Daniel Johansson, 16, Ronneby.
Vi har på senare tid kunnat uppmärksamma en markant ökning av rockiga ungdomar i vår omgivning. Man kan gemensamt kalla dessa ungdomar för Jc-rockare. För att ta reda på mer om denna typ av ungdomar har vi letat upp Daniel Johansson, 16 år från Ronneby. Han går öppet ut med sin grupptillhörighet och anser inte att det är nånting att skämmas för. Nedan följer en intervju med Daniel.
Hur länge har du varit Jc-rockare?
-Det är svårt att säga exakt när det började. Jag tror inte att man blir Jc-rockare över en natt. Det är någonting som växer fram under en lång tid. De första tendenserna kom nog när jag upptäckte Kent i åttonde klass (1997).
Vad är det bästa med att vara Jc-rockare?
-Jag tycker att det passar mig som hand i handske. Nu kan jag äntligen vara mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har ju gått igenom många stilar innan jag hittade Jc-rocken. Jag var ju långhårig ett tag, men det funkade inte i längden.
Vilka är dina favoritband för tillfället?
-Kent och Broder Daniel går alltid hem. En annan klassiker i kassettbandshyllan är Facers debut från 1999. Maken till debutskiva har jag inte hört sedan Speakers mycket underskattade förstlingsverk ”Well! Come closer” 1996.
Var köper du dina kläder?
-Mest Jc. H&M ibland, men det är inte lika bra som Jc.
Vilka är dina favoritkläder just nu?
-Mitt nya röda helfräcka tigerlinne från JC. Svarta kortärmade t-shirts går alltid hem. En sådan i kombination med min käcka adidasträningsjacka är oslagbart. Jag är också mycket stolt över mina hemmagjorda nitartiklar. Jag har ett skärp och två armband. Nitgrejerna ger en tuff inramning på min i övrigt ganska mjuka stil.
Spelar du själv något instrument?
-Japp. Jag spelar gitarr i ett rockband som heter Marble arch. Jag har själv skrivit flera av våra låtar. Mitt gitarrspel bygger mest på god vilja och kärlek till musiken (Läs:Facer).
