Under 1500- och 1600-talet startade kungar med god hjälp av kyrkan ett krig mot den gamla tron. Inte med vapen, de skrämde människorna. Att Bränna häxor var ett sätt att skrämma folket och få de att bli kristna.
Redan 1487 kom en skrift som förklarade vad en häxa var . Skriften hette Häxhammaren och skrevs av två munkar. Det var påven Innocentius Vll som anställt munkarna för att skriva en hatskrift mot häxor.
Häxhammaren berättade hur farliga häxorna var. De var fientliga mot allt liv, från skörden på åkern till barnet i vaggan. De kunde fördärva skörden och döda barnet om de kom åt det. Och de kunde också göra så att djur blev sjuka.
Naturligtvis trodde man att de här "häxorna" var livsfarliga.
Varför började man jaga häxor ?
Det finns många förklaringar till det. Det är svårt att bara peka ut en.
I Sverige
Det var inte förrän i slutet av 1600-talet som häxförföljelserna nådde Sverige, mellan åren 1668 och 1677 dödade man omkring 300 häxor. Häxförföljelserna kom alltså sent till Sverige, inte förrän under Karl Xl:s regering och kungen själv var övertygad om att det fanns häxor och att de borde utrotas.
Vid rättegångar fördes häxprotokoll. Det var ofta barn som vittnade mot häxor.
Ibland lät man också kvinnan göra vattenprovet för att avgöra om hon var häxa. Då band man hennes händer och fötter och sedan kastade man henne i vattnet. Om hon flöt var hon en häxa. Då drog man upp henne och dömde henne till döden. Om hon drunknade var hon oskyldig. Hon dog visserligen, men hon kunde trösta sig med att hennes själ åtminstone kom till gud.
Slut på häxförföljelserna
Det fanns präster som intresserade sig för vad som egentligen hade hänt och som inte riktigt trodde på de här galenskaperna barnen pratade om.
Mellan åren 1500 och 1700 dödade man och brände troligen mellan
200 000 och 300 000 häxor i Europa.
Kungar runt om i Europa skämdes över att deras land skulle vara fullt av obildade bönder , som trodde på tomtar och troll och magiska ramsor. I en modern stat måste varje människa vara bildad och förnuftig. Den enda tro folket skulle ägna sig åt var den i bibeln och kyrkan. Och alla skulle tro att det fanns häxor, och akta sig noga för dem. Man ville skrämma människor för häxors kunskaper så att de skulle jaga och anklaga kvinnor som hade minsta "häxkunskap".
En annan förklaring säger att 1500- och 1600-talen var så fulla av oro, religionskrig , hunger och elände att människorna behövde några att skylla på. Häxorna blev syndabockar .
Barnen berättade att dom åkt med häxan på en kvast till Blåkulla. Blåkulla såg oftast ut som rikebondens stora präktiga gård där hemma. Här fanns glänsande kopparkittlar, mat i överflöd , och Den onde liknade själv en rik storbonde i vackra kläder och blanka skor. Den onde tog emot sina häxor och ordnade en jättefest för dem och barnen de tagit med sig.
Många ansåg att det var förklaringen till hungern. För det fanns ingen ände på allt gott man stoppar i sig i Blåkulla.
När barnen berättat det här om häxorna skulle rätten döma dem och då hjälpte det inte hur mycket häxan försäkrade att hon var oskyldig. Alla visste ju att det var djävulen som förblindade både henne och alla runt om kring henne. Så därför brydde man inte om vad någon annan sa.
I Stockholm arbetade en ung präst som hette Erik Noreus och han förhörde tre barn var för sig. an frågade ingående om hur det såg ut på Blåkulla, vilken färg djävulen haft på sina kläder, och i vilken ordning häxorna gjort olika saker.
Det visade sig då att barnen, en pojke och två flickor, som lyckats få upp åtta kvinnor på bålet i Stockholm inte alls berättade samma historia. Plötsligt kom det fram att de hittat på alltsammans och att det varken fanns häxor eller Blåkulla.
Den som skrev protokoll från rättegången med barnen hette Urban Hjärne och därför brukar man säga att Urban Hjärne såg till att få slut på häxförföljelserna.
