Eddie Meduza står på sin sophög hemma på gården och vrålar så det ekar i de djupa skogarna kring Torahult i Småland:
- Jag vill bli diktator i Sverige! Jag vill förbjuda allt!
Det här är bilden av riksdåren och raggarkungen Eddie Meduza höst en 1990: en galning som står på en hög av gamla sopor iförd en engelsk militärhjälm från första världskriget och grimaserande vrålar ut en massa dumheter.
- Era jävla kukrunkare, jag är superintelligent och kommer att bli diktator. Jag bestämmer. Allt ska bli förbjudet. Och alla som inte är mina vänner måste åla och krypa för mig.
Men som den dåre denne mästare i smaklöshet är, kan han förstås inte låta bli att vara inkonsekvent i sina galna politiska kommentarer:
- Jag skriver en ny lag där allt är förbjudet men jag gör ett tillägg där det står att det är tillåtet att bryta mot den lagen.
Sedan fyrar han av ett typiskt Eddie Meduza-skratt vilket förstås betyder att det låter helt galet.
Jag hoppas inte ni tar det här på allvar, för det är knappast meningen. Det bara blir så här när Errol Norstedt byter skepnad till Eddie Meduza eller E. Hitler djupt inne i de mörka småländska skogarna.
Som Errol Norstedt, 42, är han fullständigt normal och oerhört spirituell och kvick, men så fort han byter skepnad till Eddie Meduza, 27, eller E. Hitler, ålder okänd, blir han fullständigt odräglig.
En galning. En riksdåre. En smaklös tok'n'roll-stjäma som skriker "kuk", "fitta", "runka" och som skryter om hur mycket taffelbrännvin han dricker.
Errol Norstedt har med sina alter egon gjort smaklösheten till ett levebröd. Många säger att han gjort den till en konst. Men han lever på det, och han lever rätt bra.
- Det går ju rätt bra, säger han när vi sitter vid köksbordet i huset i Torahult, några mil söder om Växjö. Jag har till pilsner i alla fall. Som Eddie Meduza har han släppt en rad retor, nu senast "You ain't my ffiend", och som E. Hitler & Luftwaffe har han prånglat ut massor av kassetter. Som Eddie Meduza gör han "seriös" rock'n'roll, medan han flippar ut fullständigt i E. Hitlerkostymen.
- Jag är noga med att skilja på de två figurerna, säger Errol och häller upp ett glas Åbro starköl. Med Eddie blir det rak, vanlig rock'n'roll, men med E. Hitler... ja, fy fan, då blir det en massa snusk.
Just nu är han ute på turné genom Sverige som det resandesällskapet Eddie Meduza & Roarin' Cadillacs. Han kommer att hålla på fram till Lucia. Det är faktiskt första gången sedan 1983 han turnerar och gör det svenska folkhemmet osäkert.
- Jag kände att det var dags igen, säger Errol. Det började att slita lite i rocknerven och så blir det ju lite tråkigt att bara sitta här i skogen och göra musik. Så Errol har lämnat det fina röda huset i Torahult och "Studio Ronka" i uthuset och kuskar istället runt i en turnébuss.
- Det är så många fans som ringt och skrivit och bett mig åka ut på turné igen. Det är tydligen många som kommer ihåg mig...
Tacka för det. Han gör sig ständigt påmind, antingen som Eddie Meduza med rak rock'n'roll eller som E. Hitler med en massa galenskaper. Men den här gången är Errol nykter när han turnerar. förra gången blev det lite väl häftigt, erkänner han själv.
- Jag söp mig för fan full varje kväll jag skulle upp på scenen. Det blev en fem-sex bärs innan jag skulle gå in och lira. Sådant håller ju inte nu rör tiden.
När jag frågar Errol om alla skandalrubriker från förra turnén, skakar han bara på huvudet.
- Det är ju fan vad ni journalister kan hitta på. Det är klart att det kom mycket raggare till spelningarna, men det var inget bråk. Det var ju bara jag som stod där på scenen och gjorde mig dum. På frågan om han blivit snällare med åren och om han kommer att ta det lugnare på den här turnén, svarar han spelat förnärmad:
- Hördudu, jag har väl alltid varit snäll. Det beror på vilken publik det blir. Sådant där känner man när man kommer upp på scenen.
Det finns förstås en annan sida av Errol Norstedt än rock'n'rollen och galenskapema. Han har precis kommit ur en mycket jobbig period. Det blev kris när förhållandet med Hanna tog slut.
- Ja, herregud, vad jag söp ett tag. Men det ska tydligen göra ont ordentligt. Nu känns det bättre. Jag har tränat hårt i min egen workout och sedan brukar jag springa en mil då och då. Nu kan jag inte tänka mig att leva tillsammans med någon, det är så skönt att dra en brakskit eller peta näsan utan att någon gnäller. Det där med separationen är ett känsligt kapitel, och jag vill inte pressa Errol för mycket. Men han säger i alla fall:
- Senaste plattan "You ain't my friend" handlar om det här, den var mitt sätt att komma ur krisen.
Det är förresten alltid så han arbetar. Han plockar storys ur verkligheten, antingen han är Eddie Meduza eller E. Hitler. Så ni E. Hitler-fans ska till exempel veta att kultklassikern "Fruntimmer sa en ha å knulle me har en verklighetsbakgrund. Errol kände en som resonerade på ett överdrivet manschauvinistiskt sätt och så blev det en låt.
- När jag blir förbannad på någon skriver jag en sketch eller en låt och går ut i studion. Det är ett bra sätt att få skiten ur systemet.
- Sedan är det bara att hoppas att personen hör det och blir riktigt sur...
Sedan skrockar han i ett skratt och berättar om sketchen där ett annat alter ego, Börje Lundin, klådde upp Bert Karlsson. Samtalet vid köksbordet i Torahult avbryts hela tiden av skratt och roliga infall. Den som tror att Errol Norstedt är en dumskalle tror helt fel. Han är snabb i tanken och vass i repliken.
Alla dumheter som E. Hitler, där det mesta handlar om kuk och fitta och runka och brännvin, är bara påhittade. Han är ingen galning som sitter i skogen och är på det här viset.
Vi sitter där vid köksbordet och pratar om allt möjligt; om den politiska utvecklingen i Sverige, om kattungar, om Errols, musiksmak och så hans hatobjekt rapmusiken.
- Jag skaffade en parabolantenn och har sett all den där smörjan på MTV. Jag är
så jävla trött på rap-musik. Det enda som går an är Leila K. och den där låten. Sedan reser han på sig och går in i vardagsrumme där väggarna förrert,." är fullklottrade med små filosofiska betraktelser, och sätter på en singel
- Eddie Meduza var fört, angare inom rap-musiken i sverige. Lyssna här, jag gjorde 'Fisdisco" redan 1984. Och det är rap.
- Sedan måste jag säga att E. Ilitiers "Fruntimmer sa en ha å knulle me"' också är en raplåt. Så kom inte och säg att det här med rapmusik är något nytt.
När jag frågar vad Errol gör när han inte skriver låtar och spelar in musik, blir han lite fundersam.
- Du, det är inte så mycket. Jag brukar plocka lite svamp eller springa i skogen. Sedan styrketränar jag lite. Och så kommer det folk och hälsar på. I somras kom det flera raggargäng hit.
- Jag måste berätta en sak. Jag har ju för fan blivit hedersmedlem i ett knuttegäng trots att jag inte har någon båge! Nu är han alltså på tumé genom Sverige. Frågan är vad som händer efter Lucia när turnén är slut.
- Då ska jag ta det lugnt. Skriva lite material till en ny kassett. Min senaste kassett "Radio Ronka nummer två" är inte helgjuten. Men nästa ska bli det.
Helt plötsligt när han sitter där får han ett infall. Han blir galningen E. Hitler. Han ställer sig upp och vrålar:
- Du frågar vad jag ska göra sedan. Jag ska reproducera mig. Jag är så superintelligent och har sådana supergener att jag måste få avbilder. Kvinnor, ställ upp er i kö. Ett typiskt E. Hitler uttryck, inte att ta alltför allvarligt. Det är bara att skratta åt det. Precis som när han står på sophögen i en gammal krigshjälm, vrålar "Mot Poltava!" och leker att han är diktator.
- Dr. Eliasson, hur låter det? frågar han innan vi tackar för oss och lämnar riksgalningen i de djupa skogarna i Torahult.
