D -vitamin förekommer i sin vanligaste form såsom kolekalcifenol-D3. Den vanligast spridda kunskapen om ämnet ifråga förtäljer om huruledes solbestrålning av huden stimulerar kroppen att själv syntetisera vitaminet. Utgångsmaterialet för denna syntes är 7-hydrokolesterol, vilket är en intermediär i kolesterolsyntesen. Den som är noggrann med bruket av definitioner bör betrakta D3 som ett prohormon, alldenstund ämnet konverteras till en metabolit med streroidliknande egenskaper. D3 hydrolyseras tvåfaldigt, först i levern till 25-hydroxivitamin D, därpå ytterligare i njurarna, bildande 1,25-dihydroxivitamin D3 (kalcitriol). Såsmåningom är kalcitriolet omsatt till den hormonellt aktiva formen av D-vitamin; 1,25-(OH)2D3, för vilket receptorer har anfunnits i bukspottskörtel och flera andra inälvor, i de monukleära cellerna, i de aktiverade T-lyfocyterna, i skinnet, och hos kvinnor i äggstockar och bröst.

D -vitamin spelar en central roll då kroppens omsättning av kalcium och fosfor skall regleras. Dess betydelse härvid förmärkes också genom dess giftverkan vid överdrivna doser. Koncentrationen av fosfor och kalcium i blodet ökar då markant, med skadliga inflytanden på framför allt njurarna som följd. De toxiska effekterna av vitamin D förtjänar extra försiktighet som dessa verkningar i motsats till andra potentiellt toxiska vitaminers, inte går tillbaka bara i och med att tillförseln avbrytes. Gränsen för toxiskt intag ligger kring ca: 80 mikrogram vid kontinuerlig tillförsel under flera månader. Gränsen för akut toxiskt intag kan ligga kring 5 mg. Symtom på förgiftning är t.ex törst, klåda, illamående, urinträngning och diarré. D-vitamin är enligt vad som nämnts tidigare nödvändigt för kroppens tillgodogörande av kalcium och fosfor. Ämnet är således av vital betydelse för tand och benbildningen. Vitaminet medverkar vid regleringen av blodkoagulationen, samt i diverse funktioner som rör nerver, inälvor och cellmembraner. Produktionen av ämnet tyroxin avhänger därav. D-vitamin inverkar på citonsyraomsättningen, vilken effekt i själva verket är primär, medan mineralomsättningen är sekundär.

D et tydligaste utslaget av bristande intag utgöres av rakitis, ett tillstånd vilket också går under benämningen "engelska sjukan". Det uppträder hos växande barn och yttrar sig såsom en uppmjukning av skelettbenen, vilka typiskt kommer att uppvisa diverse anormala krökar och böjar. Bröstben, kotpelare, rörben och bäcken företer ofta tydliga deformationer, vilka i svårare fall består tämligen oförändrade in i vuxen ålder. Benbildningen sker nyckfullt, bitvis försvårat, annorstädes i ett uppdrivet tempo med tornar och knölar som resultat. Hos vuxna resulterar vitamin -D- brist i kramper, demineralisering av skelettet, nervositet, samt känslor av smärtor och stickningar.

D et rekommenderade dagsintaget ligger kring ca: 5 mikrogram/ dag. Tillskott av vitamin, utöver vad som redan regelmässigt tillsättes mjölk, flingor och andra raffinerade produkter, anses sällan nödvändigt. Å andra sidan tar den fullvuxna kroppen ingen skada av ett 10- 15 mikrograms dagligt intag. Osteoporos kan motverkas, och merendels hävas, genom stora tillsatser D3, kombinerat med kalcium och magnesium. Terapeutiskt kan vitaminet även intagas mot karies, artrit, förstoppning, acne, psoriasis och muskelsvaghet.

   Kåre Andersson