen för detta är det som har hänt ett antal antikorruptionsbyråer med modiga ledare. De är antingen hårt ansatta eller döda”.

Experter, åklagare och observatörer befarar stora bakslag i kampen mot korruptionen i Sydafrika, Nigeria och Kenya, där viljan att utrota mygel och svindleri, ett gissel som lägger beslag på pengar, som behövs för att bekämpa fattigdom och sjukdomar i världens fattigaste regioner. Och i Zambia har ett maktskifte väckt farhågor om att den tidigare målmedvetna kampen mot korruption är på upphällningen.
Faran av att ifrågasätta djupt rotade korruptionsmönster åskådliggjordes nyligen av att två antikorruptionsaktivister dödades med våld. Ernest Manirumva, som arbetade för den ideella organisationen Olucome och utredde korruption på hög nivå i Burundi, knivhöggs till döds tidigt på morgonen 9 april. En blodfläcklig mapp låg kvar tom på hans säng. Dokument och en hårddisk saknades i hans bostad, uppger Olucomes ordförande, Gabriel Rufyiri.
Och i Kongo/Brazzaville avled journalisten Bruno Jacquet Ossebi av skador som han ådrog sig i eldsvådan som uppstod i hans bostad på småtimmarna 21 januari. Ossebi hade just meddelat att han tänkte ansluta sig till Transparency Internationals anmälan mot landets president, som misstänks ha skott sig på statens bekostnad.

Detta är två enskilda fall, men det finns farhågor om att Afrika generellt lägger mindre vikt vid att bekämpa korruptionen.
I det oljerika Nigeria, som är Afrikas folkrikaste land, uppger flera oberoende organisationer att ansträngningarna att bekämpa korruption mattas av. Nuhu Ribadu, som byggde upp en välutbildad stab av utredare vid Ekonomiska och Finansiella brottskommissionen, flydde till frivillig exil i England i december förra året. Myndigheterna i Nigeria hade ett år tidigare skickat Ribadu till ett utbildningsläger strax efter det att hans kommission hade väckt åtal mot en rik f d guvernör med goda politiska kontakter. Han misstänktes för att ha försökt muta kommissionens medlemmar med stora säckar fulla av hundradollarsedlar till ett värde av 15 miljoner dollar. Ribadu avskedades från polisen förra året, han har blivit dödshotad och i september förra året blev han beskjuten av okända män.
”Om man slåss mot korruptionen, slåss den tillbaka”, säger han.

I Sydafrika, som är Afrikas största ekonomi, fråntogs en ny specialenhet hos polisen, utan reglerat skydd mot politisk inblandning, befogenheten att både utreda brott och väcka åtal. Denna specialenhet ska nu ta över från Skorpionerna, åklagarmyndighetens elitenhet, som har lyckats få många fällda och som byggde upp ett övertygande bevismaterial mot Jacob Zuma, som blev Sydafrikas president i april, och mot den förre rikspolischefen, Jackie Selebi, som var allierad med den förre presidenten, Thabo Mbeki.
Skorpionerna upplöstes i fjol, och landets riksåklagare, Vusi Pikoli, som drev båda fallen vidare, har avskedats.
”Inte ens de mest nitiska korruptionsbekämparna vågar gå efter högt uppsatta personer, eftersom erfarenheten visar att det kan stå dem mycket dyrt”, säger advokaten Wim Trengrove, som var involverad på statens sida i det ny nedlagda åtalet mot Zuma.

I Kenya, östra Afrikas ekonomiska ankare, har skandalerna fortsatt att blomstra medan korruptionsåtalen har blivit allt färre sedan John Githongo, som var landets antikorruptionschef, sökte skydd i självvald exil i England 2005. Aaron Ringera, som enligt inspelade band uppenbarligen rådde Githongo att inte väcka åtal mot president Mwai Kibakis ministrar, är nuvarande chef för korruptionsbekämpningen. Ringera uppgav i ett e-postmeddelande att Githongo hade ”förvrängt råden han fick i syfte att tillgodose egna intressen”. I en intervju påstår Ringera att han hade rekommenderat att åtta ministrar skulle åtalas, men detta hade blockerats av antingen domstolar eller justitieministern.

Man försöker hitta bättre sätt att bekämpa korruptionen, inklusive lagliga vägar att väcka åtal mot multinationella företag, som betalar mutor, och att kräva tillbaka byte, som afrikanska ledare har gömt undan utomlands.
Transparency Internationals åtal mot presidenten i Kongo/Brazzaville är ett försök att tvinga det franska rättsväsendet att undersöka hur ledarna i Gabon, Kongo/Brazzaville och Ekvatorialguinea och deras familjer har kunnat skaffa sig tillgångar för tiotals miljoner dollar i Frankrike.
Andra påpekar att rika länder och internationella organisationer, som skänker miljarder dollar i stöd till de afrikanska länderna varje år måste vara mer vaksamma på att biståndet inte underblåser korruptionen.

Kaufmann uppskattar att det sker korrupta transaktioner till ett värde av tiotals miljarder dollar varje år i Afrika. Han bygger uppskattningen på att det betalas mutor för över en biljon dollar varje år globalt.
Githongo, som misslyckades med att bekämpa korruptionen inifrån, har återvänt till Nairobi för att etablera en ideell organisation med vilken han vill mobilisera landsbygdens folk att sätta press på politikerna, så att de rensar upp i de ruttna systemen.
”Det gick inte att fånga de stora fiskarna, eftersom de inte vill steka sig själva”, säger han.

Zambia fick för en tid sedan igenom fällande domar mot tidigare militära chefer och Regina Chiluba, hustru till den förre presidenten, Frederick Chiluba, som var landets ledare 1991-2001. Militärerna och presidenthustrun dömdes skyldiga till korruption, och Chiluba själv inväntar domen i en annan rättegång. Hans överdådiga garderob – Lanvinkostymer, sidenpyjamas och handgjorda italienska skor av ormskinn, satin och struts, har blivit symboler för snikenhet i ett av världens fattigaste länder.
Antikorruptionsaktivister säger dock att det har blivit mindre entusiasm i arbetet att ta itu med korruptionen sedan Zambia fick en ny president i Rupiah Banda. ”Jag är med i arbetet, och tempo och intensitet i arbetet har avtagit markant”, säger Maxwell Nkole, som har uppdraget att sätta ihop en utredningskommission om maktmissbruk under Chilubas period.
Bandas regering förnekar bestämt att den ignorerar kampen mot korruptionen. Den kommer att väcka åtal mot ämbetsmän, som har stulit två miljoner dollar från hälsovårdsministeriet.
Hundratals miljoner dollar från USAs Millennium Challenge Corporation står på spel för Zambias del.
En eftermiddag för inte så länge sedan minglade ambassadörer från rika länder, bl a USA och Storbritannien, på ett gardenparty hemma hos Mark Chona, högsta chef i den zambiska antikorruptionsmyndigheten. Chona välkomnade gästerna med en skarp varning: ”Era pengar stjäls. Sitt inte stillatigande och låt det ske. Ni vet inte hur stort inflytande ni har!”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times