Helt fruktansvärt kaffe egentligen. Det dom serverar på tåget.
Men vem bryr sig? Det smakar utsökt papper, bränt & har en förfinad träsmak som härleder från vad man förväntas röra om med.
Minst två bitar socker förfinar smaken för den vane likaväl som den ovane. Ett rikt själsliv erfordras för att utstå sådant gissel.
Fruktansvärt, men vad vill man uppnå? Det krävs inte mycket för att lägga ner sin själ i ett gott kaffe, men som synes hämnas personalen outrötteligt på resenärer som endast söka fukta sin strupe.
Jag pladdrar vad min penna förmår. Att fylla rad efter rad med inget mindre än strunt & nonsens, är trots allt en smärre konst. Vem mer kan fängsla sina läsare, som i detta fall inte finns?
Med kaffe från helvetet.
Vart för oss då resan den här dagen? Till älskade Rossi, min sluring utan pardon. Hah! Lycklig vore den som var i mina skor. Eller liknande. För vem tar väl sig an en fattig trashank? Nåväl, nu ter det sig kanske inte fullt så illa då just denna trashank tänker sig ett liv i famöst armod likt en viss Franz Kafka. Eller varför inte Marx, i samma veva?
Nåväl, som tur är fylls aldrig dagsbehovet av vild, hämningslös sex. Så desperation finns där ändå. Jakten på den dagliga utlösningen kan för de flesta vara outtömlig, kanske till & med kvävande. Men med ett antal för många perspektiv på tillvaron, kan den i det närmaste kanske ta sig kaotisk, men inte desto mindre förlösande. Således krävs i de flesta fall ingen ejakulation. Faktiskt.Så vad vill då folk. Märkligt, ingen penisavund eller perplext reflekterande över könens dragning. Har min egen folkusering varit onödig & oegentlig? Vad, frågar jag mig, kan jag vidare få ut av min närmast infektoida hållning till allas kön? Vet inte riktigt om några funderingar är nödvändiga över huvudtaget. Om nu samtliga i denna värld tänkte efter längre än vad de gör, tankeverksamheten tycks vara spridd åt endast ett håll, skulle det då förändras något?
Blir man arresterad för mindre saker snart?Nåväl, än en gång, vem vet vad som väntar den oskyldige?
Kan man kritisera heterokulturen ur ett heteroperspektiv & samtidigt undgå allvarlig kritik & allmänna övertygelser? Nåväl, det återstår att se, eftersom frågan om tankeverksamhet - eller tankeflykt - återstår. Det ena verkar föda det andra, onekligen så.
Tråkigt nog erhåller jag inte det privilegiet att kunna förklara saker & ting så pass effektivt som man velat.
Förbränning i Ras grepp? Registrering i Säpos grepp, eller kastrering i slaktarns grepp? Det sistnämnda förutsatt att man är 30 cm lång, skär & tjuter som en liten gris. Nötter som spriutar ner hela samhället, nej du, det vete fan rent ut sagt. Men vem vet? Det ena brukar följa det andra, som man säger. Göteborg den 15 juni år tvåtusenett kommer med all sannolikhet urarta mer i mediala former än i handgriplig verklighet.
En not given för nätet, & de efterkommande givetvis. Obemärkt noterar för alla andra okända sinnen vad som sedan förs ut i ordform till de som vill.Kan man slåss med pennan, eller är det bara ett talesätt? Är det möjligen meningar som fotsoldater, stycken som lansiärer & artiklar som slagfält som avgör sinnenas kamp för att aldrig mer bli obemärkt förbigångna? Vad bestämmer vad som komma skall? Är det verkligen pengar som styr?
Förakt för den kärlekslöse, är det verkligen rätt väg att gå? Vem vet, det märks & tar alltid form på ett par år.Jag är lycklig & rik i all min fattigdom, sa den eftertänksamme.
Tja. Vad råkas i stockholm? Det är väl vår 'Hufvudstad'?
Manar till lugn & empatisk lockdown. Känn inget, värdelöst att raljera med ett känsloregister man kan kontrollera. Vore mer uppenbart sanningsenligt om det bara kommer, men vet man då å andra sidan om de reaktioner med mera som följer? Kan man med obefintlig planering utgå från omständigheterna & hoppas kunna räkna med att förutse? Förresten, vad skulle man förutse i sådana fall. Det finns ju trots allt bara tre möjligheter:
I - Ignorera. Det ligger & pyr & exploderar.
II - Konfrontera. Få en förklaring som kan vara positiv eller negativ. I detta fall negativ.
III - Agitera. Blås upp alla helvetens brinnande vindar & avblås allt.
I vilket fall blir allt sämre efter det här. Det finns trots allt något som kallas hopp. Vad kan man då hoppas på?
/ Den Fule Tangentryttaren