O rdet opium är avlett från grekiskans opion, vilket är diminutivformen för mjölksaft, växtsaft. Ordet morfin är uppkommet med syftning på Morfeus, drömmarnas gud. Ordstammen för heroin är grekiskans heros. Morfin och heroin är båda ämnen, framställda från opiumråvara. Opium var redan i det gamla Egypten känt för sina smärtstillande och narkotiska egenskaper. Det utvanns och utvinnes alltjämt såsom mjölksaft ur opievallmons omogna frukter. Ämnet vann först i och med Paracelsus spridning i Europa, varifrån jämte från mellanöstern et.c, vidare spridning över sydöstra Asien följde. 1806 isolerades morfin för första gången (Friedrich Serturner) ur opium, som innehåller bortåt 20 olika alkaloider, däribland också kodein förefinnes. Numera framställes kodein vanligast syntetiskt ut morfin genom metylation. Opiummissbruk var länge ett utbrett problem världen över, vilket först genom ett antal mer eller mindre internationella fördrag kom att underställas vissa regleringar under början av 1900- talet. Heroin syntetiserades för första gången ur morfin 1874 genom dubbel acetylering. Avsikten var att framställa ett icke beroendeframkallande alternativ till morfin såsom avvänjningsmedel, vilket inte föll väl ut. Också heroin är beroendeframkallande. Heroin nyttjades liksom morfin jämväl som smärthämmare.

V erkningsmekanismen för heroin är densamma som för morfin. Heroinet omvandlas i hjärnan till morfin och utövar dymedelst sin verkan. Skillnaden är att heroinet är fettlösligare, varför passagen genom blod- hjärn- barriären sker fermare. Heroinets löslighet i vatten är emellertid mindre. Det måste därför injiceras direkt in i blodbanorna. Vad gällande opium är morfinet också dess huvudsakliga verkansmedel. Morfin intages antingen oralt eller genom injektion. Morfinets verkan som smärtstillare är förbunden med dess tredimensionella struktur som till sin essentiella del överensstämmer med vissa kroppsegna smärtstillare (endorfiner, enkefaliner), vilkas korresponderande receptorer således reagerar på morfin likaväl som på det kroppsegna ämnet. Morfinets verkan riktar sig främst emot dov, inre smärta, snarare än mot akut, skadebetingad smärta. Förutom till smärthämmande receptorer, passar morfinmolekylen även an mot andra receptorer vilka ingår i systemen för reglering av andning och puls. Heroinmissbrukare är en känd riskgrupp för andningsstillestånd, detta då renheten på heroin för illegal försäljning varierar och oväntat rena injektioner verkar starkare hämmande på andningen. En måttlig dos morfin sänker inte som många tror, medvetandegraden i egentlig mening. Däremot uppleves en känsla av lugn, välbehag, oberoende och upprymdhet. Kroppstemperaturen sjunker något, tarmverksamheten avtar, de ytliga blodkärlen vidgar sig så att det hettar i skinnet, pupillerna drages samman och ben och armar känns tunga. Framför allt heroin förorsakar hos den icke avtrubbade efter injektionen oftast en inledande lustsensation över ett tidsspann på några minuter. Biverkningar i form av kväljningar och kräkningar kan förekomma.Under ytterligare 4- 6 timmar förnimmes mer allmänt välbefinnande. Abstinenskänningar med äckel, sömnlöshet, ryckningar, diarré, värk och kvarhängande trötthet inträder vanligtvis 8- 14 timmar efter injektionen. Mer omfattande bruk leder förr eller senare till starkt beroende, varunder individens hela värld kommer att kretsa kring droganskaffningsproblematiken. Ofta tillstöter komplikationer, exempelvis lokala infektioner (hjärta, leder m.m), venkollaps, typiskt även AIDS, hepatit B och C et.c.

   Kåre Andersson