Fantasy
Tidigare var jag inte så förtjust i fantasylitteratur, men sommaren 1998 läste jag "Sagan om Ringen" av JRR Tolkien och fastnade för den här genren. Ibland är det underbart att få försvinna in i en fantasivärld, befolkad av talande djur, alver, häxor, drakar och jättar...
Följande fantasyböcker eller -serier har jag läst hittills:
Den långa flykten av Richard Adams
En underbar bok om en flock vildkaniner som hotas av människan och måste ge sig av för att hitta en ny, trygg boplats. Trots att alla "personer" i boken är kaniner så handlar den egentligen om människor. Här finns en utförligare recension av den här boken, som tillhör mina favoritböcker.
Farornas väg av Robert Jordan
Första delen i Sagan om drakens återkomst, en serie som "alla" som läser fantasy verkar att gilla. Jag har länge tänkt läsa den för att se om den är så bra som alla säger, men oftast har bibbans exemplar varit utlånade när jag har varit inspirerad att läsa den.
De första kapitlen var ganska tråkiga, vilket antagligen dels berodde på att jag läste korta stunder åt gången och aldrig hann komma in i berättelsen innan jag blev avbruten och dels på att det i början var så mycket som var nytt för mig, så mycket att hålla reda på - det rör ju sig faktiskt om en helt ny fantasyvärld. Så småningom kom jag dock in i berättelsen, och började fascineras allt mer. Boken handlar om fem ungdomar, från en liten by i civilisationens utkant, som ger sig av på en farofylld resa till en fjärran stad. En eller flera av ungdomarna besitter mystiska och mycket viktiga krafter, och "Den Svarte" (seriens onda huvudfigur) är ute efter ungdomarna för att kunna använda deras krafter. "Den Svarte" har en hel armé av ondskefulla varelser till sin hjälp, bland annat trollocker (en blandning mellan djur och människor som är ute efter att döda för dödandets skull), och det är för att undfly dem som de fem ungdomarna ger sig av från sin förr så trygga hemby.
Jag tyckte att boken var både intressant och spännande, och kommer absolut att läsa fler böcker i serien. Mycket bra "klassisk" fantasy - dock inte fullt så bra som Kerrs Deverry-serie eller Sagan om ringen. En positiv sak som jag lade märke till var att det förekom många kvinnliga karaktärer bland huvudpersonerna, vilket inte alltid är så vanligt i fantasygenren. Vad som däremot är negativt är att boken har delats vid översättningen till svenska, så jag har egentligen bara läst halva första boken om man jämför med den engelska originalupplagan. Det märktes också tydligt när man kom till slutet av boken att berättelsen inte slutade där, det fanns alldeles för många obesvarade frågor.
Bilbo av JRR Tolkien
Den här boken är föregångare till Ringen-trilogin av samma författare. Jag läste boken efter ringen-trilogin, vilket kan vara en förklaring till varför jag inte alls gillade den. En del anser att man inte kan läsa ringen-trilogin om man inte har läst den här boken först. Av egen erfarenhet vet jag att det går alldeles utmärkt, men det kanske ändå kan vara till en viss fördel att läsa böckerna i rätt ordning.
Bilbo skrevs egentligen för barn, men precis som i alla andra böcker av Tolkien som jag har läst är språket inte det allra lättaste. Jag kan dock tänka mig att den här boken skulle funka som högläsning.
Trilogin om härskarringen av JRR Tolkien
Hade länge tänkt läsa den här boken, och hittade en sliten men billig pocketupplaga av den första boken (Sagan om ringen) på mitt favoritantikvariat sommaren 1998. Bestämde mig för att nu ska det ske.
Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk innan jag började. Jag har, trots att jag ansträngt mig, aldrig kommit överens med fantasyböcker tidigare, och väntade mig stora svårigheter att ta mig genom denna bok.
De 30 första sidorna består av en prolog, som nästan fick mig att ge upp, men jag kämpade dock på... Tur var väl det, eftersom jag blev helt fast genast när själva berättelsen började! Om ni känner på er att ni inte är så överdrivet intresserade av att läsa om hur hober fungerar och varför piptobak är så viktigt för dem, så kan ni säkert med gott samvete hoppa över hela den här inledningen. Det är dessutom mycket möjligt att inledningen blir intressantare när man har läst hela boken.
"Sagan om ringen" och de båda efterföljarna "Sagan om de två tornen" och "Sagan om konungens återkomst" handlar om hoben Frodo som fått en magisk ring i sin ägo. Sätter man på sig ringen blir man osynlig... Detta verkar ganska harmlöst, men snart får Frodo reda på att den onde trollkarlen Sauron söker ringen för att få makt över hela Midgård(där berättelsen utspelar sig). Frodo blir, för att undgå Saurons spejare, tvungen att fly från sitt hem Baggershus i Fylke. Med på färden följer hans trogna trädgårdsmästare Sam och de båda vännerna Meriadoc ("Merry") och Peregrin ("Pippin"). Så småningom blir det klart både för hoberna och för läsarna att resans mål är Domedagsklyftan i Saurons rike Mordor där ringen ska förstöras.
På vägen möter hoberna en mängd äventyr, och får både vänner och fiender.
Böckerna är en riktig saga, men ändå passar de inte för barn. Tolkien skriver lite invecklat ibland, och han verkar älska adjektiv och dylika beskrivningar...
Själv är jag glad att jag inte läste boken när jag var yngre, eftersom jag antagligen inte skulle ha orkat med språket då utan gett upp.
Alla som har viss förkärlek för sagor bör absolut läsa den här trilogin! Den finns på alla bibliotek, eller så kan man köpa dem själv i pocket.
Prinsessa söker drake av Patricia Wrede
Lånade boken av en impuls, och hade inte så höga förväntningar, men blev totalt fast redan på sid 14 när huvudpersonen träffar en talande groda och frågar grodan om den är en förtrollad prins. "Nej, men jag har träffat en del sådana och man har ju snappat upp ett och annat".
Cimorene är en prinsessa i kungariket Linderwall. Alla hennes systrar är "normala" prinsessor som glatt tar lektioner i dans, etikettsregeler och broderi, men Cimorene tycker att detta är hjärtligt tråkigt. Hon övertalar vapenmästaren att ge henne fäktlektioner, hovmagikern att ge henne trollerilektioner, hovkocken att ge henne matlagningslektioner och hovfilosofen att ge henne latinlektioner. Varje gång hennes föräldrar får reda på någon av dessa lektioner sätter de genast stopp för dem. "Cimorene, lilla vän, det är helt enkelt inte passande" säger de, eller också hävdar de att sånt gör prinsessor bara inte, vilket Cimorene inte alls fattar, för hon är ju en prinsessa och gör sånt - alltså gör prinsessor det. Cimorene biter dock ihop och försöker stå ut med sin familjs idéer, men måttet är rågat när hennes far besluter sig för att gifta bort sig med en prins som för all del är stilig - men det är också det enda han är. Av en talande groda får hon rådet att bege sig till ett märkligt hus, och när hon följer rådet visar det sig att huset är en maskerad ingång till ett jättelikt system av grottor och gångar, bebott av drakar. Cimorene blir till en början rädd, men eftersom hon inte har något annat val tar hon mod till sig och frågar om hon inte kan få ta tjänst som prinsessa åt en av drakarna. Hondraken Kazul blir hennes nya arbetsgivare.
Boken innehåller stora mått humor och spänning, samt en mängd kvinnliga fantasyfigurer, vilket man inte är så bortskämd med annars. En annan sak som jag tyckte mycket om var att det hela tiden anspelades på kända sagor som t.ex. Törnrosa och Askungen i boken. Bland annat talas det om någons faster som gifte sig vid 16 års ålder, eftersom man ju får räkna bort de 100 år hon sov...
Jag rekommenderar verkligen den här boken, både till de som gillar fantasy och till er som inte är så vana med den genren. För övrigt påminner boken ganska mycket om J.K. Rowlings böcker om Harry Potter.
