Hej, lyssnar på spinnin' wheel.. mår bra men det är något som bekymrar mig.. vet inte riktigt vad det kan vara.

Men jag har en stark aning om att det kan röra sig om att jag är arbetslös, har varit det i en vecka nu... jag håller redan på att tappa balansen, ni ser, jag hade fel, det är visst TVÅ veckor sen jag gick min sista dag på det där helvetesstället... nejnejnej.... jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu.. vad som kommer hända om jag håller käft eller vad som händer om jag säger vad jag tänker på; övergrepp, krig, våld, död, sjukdomar, allt detta har givetvis absolut inget med mig att göra. Inbillar jag mig i alla fall, som alla andra svenssons som lever i det här jävla landet och är komplett uppfyllda till bredden med skit, som de blivit itutade sen barnsben att tro på. Det värsta är egentligen inte ATT dom tror på det, utan att de inte har vett nog att ställa frågor om vad, varför, och kanske framförallt HUR???

Hur i hela helvetet kunde det gå så långt? Hur kunde det bli så här? Och nu undrar du givetvis vad i fan jag snackar om, och det enda svar jag kan ge dig är att det kommer ordna sig, vare sig president eller uteliggare bryr sig eller tobaksbolagen går med vinst för ingen kommer att bry sig - du dör och sen kommer resten efter som ett jävla koppel med blodhundar för att jaga skiten ur dig och dina kära en sista jävla gång... jaga skiten ur dig, för att sen när du äntligen gett upp bara fnysa åt dig DÄRFÖR ATT du gav upp, bara för att det är själva jakten som är viktig, inte dödandet i sig... så vad skulle du göra om du till exempel körde över en ormjävel så att den small? Skulle du reagera annorlunda om det råkat vara grannungjäveln som krossat dina rutor i smyg? Eller en liten hundvalp som pissat på sin sista jävla matta?

Vet du, det kallas inbyggd, förutbestämd jävla reaktion min vän, och hören upp nu kära medborgare! Ni ÄR inte dumma, inte hjärndöda, inte de robotar ni säkerligen tycker att jag framställer er som, ni är helt enkelt så underbart jävla godtrogna, som små barn, fastän ni inte tycker eller anser er vara det... för stolta att ni tar saker för givet; föds - växer upp - skola - röjarknarkfesterihemlighetochspybakombuskenhysschh!
vadskullemammasäga? - mer skola - skitjobb - mer skitjobb - utbränd - fet - otacksam förtidspensionär - död.

Är det så? MÅSTE det vara så? Förmodligen, för det är klyschan av var och ens leverne....
- om ett tag så vaknar du med några extra hakor i en nerlegad, dunkel säng i en lägenhetsjävel med antingen en flaska i näven eller den lille slappe och undrar varför i helvete du inte får stånd längre...och vet du vad, det är inte dig det är fel på, kolla tv-shop bara; där finns de mest alldagliga accessoarer till självkostnadspris som förgyller var och ens liv. Du vet en sån där, och en sån här, helt obetalbart för fan, vem köper sånt?

....Jag. Jag gjorde det faktiskt en gång, men det var love generation för fan, jag blev lyckligare av att ha beställt den halv tre på natten i feberfrossa och rinnande näsa, jag blev lyckligare för fan... är det inte det som räknas?
Min lycka kostade faktiskt bara ynka 458 å femti. ...plus frakt.