Efter tre års chattande med Markus och Cilla, har jag äntligen gjort slag i saken och besökt dem på deras underbara gård. När jag skriver besökt, så menar jag just det. För jag har inte gjort något nyttigt arbete för att underlätta mitt besök, utan bara njutit av fullgod service. 

Onsdagen den 12 juli 2000, klockan 15.55 satte jag mig på tåget i Örebro för att resa söderut... Med i packningen låg faktiskt ridkläder... trots diverse läkarförbud gnagde en tanke inom mig. Kommer jag upp på en häst? Kan jag hålla i tyglarna? Kommer det kännas konstigt i rygg o ben om hästen rör sig? Konstiga tankar kanske, men om ni följt med i mitt olycksdrabbade år tidigare, så förstår ni... 

I Mjölby, var det tågbyte och jag fick hjälp av tågpersonal med packningen... snygg tågpersonal... *s* 

Kaffetarmen gjorde sig påmind efter ett par timmars resande och jag vinglade iväg mot restaurangvagnen, inte minns jag att tågresor var vingliga... spåren måste vara ojämna... Hade det varit någon snygging som suttit lämpligt placerad skulle jag kunnat trilla ner i knt... men, näe... I restaurangvagnen fann jag en dagobertsmörgås... den minsta dagobertsmörgås jag sett , som kostade 25 spänn!!! Till det drack jag något svart... som visst skulle vara kaffe... med påtår, som kostade 20 spänn!!! Jag vinglade tillbaka till min plats o öppnade en chipspåse. 

Utanför Tranås ringde jag mamsen från mobilen... men det var urusla mottagningsförhållanden, så det blev mest... "God dag... yxskaft!" 

I Hässleholm, ca 20.40, hann jag bara av tåget med ryggsäck, två plastkassar, axelväska o krycka... när en glad röst hojtade... "Hej Ingela! Jag kände igen dig direkt!" Jag fick en bamsekram för första gången IRL av Cilla och sa "Detsamma, du är dig lik från bilderna på hemmisen!". Cilla och jag knatade iväg längs perrongen mot bilen. Cilla erbjöd sig att ta packningen, men jag har visst nämnt att jag är ganska envis någon gång tidigare... så jag nobbade. Vi pratade oupphörligt hela vägen till gården och jag tror inte jag tittade ut genom fönstret en enda gång... 

Väl hemma på gårdsplanen, efter snabb kram på Markus o en något mer extatisk hälsningscermoni av Maja o Mindi (gårdens "vakthundar" *s*), kom Cilla på att hon skulle gå bort till stohagen och tvätta rent ett skavsår på Turbo. Hon sa att det var ungefär en km dit, så jag kunde stanna hemma hos Markus... Det kunde hon glömma! Jag ville inte missa en chans att hälsa på en häst! Promenaden till hagen var ingen match o jag kröp in under eltråden med bisittning av Cilla. Hästarna gick o betade i mitten av hagen och de var precis så vackra som på bilderna på M & C:s hemmis! Turbo o Legesh mötte oss, Legesh var precis som en knähund o kommer att bli en ståtlig ung man inom en snar framtid... Attans att jag bestämt mig för att jag vill ha ett sto! Cassandra avvaktade en bit bort och bakom henne skymtade ett par bruna ben... Då och då kikade Cactus nyfiket fram, men hon vågade inte lämna mammas sida... Vi gick hem till Markus igen fortfarande lika ivrigt pratande. Min packning bars in i gästrummet och vi gick ut i köket där kvällstéet var framdukat. Vi satt där, pratade, åt honungsbröd o drack kaktusté som om vi aldrig gjort annat... 01.30 kom vi i säng, en av huskatterna, Jasmin ansåg att jag behövde kattsällskap och sen tvärslocknade jag!

Torsdag 13 juli 2000, gemensam frukost vid 11 svepet... sedan visade Cilla mig runt bland hästarna och jag fick skrubba på "ynglingarna" Napoli och Nagila, njaa... där överdrev jag... Napoli, ansåg att han var boss i hagen o motade undan Nagila... Sedan var det ridhästarnas tur... Lilleman, barnens ponny uppskattade besöket och lutade sig kärvänligt mot oss för att bli kliad... Mazal och "Kalle" gick en bit längre in i hagen och vi fick passera ett raserat murparti för att hitta dem... "Kalle" passerade oss, efter en snabb klapp och tittade förväntansfullt mot grinden... ungefär som om han ville fråga var husse var. Mazal blev överlycklig över uppmärksamheten och njöt av att bli noppad i manen av Cilla. Vi var även uppe hos stona en sväng och när vi gick hemåt nosade Cactus o Legesh på varann. Cilla blev jätteglad för det har inte varit någon superkontakt fölen emellan tidigare o de ska dela box efter avvänjningen. 

Cilla o jag åkte ill Osby för att skaffa middagsmat och kaffebröd. Vi blev tvungna att ta en liten extra sväng över Hästveda för att köpa lax. Att vi ville undvika Hästveda berodde på att Hästveda marknad pågick 13 - 14 augusti. När vi kom hem, hade Kalles uppfödare kommit tillsammans med fru och bekanta. Markus o jag fick själva underhålla gästerna, eftersom Cilla var tvungen att åka till Hörby och besikta hästsläpet. När gästerna åkte vidare, tog Markus och jag té och smörgås i väntan på Cilla. Cilla fixade lax, färskpotatis och en fräsch sallad när hon kom hem. Sedan kollade vi vår mail.

Nu var allvarets stund inne... på med ridkläder och ut till stallet. Först red Markus Kalle och tränade skolor, samt "halva steg"... Kalle var med på noterna även om han tappade koncentrationen och "tjafsade med munnen" ibland. Markus ursäktade Kalle med att han inte verkade nöjd med stången, Markus skulle rida med tränsbett ett par dagar och sedan byta till anan stång. Inne i stallet fick Kalle mat innan utsläpp och sedan togs Mazal in. Cilla tränade också skolor och Mazal är på god väg att bli en väldigt tjusig barockhäst. Han är vacker att se på. Nere på gården vände vi upp Mazal vid en sten och jag fick hjälp upp. Det kändes vingligt, men jag rätade upp mig och andades ut. Inte minst Markus kommentar " Du ser ju bra ut till häst!", fick mig att le och inse att jag var "hemma igen". Allt fungerade som det skulle och jag fick skritta ett par varv. Cilla fotograferade med digitalkameran och jag skulle hoppa av. Men nu kom problemen... Jag fick panik, för jag fick för mig att det var långt till backen och att benen inte skulle bära och Markus fick rycka ut och fånga in mig. Mazal var den exempariska gentlemannen trots sina unga år och viftade inte ens på öronen när klumpiga jag, lyckades landa på fötterna. Mazal fick också välförtjänta klappar och foder innan utsläpp. 

Vi andra gick in och tog kvällsmacka och té tillsammans med hundar o katter. Markus visade mig några fina av sina arbeten i sadelmakeriet. Jag blev vederbörligen imponerad! Senare satte vi oss framför TV:n och tittate på en brasiliansk dokumentär om fängelser och gatubarn *hu!*. Chipspåse kom fram, hundarna skulle sitta i knä och en av katterna ville också ha chips. Straxt efter midnatt drog vi oss mot sängarna. Helt plötsligt var min säng belamrad av två hundar, skrivbordet av två katter och jag funderade på om jag skulle få sova i soffan... Men hundarna hoppade ner och jag fick sängen för mig själv... trodde jag... *s* Jasmin hade talat om för Ida att jag var ganska behaglig att sova hos... så jag fick dela säng med två katter, med andra ord precis som hemma... Det är bara det att hemma har jag 1.20 säng och här var det bara en 90-säng... Men vi somnade som stockar!

Fredag 14 juli 2000 vaknadejag omkring 9.30 av att två hundar tvättade mig i ansiktet och jag kravlade ur bingen bara för att höra att Markus o Cilla redan varit till Hästveda med Markus volvo till verksta'n. Vi åt frukost, sedan gick vi ut i stallet och kollade på Markus arbete där. Cilla och jag tog Äppelvinäger, svamp och hink med till stohagen för att svampa hästarna som skydd mot inskter. Turbo, uppskattade inte behandlingen utan gjorde allt för att driva sin flock i skydd. Cilla lyckades i alla fall blaska lite på Turbo o Legesh. På väg tillbaka käkade vi vildhallon och jag lyckades skicka iväg Markus till hästveda för att köpa kaffe när vi kom hem. Efter en stund kom Markus tillbaka... "Cilla, har du mitt kort?" Hoppsan! Det hade visst vi lånat dan innan... men det blev i alla fall kaffe.

Cilla tyckte att det kunde vara dax för mer ridning och hämtade in Mazal. Nu gick vi upp till ridbanan där Cilla jobbade en stund. När hon kände sig nöjd, fick jag hoppa upp från en av plaststolarna som stod vid kanten. Inte heller nu, protesterade Mazal. Cilla rbjöd sig att gå bredvid, men jag kände att det var OK. Jag höll lätt i tygeln och koncentrerade mig i stället på vikt... Mazal, gick som på ägg ochh när jag rätade upp mig lite tvärnitade han... Mycket beröm och så fram igen. Cilla kom på att hon glömt kameran och sprang ner för att hämta den. Under tiden skrittade jag varv på varv, vände volter tillbaka, tränade halter och igångsättningar. Cilla återkom, fotograferade lite och sedan skrittade vi nöjda hemåt. Nere i stallet hade det dundrat rätt bra, för Markus hade tillsammans med sin granne rivit ner bjälkar. Mazal fick foder och blöttes med vinäger innan utsläpp. Jag gick in, bytte om och började packa. Cilla lagade mat. När jag packat färdigt gick jag ut i köket för att läsa ridsport. Men "gammelkatten" Nettan tyckte att jag skulle gosa med henne i stället.

Markus kom in, vi åt och pratade... Markus skule åka med oss till Hästveda för att kolla om bilen var klar. Jag vinkade av gården med sina vackra hästkastanjer och vi styrde iväg. Det kändes som resan till Hässleholm gick alldeles för fort. Jag kramade om Cilla och tåget gick 17.16. Klockan 21.50 var jag i Örebro, färdtjänsten blev sen och jag var inte hemma förrän 22.50. Katterna var överlyckliga över att ha mig hemma. Jag gick in på nätet, men Cilla och Markus var inte där... Jag tog fram disketten jag fått med mig av Cilla och Markus, för det var ju där jag hade mitt bästa minne av resan, näst efter kramarna IRL *s*.