Inledning

"It is all of the nihilism of death metal and yet its own, darker,
more morbid commentary: Black metal is structure and beauty in death."
Spinoza Ray Prozak(frånThe Dark Legions Archive)

Then - in my childhood - in the dawn
Of a most stormy life - was drawn
From ev'ry depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent, or the fountain
From the red cliff of the mountain
From the sun that 'round me roll'd
In it's autumn tint of gold -
From the lightning in the sky
As it pass'd me flying by -
From the thunder and the storm,
And the cloud that took form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

- Edgar Allan Poe -
(från Arcturus skiva "Le Masquerade Infernale")

När black metal-kulturen syns i media beskrivs den ofta på två olika sätt - antingen som befolkad av långhåriga, oartikulativa barbarer eller som en del i en "satanistisk rörelse" där kyrkor bränns och gravar skändas. Man beskriver människorna associerade med musiken som en homogen grupp och använder uttryck som "satanisterna" eller "djävulsdyrkarna" för att beskriva dem. Mitt syfte med den här uppsatsen är att beskriva dagens black metal-kultur, den mångfald som jag påstår präglar den och vissa av de processer som har lett fram till nämnda mångfald. Jag vill skapa förståelse för denna musikgenre/kultur genom att beskriva kulturella och stilistiska drag och försöka att skissa upp vissa grunder och förutsättningar för den världsbild som den innefattar.

Empiri
I inledningsfasen till det här arbetet har jag skickat ut medelanden till olika messageboards dedikerade till metal-musik. Messageboards är "anlagstavlor" på Internet där fans diskuterar olika ämnen, t.ex. musik. Jag har bett de som läser det att skicka mig ett brev via e-post där de beskriver sitt förhållande till black metal. Jag fick väldigt få svar från dessa, så istället började jag skicka ut personliga e-brev till olika personer som på ett eller annat sätt är involverade i black metal-kulturen. Jag skickade till både artister och privatpersoner som har personliga hemsidor där black metal är en viktig indregiens. Jag har försökt sprida mina brev till individer av både könen, och ca en tredjedel av empirimaterialet är skrivet av kvinnor. Jag har till viss del även försökt att skicka e-breven till människor från olika delar av världen, tyngdpunkten ligger dock på Norden.
Den andra stora källan till empiri är fanzines. Jag har använt mig av ett antal tidningar, både svenska och utländska. Vidare finns två intervjuer med i det empiriska materialet.

Om Fanzines
En viktig del i spridandet av black metal är fanzines. Fanizes är tidskrifter, oftast dedicerade till en speciell musikform, vilka är skrivna av privatpersoner. I det här fallet är det framför allt black metal-fanzine som jag har använt. Det är ofta en ensam person som tillverkar dem, men ibland flera. Gemensamt för alla är att de tillverkas på en hobby-bas. Största delen av fanzinen består av intervjuer med grupper, med eller utan skivkontrakt. Det kan vara allt från de största banden till obskyra källarband som bara har spelat in ett demo. Intervjuerna skickas oftast i brevform(eller via e-post) till banden, vilka svarar på frågorna och skickar tillbaks brevet. Mycket utgörs också av recensioner på skivor och/eller demos som skickats in till författarna. Skivbolagen skickar promoskivor även till nystartade fanzine, och hjälper på så sätt till att vidare producera och försäkra scenens, och därmed skivförsäljningens, fortlevnad.

Urval och begränsningar
Jag är medveten om förekomsten av rasism och sexism i black metal kulturen. Det är dock inte detta jag skall diskutera här så jag kommer bara att beröra dessa saker allra hastigast. Min poäng med den här uppsatsen är att visa på black metal inte som en homogen stil, utan som en genre där en stor spännvidd av olika stilar åsikter och religiösa/filosofiska inriktningar ryms. Tilläggas bör att de fascistiska/racistiska inställningarna inte går oemotsagda i intervjuer etc. Däremot finns också starka homofobiska och sexistiska inställningar som går igenom i stort sett oemotsagda. Som sagt är detta dock inte min uppgift att utreda här, det skulle kunna bli en uppsats helt för sig själv, men jag vill klargöra att jag är medveten om dessa problematiska förhållanden.

Tidigare forskning
Väldigt få studier har gjorts av black metal kulturen. I skrivande stund håller dock två stycken avhandlingar på att skrivas, av sociologen Keith Harris vid Goldsmith College respektive musik/religions-vetaren Thomas Bossius vid Musikvetenskap i Göteborg. Jag har varit i kontakt med båda vilka hade den stora vänligheten att korrespondera med mig via e-post, och även skicka mig delar av deras arbete. Av Keith Harris erhöll jag en artikel som beskriver hur man lever med skillnader i extreme-metal scenen. Harris förespråkar en mer heterologisk analys av black metal-kulturen och visar på paradoxerna inom den. Han utgår framför allt från de racistiska/fascistiska tendenser som förekommer och beskriver hur de bearbetas av andra medlemmar av "scenen". Hans huvudpoäng är att det viktigaste inom black metal kulturen först och sist är musiken och att de flesta andra skillnader går att leva med. Man har utvecklat vissa verbala "verktyg" i fanzines etc. för att undvika konflikt.
I Thomas Bossius D-uppsats "Återmystifieringen av världen: På jakt efter mening, hopp och styrka" beskrivs kopplingen mellan musik och religion i trancetechno-kulturen och black metal-kulturen. Han visar på de både fundamentala skillnader och slående likheter som finns emellan dem. Segmentet om black metal innehåller en bred översikt över kulturens historik och karakteristiska element. Tyngdpunkten ligger dock på religionen, mest satanismen och till viss del paganismen/ nyhedendomen. Han har även med en psykologisk analys av de satanistiska svartmetallarna, han gör en jämförelse med den psykiska störningen "borderline-personlighet".
Både Bossius och Harris har främst använt sig av uttalanden och synpunkter från artisterna själva. Enligt mig så utgörs kulturen till lika stor del av publiken och fansen och det har jag försökt ta fasta på i den här uppsatsen.

Begrepp
Vissa begrepp som jag använder i den här uppsatsen är specifika för black metal-kulturen och kan behöva en förklaring.
Jag refererar till den musik som jag behandlar här som "black metal", "blackmetal" eller "svartmetall". Alla tre uttrycken står för exakt samma musikstil, jag använder uttrycken på olika ställen där det språkligt passar bättre att använda något av dem.
"Scenen" är det begrepp som används om black metal-kulturen av medlemmar av densamma. Den utgörs av artister, skivbolag, fanzines och andra tidskrifter(journalister, kritiker) privatpersoner, fans, hemside-skapare etc. "Underground" är ett relaterat uttryck som fokuserar på den icke-kommersiella delen av scenen. Här räknas fanzines(inte för "kända"), independentbolag och artister som ligger på dessa bolag in, samt privat-personer som håller kontakten med andta fans/artister genom s.k. "tape-trading" och brevskrivande. "Extreme-metal" beskriver den större metal-kultur som black metal är en del av. Här innefattas även death-metal, thrash metal och vissa andra närliggande stilar.

Reflexivitet
Jag var av och till varit musikaliskt verksam inom extreme-metal scenen från det att jag var ungefär 15 år gammal. Jag började att spela death metal och gick gradvis över till mer black metal-aktig musik. I skrivande stund(maj -99) är jag medlem i en musikgrupp som har en viss relation till black metal scenen. Mitt huvudsakliga musicerande är dock inom andra musikaliska genrer.
Detta, att jag står med ena benet i scenen och det andra utanför den ger förstås en god insikt till såväl den världsbild som scenens "medlemmar" har. Å andra sidan kan närheten till den göra att man ibland blir blind för vissa aspekter av kulturen. Jag försöker dock att distansera mig själv och, som Ehn/Lövgren parafraserar Tomas Tranströmer i deras bok "Kulturanalys", vara både mullvad och örn.

Upplägg
Jag har först skrivit en omfattande kronologisk berättelse om black metal -kulturen, utifrån de tre "generationer" som man brukar tala om inom scenen. På den följer en beskrivning av stilistiska aspekter av genren, utifrån Erling Bjurström och Lars Lilliestams artikel Stilens Markörer. Slutligen en diskussion om genren och dess medlemmar, till viss del utifrån Thomas Ziehes begrepp "genomskådad görbarhet".

Till startsidan.

Till "Tre Generationer"