De fem dryckesstadierna
Första stadiet:
Klockan är strax före elva på en vardagskväll och du har tagit några öl. Du reser dig upp för att gå eftersom du ska upp och jobba imorgon. Då säger en av dina kompisar att han bjuder på nästa omgång. En av dina arbetslösa kompisar. Här på första stadiet tänker du för dig själv: "Äsch, det är ju löjligt. Så länge jag får sju timmars sömn klarar jag morgondagen. Det är lugnt." Du knäpper en gång med fingrarna och sätter dig ner igen.
Andra stadiet:
Det är midnatt. Du har tagit några fler öl. Du har precis avslutat en tjugo minuter lång diskussion emot konstgräs på fotbollsplaner. Du reser dig upp för att gå hem och sova, men här på andra stadiet dyker en liten djävul upp på din axel, och får dig att tänka saker som "Hallå! Jag är ju ute med mina kompisar! Varför jobbar jag över huvudtaget? Det är ju sånt här som är skojigt! Och förresten, jag klarar mig fint på fem timmars sömn med! Det är lugnt!" Du knäpper en gång med fingrarna och dunsar ner på soffan igen.
Tredje stadiet:
Ett på natten. Du har övergivit ölen för tequilan. Du har precis avslutat en trettio minuter lång diskussion för konstgräs på fotbollsplaner. Och nu tänker du saker som "Vår servitris är den snyggaste jag någonsin sett!" På tredje stadiet älskar du världen. På vägen mot toaletten köper du en drink åt killen i änden på baren enbart för att du tycker om hans utseende. Du får dryckesfantasier som till exempel: "Grabbar! Vi köper en egen bar, så kan vi vara tillsammans för all framtid! Vi klarar av det. Tony, du kan laga maten!" Men på tredje stadiet är djävulen på axeln lite större än förut... och det är han som bjuder! Och du tänker "Äh va fan, kom igen nu, så länge jag får tre timmars sömn... och ett komplett blodbyte så är jag okej. Det är lugnt." Du försöker knäppa fingrarna - det går efter lite träning.
Fjärde stadiet:
Två på natten. Djävulen sköter baren just nu. Som sista beställning beställde du en flaska rom och en cola. Du är konstgräs! På vägen mot toaletten den här gången slår du ner killen i änden på baren, enbart för att du inte tyckte om hans utseende. Och nu tänker du "Vår servitör är den snyggaste jag någonsin sett!" Du och dina vänner bestämmer er för att gå därifrån, ungefär på samma gång som du blir utkastad. En utav dina kompisar känner till en bar som inte stänger förrän sju på morgonen, och du tänker för dig själv: "Tja, om jag bara får några timmars sömn, kan jag ju stanna uppe hela natten! Jag har absolut inget emot att gå på det där styrelsemötet och se ut som Keith Richards. Och så länge jag får 31 timmars sömn imorgon så klarar jag mig. Det är... är lugnt." Du försöker knäppa med fingrarna, misslyckas totalt och ragglar in i en lyktstople.
Femte stadiet:
Fem på morgonen. Förgäves försöker du få tillbaka dina pengar från tatueringskillen ("Men jag känner ju inte nån som heter Bengt!!!"). Några timmar senare har du och dina vänner på något sätt kommit till grannlandskapet och sitter på en bar och snackar med några killar som satt i fängelse så sent som i går. Det är ett sådant ställe som till och med Lucifer själv skulle komma till. "Ööhm... Jag måste nog dra mig hemåt. Jag har ett möte vid -fan- klockan nio. Det är den där frukosten med Hitler. Jag får bara inte missa den." Du och dina kompisar dricker någon tjock, blå spritsort. En servitris med färska stygn i armen kommer till ert bord, och du tänker "En dag ska jag gifta mig med denna underbara varelse!" En utav dina kompisar ställer sig upp och vrålar "VI ÅKER TILL DANMARK!" och däckar under bordet. Du kryper ut för att få lite frisk luft och det är nu som du möter femte stadiets värsta del - solen. Det väntade du dig inte, eller hur? Du ser folk som är på väg till jobbet eller som är ute och joggar. Alla tittar på dig och de vet. Och sedan frågar de "Vem är Bengt?". Ok, nu ska vi vara lite uppriktiga här; om du är 19 och stannar uppe hela natten är det liksom en seger då natten är förbi, men då du är över 30, då är solen Guds strålkastare. Vi säger då alla samma bön, "Jag lovar och svär, att jag aldrig ska göra något sånt här igen!" Och en del av oss lägger till "...och den här gången så menar jag det!"
Eftersom lilla moi är en ful fisk, så är den här texten snodd... men äras den som äras bör:
Text: Adam Gustafsson (översättning)
Tillbaka till The Pubes!