|
Världens bästa album heter "Sign 'o The Times" och gjordes 1987 av en väldigt liten funkkung från Minneapolis. Folk sade att det hade gjort sig bättre som en enkel cd, men Prince ville ha det till en dubbel. Folk tyckte det var för experimentellt. Prince gillade inte att de använde ordet experimentellt. "Det låter som nåt som inte är avslutat" sade han och struntade i vad de sade. Tur var väl det. Titelspåret är så maximalt avskalat att bara det viktigaste återstår i all sin enkelhet. Och tack vare hans fingertoppskänsla för funk så blir det enkla beatet som hela tiden ligger i bakgrunden tillsammans med basriffet så otroligt effektfullt. Riffet som hela tiden kommer lite för sent gör att det rycker i hela kroppen och man får en skön känsla av glädje som strömmar genom ådrorna. Enklare och funkigare än så kan det inte bli. "Sign 'o the times" är ett helgjutet dubbelalbum som från början hette "Dream factory", också en dubbel och var ett samarbete med kompbandet The Revolution. Sedemera utvecklade han albumet på egen hand till ett trippelalbum som kom att bli känt som "Crystal Ball" och nu var det helt och hållet ett soloprojekt. Detta ska inte förväxlas med den 3 cd box som han sålde via internet förra året. Skivbolaget vägrade dock att ge ut en trippel, vilket inte ansågs kommersiellt gångbart. Prince plockade bort 7 låtar från "Crystal Ball" och skrev en ny låt, "U got the look", och skapade dubbeln "Sign 'o the times". Idag är det bara en låt från "Crystal Ball" som inte finns utgiven och det är "Rebirth of the flesh". "Crystal ball" dök upp på trippelboxen från 1997, "Rockhard in a funky place" dök upp på "Black Album", "The Ball" blev "Eye know" på "Lovesexy", "Joy in repetition" fanns med på "Graffitti bridge", makalösa "Good love" finns både på trippelboxen "Crystal ball" från 1997 och på soundtracket till "Bright lights, big city" och sist har vi otroligt funkiga "Shockadelica" som blev b-sida till "If I was your girlfriend". Prince var förövrigt under sin storhetstid en riktig b-sidesartist som alltid hade strålande spår på singelbaksidorna. Numera är det bara trista, meningslösa ommixningar som ligger där. "Sign 'o the times" innehåller min absoluta Prince-favorit, "If I was your girlfriend". En otroligt sexig låt som har en så skönt drivande men långsam rytm att man blir alldeles salig när man hör den. Texten uttrycker den frustration Prince känner för att han inte kan känna den nära vänskap med sin kvinna som hon har med sina väninnor. "If I was your girlfriend, would u remember to tell me all the things u forgot when I was your man? If I was your best friend, would u let me take care of u and do all the things that only a best friend can?" "If I was your girlfriend" Innan Prince totade ihop "Crystal ball" 1987 så spelade han in en platta under pseudonymen Camille. Albumet testpressades, men gavs aldrig ut. Alla låtarna har dock sedan getts ut på ett eller annat sätt, dock inte tidigare nämnda "Rebirth of the flesh", de flesta på "Sign 'o the times". Alla låtarna på Camille-ablumet spelades in med Princes röst uppsnabbad så han låter lite funkigare. Bl a "If I was your girlfriend" är inspelad på detta vis. Den är t o m krediterad till Camille i cd-häftet. Camille sades vara Prince goda alter ego som han använde för att få ut sin funkiga, lättsamma musik. Han hade också ett motsatt alter ego i Spooky Electric som stod för hans mörka sida. Det var den sidan som gick igen på "Black album", ett album som inte gavs ut förrän långt efter det att det spelats in just på grund av den mörka tonen som vilade över skivan. Speciellt i spåret "Bob George" där en galning härjar. Samma intrig dyker upp i det hemliga spåret "Wasted kisses" på senaste albumet "New power soul" som också är en mörk, våldsam berättelse om en man som just mördat sin flickvän. Åter till "Sign 'o the times". Ingen skiva sedan denna har fått mig att må så bra. En av världens vackraste kärlekssånger finns där i "Slow love", funk så fet att James Brown skulle ge sin ena knäskål för den i "Hot thing" och "Housequake" och pur pop i "Strange relationship" och "Starfish and coffe". Jag formligen älskar den vackra melodin "Adore" och storheten i "The cross". Det långa jammet i "It's gonna be a beautiful night" är värt att dö för och "The ballad of Dorothy Parker" en spännande lite jazzig melodi som utvecklas till nåt slags kärleksmelodram. Prince hade sin storhetstid från 1983 till 1989 och sedan dess har det bara gått utför, men med vissa undantag. Visst var "New power soul" en uppryckning, men den är mil ifrån vad han gjorde på "Sign 'o the times", en skiva som jag alltid kommer att bära med mig. Kalla mig nostalgiker, tillbakablickare, inbiten Prince-nörd, ja vadfan som helst, men jag kommer alltid att älska den här skivan framför alla andra Prince skivor. Det var den första skiva jag köpte på cd och det är den första skiva jag kommer att rädda om min lägenhet börjar brinna. "Baby I just can't stand to see you happy, more than that i hate to see you sad..." "Strange relationship" Den lekfullhet som återfanns hos Prince under mitten på åttiotalet har jag inte sett nånstans idag. Hans produktivitet var enorm då och det är den fortfarande, men då höll han alltid hög kvalitet. Allt var perfekt och det löpte en röd tråd genom allt han gjorde. Se bara på utvecklingen av "Sign 'o the times". Jag såg honom 1989 på Globen och det var en av de bästa konsertupplevelser jag haft. Sen såg jag honom förra året på Hovet och blev besviken. Visst, "I could never take the place of your man" är en fantastisk låt och det var nog första gången han spelade den under den turnén tror jag, men att hacka sönder alla fina låtar på det sätt han gjorde är oförlåtligt. Och alla dessa gitarrsolon var outhärdliga. Dock var sista halvtimmen en påminnelse om hur bra han verkligen kan vara. Då var det en fet funkfest som hölls på Hovet. Man kände igen lekfullheten som fanns på världens bästa skiva "Sign 'o the times". Den kom ut 1987 och titelspåret innehåller världens mest eggande riff. Kom ihåg det. 
Sebastian skrev också en roman om Prince-artisten. |
|