Ulf Lundell: På andra sidan drömmarna (EMI)  

Det är en artists förbannade plikt att överraska sina lyssnare, har Ulf Lundell sagt. Och visst blir vi överraskade av den glade Lundell. Men själva blir vi inte så glada. Visst är han livsbejakande på den nya dubbel-CD:n. Det är gott att leva, sjunger han. Men det är ingen Kär och galen han avfyrar, ingen Lycklig, lycklig. 

I stället bjuder Ulf Lundell på en låt som Upp (singelsläppet) med rap och blås blandat, som onekligen är överraskande, men inte känns särskilt nödvändig. På ett par låtar blandar han in Prags symfoniorkester. Också överraskande, men det känns inte heller särskilt nödvändigt. 

Om förra plattan med helt nytt material, Xavante, var en Ulf Lundells tre bästa, så är nya På andra sidan drömmarna en av de tre sämsta. 

Ändå inte dåligt, förstås. Mäster Lundell borgar alltid för kvalitet. Idiot city, Paradise park och Folket bygger landet är låtar som tilfredställer pojkarna längst fram. Alltså de mest hängivna fansen. De som helst vill lida med Lundell. Då känns han mest nödvändig. 
 
 

Vi hörs! 

Tillbaka till förstasidan Ulf  Lundell -Sveriges största rockpoet