<html>

<head>
<title>Djurtester!</title>
</head>
<body bgcolor="#000000" text="#ffffff" link="#00ff00" alink="#ffa500" vlink="#ff0000">
<basefont size="3">

<h1 align="center">Djurtester!</h1>

<h3>I Sverige plågas en halv miljon djur i djurförsök varje år. Det är många olika djur som används bl.a. hundar, katter, marsvin, möss, apor och fiskar. Man utför många olika tester bl.a. medicinsk forskning, grundtester, i utbildningar, när man testar läkemedel och kemikalier. Man testar inte kosmetika- och hygienartiklar i Sverige för det görs i andra länder i uppdrag av svenska företag. Djuren lider oftast väldigt mycket under testerna, de lider även när man förvarar dem för de för sitta i trånga burar och de får ingen stimulans. En annan nackdel med djurtester är att testresultaten inte blir de samma på människor. Varje år delar Stiftelsen Forskning utan djurförsök ut en miljon kronor till forskare som försöker framställa moderna testmetoder som man inte utför på djur. De delar årligen ut ett forskningspris som ska uppmuntra den alternativa forskningen. Redan idag finns det många alternativ till djurförsök, men man måste utveckla flera alternativ så fler djurförsök förhindras. Målet med alternativen är att få en snabbare, billigare och pålitligare forskning och djuren ska slippa lida i alla djurförsök när de inte behöver. Här kommer fakta om olika djurtester:
 
 
Tester på kosmetika- och hygienprodukter
 
 
I Europa dödas varje år 38 000 djur i tester av kosmetika- och hygienprodukter. De djur det testas mest på är marsvin, kaniner, möss och råttor. Testerna innebär stort lidande för djuren. Djuren de testar på tvångsmatas med testämnet. Det finns redan 8 000 ämnen som kan användas till kosmetika- och hygienprodukter så det är onödigt att testa fram nya ämnen hela tiden. Det är mestadels de största företagen som utför tester på djur. Man har testat kosmetika- och hygienprodukter på djur i ca 50 år, man började med det 1944. Det var en forskare i USA som jobbade på Food and Drog Administration (FDA) som utvecklade ett ögonirritationstest och ett hudirritationstest som döptes efter utvecklaren: Draize-testet. Alla djurtester blev rutin hos de stora kosmetikaföretagen, när de tar fram nya ingredienser och nya produkter, på 1950- och 1960-talet. 1961 bildades ett företag i Storbritannien som hette Beauty Without Cruelty (BWC) och det bildades i brotest mot djurförsök. Det första märket som inte var testat på djur hette BWC. Deras produkter innehåller inga animaliska produkter förutom bivax, honung och lanolin (utvinns ur fårull). I Sverige så började Djurens Rätts bladet Djurfront, 1974 startade de att kritisera djurförsöken som pågick på Karolinska institutet, de gjorde djurtester i uppdrag av olika företag. 1980 lämnade Anders Gernandt (c) in den första motionen om att kosmetikatester på djur ska förbjudas och det ledde till att 1985 så uppmanade riksdagen regeringen att undersöka om en märkning av djurtestade kosmetikaprodukter var möjlig. Det var Socialstyrelsen fick i uppdrag att utreda frågan och de tyckte inte att det skulle genomföras och Konsumentverket tyckte likadant. Då fick riksdagen tillbaka frågan och de tyckte det skulle räcka med ett informations blad som kunderna kunde ta i butikerna. Vid flera tillfällen så har riksdagen tyckt att kosmetikatester ska förbjudas. Det ledde till att regeringen 1991 gav Centrala försöksdjurnämnden (CFN) i uppdrag att kolla om ett sådant förbud kan genomföras och deras beslut blev att både tillverkning som import av kosmetikatestat borde förbjudas. Men inget förbud har genomförts, när Sverige gick med i EU så har det förändrades förutsättningarna.
 
 
Olika testmetoder för kosmetika- och hygienprodukter:
 
 
När man gör hudirritationstester så rakas djuren på ryggen innan man häller på testämnet när man har gjort det så tar man på ett förband som får sitta kvar i fyra timmar efter det sker den första inspektionen efter 30-60 minuter sedan sker det en gång per dygn. När man utför inspektionen ska man kolla om djurens hud har börja rodna, om den har börjat svullna, börjar få bölder och/eller sår. Det ska hålla på tills man vet om skadan är permanent eller läker. Man utför dehär testerna på råttor & kaniner. Ibland så kan det vara så koncentrerat att det fräter bort huden.
 
 
När man gör ögonirritationstester så droppas testämnet direkt i ögonen på kaninerna. Man använder oftast albinokaniner för de har inga pigment i ögonen och då syns förändringarna mycket bättre. Man använder kaniner för de har stora ögon och de producerar lite tårvätska för då stannar testämnet kvar i ögat. Man droppar testämnet under nedre ögonlocket i ena ögat men är det en sprayprodukt så sprayas ögat. Om testämnet är mycket irriterande så sköljs den bort annars så sköljs den bort efter 24 timmar. Så att inte kaninerna ska kunna klia sig i ögat så spänns de oftast fast.
 
 
När man utför allergitester så sprutar man in testämnet under huden vid marsvinens skulderblad. Man tillsätter en vätska som ökar reaktionen. Testämnet läggs även på en rakad hud under tättslutande förband. När 2 veckor har gått så testar man om marsvinet har blivit allergiskt mot testämnet. Den allergiska reaktionen syns genom hudrodnad, svullnader och/eller blåsor på huden. Man använder ca 20 djur för att testa testämnet och lika många används som ”kontroller”, d v s att de utsätts för samma behandling utan att utsättas för testämnet. 40 levande individer får alltså sätta livet till för att ett enda ämne ska testas.
 
 
Krav för ”Ej djurtestat”
(Enligt frivillig märkningsstandard från 1998)
 
 
1. Inga djurtester sker – tillverkaren ska ha kontroll längs hela råvarukedjan, från tillverkning till leverantör av ingrediensen. Intyg om detta ska finnas från leverantörer av ingredienser och legotillverkare. Företagen ska aktivt kontrollera att leverantörerna uppfyller kraven.
 
2. Om leverantören – trots avtal - djurtestar en ingrediens för annan klients räkning köps inte råvaran därifrån igen. Finns det ingen annan leverantör , ändras produkt innehållet eller dras den in.
 
3. Företagen ska ha ett så bra system för kontroll av sina leverantörer att de klarar en revision utförd av ett oberoende, ackrediterat certifieringsföretag.
 
 
Ej djurtestade kosmetika- och hygienprodukter i
Sverige 2001
_______________________________________________________
 
Anne-Marie Börlind 1, Lakshmi 1,
Aura-Soma 1, L’Anza 1,
Bio-Bee Natursalva 4, L’Erbolario 1,
Body Herbals 1, Liptrip och Eyetip 1,
The Body Shop 1, L’Occitane 1,
California North 1, Lothian Herbs 4,7,
Caudalie1, Make-Up International 1,
Clemon 3, Mary Kay 1,
Closé International 2, Montagne Jeunesse 1,
Co-op 1, Nectar Beauty Shop 1,
Crearome 4,5,6, Network 1,
Elias hudvårdsprodukter 2, The Perfumers, Guild 1,
Föllinge Nature of Swe 4, Phytomer 1,
Hima Laya Natural Cos. 4, Rejuvi 1,
Hälsingehonung 8, Tuesday’s Girl 1,
Jason 1, Urtekram 1,
Jean Pierre Cosmetics 2, Vallberga örtprodukter, 4,
John Paul Mitchell 1, Weleda 4,5
Kiss My Face 1, Östergårdens naturkosmetika 2,
Klippoteket 2
_______________________________________________________
 
Ingredienser: 1=Uppgift saknas 2=Ej veganiskt 3=vegan 4=Bivax 5=Lanolin från fårull 6=Silke 7=Cochnile – ett färgämne från krossade löss 8=Honung
 
 
 
Djurtestade kosmetika- och hygienprodukter 2001
_______________________________________________________
 
Auquafresh, Alberto VO5, Bristol – Myers Squibb,
Calvin Klein, Clariol, Colgate – Palmolive,
Cover Girl, Elisabeth Arden Fabergé,
Helene Curtis, Johnson & Johnson, L’Oreal,
Lysol, Max Factor, Mennnen,
Neutrogena, Oil of Ulay, Oscar, de la Renta,
Pzifer, Procter & Gamble, SmithKline, Beecham,
Unilever, Vidal Sassoon, Yves Saint, Laurent
_______________________________________________________ 
Det här är bara ett urval av större märken och företag enligt uppgifter från PETA, People for the Ethical Treatment of Animals. Fler namn finns på deras webbadress, www.peta-online.org
 
 
 
Dödstester på djur
 
 
När man lanserar ett nytt läkemedel så måste det ha genomgått en rad djurförsök, akuta toxikologiska undersökningar (toxikologi = läran om gifter och deras verkan). Ett sånt test kallas akut toxicitet, med det menar man effekten av en engångsdos eller flera doser under en kort tid, man ger dem oftast höga doser av giftet. Syftet med testerna är att ta reda på vid vilken dos giftet är skadligt även vid vilken dos de dör. LD50 är ett sånt test. Dehär testerna utförs på djur, det är oftast möss, råttor även andra djur bl.a. hundar. Man måste utföra såna tester när man framställer nya läkemedel eftersom de ska säljas utomlands och en del länder kräver att man utför LD50 försök och andra tester. Man utför såna tester även när man bl.a. framställer livsmedelstillsatser och bekämpningsmedel. Det av akut toxicitet som kallas LD50-testet. Var det engelsmannen J W Trevan som kom på. Metoden användes från början att få en biologisk standardisering av vissa läkemedel. LD50-testerna blev rutintestmetod och en del länder och internationella organisationer ställde det som krav att bl.a. läkemedel och kemikalier måste ha gått igenom såna tester om de ska bli godkända. LD50 är en engelsk förkortning av Lethal Dose och det betyder dödlig dos och 50 betyder att 50 % av djuren dör i testerna. Oftast så tvångsmatas djuren med testämnet men man testar det också genom huden, injektion, inandning och genom ändtarmen. När man utför ett LD50-test så används 50-200 djur. Man studerar djuren upp till två veckor men i vissa fall fyra veckor efter de har kommit i kontakt med ämnet. Man ger inte djuren något smärtstillande eller bedövning för det kan påverka testresultatet och inga andra lindrade åtgärder görs inte heller. Vanliga symtom som LD50 försöksdjur utsätts för är bl.a. kramper, spasmer, blödningar från ögon, näsa, mun och kräkningar av de djur som kan kräkas, andnöd. Så har vi LC50-försök som står för Letal Concentration 50 % vilket menas hur stor koncentration av ett ämne som behövs för att döda 50 % av försöksdjuren. I dehär testerna så används kräftdjur och fiskar. Man utför försöken för att man ska ta reda på hur hälso- och miljöfarliga de är. Testerna pågår mellan 24-96 timmar, det man vill ta reda på är vilken koncentration av ämnet som behövs för att 50 % ska dö efter 3, 6, 24, 48, 72 och 96 timmar. När man utför vissa tester så gör man ett test där man tar reda på hur stor koncentration det behövs för att 100 % är döda efter 24 timmar. Man använder 4-6 djur i varje provkärl och provomgång. Man utför ofta försöken i uppdrag av företag som vill ha sina produkter klassificerade, de sker även i uppdrag av företag och kommuner som vill ha sina avloppsvatten testade. Det finns inga regler som säger att man måste utföra LC50-tester så de är helt onödiga.
 
 
Avslutning
 
 
Mera fakta hittar ni på <a href="http://www.djurensratt.org/1-forsta_sidan.htm"> <img src="/va/teppo/images/fdr_logotyp.jpg"border=0> </a>
. All fakta är tagen från Förbundet djurens rätt. Personligen så blir jag bara arg när jag läser fakta om djurförsök och andra djurplågande saker. Gör som jag och många andra säg ifrån när det gäller djurplågeri. Handla djurvänligt och sluta äta kött. Jag hoppas dethär räcker att övertyga dig att bojkotta djurtestade produkter, köttätandet, pälsindustrin. Räcker det inte så surfa in på Förbundet djurens rätts hemsida, klicka på bilden över så kommer ni dit direkt. Gå gärna in på min Straight Edge sida och läs om vad som gäller för att vara Straight Edge. Att vara Straight Edge är en del av bojkotten av djurtester och kött. </h3>

</body>
</html>