Den här boken köpte jag som en 18 år gammal pocket på ett antikvariat i början av hösten, och sedan dess har den stått i min hylla för olästa böcker och samlat damm. Så när jag skulle börja på en ny bok tänkte jag att jag skulle göra ett försök med den här och se om den var bra. Det var den. Den visade sig vara en sådan där bok man blir överförtjust i, och som man saknar när den tar slut.

Just när Gullvivstiden håller på att ta slut anar den lilla kaninen Femman att en stor fara hotar hans koloni. han berättar om sin oro för sin bror Hassel, som tar honom påallvar, och de beslutar sig för att ge sig av från kolonin. de samlar ihop några andra kaniner och ger sig av på sin långa äventyrliga färd. Kaninerna stöter på två andra kaninkolonier i boken, men ingen av de kolonierna är normala. I den första blir de väl emottagna, och beslutar sig för att stanna där. Så småningom upptäcker de dock att det är något skumt med kolonin, och när Kronan, en av kaninerna, fastnar i en fälla bestämmer de sig för att ge sig av igen. De hittar en lämplig plats att anlägga en ny koloni på, och lever lugnt ett tag. De lyckas också få en bundsförvant i en skrattmås. Så småningom upptäcker de dock att de behöver få några honor till kolonin för att den inte ska dö ut. Man skickar iväg en del av kolonin till Efrafa (en kaninkoloni grundad av General Svartstarr) för att fråga om de kan ta med sig några honor därifrån. Gruppen kommer tyvärr tillbaka utan honor, och de berättar om vilken fruktansvärd koloni Efrafa är.
General Svartstarr är nämligen en riktig diktator,och för att skydda kolonins invånare från faror har han utvecklat ett system som gör att kaninerna bara får gå ut ur sina hålor en viss tid varje dag. Alla kaniner är märkta med ett bett någonstans, och de som har samma märke bor på samma ställe och går ut samtidigt. naturligtvis vakar Svartstarrs arme´ Owslafan över kaninerna när de tillåts gå ut. Kaninerna i Efrafa lever visserligen länge, men de mår inte speciellt bra. Jag tycker att Efrafa påminner om en del diktaturer vi har haft och fortfarande har på vår jord. Kaninerna får inte ge sig av därifrån heller, och upprorsmakare skiljs åt och placeras "i ett annat märke". Rymmare straffas hårt genom bett och dylikt, och visas sedan upp för de andra kaninerna som avskräckande exempel.

Jag tyckte att den här boken blir bättre ju längre in i den man kommer. Det händer något hela tiden, eftersom kaninerna alltid råkar ut för nya äventyr. Skulle de ha en lugn stund berättar de en spännande historia istället. Boken var välskriven, och det märks att författaren gått in för att man ska se den ur kaninernas synvinkel. Som exempel kan jag nämna att när de träffar på människor som röker så kallas cigaretterna för "vita pinnar".
En annan sak jag tyckte om i boken var att varje kapitel började med ett eller två citat ur ett annat litterärt verk. Det fanns allt från Bibeln till Shakespeare.