Jag undrar lite över människans bedrövande inställning till säkerhet. Jag sitter och funderar över vafan man ska med allt jävla grundbyggande till, ni vet
"- Cementera din dementa ålderdom NU! Skaffa Obligationer!!" ...BORGARJÄVLARRR!!!! Jag VILL INTE HA nåt jävla PAPPER!!! Ge mig ett ska jag SKRAPA BORT MINA KÅNKELBÄR!!! ....hah! vafan ska man med det till. Det är inte socialister som är 'trygghetsnarkomaner' - det är borgare som är 'trygghetskleptomaner'. Privatisera mitt jävla arsel, förbannade torskar!
Fan... hysteriskt, inte minst! Jag har tröttnat på allt det där, jag vet att folk sitter och mår fan på sina jobb, för att dom inte vågar realisera sina förbannade drömmar. Jag vet också att jag själv håller på att faktiskt förverkliga en av mina just i skrivande stund.Jag försöker inte slå "många-runk-efter-varandra-rekordet"... även om man har försökt och lixom på något jävla sätt kommit upp i häpnadsväckande åtta gånger.
Nej.
Jävlar! ...vad jag slet. Å blåmärken blev det, ja fy fan. Skavsår.
Har slagit några pervorekord ändå, dragit upp ballen på fester sådär femtisatan gånger, vilket i sig självt inte är så speciellt, men testa å stå på ett bord å strippa efteråt, bejublad av en massa killar - när det finns MINST lika många tjejer som killar i rummet, måste vara min lite folkligt sneda homo-attityd, antar jag.
Men det var inte det jag skulle skriva om nu.
Det var människans förbannade behov av trygghet VAFAN!!! Jag diskuterade *hållkäft* det där med rutiner och hur man (och då menar jag ALLA) faktiskt skapar om inte medvetet så åtminstone undermedvetet rutiner.
Vardagsrutiner. Sånt man gör varje dag, ni vet.
Vaknar, tar en snus, drar en runk å hoppar i duschen. Samtidigt.Jag diskuterade, alltså, det här med rutiner med en snubbe som faktiskt på fullt allvar försökte göra sig av med sina vardagsrutiner. För att göra livet mer spännande eller nåt annat yoga antar jag. Skit i det. Tycker om yoga förresten, särskilt den där nya passionsfruktsmaken. Skojjar bara. Ärligt nu.
Ut ur duschen å in i köket naken, sätt på kaffebryggaren å slå på datorn.
Sätta sig ner och undra vad som står på menyn idag, ta på sig en tröjja lixom tända en cigg samtidigt som man svarar i telefon och försöker låta oberört nyvaken.
Dra med sig telefonhelvetet in i köket och hälla upp en kaffe, göra helikopter'n med paketet å flina, säga att "Nej, jag lyssnar!" och gå ut till datorn igen med den där förbannat välsignade grejjen hängandes där nere.
Sätta sig och klicka fram lite internetfönster och kika nyheter å dagens horoskop.
Inse att man har en jääävligt pissnödig kuk som lixom tittar upp mot en å ber om ett litet besök.
Lägga på luren å lugna ner Herr Håård så att man inte spiller.
Spolar, tvättar händerna och lägger ut snusen, borstar tänderna och kikar in nattens nytillkomna finnar.
Klämma en. Gå ut till datorn...... vafan skriver jag det här för??
Jag anser att vardagsrutiner förslavar tanken. Så fick jag det sagt. Poängen alltså, mitt i allting. Meningen är att en kort berättelses poäng ska komma i slutet. Men av någon jävla anledning kommer mina poänger mitt i, någonstans.
Varför vet jag inte.
Det suger, penis - minst. Men jag vet att väga upp den här lilla (eller snarare GIGANTISKA) jävla problemknorren som det är, när man alltså försöker berätta något. Vilket jag är jävligt dålig på. Allmänt.
För det första så svär jag så förbannat.Jag ska rådfråga min lilla Herman nu.
För det andra har jag ingen ordning på det jag berättar.
För det tredje så utelämnar jag vitala detaljer så att jag tappar bort åhörarn.
För det fjärde så har jag ingen jävla berättartalang, men det skiter jag i.
Många av er tror att jag har tagit namnet Herman från min idoge idol till stinkbomb Herman Hedning, men så är inte fallet. Namnet Herman föll sig naturligt när jag hittade min pruttkudde, ni förstår - jag har nämligen en satans ångest över mitt bortopererade lilla brunhål. Alltså måste jag ha ett pruttsubstitut.
Något som låter väldigt mycket och jävligt ociviliserat, helt enkelt. Herman Den Notoriske Pruttkudden, alltså.
Gott folk! Jag har helt plötsligt en proklamation att göra;
Jag äter INTE bajs. Alltså INTE bajs. Jag BAJSAR inte och jag HAR aldrig BAJSAT.Nej, nu får det tamejfan vara nog. Ajöken!
Gott folk! BAJS luktar väldigt ociviliserat. Bajs SER väldigt ociviliserat ut, dessutom smakar det DÅLIGT.
Alltså DÅLIGT, OCIVILISERAT och BAJS.
Alltså. Men jag har aldrig ätit det.
/ Den Fule Tangentryttaren.