Disclaimer:  Det här är inte mina… ehh våra… figurer utan RenPics. Vi har bara lånat dom. Men vi lovar att lämna tillbaka dom i nästan likadant skick som innan, som den snälla flickan *harkel harkel från Linda*… de snälla flickORNA VI är. Ni måste inte läsa den här berättelsen om ni inte vill. Vi lovar att inte stoppa blodflödet till hjärnan på er (men vi kanske kastar vår Round-Killing-Thingie på er!).
Eftersom vi har kommit på att Xena och Gabrielle kommer från Sverige och att de pratar svenska egentligen så skriver vi ordagrant vad de säger vilket språk de än pratar. För vi vill inte förstöra de vackra dialogerna med att ändra språket, varken på deras fritid eller när de spelar in. För de pratar amerikanska när de spelar in så klart. Men för övrigt så är den här dokumentären helt oväsentlig. Nåja… nu tycker i alla fall VI att det räcker med disclaimers.

Subtext: Självklart är det subtext i den här. Så om du inte tycker om kärlek mellan två kvinnor så tycker jag att du ska sluta läsa precis nu. Om du inte ville fortsätta förstås!

Humor: En del säger att det är den sämsta som finns. Men enligt oss finns det ingen bättre. Det är riktig humor a´ la Bengtsson. Med lite touch av Sofia Törnqvist. (Och alla förstår precis vem det är.)

Våld: Ehh...jo…nja…kanske…kanske lite då da…eller…ja…ehh…just det.

Utspelar sig: Under inspelningarna av musikalavsnittet "The Bitter Suite", säsong tre.

Buffy The Vampire Slayer: Vi har skrivit så att Gabrielles lilla älskade vovve kan vara antingen en pojke eller en flicka så det är bara för läsaren att välja det kön den tycker bäst om.

Inslag av: Som ni säkert kommer att märka så kan det finnas det inslag från lite olika filmer, tv-serier, reklamer, böcker och sånger i den här dokumentären. Vilka det är får ni komma på själva.

Av: Ewa "Kortare än ROC" Bengtsson och Linda "AYAYAYAYAYA (Battlecry)" Bengtsson.
 

En dokumentär
Behind the scenes på The Bitter Suite
Med extra scener som inte alls har med The Bitter Suite att göra
Bilderna vi aldrig fick se
Sångerna vi aldrig fick höra
Orden som aldrig fick sägas
Lunchen som aldrig blev av
Pom Pom Pooom (ljudeffekter)

---

Kapitel 1

"BRYT", ropade Joxer precis när Xena tänkte kasta ner Gabrielle från stupet. "Är det inte lite overkligt att man ser trådarna?"

Xena suckade och släppte Gabrielle som ramlade ner med en duns. En väldigt hög duns för en sådan liten kropp. Xena gick fram och klappade Joxer på axeln.

"Hur många gånger måste jag berätta för dig att det inte finns några trådar?"

Hela filmteamet suckade och gick iväg för att ta en tupplur eftersom de visste att det här skulle ta ett tag för Joxer att förstå. Gabrielle som fortfarande låg på marken stönade lite och satte sig upp. HalmGabrielle (den de hade använt när hon skulle släpas bakom hästen) låg helt söndertrasad bredvid henne.

"AAAAHHHHH", skrek hon. "Vad har ni gjort med mig? Jag är ju död!"

Xena suckade ännu en gång, nu var hon tvungen att förklara för Gabrielle att det inte var hon som låg i trasor bredvid henne. Hon suckade för tredje gången när hon tänkte på vilka inkompetenta nollor hon jobbade med. Men de är ju ändå mina vänner, tänkte Xena. Sen viftade hon lite med handen åt Joxer och Gabrielle så att de skulle komma och sätta sig på ett par stolar bredvid henne. Xena satte sig och Gabrielle och Joxer kom och satte sig bredvid. Så började hon förklara. Först för Joxer att hon till skillnad från honom kunde lyfta upp Gabby utan trådar, och sedan för Gabrielle att det bara var lite halm och trasor som hade legat bredvid henne. Gabrielle snyftade.

"M-m-men mina vackra kläder då?" frågade Gabby. "De blev ju alldeles förstörda!"

"Men det var ju bara TRASOR", suckade Xena.

Gabrielle flämtade till.

"Kallar du mina kläder för trasor!"

Hon reste sig upp och rusade gråtande iväg mot toaletterna. Självklart valde hon damtoaletten. Joxer reste sig upp och tittade surt på Xena.

"Se nu vad du har gjort", sa han och sprang sedan efter Gabrielle in på toaletten.

Xena suckade och gick efter dem, men eftersom hon inte hade tittat ordentligt vilken toalett de hade gått in på så gick hon självklart fel. Hon öppnade dörren till HERRTOALETTEN.

"Gabby, är du här?" frågade hon.

Men Gabrielle var inte där, utan där stod en man vid pissoaren i en åsnekostym och kissade. Han drog förskräckt upp gylfen och vände sig hastigt om.

"Jag visste inte att man hade gylf på åsnekostymer", sa Xena och fnissade lite flickaktigt innan hon vände sig om och gick ut.

"Gabby!" ropade Xena. "Var är du?"

Xena småsprang fram till dörren till damtoaletten, men innan hon gick in tittade hon noggrant på dörren så att det verkligen stod damtoalett på den. Hon öppnade sakta dörren, inne på toaletten var det tyst och rätt mörkt så Xena tände lampan och skrek ut ett battlecry för att liva upp stämningen. Sedan gick hon in och stängde dörren. Till vänster fanns det handfat och speglar och till höger fanns det fyra stycken toalettbås. Hon tittade på den första och fann att den var låst så hon sparkade upp den med en lätt spark. Men där inne fanns inte Gabrielle utan där satt Joxer med byxorna vid fötterna och läste den senaste numret av Cosmopolitan.

"Får man inte ens kissa ifred här eller?" utbrast Joxer bestört.

Xena knep ihop näsan mellan tummen och pekfingret och utbrast äcklat:
"Vid Hades vad det luktar! Tänd en tändsticka när du är klar."

Xena backade ur båset och Joxer slängde förnärmat igen dörren. Xena gick fram till handfatet som var närmast, hon kände att hon var tvungen att tvätta sig som om lukten hade fastnat i hennes ansikte. Hon satte igång kranen och böjde sig ner och skvätte vatten i ansiktet. Sedan tittade hon upp på sitt våta ansikte i spegeln och suckade. Sedan vände hon sig om och tittade den andra toalettdörren. Den var också låst. Hon sparkade upp den med en lika lätt spark som dörren innan.

KRASCH!

"Gabri…."

Men där inne satt inte Gabrielle, där satt Joxer. IGEN!

"VAD ÄR DU FÖR NÅGOT?" skrek Xena. (Vissa tror att hon menade att Joxer fanns på även denna toalett. Men sydafrikanska forskare från Trondheim har bevisat att Xena egentligen frågade vad Joxer var för någon varelse då han kunde framkalla denna outhärdliga stank. De bevisade också att den svarta tavlan inte alls är svart utan grön.)

Xena stängde dörren och öppnade den bredvid och suprise suprise där satt Joxer. Xena höjde BÅDA ögonbrynen, för andra gången i sitt liv, och tittade förbryllat på honom innan hon suckade och stängde dörren. Den fjärde och sista dörren var inte låst men Xena sparkade upp den med en väldigt kraftfull spark. Och där inne satt faktiskt Gabrielle med tårar i ögonen. Xena gick fram till henne, drog henne upp från toalettstolen, satte sig och lyfte sedan upp Gabrielle i knät.

"Så lilla gumman", sa hon och klappade Gabby på ryggen. "Berätta för tant Xena vad som är fel, se så var inte blyg."

Gabrielle snyftade och skruvade lite på sig.

"Men om du får ett körsbär, blir det bättre då?", sa Xena och höll upp en påse körsbär som hon hade haft i fickan.

Gabrielle plockade upp ett och stoppade den i munnen. Hon snörvlade till lite då och då, men hon sa inget.

"Är det bättre nu?" frågade Xena.

"Ja, lite."

"Men du kan ta en till" sa Xena och höll fram påsen igen. "Du får ta hur många du vill."

Gabrielle log lite och stack sedan ner handen i påsen igen och drog fram en hel näve körsbär, men då tog Xena tag i Gabrielles hand.

"Kanske inte riktigt så många", sa Xena och tog körsbären ifrån henne och la tillbaka alla utom två i påsen. "Du vill väl inte förstöra aptiten, det är lunch snart."

Gabrielle reste sig upp och hjälpte sedan Xena att resa på sig. (Hennes ben var så långa att hon hade problem att resa sig från vanliga stolar och toaletter. Hon hade specialgjorda stolar och en egen "krigarprinsessätoalett".) Sedan gick Xena och Gabrielle ut från toaletten hand i hand och skrattade glatt åt ingenting. När de kom fram till där de hade byggt upp scenen upptäckte de att alla andra hade gått hem för dagen. De hade räknat med att förklaringen för Joxer skulle ta hela dagen, vilket det brukade göra. Fast för omväxlings skull hade förklaringen bara tagit cirka 11 och en halv minut. Sedan blir det plus eller minus ett par sekunder, men det är helt oväsentligt. Xena och Gabrielle såg att även Joxer hade tagit sin väska och gått.

"Jaha, då är det bara vi kvar då", utbrast Xena. "Ska vi ta och gå hem vi med eller?"

"Nä, jag skulle vilja öva lite på mina repliker, om det går bra för dig."

Xena nickade.

"Men det kan du vill göra hemma. Och förresten så måste vi gå ut och gå med Buffy The Vampire Slayer och det är din tur att diska."

Gabrielle suckade. Sjutton också jag trodde att jag skulle få dispens för att jag grät, tänkte hon och slet upp sin väska från sin privata kändisstol. Xena gick fram till sitt privata kändisskåp och låste upp det. Ur den plockade hon fram sin jacka och sin väska med alla sina privata kändissaker i. (Gabrielle hade inte fått något privat kändisskåp eftersom hon var så liten att det inte behövdes. Hennes privata kändissaker var så små att de inte är i vägen.) Xena släckte alla lampor och drog med sig Gabby ut. Xena låste dörren och vände sig sedan mot mörkret och busvisslade.

Efter cirka en halv minut kom det en liten gul och blå "Bubbla" rullande. Xena klappade den lilla bilen på motorhuven och kliade den bakom backspegeln. Gabrielle skakade förbryllat på huvudet och satte sig sedan i bilen. Hon kunde inte för allt i världen förstå varför Xena kliade bilen bakom backspegeln istället för bakom vänstra framhjulet, vilket var hans favorit kliplats. Efter en stund hoppade även Xena in i bilen och startade motorn. Sedan bar det väg hem till Xenas och Gabrielles lilla röda hus med vita knutar ute på landet. (Vi kanske ska nämna att Xena The Warriorprincess inte spelas in på Nya Zeeland utan på Öland. Och Xena och Gabrielle bor lite utanför Ottenby på Ölands Södra Udde.)

När de var framme så parkerade Xena bilen på den lilla uppfarten bredvid huset. Gabrielle hoppade ur bilen och sprang fram till dörren och låste upp den. Precis när hon öppnade dörren kom det en liten, liten vit långhårig hund uthoppande.

"Buffy!" utbrast Gabrielle lyckligt. "Kom till mamma!"

Hunden gläfste glatt och skuttade sedan överlycklig fram till Gabrielle som lyfte upp den. Gabrielle pussade kärleksfullt den lilla hunden och gick sedan in i huset med den i famnen. Xena låste bilen och följde sedan efter Gabrielle in i huset. (Vi kanske ska nämna att hon var tvungen att ducka för att komma in.) När hon var inne i den lilla hallen stängde hon dörren och drog sedan av sig sina stövlar.

"Ska vi gå ut med Buffy nu eller?" ropade Gabrielle inne ifrån huset.

"Nä, vi gör det sen. Jag har så ont i fötterna."

Nu kanske det är på sin plats att berätta hur huset såg ut. Om man stod utanför så det ut som huset bara var ett rum eller så. Men om man gick in blev man riktigt förvånad. Först var det en hall som inte var allt för stor, men eftersom bara Xena, Gabrielle och Buffy bodde där så spelade det ju inte roll. Till höger i hallen, efter jackhängarna och skohyllorna, går en dörr in till ett stor och lyxigt kök som till och med hade en köksö och vackra bord och stolar. Till vänster om hallen fanns det en dörr in till vardagsrummet som med en ny inköpt soffgrupp och en storbilds-tv. Gick man rakt fram i hallen kom man till en dörr som ledde in till en annan hall och rakt fram i den hallen låg toaletten. Till höger låg Xenas och Gabrielles sovrum och till vänster låg Buffys stora och lyxiga rum med vattensäng och egen tv.

Xenas och Gabrielles rum var mindre än Buffys och möbleringen bestod av en våningssäng i ena hörnet och ett skrivbord där det låg massa manuskript. Gabrielle sov i den nedre sängen och hade rosa överkast och hjärtkuddar och Xena sov i den övre sängen (hennes ben brukade hänga utanför för hon var lite för lång för den) och hade Stålmannen överkast. Ovanför hennes säng hängde bilder på svärd och chakramer. Ovanför Gabbys säng hängde bilder på Buffy. Just det, vi får inte glömma bokhyllans i deras rum. Där hade Xena ställt alla sina troféer som hon hade vunnit på rättstavningstävlingarna i skolan. Gabrielle hade ställt alla sina Barbiedockor där. Hon lekte inte med dem, hon tyckte bara om att färga deras hår och byta till mindre och mindre kläder på dem hela tiden. Vissa dagar var de rödhåriga och hade långa kläder på sig och vissa dagar var de blonda och hade nästan inga kläder alls på sig.(Hm, var har vi sett det här förut.)

Men tillbaka till själva händelserna. Xena stod alltså i hallen och plockade bland sin skosamling. Sedan gick hon in till Gabrielle som stod inne i Buffy och strök Buffys finkappa.

"Vill du ha lite mjölk och bullar?" frågade Xena. "Jag tänkte precis baka ett par."

"Visst vill jag hade det", svarade Gabrielle. "Jag ska bara stryka färdigt Buffys kappa."

Xena nickade och gick ut ur rummet och in i köket. Hon plockade fram alla saker hon behövde och började sedan baka med största koncentration. Precis när hon tog fram bullarna ur ugnen kom Gabrielle in i köket.

"Det tog väldigt lång tid att stryka Buffys kappa idag", sa Xena.

"Nja, jag passade på att damma och skura golvet medan jag ändå höll på."

Xena suckade. Gabrielle skuttade glatt fram till kylskåpet och plockade fram två mjölkpaket och hällde innehållet i en stor gryta. Hon ställde den på spisen och började värma det. Efter ett par minuter var det färdigt. Xena hade redan gått och satt sig vid bordet med ett brödfat fullt med rykande kanelbullar. Gabrielle slickade sig om munnen. Mm, nybakta bullar. Xena vet då hur man ska få mig på bra humör, tänkte hon. Hon hällde i mjölk i två stora muggar, ställde tillbaka grytan bredvid plattan, stängde av den och gick sedan och satte sig mitt emot Xena vid köksbordet. Xena tog sin mugg och blåste lite på mjölken i den. Sedan förde hon den till läpparna och drack i djupa klunkar. När hon druckit ett par klunkar satte hon ner sin mugg, den vita stora mjölkmustaschen matchade snyggt det korpsvarta håret.

"Xena du har lite mjölk på överläppen."

Xena torkade sig över munnen med baksidan av handen. Gabrielle suckade lite och drack ett par klunkar ur sin mugg. Sedan sträckte hon sig fram och tog en bulle ur brödfatet.

"Så vad tycker du om inspelningen idag?" frågade Xena. "Personligen tyckte jag att det gick väldigt bra."

"Ja, fast vi slutade väldigt tidigt idag", svarade Gabrielle. "Klockan är ju bara tre."

Xena sneglade lite på klockan som hängde på väggen och nickade sedan. Gabrielle tog ett bett av sin bulle. Men då upptäckte hon…

"Eiuu, det är något här i!" utbrast hon.

Hon plockade fram något hårt och varmt ur munnen, en dinar.

"Vid alla gudar!" sa hon förvånat. "Vad gör den här här?"

"Jag tänkte överraska dig lite", sa Xena med ett finurligt leende.

Gabrielle morrade lite tyst för sig själv. Xenas så kallade skämt hade aldrig varit roliga och de kommer nog aldrig vara det heller. Gabrielle fortsatte äta, men kollade nu noggrant efter dinarer i bullarna. De pratade om hur det hade gått på inspelning och om huruvida Joxer var bög eller det bara verkade så. Självklart var det bara Gabrielle som diskuterade det här och Xena nickade lite bara för syns skull. För alla utom Gabrielle vet ju att Joxer är upp över öronen förälskad i Gabby. När alla bullar och all mjölk var slut suckade Xena tungt.

"Nä, om man skulle ta att gå ut och gå med Buffy nu eller vad säger du?"

Gabrielle nickade, hennes lilla älskade Buffy var nog väldigt kissnödig nu med tanke på att klockan redan hade hunnit bli halv sex. Xena reste på sig och gick iväg till toaletten och Gabrielle gick in till Buffys rum för att hämta honom och ett av hans trettien koppel. En för var dag på månaden, fast ibland var det ju ett koppel som inte blev använt med det är helt oväsentligt. När Xena kom ut från toaletten stod Gabrielle och Buffy i hallen färdiga att gå. Xena drog först på sina Nike, sedan drog hon sakta på sig sina stövlar. Hon slängde på sig sin jacka och så gick de ut. Buffy gick förstås längst fram med Gabrielle släpandes efter och sist kom Xena. Hon gnolade lite för sig själv och tänkte på hur härligt varmt det var för att vara i december. Och ingen snö var det heller, lite märkligt men helt oväsentligt.

När Buffy hade uträttat både det stora och lilla två gånger så tyckte Xena att det kunde gå hem. Av någon konstig anledning frös hon om benen och axlarna. Eftersom hon hade slängt på sig jackan hade den självklart ramlat av innan hon ens hann gå ut genom dörren. Gabrielle höll med om att de skulle gå hem, Buffy kanske frös. Egentligen var det ju så att Gabrielle började frysa om magen, benen, armarna, rumpan, öronen och näsan, men har man tagit på sig så små kläder så kan man inte erkänna att man fryser. Inte ens om det är december och inte ens för Xena. När de kom hem gick Gabrielle in på Buffys rum för att stoppa om honom och säga god natt. Xena hade gått in i vardagsrummet och satte på tvåan. (Det var bara tio minuter tills Grynets Show började.)

Gabrielle kom in i vardagsrummet och satte sig bredvid Xena. Efter ett tag började Gabby känna sig sömnig och hon sjönk närmare och närmare Xena. Tillslut låg hon med huvudet i Xenas knä och sov tungt. Och precis när Gabby somnade började Grynets Show. Xena som bara hade satt sig och tittat på det för Gabbys skull tog fram fjärrkontrollen och slog på videon. Hon visste att Gabby skulle somna direkt när hon satte sig vid TV: n så Xena hade passat på att sätta i ett band med Melodifestivalen 1998. Hon spolade fram till sin favoritlåt det året och började knäppa med fingrarna.

"Avundsjuk, jag är så avundsjuk!" sjöng hon och knäppte lite till med fingrarna.

Xena hade tittat på det här bandet minst 10 gånger (när Gabby sov så klart, Xena kunde ju inte låta Gabby förstöra hennes goda rykte) så hon kunde alla låtarna utantill. När hon sjungit ett tag så började Gabrielle röra på sig. Xena stängde snabbt av videon och försökte se intresserad ut av Grynets intervju med Svt: s chef. Gabrielle satte sig upp och gäspade.

"Vad har jag missat?" frågade hon.

"Äh, jag vet inte", svarade Xena. "Jag har zappat mellan kanalerna."

Gabrielle himlade med ögonen och la sig sedan ner i Xenas knä igen. Självklart visste hon om Xenas samling av melodifestivalen och eurovision songcontest band. Det hade hon vetat i flera år, fast det visste inte Xena om att hon visste förstås.

"Xena, kan du inte bära mig in till sängen?" frågade Gabrielle. "Jag är så trött att jag inte kan gå själv."

Xena log mot Gabrielle och flyttade sedan lite på Gabrielles huvud så att hon kunde resa på sig. Sedan lyfte hon upp Gabrielle som var väldigt tung för en så liten varelse och gick in med henne till sovrummet och la henne på sängen. Klä av sig fick hon faktiskt göra själv. Gabrielle gäspade ännu en gång och började sedan klä av sig. Xena gick ut i vardagsrummet och stängde av TV: n. Sedan gick hon ut i hallen och låste dörren. Och eftersom Gabrielle redan hade släckt i alla rummen utom sovrummet så gick hon in i dit för att byta om. Hon tog sakta av sig sin lilla "rustning" och sin läder-som-man-slåss-i. (Vi kom inte på namnet riktigt så vi fick ta Ewas version.) Men åter till dokumentären. Xena hoppade med ett lätt skutt upp i sängen.

BRAK!!!

"XENA! Kan du inte klättra upp som normala människor?"

"Det är väl ingen sport i det!"

Gabrielle suckade och efter ett tag började hon snarka. Och hon snarkade väldigt högt för att vara en så liten människa. Xena suckade och vände sig sedan om i sängen och tryckte kudden mot örat. Trots alla de år de hade bott tillsammans hade Xena fortfarande inte vant sig vid snarkningarna. Självklart så snarkar Gabrielle inte i serien för de sover ju inte på riktigt om det var någon som trodde det.

Kapitel 2

Fast Gabrielle snarkade så somnade Xena och sov tungt hela natten ända tills hon vid cirka sextiden. Då hon vaknade av ett högt skvaaaaaaaaaaaaaaaal! Hon suckade, nu hade i alla fall Gabrielle vaknat och släppt in Buffy på toaletten. (Ni som har sett "Släkten är värst" eller som den heter på engelska "Meet the parents" vet att det går att träna djur så att de går på toaletten.) Hon hörde Gabby stöka runt i köket.

Nej nu blir det kaninmat till frukost igen, tänkte hon och hoppade ner från sängen. Hon traskade sömnigt in i köket iklädd sin favorit pyjamas med Toy Story på och tittade på köksbordet. Det var fyllt med morötter, gurka, sallad, broccoli med mera. Xena fick kväljningar bara av att tänka på att äta det, men hon var ju tvungen för Gabrielles skull. Hon satte sig vid matbordet och suckade djupt, sedan tog hon en morot från korgen på bordet och började knapra. Morötter var inte så farligt att äta, det var broccolin som hon våndades mest för att äta. Och så skulle det ju inte sitta fel med en rostad macka med hallonmarmelad och en mugg varm o´boy, men det fick bli en annan dag.

"Jaha, så du har äntligen masat dig upp!" utbrast Gabrielle när hon upptäckte att Xena satt vid matbordet, vilket hon egentligen borde ha gjort rätt tidigt. Men ni vet hur det är på morgonen, man är ju inte riktigt vaken. Gabrielle hade på sig ett lila siden nattlinne som hon bara hade på sig för syns skull, hon sov egentligen i en gammal tröja som Xena hade haft när hon gick i ettan. Den var lite för stor för Gabby men hon tyckte den var bekväm.

Xena nickade och tog en till morot ur korgen. Gabrielle la sitt lilla huvud på sned och log, hon tyckte att det var så trevligt när Xena åt av hennes mat. Alltså den maten hon hade lagat eller rättare sagt ställt fram, inte den mat som låg på hennes tallrik. Gabrielle ställde fram de sista grönsakerna på bordet och satte sig sedan mitt emot Xena. Hon tog en bit av ett blomkålshuvud, hon älskade blomkål.

"När skulle vi börja filma idag?" frågade Xena efter ett tag.

"Det skulle du hålla reda", suckade Gabrielle. "Ibland är du så glömsk, Xena, att jag inte vet vad jag ska göra med dig."

Xena tittade ner i bordet och fnissade lite flickaktigt. "Förlåt, det är bara det att jag glömmer bort att tänka ibland."

Gabrielle skakade lite på huvudet och tog en gurkstav. "Ja, det är i alla fall tur att du inte behöver tänka under inspelningarna."

Xena tittade lite oförståndigt på Gabrielle. Vadå, jag behöver ju visst tänka under inspelningar, tänkte hon.

"Jag menar, det står ju i manuset vad du ska göra", sa Gabrielle som om hon visste vad Xena tänkte.

"Ja… i och för sig. Men… jag måste ju tänka på hur jag ska säga det och hur jag ska se ut, jag kan ju inte bara se dum ut och säga dumma saker. Vid alla Gudar, Gabrielle, tror du att jag är som Joxer?", sa Xena förnärmat.

Gabrielle reste sig så snabbt att stolen välte. Hon började gå runt bordet men tvekade och gick tillbaka för att ställa upp stolen igen. Hon gick över till Xena och lade armarna runt henne.

"Förlåt Xena", sa hon och snörvlade lite ynkligt mot Xenas hals. "Jag menade inte att förolämpa dig. Du är inte alls som Joxer och jag har aldrig trott det heller."

"Det är okej", sa Xena och snörvlade lite själv. "Men jag blev verkligen sårad när du sa att jag var som Joxer."

"Jag sa aldrig…", började Gabrielle men bestämde sig sedan för att Xena skulle bli sur om hon sa det och då skulle hela dagen vara förstörd. "Vi börjar i alla fall filma klockan 7."

Efter en stund reste sig Gabby för att ta hand om Buffy och Xena började plocka in maten i kylen. Hon passade på att ta ett kycklinglår att knapra på. Detta kycklinglår visade sig vara Buffys specialgjorda kyckling extra knaprig som Gabrielle hade sagt till Xena minst trettiotolv gånger att inte röra, men det är helt oväsentligt. Och nu förstod Xena delvis varför hon inte fick äta dem. De var superäckliga!!! Hon gjorde en grimas och sprang sedan fram till vasken och spottade ut det.

"Åh, vid Hades", utbrast hon. "Finns det någon värre smak en den här!"

Gabrielle kom inspringande in i köket, bärandes en dyblöt Buffy på armen, och tittade förbryllat på Xena som nu stod med huvudet under kranen och sköljde munnen. Gabrielle såg då kycklinglåret som låg slängd på golvet bredvid Xena.

"Vad har du gjort?" undrade hon. "Har du ätit av Buffys mat, ditt pucko!"

Gabrielle slängde bak huvudet och gapskrattade. Efter ett tag var hon tvungen att släppa ner den våta hunden och la sig själv på golvet och vred sig av skratt. Xena hade slutat att dricka vatten från kranen och stod nu och drack ur juicepaketen i kylskåpet istället. De hade många juicepaket i kylskåpet eftersom de ville ha olika smaker varje dag. De hade alltså sju olika smaker, en smak varje dag. Måndagar var det apelsinsmak som gällde, men det är helt oväsentligt.

"Det är inte roligt!" muttrade Xena surt. "Du kan väl lägga Buffys mat på en egen hylla."

Gabrielle skrattade så mycket att hon inte ens kunde svara, vilket gjorde Xena ännu surare. Efter att par minuter lyckades barden ta sig samman så mycket att hon kunde resa på sig igen, hon gick fram till Xena och la tröstande handen på Xenas axel. Xena snörvlade lite och började gå mot ytterdörren. Gabrielle såg på henne genom fönstret när hon klev in i den lilla bubblan och började tuta. Hon väntade antagligen på Gabrielle som nu hade sprungit in i rummet och skyndade med att ta på sig sin sport-bh och sin lilla kjol (eller "skinnbitar på skärp" som Xena brukade kalla det).

Hon sprang ut ur huset med Buffy på armen och klev in i bilen. Xena tryckte på gaspedalen och började backa ut bilen utan att säga ett ord. Ingen av de båda märkte att Xena fortfarande hade på sig sin pyjamas. Och de märkte förstås inte heller något när de kom fram till studion och hoppade ur bilen, men det gjorde förstås alla andra. Kamerateamet visste att när Xena hade på sig sin pyjamas på jobbet hade det hänt något hemma hos de två skådespelerskorna. Hela teamet suckade och fortsatte med det de höll på med innan. Vilket var helt oväsentligt. Xena klampade surt fram till sitt privata kändisskåp och slängde in sin väska. Gabrielle som nu hade upptäckt att Xena hade pyjamas på sig gick sakta fram till henne och knackade henne lätt på axeln.

"Ehh, Xena det är en sak jag tror du bör veta", sa hon när Xena vände om och blängde surt på henne.

Men Xena ville inte lyssna, hon bara fnös och gick därifrån. Gabby ryckte på axlarna och tänkte för sig själv, Om hon inte vill lyssna på vad jag har att säga får hon skylla sig själv. Gabrielle skakade sakta på huvudet och gick iväg till platsen de skulle spela in på. Eftersom de inte hade blivit färdiga med scenen vid stupet igår så skulle de försöka spela in den idag.

Där hade man redan hunnit plocka bort trasorna av "Gabrielle", som de hade lämnat där dagen innan, och sadlat hästen som de använde i den scenen. Xena stod vid kanten av stupet och tittade ängsligt ner. Egentligen var det bara en meter ner till marken därifrån, men Xena var lite höjdrädd. Konstigt nog. Då kom Callisto framhoppandes från ingenstans.

"Xena, Darlin', vad är det som bekymrar dig?"

Xena suckade och tittade upp på sin vän som stod bredvid henne, sedan tittade hon ner för stupet igen.

"Älskling, du måste berätta när något tynger dig. Åh, by the way, du har fortfarande på dig din pyjamas."

Xena tittade förskräckt upp på Callisto och sedan på sin klädsel. Till sin förskräckelse upptäcker hon att blondinen har rätt och till Callistos stora förvåning så började den stora muskulösa krigarprinsessan att gråta. Den blonda psykopaten öppnade sina armar för att ge den gråtande kvinnan en stor kram. Xena snyftade till och torkade bort tårarna som rann ner för kinderna.

"Jag bara känner mig lite ur form just nu", snyftade hon. "Det var lite strul hemma med Gabrielle."

"Min lilla gumman, berätta vad som har hänt."

Xena kände att hon kunde lita på den psykopatiska och onda gudinnan och tog ett djupt andetag och började berätta om incidenten som hade skett tidigare den morgonen. När hon var färdig tittade Callisto lite förvånat på henne som om hon kollade i fall Xena talade sanning. Hon såg i den mörkhåriga kvinnans isblå ögon att hon var helt seriös. Callisto slängde bak huvudet och brast ut i ett klingande gapskratt.

"Det är inte roligt", mumlade Xena och gav Callisto en min som hade passat bättre på en femåring än på en stor och mäktig krigare.

Callisto gjorde många försöka att ta sig samman tillräckligt mycket för att kunna trösta henne upprörda väninna. Efter ett par minuter tog hon ett djupt andetag och tittade Xena i ögonen.

"Självklart är det inte det, Honey."

Men direkt efter att hon hade sagt det brast hon ut i ett nytt klingande, hysteriskt gapskratt. Xena blängde surt på henne och gick därifrån och lämnade sedan den skrattande kvinnan till sitt öde. Xena satte sig i sin privata kändisstol och satte krokben på alla som gick förbi henne. Gabrielle som nu hade fått sin hemliga onyttiga frukost, bestående av en skål med kalaspuffar och standardmjölk och två rostade mackor med nutella, var pigg och glad. Hon skuttade glatt runt och sjöng på en av sina favoritsånger.

"I en rosa helikopter ska jag flyga hem till dig
I en rosa helikopter flyger jag till dig varje dag
I en rosa helikopter hela vägen hem till dig
I en rosa helikopter så flyger jag genom stjärnorna
Till dig"

Xena gav henne en sorgsen blick och snyftade lite. Gabrielle som inte märkte något gick vidare och satte sig i sin privata kändisstol för att öva på sina repliker.

Plötsligt kände Xena en varm hand på sin axel. Hon såg upp och där stod Ares och såg på henne med kärleksfulla ögon.

"Xena, vad är det som är fel?"

"Inget", muttrade Xena och stirrade på sina stövlar, hennes underläpp stack ut som på en sur femåring.

"Vill du ha lite te?"

Xena nickade, reste sig och följde efter Ares in på det lilla privata kändiscafét. Hon satte sig vid ett bord och väntade medan krigsguden gick och beställde en varsin kopp the. Efter en minut kom Ares och satte sig mitt emot Xena med två koppar rykande thé.

"Du ska ha mjölk va?"

Xena nickade och tittade ner i koppen medan Ares hällde upp mjölk i både hennes och sin egen kopp.

"Två sockerbitar?", frågade han och tittade på Xena.

"Tre", mumlade Xena ledset med underläppen utstucken som på en treåring.

Ares klappade den ledsna kvinnan, som satt mitt emot honom, på kinden. Sedan tog han tre stycken sockerbitar ur skålen som stod på bordet och la dem i Xenas the. Själv tog han inga för han var inte så mycket för sötsaker.

"Klart att du ska ha tre bitar", sa han och rörde sakta om i hennes thé med en liten sked.

Xena lyfte sakta upp sin kopp och förde den till läpparna. Hon snyftade lite och tog sedan en klunk. Hon log lite när hon kände smaken av jordgubbsthe i munnen. Tänk att han kom ihåg att jordgubb var min favorit, tänkte hon. Hon tog ytterligare en klunk innan hon ställde ner koppen och tittade på guden som satt mitt emot henne.

"Så lilla gumman, berätta nu vad som tynger dig."

"Nä, du kommer bara att börja skratta precis som Gabrielle och Callisto gjorde."

Ares skakade på huvudet.

"Jag skulle aldrig kunna skratta åt något som gjorde dig så här ledsen som du är nu. Kom igen, berätta."

Xena tittade lite misstänksamt på Ares, men när hon såg ärligheten i hans ögon nickade hon. Vi tänkte nu att det skulle vara tråkigt att beskriva hela det här tråkiga samtalet så tänkte vi gå över till Gabrielle istället.

Gabrielle som under hela den här stunden hade skuttat runt och sjungit på alla sånger hon kunde komma på för tillfället var nu trött så hon SATT och sjöng alla sånger som dök upp i hennes huvud. Plötsligt slogs hon av en tanke. Tänk om Xena blev sårad när jag skrattade åt henne. Jag kanske borde säga förlåt. Hon reste på sig och gick iväg för att leta efter Xena. Hon gick först till det privata kändisomklädningsrummet, sen till den privata kändisbaren, efter det sprang hon till den privata kändissimhallen och till slut så var hon så trött på att leta så att hon gick tillbaka till sin privata kändisstol.

Vi sprang praktiskt taget fram och tillbaka för att kolla vad både Xena och Gabrielle gjorde, men på grund av att vi bara är människor (även om man inte tror så ibland) så fick vi inte med allt vi ville under de här minuterna som det här utspelade sig under. Men nu ska vi i alla fall tillbaka till Ares och Xena medan Gabrielle pustar ut. Xenas the var slut medan Ares knappt hade rört sitt. Ares hade nu fått Xena att förstå att det egentligen var rätt kul och Gabrielle troligtvis inte menade något illa när hon skrattade åt henne. Fast man vet ju inte i fall Callisto skrattade för att vara taskig, man vet ju aldrig var man har den kvinnan. Xena reste på sig och tackade Ares för pratstunden. Ares log och la handen på hennes axel.

"Änny tajm, gumman, änny tajm."

Xena log ett tacksamt leende och gick ut från cafét, nu hade hon tänkt att hon skulle leta upp Gabrielle och prata lite med henne. Men först skulle hon nog byta om eftersom hon fortfarande var i sin pyjamas. Hon gick till sitt privata kändisskåp och plockade ut sina reservkläder. De var inte lika fina som de riktiga, men det fick gå ändå. De skulle ju inte spela in några närbilder på kläderna direkt. Och även om de skulle det så kunde Joxer ju bara fixa det i datorn sen. Joxer kan sånt.


När hon hade klätt på sig kläderna och tryckt in pyjamasen i sitt privata kändisskåp gick hon för att leta upp Gabrielle. Fast det var ju inte direkt jättesvårt att hitta henne eftersom hon fortfarande satt i sin privata kändisstol. Xena gick sakta fram till henne.

"Gabrielle, jag måste prata med dig en stund."

Gabrielle nickade och följde efter Xena som gick fram till deras privata kändisloveseat. Xena satte sig och klappade bredvid sig för att Gabby skulle sätta sig. Efter en kort stunds tvekan satte sig Gabrielle, fast så långt ifrån Xena som hon kunde.

"Du, Gabby raring", började Xena. "Jag ville bara säga förlåt för att jag blev så sur innan."

Gabrielle tittade undrade på henne och nickade lite som för att få henne att fortsätta.

"Jag har pratat med Ares och jag förstår nu att det egentligen var rätt roligt", fortsatte hon och gav Gabrielle ett litet blygt leende. Gabrielle log lite också och flyttade lite närmare Xena.

"Förlåt att jag skrattade åt dig Xena", viskade hon med gråt i rösten. "Jag vill inte såra dina känslor."

"Du är förlåten", svarade Xena i samma viskande ton med tårar rinnandes ner för hennes kinder.

Gabrielle lyfte på handen och torkade bort tårarna på Xenas kinder. Sedan öppnade hon sin famn för att inbjuda Xena till en mycket välkommen kram. Och den stora krigaren föll i hennes armar och snyftade.

"Tack för att du är en så bra kompis" sa Gabrielle mellan snyftningarna.

Helt plötsligt bryter Gabrielle kramen och reser sig häftigt. På grund av den häftiga rörelsen ramlar Xena av loveseaten.

"BUFFY!" utbrast Gabrielle. "Vi glömde Buffy i bilen!"

Xena reste sig snabbt upp och började springa mot utgången. Bara Buffy inte har kvävts, en liten hund klarar sig inte så länge instängd i en bil, tänkte hon medan hon sprang med Gabrielle hack i häl.

"Min älskling har varit i bilen i en timme nu!" flämtade Gabby. "Stackars Buffy."

Eftersom Gabrielle inte var lika snabb som Xena så hann ju Xena självklart fram till bilen först. Hon låste upp bilen och öppnade snabbt dörren. Där inne låg den lilla hunden halvt sovande. På något konstigt sätt hade den lilla vita hunden lyckats sätta igång luftkonditioneringen och radion. Så Buffy låg nu förnöjt och lyssnade på Sveriges Hitstation nummer 1 NRJ Hitmusic only. Just nu spelades Shakira "Whenever, Wherever", vilket var en Gabrielles favoritlåtar (Gabsan har många favoritlåtar).

Xena plockade upp den lilla hunden och kramade den så hårt hon vågade utan att den lilla kroppen skulle gå sönder. Den lilla hunden sprattlade och kråmade sig för att försöka komma ner igen. Kommer här och stör när jag har det så trevligt, tänkte Buffy. Gabrielle hade nu kommit i fatt och småsprang fram till Xena och Buffy. Xena höll ut ena armen och Gabrielle tog tacksamt emot den kram som vännen erbjöd henne. I flera minuter stod Xena och Gabrielle och höll om varandra. Och Buffy också förstås. Till slut bröt Xena omfamningen och tittade rakt i ögonen på Gabrielle.
"Vi måste nog gå in nu, jag tror att vi ska börja spela in nu."

Gabrielle nickade. Så gick de hand i hand in till studion, Gabrielle hade Buffy i famnen förstås. När de kom in var alla andra beredda att börja spela in och Gabrielle satte den lilla hunden i Gabrielles privata kändisstol. Sedan gick hon in det privata kändisomklädningsrummet för att byta om till lakanen eller trasorna eller vad man ska kalla dem. När hon kom ut var Xena redan färdigsminkad så hon satte sig i en stol för att själv bli sminkad. En halvtimme senare var hon klar och då var det dags att börja spela in. Och eftersom ni troligtvis redan har sett "The Bitter Suite" så behöver inte vi skriva vad de gör under inspelning. I alla fall inte i denna scen eftersom den inte är en av de intressantaste, men det är helt oväsentligt.


Tre timmar senare
Efter tre timmar av oavbruten inspelning satte sig Xena på sin privata kändisstol.

"Nu klarar jag inte mer", sa hon till Gabrielle som satt bredvid med en påse äpplen i knät. "Jag behöver något att äta!"

Hon sneglade lite på Gabrielle och sedan tittade hon längtande på äpplena i påsen. Gabby tog upp ett äpple och började glatt mumsa på det.

"Men Xena, lilla gumman, vi har ju bestämt att du ska banta."

"Men jag behöver ju inte banta", suckade Xena. "Och förresten var det du som bestämde att jag skulle banta."

Shit, hon kom ihåg att det var jag som bestämde det, tänkte Gabrielle. Nu kanske jag måste börja laga stora stekar och sånt, och det är så jobbigt. Hon suckade högt. Xena tittade lite misstänksamt på Gabrielle och reste sig sedan för att gå och köpa något på cafét. Hon köpte två chokaldmuffins, en scones och en stor kaffe med extra mycket mjölk i. Sedan gick hon tillbaka till Gabby igen. Hon satte sig på sin stol och började blåsa på sitt kaffe. Xena tittade på Gabrielle och pekade sedan på bakverken i knät med ena ögonbrynet höjt i ett frågande uttryck.

"Muffins?"

Gabrielle tittade lite misstänksamt på henne. Ska jag ta emot en? tänkte hon. Gabrielle tänkte länge och väl medan Xena tuggade lite på sin scones. What the heck, det är ju inte jag som ska banta och Xena vill antagligen bjuda på en så varför inte. Gabrielle nickade och tog sedan emot en av muffinsarna som Xena sträckte fram. Xena log ett brett leende och Gabrielle kunde inte annat än att le tillbaka. Sedan tog hon ett pyttelitet bett och började långsamt tugga. Det här var ju riktigt gott, tänkte hon och tog ännu ett bett. Hon gav Xena ett stort och bländande vitt leende.

"Jaha, pojkar och flickor, då börjar vi filma igen då!" ropade producenten Rob Tapert. "Ni har haft tillräckligt lång paus."

Xena som nu kände sig lite gladare reste på sig och lyfte sedan upp Gabrielle och slängde henne över axeln. De skulle börja spela in den scenen där Xena och Gabrielle slåss.


"Rob, kan inte jag få ha ett svärd istället?" frågade Gabrielle som kände att hon skulle förlora direkt om hon slogs med en lie. Vilket hon också ska.

"Nej, då stämmer det inte i sången, lilla gumman", svarade Rob. "Och så är det inte meningen att du ska kunna slåss bra, det är meningen att Xena ska vinna hur enkelt som helst."

Gabrielle blängde lite surt på Rob och gick sedan iväg för att hämta (den förbaskade, dumma, jobbiga) lien. Och så började inspelningen, vilket gick nästan som på räls. Förutom att den strulade sig lite med Xenas röda klänning, den sprack lite i sömmen när Ares svängde runt Xena på ett sätt som inte stod i manuset. Och det tog cirka en halvtimme att laga så hela teamet fick en välförtjänt paus (igen). När de tillslut hade fått den scenen rätt så såg Callisto att klockan redan var 14.00 och hon tyckte att det var dags att ta lite lunch. Men Rob ville gärna ha gjort färdigt scenen i tornet också.

"Men jag är trött och hungrig!" utbrast Callisto. "Jag vill vila mina stackars fötter, och min stackars hals och så vill jag ge min stackars lilla mage mat!"

"Men du är ju inte med i den här scenen", suckade Rob och kliade sig trött i pannan. "Du kan gå och äta om du vill, jag skiter i vilket!"

Callisto tittade lite sårat ner på sina skor och suckade. Sedan hördes en liten snyftning från den blonda kvinnan och sedan såg Xena hur en tår rann ner för hennes kind.

"Var du tvungen att skrika åt henne så där", väste hon surt åt Rob. "Du vet att våran lilla Callie inte gillar när folk skriker åt henne."

Gabrielle, som stod bredvid Xena, nickade.

"Precis så är det", instämde Gabrielle. "Och förresten så sa Susan Wood att hon inte orkar sjunga just nu, hon är lite förkyld."

För er som inte vet det så är det Susan Wood som sjunger istället för Gabrielle i "The Bitter Suite" eftersom Gabrielle sjöng alldeles för bra och hon får ju inte vara bättre än Xena.

Rob suckade. Dessa ursäkter, alla dessa ursäkter, tänkte han.

"Ja, ja", sa han sedan efter ett par minuters tänkande. "Låt gå för den här gången då."

Callisto tog ett glädjeskutt rakt upp i luften och strosade sedan iväg till sitt privata kändisskåp och började plocka fram sin medhavda lunch. Men precis när hon tänkte sätta sig och äta ropade Xena på henne.

"Callie, vi måste gå igenom manuset. Det kanske ska bli några ändringar."

Callisto suckade och la in sin mat i skåpet och traskade dystert efter Xena in till det lilla konferensrummet. Därinne satt redan Gabrielle, Solan, Joxer, Ares, Ming Tien, Rob, Ceasar och Khrafstar och väntade på dem. Ingen av dem såg speciellt glada ut eftersom alla hade räknat med att få äta lunch och vila sig lite. När både Xena och Callisto hade satt sig så började Rob ta upp de punkter som han ville ändra. De tog bort lite i slutet av scenen i tornet, det var egentligen tänkt att Gabrielle och Xena skulle börja ha värsta catfighten. Men Rob tänkte att det kanske skulle bli lite för mycket eftersom Xena redan har dödat Gabrielle. Sedan så tog de bort en scen där Xena skulle brottas med en flodhäst (det här var när hon skulle komma igenom det lilla gula vatten fallet. Flodhästen skulle ignorera Gabrielle som var en ren själ, men skulle anfalla Xena som inte berättat om Ming Tien för Gabrielle) eftersom de inte fick låna en av Ölands Djurpark.

De valde istället att Xena skulle "bränna" sig på vattenfallet. Det här fick höga protester av alla i gruppen, alla ville ju ha med flodhästen speciellt Gabrielle. Hon ville se hur platt en människa kunde bli om en flodhäst satte sig på den. Och det här var de tvungna att diskutera i mer än en timme. Hur platt en människa kunde bli om en flodhäst satte sig på den alltså. Resten av diskussionerna runt manuset tog mycket längre tid. När de hade diskuterat färdigt och Rob tyckte att alla resterande scener var bra så fick de gå. Självklart var det för sent för lunch nu, klockan var ju redan 16.00 och det var dags att gå hem. I alla fall för Xena och Gabrielle som var tvungna att rasta Buffy som inte hade varit ute på hela dagen. Xena reste på sig, rättade till sin dräkt och räckte sedan sin hand till Gabrielle.

"Kom nu, Lillstrumpa, nu går vi!"

"Okej, Syster Yster!"

Gabrielle tog Xenas hand och även hon reste på sig och rättade till sin dräkt. Sedan gick de hand i hand ut ur det lilla konferensrummet. Gabrielle sprang iväg och letade efter den lilla hunden medan Xena plockade ihop sina saker. Hon höll precis på att trycka ner sin pyjamas i väskan när Gabrielle kom gående med Buffy i famnen.

"Redo att sticka?" frågade Gabby.

"Jag tänkte faktiskt rida hem så du kan väl ta bilen", svarade Xena och räckte fram nycklarna till Gabrielle som skakade på huvudet.

"Nä, jag tror jag går bredvid dig hem", sa hon till Xena. "Argo ska ju ändå med till inspelningen imorgon för att bli fotograferad så du kan väl rida imorgon med? Och bilen kan ju ta sig hem själv."

Xena nickade och stängde sedan sitt privata kändisskåp och följde efter Gabrielle ut till parkeringen. Där stannade hon och busvisslade, självklart var det en annan ton en den hon hade visslat dagen innan för hon ville ju inte att bilen skulle komma rullande. Efter bara någon minut kom Argo travande från en mörk gränd längst in på parkeringen. Xena funderade en stund på vad Argo hade haft för sig där, men tänkte att Argos vägar är outgrundliga. Xena tog ett nätt skutt och satt sedan bekvämt i sadeln, Gabrielle stod bredvid med sin pinne redo att gå. Buffy har vi ingen aning om var han var, men Gabrielle verkade inte orolig så vi beslöt att inte tänka mer på saken.

Efter cirka två timmar var de hemma i det lilla huset. Xena tog av Argos sadel och träns och släppte sedan lös hästen eftersom det var det han/hon(?) var van vid. Buffy som nu verkade ha kommit till rätta igen (vår teori var att han tog bussen eftersom han har så korta ben) strosade in i huset med Gabrielle hack i häl. Väl inne gick Gabrielle in i köket för att laga mat, idag skulle det inte bli kaninmat eftersom Xena så tydligt hade sagt ifrån att hon inte ville ha det. Istället hade Gabrielle tänkt laga till två stycken stora biffar, en till sin själv och en till Xena, och så klyftpotatis till det.

Hon började plocka fram sakerna och tog på sig sitt fina vita förkläde med röda hjärtan på. Precis när hon hade börjat skala potatisen kom Xena upp bakom henne och tittade över hennes axel.

"Mmm, potatis", mumlade hon.

Gabrielle nickade och gav Xena en liten färdigskalad, fast okokt, potatis. Den stora krigaren tog tacksamt emot den och stoppade den i munnen. Sedan slog hon armarna runt den lilla barden och lyfte upp henne i en stor kram.

"Tack för att jag slipper kaninmat", viskade hon i den blonda kvinnans öra.

"Kaninmat?"

Xena satte ner Gabrielle och skruvade lite generat på sig.

"Ehh… ja… ehh", sa hon generat. "Du vet grönsaker och sånt."

Den mindre kvinnan skakade på huvudet och fortsatte sedan skala potatis. Det är tur att jag kan göra Xena glad i alla fall, tänkte hon. Nu kanske jag slipper diska! Som om Xena hade läst hennes tankar sa krigaren:
"Egentligen är det du som ska diska idag eftersom du inte gjorde det igår, men jag kan göra det som tack för att du lagar så god mat."

Gabrielle log och klappade Xena på kinden. Xena gav Gabrielle en puss på kinden och gick sedan ut i TV-rummet för att titta på nyheterna. När nyheterna var slut gick Xena ut i köket igen. Gabrielle stod fortfarande och lagade mat och informerade Xena om att maten inte skulle bli färdig på ett tag. Xena suckade och gick in på sitt rum för att plugga lite på manuset. Efter cirka en halvtimme ropade Gabrielle från köket att det var mat och Xena reste sig snabbt upp och sprang ut till köket. Hon satte sig vid bordet och började plocka åt sig av maten som Gabrielle hade lagat. Förutom biffarna och potatisen hade Gabrielle gjort bearnaisesås och en stor skål med sallad. Lite kaninmat måste man ju äta varje dag!

Den stora krigaren plockade girigt åt sig av maten som stod på bordet medan Gabrielle satt och tittade på. Hon hade redan tagit sin mat för hon visste att annars skulle det inte bli något kvar åt henne. När sedan Xena började äta så började även Gabrielle äta. Eller rättare sagt slänga i sig maten för var det något kvar på hennes tallrik när Xena var klar så tog den mörka kvinnan det. Och Gabrielle var faktiskt rätt hungrig eftersom hon knappt ätit någonting på hela dagen så hon ville inte riskera att bli utan mat. För en gång skulle var hon faktiskt färdig före Xena och passade på att ta lite mer av det lilla som fanns kvar. Som tur var så såg inte Xena det eftersom hon var så koncentrerad på att äta. När de var färdiga satt Gabrielle kvar på sin plats medan Xena dukade av och började fylla diskhon med vatten.

"Vill du hjälpa till?" frågade Xena med ett brett leende på läpparna.

"Inte om jag kan försvara mig!"

Xena suckade och vände sig sedan om för att börja diska. Gabrielle reste på sig och strosade sakta fram till diskbänken och hoppade sedan upp och satte sig på den.

"Tycker du att inspelningen gick bra idag?" frågade hon och tittade ner på sina fötter som dinglade en bra bit ovanför marken.

Xena nickade. "Ja, mycket bättre än jag hade väntat mig faktiskt. Fast det var synd att klänningen gick sönder för det tog ju ett tag att laga den."

"Äsch, jag tyckte inte att det gjorde något", sa Gabrielle. "Jag tyckte faktiskt att den blev snyggare med jättelång slits."

Xena fnissade lite flickaktigt och tänkte på hur högt slitsen hade gått. Nästan ända upp till höften på ena sidan. Gabrielle fnissade också lite, hon tyckte att Xena såg väldigt bra ut i den röda klänningen. Xena tog upp ett glas och började diska och så fortsatte hon och Gabrielle att prata om lite av varje. När Xena sedan var färdig så tittade hon på klockan och upptäckte att den redan var 19.55 och Gabrielle gäspade stort.

"Är det något på TV nu eller?" frågade Gabby.

"Det är en bra film nu på fyran."

Gabby nickade och sträckte sedan ut armarna mot Xena. Den starka kvinnan tog tag i Gabrielle och lyfte ner henne från diskbänken. Sedan gick de ut i vardagsrummet. Nu tänkte vi berätta hur vardagsrummet ser ut eftersom det är ett rum som Xena och Gabrielle gillade väldigt mycket. När man kom in så fanns det en soffa och ett soffbord rakt fram och till höger fanns det en stor bokhylla som TV: n stod på (där fanns även en låda full med melodifestivalenband). Och till vänster så stod det en fåtölj med ett litet bord bredvid och en bokhylla belamrad på böcker. Nästan överallt i det lilla rummet stod eller hängde bilder på Xena och Gabrielle och deras familjer. Och fotografier på Buffy och Argo så klart. Sedan fanns det ett par kort på Gabrielle och Xena när de var bebisar. Och på hedersplatsen ovanpå TV: n stod ett guldinramat kort på Xena och Gabrielle när de stod under ett träd framför huset. På Xenas ena sida stod Argo och i Gabrielles famn låg Buffy. Det var det finaste kortet Xena och Gabrielle hade eftersom det var det enda stora kort de hade på båda två tillsammans.

Xena och Gabrielle hade alltså gått in i TV-rummet och Xena satte sig på soffan och Gabrielle la sig i soffan med huvudet i Xenas knä. Den större kvinnan tog upp fjärrkontrollen och tryckte på fyran. De hade kommit precis lagom för direkt när TV sattes på så började "Notting Hill" vilket var den film de skulle se. Xena tog sedan upp videodosan och tryckte på REC eftersom hon hade tänkt spela in den för hon trodde inte att Gabrielle skulle orka titta på hela. Xena hade sett "Notting Hill" flera gånger innan och hon tyckte lika mycket varje gång. Hon hade säkert hyrt den över 10 gånger, fast Gabby hade aldrig sett den eftersom hon somnade nästan varje gång hon satte sig framför TV: n. Men för en gång skulle somnade hon inte, hon tittade faktiskt på hela filmen utan att ens nicka till. När den var slut satt både Xena och Gabrielle med pappersnäsdukar och torkade tårarna.

"Jag älskar den här filmen", suckade Xena. "Den är så vacker!"

Gabrielle kunde inte annat än att nicka, sedan gäspade hon stort.

"Är du trött, Lillstrumpa?"

Gabrielle nickade och satte sig upp och sträckte på sig. Xena reste på sig och hjälpte den lilla kvinnan upp ur soffan. Sedan gick de tillsammans in i sovrummet där Xena började byta om. Gabrielle bara slängde sig på sin säng och suckade tungt. Xena hade nu gått in i badrummet och borstat tänderna. När hon kom ut igen så sov redan Gabrielle, utan att ha bytt om eller någonting. Hon tassade sakta fram till den sovande kvinnan och satte sig sedan bredvid henne på sängen. Sedan började hon så försiktigt som möjligt klä av den lilla kvinna och satte på henne en stor tröja. Efter det klättrade hon tyst upp i sängen, och redan efter ett par minuter sov hon.

Men hon sov inte länge, en timme senare vaknade av en hög duns. Hon tittade ner och såg Gabrielle som låg på golvet och gnuggade sig i huvudet. Det var en väldigt hög duns för en sån liten tjej, tänkte Xena. Sedan tog hon ett lätt skutt ner på golvet och satte sig bredvid Gabrielle.

"Hur är det, gumman?" viskade hon. "Slog du dig?"

Gabrielle nickade och pekade på sitt huvud. Xena la handen på hennes huvud och kände på den lilla bulan som hade bildats i bakhuvudet på Gabrielle.

"Jag hade en mardröm", sa Gabrielle och suckade.

"Vill du prata om det?" undrade Xena och kramade Gabby lite lätt.

Gabrielle skakade på huvudet.

"Kan jag få sova med dig inatt?" viskade hon.

"Klart att du får det."

Xena reste på sig och hjälpte sedan Gabrielle upp. Sedan lyfte hon upp den lilla kvinnan och klättrade sedan själv upp. Efter ett stunds vridande och vändande hade de lagt sig bekvämt. Gabrielle låg med ansiktet vänt mot väggen och Xena låg bakom henne med armarna runt hennes midja.

"Xena, kan inte du sjunga vargsången för mig?" viskade Gabrielle.

Xena flyttade sig lite närmare Gabrielle och började sjung med mörk och vacker stämma.

"Vargen ylar i nattens skog
Han vill men kan inte sova
Hungern river hans vargabuk
Och det är kallt i hans stova
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge'n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i natten skog,
och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge'n en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
Sov, mitt barn, i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge'n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt 'en.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig."

När hon hade sjungit färdigt så upptäckte hon att Gabrielle hade somnat. Hon pussade den lilla kvinnan på kinden och la sig sedan tillrätta för att somna. Och det tog inte lång tid innan båda två sov djupt.

 

Kapitel 3

Klockan var cirka 6.00 när Xena började vakna till lite, Gabrielle sov fortfarande och Xena rörde hon på sig så lite så möjligt för att inte väcka sin sovande vän. Men Gabrielle vaknade när Xena försökte dra bort sin hand som Gabby låg på. Gabrielle vände sig mot Xena och sa: "Hej, är du vak…"

Men hon hann inte säga något mer förrän sängen började vingla och knarra. Och BRAK så rasade hela sängen ihop. Xena och Gabrielle låg i högen av träbitar och sängkläder och tittade på varandra en lång stund. Sedan brast båda två ut i skratt, de hade vetat när de köpte sängen, på loppmarknad, att den skulle rasa ihop en dag. Efter ett tag reste Gabrielle sig och borstade bort dammet från tröjan. Och plötsligt så slog tanken henne.

"När tog jag på mig den här?" frågade hon och tittade oförståndigt på Xena.

"Ehh, du somnade igår så jag tog på den på dig", svarade Xena.

"Aha, då förstår jag" sa Gabrielle lite eftertänksamt. "Men vänta lite, då har ju du sett mig naken!"

Xena satte sig upp, rodnande och tittade lite generat ner på sina händer. "Ehh, men det gör väl inget. Jag har ju sett dig naken under inspelningarna."

"Men jag trodde inte att du tittade då!"

Gabrielle skakade på huvudet och gick ut ur rummet. Xena reste på och gick efter Gabrielle som nu hade gått in på toaletten.

"Gabby, förlåt", sa Xena och gick fram till Gabrielle och la handen på hennes axel. "Jag lovar att inte titta mer om det stör dig."

"Nä, det är okej", svarade Gabrielle. "Jag överreagerade nog."

Xena log och gick sedan ut ur badrummet för att Gabrielle skulle få vara ensam när hon badade.

"Vill du bada med mig?" ropade Gabrielle till Xena. "Det finns ju plats i jaccusin så att det räcker." (Någon mer än vi som blev förbryllade över att Gabrielle ville bada NAKEN med Xena efter det lilla bråket?)

Xena kom instrosande i badrummet bara ett par sekunder senare och klädde av sig samtidigt som hon gick. Sedan tog hon ett litet skutt ner i jaccusin som orsakade till att Gabrielle blev helt dyblöt. Gabrielle satt alltså redan i badet när Xena kom in och Xena satte sig mitt emot Gabrielle. Efter bara ett par minuter ringde telefonen och Gabrielle sträckte sig efter telefonen som hängde på väggen bredvid jaccuzin.

"Hej, det är Gabrielle!"

Xena flyttade sig lite närmare Gabrielle för att höra vad personen på andra änden sa. "Nä, varför inte då?" fortsatte Gabrielle. "Jaha, då förstår jag."

Xena tittade lite frågande på Gabby och flyttade sig sedan så nära att hon satt bredvid Gabby. Sedan tryckte hon huvudet mot luren, Gabrielle puttade bort henne och räckte sedan ut tungan åt henne.

"Okej, tack för att du ringde. Hej då!"

Gabrielle la på luren.

"Vem var det? Vad ville han och vad är det som har hänt?"

Om ni undrar varför Xena sa han så var det för att hon hade hört en mörk röst och antagit att det var en kille.

"Det var Ares som sa vi inte skulle filma idag eftersom Rob var sjuk."

Xena nickade och tänkte efter lite. "Ja, han såg ju inte riktigt kry ut igår", konstaterade hon.

"Och det kunde inte komma mera lägligt eftersom vi behöver gå och köpa en ny säng", sa Gabrielle och nickade. Sedan reste hon på sig, klättrade ur jaccusin och tog på sig sin lilla smaragdgröna sidenmorgonrock. Hon plockade upp Xenas sidenmorgonrock som var lite större och kristallblå. Xena tog tacksamt emot den, reste på sig och tog på den. De två morgonrocksklädda kvinnorna gick sedan ut i köket för att äta lite frukost. Xena ställde sig vid spisen och började steka omelett som var en av Gabrielles favoritfrukostar. Gabrielle gick till kylskåpet och började plocka fram juice och lite annat som hon kände för att äta denna dag.

Efter ett par minuter var frukosten färdig och Xena la upp rejält med omelett till Gabrielle för hon visste att det skulle få den lilla barden på bättre humör. Gabrielle tittade på Xena och log. Xena vet hur hon ska få mig på bra humör! Xena hade nu lagt upp omelett till sig själv och satt sig för att börja äta. Gabrielle hällde upp mjölk i två glas och räckte sedan fram det ena till Xena.

"Så vad hade du tänkt att vi skulle köpa för säng?" frågade hon.

Xena svarade inte direkt utan satt och funderade ett slag. Hon tog en klunk mjölk och tittade sedan på Gabrielle som satt mitt emot henne.

"Jag vet faktiskt inte", svarade hon. "Men den måste vara längre än den gamla eftersom det började bli lite jobbigt att sova med hälften av benen utanför sängen!"

"Jo, det kan jag förstå. Men jag tror inte vi kan hitta en längre våningssäng eftersom de egentligen är gjorda för barn!"

Xena suckade och nickade. Hon gillade verkligen våningssängar, de är så roliga att hoppa upp i. Fast hon var ju tvungen att erkänna för sig själv att sängen troligtvis inte skulle ha gått sönder om hon hade klättrat upp som vanligt folk. Men det här skulle hon inte erkänna för Gabrielle eftersom hon ville ju inte verka mesig inför barden. Jag är ju trots allt en krigare, en mäktig sådan också.

"Ja, vi får la se vad de har när vi kommer dit, eller hur?" sa Gabrielle och avbröt Xenas tankar.

"Jo, det får vi la."

De fortsatte sedan sin frukost i tystnad. När de var färdiga började Xena plocka i köket medan Gabrielle gick för att ta hand om Buffy. Xena stod och diskade när hon hörde ytterdörren öppnas och smällas igen. Hon gick utan mig! Hon vet att jag tycker om att gå på promenad på morgonen! tänkte Xena och blängde ut i hallen som om hon trodde att det skulle hjälpa. Efter bara ett par minuter hörde hon dörren öppnas igen.

"Varför gick du ut utan mig? frågade Xena och blängde på Gabrielle som nu stod i dörröppningen till köket.

"Vadå?" sa Gabrielle och tittade undrande på Xena. "Jag var bara ute och hämtade posten och matade Argo!"

"Jaha!" Xena tittade generat ner i marken och fnissade lite nervöst. "Jag trodde att du hade gått ut med Buffy utan mig!"

Gabrielle skakade på huvudet och gick fram till Xena och la handen på hennes axel. Hon kramade axeln lite som för att visa att hon förstod och gick sedan in till Buffys rum. När Xena var klar med disken och det andra plocket i köket gick hon in till sovrummet för att klä på sig sina kläder. Hon tittade på högen av bräder och sängkläder som låg i ena hörnet av rummet. Hon hade verkligen gillat den där sängen och billig var den också. Eftersom den var köpt på loppmarknad så kostade den bara 150 kronor och nu skulle de gå och köpa en säng i en vanlig affär. Gabrielle skulle säkert välja någon jättedyr. Inte för att de var fattiga, för det var de absolut inte, men Xena gillade inte att slösa.

Hon vände sig och tittade på sina kläder i garderoben. Det enda som hängde där som tillhörde henne var olika sorters läder-som-man-slåss-i och "rustningar" och så förstås en klänning som hon använde när det var någon fin tillställning som de var tvungna att gå på. Sedan tittade hon på Gabrielles "kläder" som hängde där inne. Där fanns bara hennes vanliga små saker som hon använde när de spelade in och förstås så hade även hon något fint som hon använde på speciella tillställningar. Fast den kunde egentligen inte räknas eftersom det var Amazondrottningsdräkten som hon använde då och då på inspelningarna.

Vi kanske borde köpa lite normala kläder att ha när vi inte spelar in. Folk kanske tycker att vi är konstiga om vi går på stan i de här kläderna. Xena tänkte en stund men skakade sedan på huvudet. Nä, det behövs nog inga nya kläder. De här är så fina, och så konstiga är de väl inte. Sedan tog hon på sig sina vanliga kläder och gick ut till badrummet för att borsta tänderna. När hon var klar dig hon in till Buffys rum för att kolla vad Gabby höll på med. Hon fann henne sittande på Buffys dyra vattensäng med Buffy i knät och en liten silverkam. Hon borstade försiktigt den lille hunden som såg ut att njuta något kolossalt. Gabrielle såg också ut att njuta, fast inte lika mycket som Buffy förstås. Xena stod ett tag i dörröppningen och tittade på dem en stund. Hon tyckte om att se Gabrielle glad, för var Gabrielle glad så var oftast Xena det också.

Gabrielle var så uppe i sitt kammande så hon märkte inte när Xena kom in i rummet. Xena satte sig bredvid Gabrielle på sängen och slog armarna runt henne. Då reagerade Gabby. Hon tittade på Xena en stund, släppte sedan Buffy och kammen och slog armarna runt Xena. Så satt de så en lång stund. Ingen av dem visste varför de höll om varandra, men det var ju ingen av dem som klagade heller. Efter ett par minuter släppte Gabrielle och Xena varandra.

"Vad var det där för? frågade Gabrielle och la sitt lilla huvud på sned.

"Äsch, ingen speciell anledning" svarade Xena. "Ville väl bara säga god morgon."

"God morgon" sa Gabrielle och pussade Xena på kinden. Sedan återgick hon till att kamma Buffy.


Två timmar senare satt de i bilen, som hade kommit hem kvällen innan, redo att åka in till Kalmar för att köpa en ny, fin säng och kanske lite saker till Buffy om Gabby fick bestämma. Buffy och Argo hade de lämnat till deras närmsta granne som faktiskt råkade vara Afrodite. Men Afrodite hade inget emot att ta hand om djuren ett tag, hon älskade djur! Hon hade själv ett bra antal djur på sin gård.

Gabrielle hade satt igång radion och satt nu och diggade till musiken. Självklart var det popmusik eftersom det var nästan det enda som Gabrielle lyssnade på. Xena satt och nynnade och försökte att stänga ute musiken som mycket som möjligt. Men insåg tillslut att det var lönlöst.

"På vägen hem väljer jag musiken" ropade Xena och försökte överrösta musiken.

Gabrielle nickade och höjde volymen ännu mer.

När de var framme vid sängaffären Säng AB hoppade Gabrielle ur bilen och väntade vid ingången medan Xena letade efter en parkeringsplats. Efter ett par minuter kom Xena gående från ett hörn av parkeringsområdet, så Gabrielle gick in. Säng AB var en stor byggnad där man bara sålde sängar, sängkläder, madrasser osv. Gabrielle trodde att hon var i himlen, hon hade aldrig sett så många sängar. Och förutom att äta så var sova en av Gabrielles favoritsysselsättningar. Xena lunkade sakta på efter Gabrielle väntade tills Gabrielle hittade någon säng hon gillade. Det tog inte mer än fem minuter.

"Xena, titta på den här sängen!" ropade Gabrielle någonstans ifrån affären fast Xena visste inte var.

"Var är du?"

Gabrielle sträckte upp en hand och vinkade, Xena småjoggade bort till henne. Gabrielle stod bredvid en stor dubbelsäng med vitt överkast och vita sänggavlar, den måste ha varit minst 2,5 x 2 meter. Xena satte sig på sängen och upptäckte att den var otroligt mjuk. Hon kände på madrassen. Den måste vara minst 30 centimeter tjock, tänkte hon och studsade lite upp och ner. Den här vill jag ha! Xenas tankar avbröts av enorma snarkningar. Gabrielle hade lagt sig på sängen och låg nu och sov. Det var väldigt höga snarkningar för en sån liten näsa. Xena vände sig om och tittade på den sovande kvinnan som låg bakom henne, sedan böjde hon sig fram som om hon skulle kyssa henne. Men så var inte fallet, för Xena siktade lite högre upp. Hon öppnade munnen och bet tag i Gabrielles lilla näsa och självklart vaknade Gabby då.

"Aj, aj, aj, aj!" skrek Gabrielle och försökte vända bort huvudet så att Xena skulle släppa taget om hennes näsa. "Låt bli min näsa!"

Men Xena släppte inte! Då slogs Gabrielle av en tanke, Xenas haka var ju precis i läge för att hon skulle kunna bita tag i den. Hon öppnade munnen och bet tag för allt vad hon var värd. Men inte heller nu släppte Xena.

Plötsligt kom det en liten flicka som såg ut att vara i sexårsåldern framhoppande från ingenstans. Hon ställde sig framför sängen och tittade storögt på de båda kvinnorna.

"Mamma, pappa, titta Xena är här!" skrek den lilla flickan till sina föräldrar som stod lite längre bort.

Hennes föräldrar kom springande för att se om deras dotter talade sanning. Båda två var stora Xenafans, i o för sig så gillade mannen Gabrielle lite mer för att han tyckte att hon var snyggast. Men det är helt oväsentligt. När de såg de två kvinnorna i sängen tog de ett bestämt tag i varsin arm på ungen och drog henne därifrån.

"Att folk inte har vett att uppföra sig på offentliga platser!" mumlade kvinnan. "Kändisar till på köpet!"

"Och de ska vara förebilder till vårat barn!" mumlade mannen tillbaka.

Xena och Gabrielle som nu hade släppt taget om varandra satt nu och gnuggade sin haka respektive näsa. Båda två hade bitmärken, men eftersom Gabrielle inte kunde bita så hårt på grund av att hon hade Xena som bet henne i näsan så började Xenas märke försvinna rätt snabbt. Gabrielle petade lite försiktigt på sin näsa och kved lite. Den hade börjat svullna upp lite och var väldigt onaturligt röd.

"Oj, förlåt lilla gumman" mumlade Xena och böjde sig fram och kramade Gabby. "Det var inte meningen att bita så hårt!"

"Jag vill hem!"

Gabrielle snyftade lite och försökte åla sig ur Xenas kram. Hon ville ju inte riskera att bli biten igen så hon tyckte att det var säkrast att vara så långt ifrån krigaren som möjligt. Xena släppte och gick sedan upp för att kolla vad sängen kostade. När hon såg priset blev hon alldeles chockad. 10 500 kronor! Hur kan en säng kosta så mycket?

"Vill du ha den här sängen?" frågade hon Gabrielle.

Den snyftande kvinnan nickade och blinkade bort en tår som hade börjat tränga fram i ögonvrån. Vad ska jag göra? Det är en jättedyr säng det här, men Gabrielle vill ha den och hon är så ledsen nu. Jag måste köpa den, jag har nästan inget val. Det är ju mitt fel att Gabby gråter och om jag inte hade gjort så hade vi kunnat gå vidare och tittat på sängar. Men nu ville Gabby hem så det fick helt enkelt bli den här sängen.

"Okej, då tar vi den då!" sa Xena bestämt och tittade på Gabrielle som nu började se lite gladare ut.

"Är det säkert? frågade Gabby tveksamt. "Du tycker inte att den är för dyr?"

Xena log. "Du är värd den!"

Gabrielle log ett litet leende och klev sedan av sängen. Xena gick fram till henne, la handen runt hennes axel och ledde iväg henne till kassan. När de var framme pekade Xena på en bänk och sa åt Gabrielle att sätta sig medan Xena fixade med betalning osv. Xena gick fram till en av expediterna. Det var en ung man i cirka 25-årsåldern och han såg snäll och förstående ut.

"Jo, det är så att vi vill köpa en av era sängar" började hon. "Säng nummer 13 för att vara exakt. Och vi vill ha den levererad hem till oss idag."

Expediten nickade. "Jaha, då får du fylla i lite papper först. Kom med här." Han visade vägen in på ett litet kontor. Han satte sig vid ett skrivbord och pekade på en stol och bad Xena sätta sig. Xena satte sig och så började de diskutera priser osv.

"Just det, vi behöver lakanset och överkast som passar också", sa Xena efter ett tag.

Mannen suckade. Att folk inte tänkte på sånt innan de kom in och satte sig här, tänkte han och suckade ännu en gång.

"Fast vi är inte så petiga med sånt" började Xena. "Vi kan ta överkastet som låg på sängen och så kan vi ta ett set lakan, blå ska de vara!"

"Ja, det går ju lätt att ordna, men räcker det med ett set?"

Xena tänkte efter en stund, sen nickade hon. "Ja, vi kan köpa nya sen när det blir smutsigt. Vi känner bara inte för att handla mer idag."

När de hade pratat igenom alla detaljer och Xena hade skrivit på kontraktet räckte hon över det till expediten. Han tittade på det för att se att hon hade fyllt i allt. När han kom till namnsignaturen på sista sidan tappade han nästan andan av förvåning.

"X-X-Xena", nästan hostade han fram. "The Warriorprincess?"

Xena nickade och reste sedan på sig för att gå ut. Hon skakade hand med expediten och suckade sedan. Hur kan folk veta vad jag heter? Jag berättade inte för honom att jag hette Xena, eller gjorde jag det? tänkte Xena och kliade sig fundersamt i huvudet medan hon gick den korta biten till bänken där Gabrielle satt.

"Vad är det Xena?" frågade Gabby. "Du ser ut som de funderar på något."

Xena nickade. "Hur kommer det sig att folk vet vad jag heter?"

"Men lilla älsklingen, har du inte fattat det än?" sa Gabrielle och skakade på huvudet. "Avsnitten som vi spelar in visas på TV, alla som ser programmen vet vem du är!"

"Tänkte inte på det", sa Xena och fnissade lite flickaktigt.

Xena började sedan gå mot utgången och Gabrielle följde efter. När de hade satt sig i bilen och började köra ut från parkeringsplatsen vände sig Xena mot Gabrielle och tittade på hennes näsa.

"Vi kanske måste lägga på lite is på den där" sa hon och vände sig sedan mot vägen igen. Gabrielle tog fram en liten spegel som låg i handskfacket och tittade förskräckt på bilden som mötte henne.

"Min näsa ser hemsk ut!" utbrast hon förtvivlat.

"Vi kan åka hem till mamma, hon bor ju bara ett par hundra meter härifrån" föreslog Xena. Gabrielle nickade och la sedan tillbaka spegeln. Xena svängde av på vägen som ledde hem till Xenas mamma Cyrene. När de var framme parkerade hon framför huset och Gabrielle hoppade ur med handen över näsan. Xena följde efter henne, gick fram till ytterdörren och ringde på klockan. Efter bara en halvminut öppnades dörren av Ares. Han hade på sig en lila långärmad skjorta, svarta byxor med pressveck och ett vitt förkläde med hjärtan på.

"Men hej tjejer, varför den här äran? Jag höll just på att baka bullar, dom står i ugnen nu"

"Vi behöver Cyrenes hjälp" sa Gabrielle och tog bort handen från sin näsa.

Ares tittade bekymrat på näsan. "Ja, Cyrene är inte hemma, men jag kan nog hjälpa dig." Och så ledde han in Gabrielle i köket för att fixa till hennes näsa igen.

Och medan han gör det kanske vi ska informera att Cyrene och Ares var gifta och levde alltså tillsammans. Fast det här märker man förstås inte i serien. De hade även en liten tvåårig dotter som hette Ronya. Hon var nog ett av de sötaste barn som fanns med stora blåa ögon och svart lockigt hår. Xena var så fäst vid sin lillasyster (i fall det är halvsyster eller inte vet vi inte riktigt på grund av strulet med vem som är Xenas pappa egentligen) att hon nästan dyrkade henne. Gabrielle tyckte också om den lilla ungen, fast inte lika mycket som Xena. Gabrielle brukade föredra att kela med sin Buffy när Xena kelade med Ronya.

Ares hade nu kylt ner Gabrielles näsa så att den var nästan samma storlek som innan, men han hade problem att få bort bitmärket.

"Det går nog bort om ett tag", sa han till Gabrielle som stod och tittade på sin näsa i spegeln.

"Vi får bara hoppas att det hinner försvinna tills imorgon", sa hon med en liten suck. "Annars kan vi inte spela in."

Xena kom nu in i rummet med Ronya studsandes på hennes höft. Ungen skrattade så att den höll på att tappa andan. Xena höll henne stilla en stund för att hon skulle kunna hämta andan, men då började Ronya gråta så Xena fick fortsätta studsa henne.

"Du, jag har tänkt på en sak", sa Xena och satte ner sin syster på golvet. "Skulle du inte vilja gå på djurmarknaden som är inne i centrum idag?"

Gabrielle vände sig mot Xena och log med hela ansiktet. "Vill du det?"

Xena nickade och böjde sig sedan ner för att ta upp sin lillasyster igen som hade börjat skrika något kolossalt. Och direkt när Xena tog upp henne slutade hon skrika. Gabrielle tog ett skutt rakt upp i luften och skuttade sedan fram och kramade både Xena och Ronya.

"Varför tar ni inte Ronya med er?" frågade Ares. "Jag tror att hon skulle gilla det."

Xena tittade på sin lilla syster och log mot henne. "Skulle du vilja följa med oss och tittade på djuren?"

Ronya log så stort att Xena trodde att hennes ansikte skulle spricka.

"Jag tar det som ett ja", sa hon och vände sig sedan mot Gabrielle. "Redo att åka?"

Gabrielle nickade och skuttade sedan ut i hallen för att hämta barnstolen till bilen så att de kunde åka iväg som fort som möjligt. Xena följde efter och tog barnvagnen och körde ut den till bilen. Gabrielle höll redan på att spänna fast barnstolen i passagerarframsätet i den lilla bubblan. Xena öppnade bagageluckan och försökte lägga in vagnen samtidigt som hon höll i Ronya. Efter ett tag kom Ares ut för att hjälpa henne och då gick det självklart mycket lättare.

"Skjojpa", sa Ronya och drog Xena i håret. "Skjojpa."

Ares, som nu hade lastat in vagnen i bilen, stoppade handen i fickan och tog fram en skjojpa som han gav till Ronya. Hon tittade överförtjust på skjojpan, sträckte fram sina knubbiga händer och tog den från sin pappa. Sedan började hon glatt mumsa på den. Xena tittade på sin lillasyster och log.

"Jag visste inte att hon gillade skjojpor", sa hon. "Jag trodde att det bara var jag!"

Då kom Gabrielle fram till dem och la sin hand på Xenas axel. "Ja, tänk Xena", sa hon och log mot sin vän. "Det finns en till som är lika knäpp som du."

Xena tittade ner på Gabrielle och räckte ut tungan åt henne. Sedan gick hon till framsätet av bilen för att sätta in Ronya. Den lilla ungen sprattlade när Xena försökte spänna fast säkerhetsbältet, Ronya tyckte att man skulle få kravla omkring i bilen hur man ville. Gabrielle gick runt till andra sidan bilen och klättrade in i baksätet. Xena gick bort till Ares, som hade ställt sig på trappan, och sa hej då. Sedan småjoggade hon bort till bilen och klev in, med en rivstart åkte de tre iväg.

"Ska vi ha roligt idag, Ronya?" sa Gabrielle och lutade sig fram och killade Ronya under hakan. "Ska vi titta på alla djuren?"

Den lilla tvååringen skrattade och log ett bländande vitt leende med alla sina små vita tänder. Sedan räckte hon ut tungan och slickade Gabrielle på fingret. Gabrielle gjorde en äcklad grimas och drog åt sig handen.

"Eiuu, hon slickade på min hand!" utbrast hon och torkade av handen på sin "kjol".

"Eh… och vad är det med det?" Xena kastade en undrande blick på Gabrielle i backspegeln.

Gabrielle tittade på Xena. Hon kan inte mena allvar. Tycker hon inte att babydregel är äckligt? Det är ju alldeles slemmigt.

"Vadå vad är det med det?" frågade Gabrielle och torkade av sin hand litet till.

"Ja, det är ju inget äckligt med lite saliv", svarade den förbryllade mörkhåriga krigaren. "Du har ju fått andras saliv på dig innan, skulle det vara något fel på min lillasysters?"

Gabrielle, som kände på sig att Xena snart skulle börja skrika på henne om hon inte gav med sig, sa inget utan bara skakade på huvudet. Xena tittade ner på sin lillasyster och log, sedan vände hon på sig och koncentrerade sig på vägen resten av resan, muttrandes för sig själv. När de var framme så hoppade Gabrielle ur och gick iväg för att stoppa i pengar i parkeringsautomaten medan Xena parkerade. När Gabrielle kom till bilen, som Xena som vanligt hade parkerat i ett hörn av parkeringsplatsen, stod Xena och försökte fixa till den hopvikta vagnen. Gabrielle tog ut Ronya ur bilen som nu började bli lite gnällig av att sitta fastspänd i bilen.

"Shhy, såja lilla gumman" viskade hon till det lilla barnet. "Storasyster är snart färdig med vagnen, då ska vi gå och titta på alla djuren."

Hon gick runt lite med den lilla ungen i famnen och viskade tröstande till henne. Efter ett par minuter verkade det som Xena började få ordning på vagnen så Gabrielle stängde dörrarna till bilen och låste den.

"Så, nu är jag äntligen färdig", sa Xena efter ytterligare två minuter. "Vill du åka vagnen nu, Ronya?"

Den lilla flickan skakade på huvudet. "Abjielle!" sa hon och drog Gabrielle i håret och log ett litet babyleende. Gabrielle log tillbaka mot barnet och gick sedan fram till Xena.

"Hon vill nog åka senare."

Xena tittade lite sårat på Ronya och tog sedan vagnen och gick iväg. Gabrielle försökte så gott hon kunde att gå jämsides den sårade krigaren. Men eftersom Xena hade så långa ben fick Gabrielle småspringa och det är inte alltid lätt med en två år gammal unge i famnen. När de väl var framme på torget, där större delen av marknaden var, var Gabrielle så andfådd att hon var tvungen att sätta sig ner en stund och vila. Något som Ronya inte alls tyckte om, hon hade tyckt att det var jätteroligt när Gabrielle sprang med henne. Xena stod vid ett stånd som sålde sadlar och träns, hon funderade på att köpa en ny sadel till Argo för den hon hade var ju inte så modern. Hon lyfte upp en stor westernsadel och tittade noggrant på den. Den här skulle nog Argo gilla, men den är lite dyr kanske. Vi har ju redan köpt en dyr säng idag, vi har nog inte råd med en dyr sadel också.

"Xena, kom hit och titta!"

Det var Gabrielle som ropade, hon stod vid ett stånd ett par meter därifrån och tittade på små kaninungar. Ronya, som hon höll i famnen, skrek av skratt varje gång en av ungarna rörde på sig vilket var typ hela tiden. Xena satte ner sadeln och gick iväg för att kolla vad som var så roligt. När hon kom fram räckte Gabrielle över Ronya till Xena och lyfte sedan upp en av kaninungarna.

"Han är så söt och alldeles ensam" sa Gabrielle och höll fram den svartvita, lilla kaninungen. "Ska vi behålla honom?"

Xena suckade och skakade på huvudet. "Gabby, är du knäpp, vi har redan två djur. Det räcker!"

Gabrielle tittade besviket på Xena och satte in den lilla kaninen i en av burarna.
"Argo är ju inte min så det räknas ju inte", muttrade hon för sig själv. "Förresten så räknas Buffy nästan som en halv för han är så liten."

"Förlåt, jag hörde inte vad du sa?" sa Xena och lutade sig lite närmare Gabrielle.

Gabrielle vände på sig och gick iväg. Xena stod kvar med Ronya i famnen och tittade förvånat på sin vän som gick i rask takt till ett annat stånd. Hon stod i flera minuter och tittade ända tills Ronya väckte henne ur hennes tankar.

"Abjielle?" frågade hon och tittade upp på sin storasyster. "Ninen?"

"Ja, vi får väl köpa den lilla kaninen till Gabrielle", sa Xena och suckade. "I födelsedagspresent."

Xena vände sig till försäljaren och började förhandla om priset. Eftersom hon kände försäljaren sen innan gick han med på att frakta den lilla kaninungen till Afrodites gård där hon planerade att förvara den så länge.

"Nu får jag väl bygga en bur till den också", suckade Xena och tittade på den lilla kaninen som förnöjt kravlade runt i buren. "Men nu går vi och letar upp Gabrielle."

När de letat i ett par minuter hittade de Gabrielle vid ett av stånden som sålde hundsaker. Det verkade som hon hade glömt bort kaninen och stod nu istället och valde ut en ny regnkappa till Buffy. Xena gick fram till henne och tittade på regnkappan som hon höll i.

"Den skulle vara perfekt på Buffy", sa hon och log mot Gabrielle.

Gabrielle tittade upp på henne och log. "Det var precis det jag tänkt på", utbrast hon och log ännu större.

"Varför inte köpa det här matchande kopplet också?"

Gabrielle log nu ännu större, om det nu var möjligt, och ställde sig på tå och kysste Xena på kinden. "Tack, du är så snäll!"

Xena log och tänkt stolt att nu hade hon äntligen gjort något bra. Hon tog fram sin plånbok och betalde för kappan och kopplet. Hon tittade på Gabrielle och log när hon såg hur glad den lilla kvinnan blev. Tänk att det krävs så lite för att glädja henne. Hon har till och med glömt bort kaninen!

Efter cirka två timmars gående mellan alla stånden kände Xena att hon var riktigt hungrig. Och det var säkert Ronya med för hon började bli väldigt kinkig. Som om Gabrielle hade läst deras tankar styrde hon stegen in mot gågatorna till en av Xenas favoritcafé, Holmgrens. När det kom fram gick Xena, med Ronya i famnen, och tog ett bord åt dem medan Gabrielle beställde. Xena ville alltid ha samma sak så det var ingen konst att beställa till henne. Efter bara fem minuter kom Gabrielle tillbaka med två stora glas med Cafe Latte, en apelsin Mer, två chokladbollar och en dammsugare. Xena log och tog sitt glas och sin dammsugare.

"Hade de inga kanelbullar?" frågade hon och tog ett bett av dammsugaren.

"Jo, men du ska få en nybakad", svarade Gabrielle. "Den ska nog komma om ett par minuter."

Xena slickade sig runt munnen och tog en klunk av sitt kaffe. Hon älskade kanelbullar, speciellt nybakade. Gabrielle hade nu fullt upp med att försöka få tvååringen att inte klämma på Merpaketet och inte kasta sin chokladboll på golvet. Eftersom Xena redan hade ätit färdigt sin dammsugare, det gjorde hon med två bett, så tog hon över så att Gabrielle skulle få äta lite. Hon precis när Xena tog Merpaketet så slutade Ronya att trilskas och satt sedan lugnt och stilla medan Xena matade henne med chokladbollen och Mer. Gabrielle tittade lite avundsjukt på Xena som hade så bra hand med den lilla. Fast jag får väl skylla mig själv eftersom jag inte umgås så mycket med henne. Och så sa jag ju att hennes dregel var äckligt! I fortsättningen ska jag skärpa mig, jag ska göra allting rätt, tänkte Gabrielle och nickade bestämt.

"Varför nickar du?" frågade Xena och tittade förbryllat på henne.

"Jag går och hämtar din kanelbulle", sa Gabrielle och låtsades inte om Xenas fråga. "Den borde vara färdig nu!"

Xena tittade efter Gabrielle som med små, nätta steg trippade iväg till disken för att hämta en rykande färsk kanelbulle. När Gabrielle stod där och såg bullarna kände hon att hon också var tvungen att köpa en, och kanske en till Ronya så att Xena kunde se att hon verkligen gillade henne. Hon betalde för två stycken bullar till och gick sedan tillbaka till bordet och satte sig. Xena log när hon såg bullarna och kände hur det vattnades i munnen på henne.

"Varsågod", sa Gabrielle och räckte fram en av bullarna till Xena som tacksamt tog emot den. "Jag köpte en till Ronya också, är det okej?"

Xena sträckte fram handen och strök Gabrielle lätt på kinden. "Det är klart att det är okej. Du är så omtänksam."

Gabrielle log och vände sig sedan till Ronya. Hon tog en liten bit av bullen och började blåsa på den eftersom bullarna var rätt varma. Sedan räckte hon över den till ungen som tog emot den och tryckte in hela i munnen. I flera minuter fortsatte Gabrielle att blåsa och mata barnet med bullen. Xena, som hade ätit upp sin för länge sedan, började nu på Gabrielles.

"Du ville väl inte ha den här va?" frågade Xena och tittade lite skyldigt på Gabrielle.

"Nä, ta för dig du bara."

Den stora krigaren log och började på nytt tugga i sig bullen. En halvtimme senare hade de fått i Ronya hela hennes bulle och den lilla flickan började nu bli rätt kinkig.

"Hon kanske vill hem nu" föreslog Gabrielle. "Eller så kanske hon behöver en ny blöja."

Xena nickade och tog upp den lilla ungen och bar iväg henne till toaletten. Under tiden som de var där inne plocka Gabrielle undan på deras bord och ställde sig sedan och väntade vid dörren. Ett par minuter senare kom Xena med en mycket gladare Ronya på armen.

Dörren pinglade till när Gabrielle öppnade den och hon kände en kall vind som nästan tryckte henne mot Xena som stod bakom henne. Hon andades in den friska luften och klev ut. Det hade börjat blåsa ute och hennes hår virvlade runt så att hon knappt såg någonting. Ronya skrattade förtjust när Xenas hår började flyga i ansiktet på henne och hon drog glatt i det. Xena blinkade bort några tårar som hon kände börja komma fram i ögonvrån. Hennes ögon hade alltid varit lite känsliga för stark vind och började nästan alltid tåras. Hon hatade det, för det är ju inte så jättehäftigt med tårar i ögonen. Tänk om Gabrielle tror att jag fick tårar i ögonen för att Ronya drog mig i håret. Usch, så pinsamt! Gabrielle vände sig mot henne och såg en tår som Xena inte lyckats blinka iväg rinna ner för hennes kind.

"Visst är det jobbigt när man får tårar i ögonen för att det blåser så?" frågade hon och log mot Xena. Hon visste att Xena hatade att visa att hon grät och Gabrielle kände Xena så väl att hon visste att den mörkhåriga kvinnan alltid fick tårar i ögonen när det blåste. Hon ville bara försäkra Xena om att hon visste det så att krigaren skulle slippa skämmas. Xena hade ju faktiskt ett rykte att upprätthålla.

Xena log mot henne och nickade. Tänk att hon känner mig så väl, tänkte hon och kände ännu en tår rinna ner för kinden. Men den här var inte på grund av vinden utan på grund av den lycka hon kände över att ha en sån vän som Gabrielle. Hon torkade hastigt bort sina tårar med baksidan av handen och ökade på sina steg lite för att hinna ifatt barden som nu hade fått ett litet försprång. Det var kämpigt att gå i den häftiga vinden och samtidigt bära på en liten unge. Så när hon hade kommit ifatt Gabrielle bad hon den lilla kvinnan att bära Ronya så att hon fick vila armarna lite. Xena tog istället över kassarna som Gabrielle gick och bar på som inte på långa vägar vägde lika mycket som tvååringen.

Hon suckade lättat och fortsatte kämpa mot vinden. Men bara efter någon minut upptäckte hon att Gabrielle hade sackat efter. Jag skulle inte ha låtit henne bära Ronya, det är alldeles för mycket för henne, suckade Xena och blev lite arg på sig själv för att hon inte hade tänkt på det innan. Men när hon vände sig om såg hon något som nästan fick henne att skratta. Den lilla barden strosade fram och pratade glatt med Ronya skrattandes i armarna. Men sen upptäckte Xena att Gabrielle inte alls strosade, hon dansade. Och det var inte heller som Xena hade trott, att hon pratade, Gabrielle sjöng för det lilla barnet.

You were there for summer dreamin'
And you gave me what I need
And I hope you'll find your freedom
For eternity

Xena log och gick fram till den sjungande och dansande barden. Gabrielle hade nu stannat och stod och dansade på stället, men hon var så uppe i sin sång och dans att hon inte märkte Xena som närmade sig. Gabrielle tittade hela tiden in i ögonen på Ronya som log brett. Nu kunde inte Xena motstå det längre, hon slog armarna om både Ronya och Gabrielle och började sjunga med. Ronya blev förstås överförtjust, hon älskade när folk gav henne mycket uppmärksamhet. I flera minuter stod de tre där och dansade, och Gabrielle och Xena sjöng vad som helst som poppade upp i deras huvuden. Av någon konstig anledning så kom de nästan på samma låtar samtidigt. Ingen av dem tänkte på det just då, men senare så kom de och tänka på det underliga med hela situationen.

Det var inte förrän Xena och Gabrielle upptäckte att Ronya frös som de slutade sjunga och dansa. Gabrielle släppte greppet om de två andra och tittade upp. Folket som gick runt omkring tittade på dem och log. En och annan muttrade något och blängde lite surt på dem, men majoriteten av dem log faktiskt.

"Ska vi gå till bilen nu eller?" frågade Xena. "Jag tror den här lilla stumpan vill hem."

"Jag kan säga dig att den här lilla stumpan också vill hem", sa Gabrielle och pekade på sig själv.

Xena skrattade och så började de gå. Xena hade nu armen på Gabrielles axlar och Gabrielle hade lagt armen om Xenas midja. Det var självklart Xena som bar Ronya eftersom Gabrielle hade blivit lite trött efter att ha burit henne ett bra tag nu. Gabrielle hade istället tagit över kassarna.


När de hade lämnat av Ronya hemma hos Cyrene och Ares så bar det av hemåt igen. Xena var på så bra humör att hon lät Gabrielle välja radiokanal, och det är inte ofta det händer frivilligt. Men det är helt oväsentligt! När de var hemma la de in sina kassar i huset och började vandra iväg bort mot Afrodites gård för att hämta Buffy och Argo. Xena hoppades att inte kaninen skulle ha kommit än för hon var tvungen att diskutera lite med Afrodite först.

Kärleksgudinnan hade ju ingen aning om att det skulle komma en liten kanin till gården, det var ju inte ens säkert att hon hade plats. Hon hade ju redan tre kor, tio höns, en tupp, åtta kaniner, fyra katter, en vallhund, elva får, fyra ankor och en draghäst. (Afrodites gård hade inga maskiner eller liknande för Afrodite gillade "det gamla beprövade sättet" fast resten av världen hade använt maskiner rätt länge nu.) Framme vid Afrodites gård möttes de av en mycket glad hund och en nästan lika glad häst. Buffy sprang emot dem och hoppade upp i Gabrielles famn. Argo travade fram och tryckte sitt huvud mot Xena som glatt började klia honom/henne (?) under pannluggen.

"Hej sötnos", viskade Xena till hästen och pussade den på mulen.

Just då kom Afrodite ut från huset och log glatt åt dem.

"De har varit så snälla hela dagen", sa hon och gick fram till dem. "Buffy har lekt med Polly och Argo har sprungit runt lite här och var."

"Vem är Polly?" frågade Gabrielle medan hon kliade Buffy på magen. Hunden låg nämligen som en liten baby i hennes famn.

Afrodite satt fingrarna till läpparna och busvisslade lätt. Då kom en medelstor svartvit hund springande ut från en av hagarna. Den stannade sedan bredvid Afrodite och satte sig lydigt ner. Gabrielle suckade. Tänk om jag kunde få Buffy att lyda mig så.

"Gabrielle, du kan väl gå runt och titta på djuren medan jag pratar med Afrodite lite", föreslog Xena och vände sig mot Gabrielle.

"Får jag det?" frågade Gabby hoppfullt och log brett.

Xena nickade och log tillbaka. Gabrielle gav Xena en snabb kram och så sprang hon iväg med Buffy i famnen. Polly tittade upp på Afrodite med en bedjande blick, Afrodite nickade och den lilla hunden sprang efter Gabby.

"Vad var det du ville prata med mig om?"

"Vi går in i köket, det är lättare att prata där."

Afrodite och Xena gick in i och Xena satte sig vid köksbordet medan Afrodite började plocka fram lite kakor och satt på lite kaffe.

"Du vill väl ha kaffe?"

Xena nickade och tog en syltgrotta. Hon väntade tills Afrodite hade satt sig innan hon började prata.

"Jo, det är så att jag och Gabrielle var på stan idag", började hon. "Då såg Gabrielle en kanin som hon ville ha, men jag sa att hon inte fick den. Gabrielle blev förstås sur och jag fick sådana skuldkänslor att jag var tvungen att köpa den."

Afrodite nickade, hon visste allt om Gabrielles humör som kan svänga lite hur som helst. Det märktes ju rätt väl när man jobbade med någon näst intill varje dag.

"Jag bad han som stod i ståndet att leverera den hit eftersom jag tänkt att hon skulle få den i födelsedagspresent", fortsatte Xena. "Så nu undrar jag om du kunde ta hand om den tills vidare?"

"Jamen självklart kan jag göra det", svarade Afrodite och klappade Xena lugnande på handen. "Säg bara hur länge jag ska passa den."

Xena räknade lite i huvudet och försökte lista ut hur länge det var till Gabrielles födelsedag.
"Idag är det den 22 december och Gabrielle fyller år den 15 februari", sa Xena. "Så det är ju lite mindre än två månader."

Afrodite tittade lite förvånat på Xena. Varför kunde Gabrielle inte få den i julklapp, säg inte att de har sån där dum regel att inte ge varandra julklappar, tänkte Afrodite och kliade sig undrande i hårbotten.

"Varför kan du inte ge henne den i julklapp?" frågade hon efter ett tag.

"Just det, det är ju julafton i övermorgon", sa Xena och blev helt förvånad över att hon hade glömt bort det. "Och jag har ju inte köpt någon julklapp till Gabrielle så jag antar att jag får ge henne kaninen."

Just då kom Gabrielle in i rummet. Hennes kinder lyste röda av kyla och blåst och hennes hår var så rufsigt så att det så ut som hon inte hade borstat det på veckor. Bakom henne kom också Buffy och Polly tassande och deras päls såg, om möjligt, värre ut än Gabbys hår. Xena log och drog ut en stol som Gabrielle sedan satte sig på.

"Vad pratar ni om då?"

"Inget speciellt", svarade Xena och försökte se så neutral ut som hon kunde. "Inget speciellt överhuvudtaget."

Gabrielle tittade oförståndigt på Xena och sedan på Afrodite. Hon kunde inte för sitt liv komma på vad de två kvinnorna höll på med. Och varför såg Xena så konstig ut? Hon brukar bara uppföra sig så här när hon gjort något hon inte borde eller när hon har någon hemlighet för mig, tänkte Gabrielle och fortsatte att stirra på Xena. Den mörkhåriga krigaren, som nu började känna sig lite illa till mods, försökte värja sin blick för den unga bardens piercande gröna ögon. Gabrielle märkte det och blev nu ännu mer misstänksam. Vänta du bara Xena, jag ska allt komma på vad du och Afrodite har för er. Gabrielle vände blicken mot kärleksgudinnan och om man lyssnade riktigt noga kunde man höra ett svagt morrande från den lilla, blonda krigaren.

Xena som hade utmärkt hörsel hörde förstås det och suckade tyst. Hon tror säkert att jag har något jätteskumt för mig, hon kanske till och med tror att jag har ett hemligt förhållande med Afrodite! Xena skrattade lite tyst för sig själv. Varför skulle hon tro det förresten? Jag och Afrodite, det är nästan som man skäms över att ens tänka tanken.

"Och vad skrattar du åt då?" frågade Gabrielle och blängde surt på Xena.

Jaha, det är en rolig hemlighet! Vänta du bara Xena, vänta du bara så ska du få se på andra bullar när jag har luskat ut vad det handlar om.

Gabrielle hämndfulla tankar blev avbrutna av Afrodite som räckte fram en stor korg till henne. "Bullar?"

Gabrielle log tacksamt och tog den största bullen hon kunde se i korgen, men ångrade sig sedan eftersom hon kom på att hon inte var hungrig. Så hon la tillbaka bullen i korgen igen. Xena tittade förvånat på henne. Gabrielle hade aldrig lagt tillbaka mat förut, det måste vara något som oroar henne. Eller så håller hon på att bli sjuk.

"Gabrielle, mår du inte bra?" undrade Xena oroligt och la handen på den unga kvinnans panna för att känna om den var varm.

Gabrielle tog försiktigt bort Xenas hand från hennes panna och skadade långsamt på huvudet.

"Nä, jag är inte hungrig helt enkelt."

Gabrielle är inte hungrig?!?! Hon måste verkligen vara sjuk, jag tror aldrig att jag har varit med Gabrielle när hon har varit mätt. Hon kanske blev orolig när Afrodite och jag har en hemlighet tillsammans. Gabby och jag har ju faktiskt lovat varandra att inte ha några hemligheter. Men å andra sidan så vill hon nog inte veta vad hon ska få i julklapp. Men jag måste nog ändå säga vad vi pratade om.

"Gabrielle, vi kanske ska gå hem nu", sa Xena efter en mycket lång stunds tystnad. "Jag tror att vi behöver sova, det har varit en jobbig dag."

Gabrielle sken upp. "Ja, vi kan testa våran nya säng!"

Xena log mot henne och reste sig upp. De tackade Afrodite för fikat och för att hon hade passat djuren, sedan gick de ut för att hämta Argo. Buffy tassade sakta efter den, den här dagen hade varit tröttsam för den lilla hunden. På vägen hem var både Xena och Gabrielle ovanligt tysta. Xena gick och grubblade över i fall Gabrielle var sur på henne eftersom hon inte pratade och Gabrielle gick och drömde om deras nya säng. Äntligen skulle hon få sova skönt utan Xenas fötter skulle vara det sista hon såg innan hon somnade.

"Gabrielle", började Xena och la handen på den blonda kvinnas axel.

Gabrielle vaknade ur sina drömmar och tittade upp på Xena, men hon stannade inte utan fortsatte att gå på vägen så ledde hem till den lilla stugan.

"Afrodite och jag…"

"Xena du behöver inte förklara", avbröt Gabrielle henne. "Inte för att jag förstår vad du ser i henne, men du behöver inte förklara."

Xena suckade. Det var väl som jag misstänkte, hon tror att vi har ett förhållande. Att Gabrielle alltid ska anta det så fort jag inte berättar något för henne.

"Nej det är inte alls så. Vi pratade om det jag ska ge dig i julklapp."

Gabrielle stannade tvärt och tittade förvånat på den mörkhåriga kvinnan som nu hade stannat framför henne.

"Min julklapp", nästan viskade hon fram. "Xena förlåt, men jag visste inte…"

"Det är okej", sa Xena och la armen om Gabrielles midja. "Det är precis som du sa, du visste inte. Och jag borde ha sagt något om det från början, men du vet att du skulle kunna luska ur mig vad du skulle få i så fall. Jag är så dålig på att hålla hemligheter."

Gabrielle nickade och Xena böjde sig ner och kysste henne på pannan. Gabrielle log, hon la sin arm runt krigarens höft och så vandrade de vidare hem. Nu pratade de på glatt som om ingenting hade hänt, Gabrielle hade helt glömt bort sängen och Xena hade glömt bort alla deras tidigare bekymmer. När de var framme vid huset tittade Xena förvånat upp.

"Är vi redan framme?" sa hon förbryllat och tittade på Gabrielle. "Det brukar ta mycket längre tid än så här ju?"

Gabrielle ryckte på axlarna, sedan lämnade hon Xena till att bära in den stora dubbelsängen som var ställd på gårdsplanen. Konstigt nog klarade faktiskt Xena det här, med lite hjälp från Argo förstås. Men det är helt oväsentligt. När Xena väl hade fått in sängen i sovrummet, och Gabrielle hade bäddat den, slängde sig den utmattade krigaren på den och inom loppet av ett par minuter sov hon sött. Gabrielle gick fram till henne och suckade. Jag förstår inte hur hon kan somna i den där kläderna, det måste vara jätteobekvämt att ligga på metallen.

Sedan började hon långsamt och försiktigt klä av krigaren. Men hon tog bara av henne stövlarna, breastplaten och läderutrustningen. Hon lämnade den vita underklänningen på, delvis för att hon inte orkade sätta Xena upp igen och delvis för att Xena inte tyckte om att vara hjälplös. Och när man sover är man ju väldigt hjälplös, i alla fall var Xena det när hon verkligen var trött. När Gabrielle var färdig med Xena gick hon ut och nattade Buffy och Argo och släckte alla lamporna i huset. Hon hade lite problem att nå upp till vissa eftersom det ofta var Xena som tände och släckte dem.

När Gabrielle kom in i sovrummet igen så hade Xena vaknat och höll nu på att klä av sig sin vita klänning.

"Jaså, du har vaknat nu", viskade Gabrielle (för att inte väcka Buffy).

"Jag har varit vaken ett bra tag, men jag orkade inte öppna ögonen", svarade Xena med ett pillemariskt leende.

Gabrielle gick fram och slog till Xena lätt på axeln, sedan gick hon över till sin sida av sängen. Av ingen speciell anledning alls hade Gabrielle fått vänster sida och Xena höger, det var en sån undermedveten sak som de aldrig skulle förstå. Gabrielle tog av sig sin "skjorta" och sin kjol och i bara underkläderna kröp hon ner i sängen. Xena kom strax efter, även hon med bara underkläderna. Efter bara en minut… sov de båda tungt på varsin sida av sängen.

Kapitel 4

Early morning she wakes up with a KNOCK KNOCK KNOCK on the door. Gabrielle satte sig gäspande upp och tittade sig omkring. Hon kunde inte riktigt komma på var hon var någonstans. Det såg ut som hennes rum, det luktade som hennes rum, men något sa henne att det inte var hennes rum. Eller var det? Då slog tanken henne. Vi har köpt en ny säng, det är därför jag inte känner igen mig. Men vad var det som bultade?

"Det är dags för frukost."

Det var Xena som nu hade öppnat dörren och stod och tittade på henne med bländande vitt, perfekt leende. Gabrielle log tillbaka och reste på sig.

"Sovit gott?" frågade Xena när Gabrielle kom fram till henne.

"Som en stock!"

Xena la armen runt den lilla barden och ledde ut henne i köket där krigaren hade förberett en underbar frukost. Det fanns skinka, frukt, nöt- och körsbärsbröd, julmust, kex, olika ostar och mycket, mycket mer. Gabrielle slickade sig runt munnen, hon var fruktansvärt hungrig eftersom hon inte hade ätit så mycket som hon brukade igår. Xena smekte hennes hår och ledde sedan fram henne till bordet.

"Varsågod, ät så mycket du vill!"

"Åh, Xena", sa Gabrielle och suckade. "Du vet precis hur man ska laga till en dan-före-dopparedanfrukost."

Xena log och klappade Gabrielle på huvudet innan hon satte sig vid sin sida av bordet och började äta.

Gabrielle åt så mycket hon bara orkade och Xena, som varit färdig sedan länge, tittade på henne och log. Att en människa kan tycka så mycket om mat, och det är väldigt mycket mat för att vara en sån liten mage. Xena suckade tungt och fortsatte att titta under hela den tiden som Gabrielle vräkte i sig mat. Dan-före-dopparedanfrukostar var nog en av Gabrielles favoritfrukostar, där fanns allt som Gabrielle gillade och mycket mer. Fast det där "och mycket mer" hade hon kunnat vara utan, men det är helt oväsentligt. När hon var färdig torkade hon sig sakta om munnen med en servett och tittade på Xena för första gången under hela frukosten.

"Det var gott", sa hon och reste på sig.

Sedan hjälptes de åt att plocka av och diska som de alltid gjorde när de ätit sin dan-före-dopparedanfrukost. I o för sig var ju de här bara deras tredje, men man kan nog säga brukar ändå. Xena plockade bland den sista disken medan Gabrielle gick för att klä på sig och ta hand om Buffy. Xena hade bytt om innan hon fixade frukosten så hon gick ut för att rykta Argo när hon var klar med disken. Hon visste att Afrodite hade ryktat Argo ordentligt dagen innan och att det fanns personal borta vid studion som ryktade hästen, men Xena tyckte om de ensamma stunder de hade tillsammans.

Hon tog ryktborsten och visslade sedan på hästen som lydigt kom skrittande. Sedan började hon rykta med stora kraftiga tag och hästen njöt till fullo. Under tiden berättade Xena för hästen om hur hennes dagar hade varit den senaste tiden. Faktiskt så tyckte Xena att det var lite som att gå till en psykolog och prata när man ryktade Argo. Hästen kunde vända sig om och tittade lite frågande på henne när hon sa något oväntat eller något som behövde upprepas. Så Xena behövde faktiskt de här stunderna tillsammans med Argo. Mycket billigare än en psykolog också, tänkte hon och log. När hon var klar gick hon för att hämta Gabrielle för att se om den unga barden var redo att ge sig av till studion.

"Gabby, är du klar att åka?" ropade Xena in i huset.

Men det kom inget svar, Xena blev lite orolig. Huset var ju inte stort så om Gabrielle var här någonstans borde hon ha hört det. Hon kollade in i alla rummen och tillslut hittade hon henne. Gabrielle låg på sängen och sov ihoprullad till en liten boll med Buffy sovandes vid hennes fötter. Xena log, men visste att de inte hade tid med att sova så hon gick fram till den blonda kvinnan och ruskade lätt på henne.

"Gabby, Lillstrumpa", viskade hon och skakade lite till. "Vi måste åka nu."

Gabrielle rörde lite på sig och de havsgröna ögonen öppnades. "Måste vi det, Syster Yster?"

Xena nickade och lyfte upp den trötta barden i sin famn och bar sedan ut hennes till deras lilla bubbla och satte henne i passagerarsätet. Buffy hoppade upp i hennes knä precis innan Xena stängde dörren. Xena gick över till förarsätet och stängde försiktigt dörren efter sig när hon såg att Gabrielle hade somnat igen. Undrar varför hon är så trött, hon borde ju ha sovit gott i den nya sängen. Det gjorde jag i alla fall. Xena log när hon tänkte på det kap de hade gjort när de köpte sängen. Visste den var rätt dyr, men man sov så skönt i den och Gabrielle blev så glad när vi köpte den.

Xena körde ut från utfarten och bilen rullade sakta fram längst vägen. Xena hade så gärna velat sätta på radion och lyssna på lite trevlig musik, men hon ville ju inte väcka den sovande barden. Den mäktiga krigaren tittade på den blonda, sovande kvinnan och log. Hon är så söt när hon sover, tänkte Xena och sträckte ut handen och strök Gabrielle sakta över kinden. Gabrielle vred lite på sig och la sig sedan tillrätta igen.

Den unga kvinnan sov fortfarande när Xena parkerade framme vid studion och Xena hade lite ångest över att behöva väcka henne, men hon var ju tvungen. Xena klev ur bilen och gick över till Gabrielles sida. Hon öppnade försiktigt dörren så att Gabsan inte skulle ramla ur, sedan ruskade hon försiktigt på den sovande blondinen. Två stycken havsgröna ögon öppnades och tittade sig lite förvirrat omkring.

"Vi är vid studion nu", viskade Xena och började hjälpa Gabrielle ur bilen.

Blondinen gnuggade sig sakta i ögonen och gäspade stort. Med hjälp av Xena tog hon sig långsamt in i studion och hängde av sina saker. Xena satte Gabby i hennes privata kändisstol så att hon kunde bli sminkad. Sedan gick hon och satte sig i sin egen stol för att själv bli sminkad. En timme senare hade de kommit igång med inspelningen och Rob var väldigt nöjd med hur det hade utvecklats. Visst, skådespelarna var fortfarande lite missnöjda över att flodhästen blev struken, men annars så var det bara bra. De höll på att spela in i fem timmar utan att ta rast, så när klockan var runt ett så ropade Rob att alla fick ta paus. Skådespelarna och kamerateamet suckade lättat och alla sprang iväg för att komma först till cafét. Gabrielle började springa med de andra.

"Joxer, kommer du?" ropade hon åt Joxer som stod kvar på inspelningsplatsen.

Joxer bara ryckte på axlarna. Nu stod Gabrielle mellan ett svårt val, att köpa massa goda bullar, kakor och kaffe eller att hjälpa Joxer med vad som nu var fel. Och alltså då inte få smaka de nya hembakade wienerbröden som bara fanns idag i begränsad upplaga. Gabrielle suckade och gick tillbaka till Joxer. Han är ju min vän, maten finns ju kvar senare. Hon la armen om Joxer och ledde bort honom till den privata kändisloveseaten.

"Berätta vad som är fel", sa hon och kramade honom lätt.

Joxer suckade och gnuggade sig lite i ögonen. "Jag missade MacGuyver i går."

"Såja Joxer, det kommer att ordna sig", sa Gabrielle och klappa honom på ryggen. "Det går väl i repris?"

"Nä, det gör det inte", svarade Joxer snyftande. "Det där var reprisen!"

Gabrielle strök honom återigen sakta över ryggen, hon försökte komma på något bra att säga för att kunna trösta den förkrossade "krigaren" som satt bredvid henne. Då fick hon plötsligt en idé.


"Joxer, vet du vad vi gör?" utbrast hon. "Jag följer med dig hem idag och så hyr vi det MacGuyver avsnittet. Jag är säker på att det finns i videobutiken."

Hela Joxers ansikte sken upp, han vände sig mot Gabrielle och tittade henne rakt i ögonen.
"Skulle du verkligen göra det för min skull?"

Gabrielle nickade. "Klart att jag skulle det, du är min vän!"

Joxer torkade tårarna och reste på sig, han sträckte fram handen och hjälpte sedan Gabrielle upp ur loveseaten.

"Då ska jag bjuda dig på hembakade wienerbröd", sa Joxer med ett stort leende på läpparna. "Jag bakade faktiskt ett par stycken igår."

Gabrielle log, tänk nu hade hon tröstat Joxer och hon fick wienerbröd ändå. Och hon visste att Joxer var bra på att baka wienerbröd eftersom hans pappa var från Danmark, och alla danskar kan ju baka perfekta wienerbröd.

Precis när Joxer och Gabrielle tänkte börja gå mot cafét så kom alla människor tillbaka till inspelningsplatsen. De hade redan hunnit äta fika så alla var beredda att spela in igen, alla utom Gabrielle och Joxer men det var ingen som tog någon notis om dem. Så inspelningen började igen och det verkade faktiskt som om de skulle bli färdiga innan dagen tog slut. Alla gjorde sitt bästa och kämpade hårt för att alla var trötta på det här avsnittet så de ville bara att det skulle ta slut.

Xena stod nu på ena sidan av det gula regnet och Gabrielle på den andra.

"Yes, I lied
Thought I could protect you
From the truth.
Deliver you from evil,
Spare your innocence and youth.
That I could simply will it
Was the real untruth."

Alla var så tysta de bara kunde för att de inte skulle behöva spela in den här scenen igen. De hade redan tagit om den fyra gånger. Tre gånger så kom Xena i otakt och sjöng fel och en gång så stängde vattnet av sig mitt i alltihopa. Men det verkade som denna gången skulle de få det rätt.

Gabrielle och Xena satt nu på stranden, Gabrielle tittade djupt in i Xenas ögon. "We´re home."

"At last."


"Okej, då var vi färdiga då", ropade Rob. "Tack för idag och vi ses imorgon igen."

"Imorgon?" utbrast Xena. "Men då är det ju julafton!"

Rob tittade först förvånat på henne, men sen verkade det ringa en klocka (inte bokstavligt talat).

"Ja just det, julafton", sa han och kliade sig lite i huvudet. "Då ses vi väl om fyra dagar igen då, eller?"

Xena nickade och klappade honom axeln, sedan gick hon och hämtade sina saker.
"Gabrielle, kommer du snart eller?" ropade hon till den unga barden som stod och konverserade med Joxer.

"Nä, jag ska med Joxer hem", ropade Gabrielle tillbaka. "Det får jag väl, snälla?"

"Ja ja, låt gå för den här gången", svarade Xena. "Men nästa gång frågar du innan du bestämmer något."

Gabrielle nickade, hon tog sedan Joxer i handen och så skuttade de iväg mot Joxers lägenhet. Inom loppet av några minuter så var de framme, Joxer låste upp lägenheten och höll upp dörren åt Gabrielle.

När Gabrielle och Joxer var inne i lägenheten tittade sig Gabby omkring. Lägenheten var bara en etta med kokvrå, men på något sätt verkade den jättestor. Joxer hade en bokhylla full med Stephen King- och databöcker. Och ett hörn stod ett skrivbord med värsta supermoderna datorn. Den verkade ha allt, värsta hårddisken, högtalarna, skrivare, scanner och självklart supermycket med. (Men eftersom vi inte är så bra på datorer så kan vi inte räkna upp några mer värstingsaker.)

Sedan hade Joxer en soffa, ett köksbord, en säng och en liten tv med video. Mer än så fanns det faktiskt inte, i alla fall inte i det rummet. Gabrielle hade ju ingen aning om vad som fanns inne på toaletten. Gabrielle slängde sin väska i ett hörn av hallen sedan gick hon ut igen. De hade bestämt att Joxer skulle fixa fika medan Gabrielle gick för att hyra MacGuyver avsnittet om hon kunde hitta det. Gabrielle hoppade för att i världen att hon skulle hitta det eftersom hon antog att Joxer skulle vara bortom tröst annars.

Som tur var så hittade hon det och var tillbaka i Joxers lägenhet efter bara cirka tio minuter. Men det var inte Joxer som mötte henne i hallen utan den minsta gris hon någonsin sett i hela sitt liv. Om man inte räknar griskultingar, men det kan man inte göra eftersom det här var en vuxen gris så mycket kunde hon se i alla fall.

"Nej, hej", sa hon och satte sig på huk framför den.

Den lilla svart grisen skuttade sakta fram till henne och nosade på hennes skor, sedan nös den på dem.

"Jag ser att du träffat Onkel Ingolf", sa Joxer som kommit in i hallen.

"Är den din?" frågade Gabrielle och reste på sig igen. "Jag tror det är den minsta gris jag någonsin sett i hela mitt liv. Om man inte räknar griskultingar, men det kan man inte göra eftersom den här är en vuxen gris så mycket kan jag se i alla fall."

"Jag vet", sa Joxer och log kärleksfullt mot grisen.

Joxer och Gabrielle gick sedan och satte sig i soffan med Onkel Ingolf i släptåg. Joxer hade redan dukat fram fikat så det var bara för Gabrielle att sätta i bandet.

Avsnittet var en timme långt och Gabrielle höll på att somna mer än en gång, hon hatade MacGuvier det hade hon alltid gjort. Men hon kände att hon var tvungen att stå ut för Joxers skull, och så fick hon ju gratis wienerbröd så egentligen borde hon inte klaga.

När avsnittet var slut sträckte Gabrielle på sig och gäspade stort.

"Jag tror jag måste gå nu", sa hon och reste på sig. "Jag har inte fixat någon julklapp till Xena än och det är liksom lite på tiden nu."

Egentligen hade hon ju redan fixat Xenas julklapp, men hon visste att Joxer ville se avsnittet igen och det hade hon ingen som helst lust med.

Joxer nickade och följde sedan henne ut i hallen. Gabrielle tog på sig sina skor (eller stövlar vi vet inte riktigt vad hon hade på sig) sedan gav hon Joxer en kram och en klapp på kinden. Sedan gick hon ut till busshållsplatsen som låg strax utanför Joxers lägenhet, det dröjde bara ett par minuter innan bussen kom. Jag hoppas den här går hela vägen till Södra Möckleby för annars måste jag byta buss och det är jag inte så bra på. Jag tar alltid fel buss eller något liknande. Kanske borde jag ringa Xena och be henne hämta mig… ja, det gör jag.

Hon tog upp sin mobiltelefon och slog numret hem. Efter bara ett par signaler svarade Xena.

"Ja?"

"Hej, det är Gabby. Kan du hämta mig två hållplatser från Joxers lägenhet?"

"Okej, jag kommer om en stund."

Gabrielle stängde av sin mobil, la ner den i väskan och plingade sedan på stoppknappen. När bussen stannat hoppade hon av och satte sig på en bänk för att vänta på Xena. Hon visste att det skulle dröja ett tag eftersom det tar en stund att åka dit.

En halvtimme senare såg Gabrielle Xena komma körande, hon reste på sig och vinkade till henne. Xena stannade bilen framför hållplatsen och Gabrielle klev in.

"Så det var inte roligt hos Joxer längre?" frågade Xena medan hon tittade i backspegeln för att se om det kom någon bil innan hon rullade ut på vägen igen.

"Jag tyckte att det räckte med att se ett tråkigt MacGuvyeravsnitt en gång", svarade Gabrielle och log mot Xena.

De satt tyst en liten stund, bilen körde över bron mot Öland. Plötsligt slog Gabrielle av en tanke.

"Xena?"

"Mm."

"Hur kunde du komma så snabbt till busshållsplatsen?" frågade Gabrielle och såg undrande på henne. "Jag menar, det brukar ta minst en timme att åka in."

Xena såg inte på henne utan fortsatte att titta på vägen. "Jag körde väl lite snabbt. Jag ville inte att du skulle sitta ute själv i vintermörkret. Vem vet vad som kan hända!"

"Ah, that's so sweet."

Gabrielle la handen på Xenas lår och kramade det lite lätt. Sedan gav hon det en sista liten klapp och tog bort den därifrån. Den mäktiga krigaren kände kylan som följde när Gabrielle hade tagit bort handen. Gabrielles hand hade utstrålat värme till hela Xenas ben. Väldigt mycket värme för att vara en så liten hand.

När de var framme vid stugan i Södra Möckleby, en timme senare, hoppade Gabrielle glatt ur bilen. Efter att ha suttit i en tråkig soffa och tittat på ett tråkigt avsnitt av en tråkig tv-serie så var hon mer än villig att hjälpa Xena dekorera huset. Det var inte så sent heller, så de hade en bra stund på sig att pynta. Den längre kvinnan klev också ur bilen och följde med sin lilla barden in i huset.

Men mycket skratt och lek pyntade de hela huset med alla tänkbara julsaker. De visst inte riktigt vart alla sakerna kom ifrån, de bara fanns där när de behövde dem. Men man har ju varit med om lustigare händelser, så de tänkte inte mer på den saken. När de hade hängt upp alla sakerna i fönstrena och på väggarna var det dags att klä julgran. Xena älskade att klä granen, då visste hon att det inte var långt kvar till julafton. Mindre än en dag för att vara exakt. Det är för tillfället helt oväsentligt.

Försiktigt och utan ett ljud lyfte den svarthåriga krigaren upp lådan med de vackra, röda kulorna i. Gabrielle stod i spänd tystnad i väntan på vad som komma skulle. Hon sträckte fram händerna och tog tag i lådan som Xena gav till henne. Ett väldigt mjukt och försiktigt tag för att vara så muskulösa armar. Xena log ett mjukt leende och tog sedan upp en kula ur lådan. Sedan började hon sakta och metodiskt hänga upp de vackra kulorna på olika ställen i granen. Det var mycket viktigt att kulorna varken hängde för långt ifrån eller för nära varandra. Xena skulle faktiskt ha kallat det en konstform att få till den perfekta granen. När hon hade hängt upp kulorna ställde Gabrielle ner lådan, Xena tog upp en annan låda och höll den stadigt i sina händer

Nu var det Gabbys tur att klä granen, hon skulle hänga upp de små halmfigurerna. Det tog inte lång stund innan de hade fått upp allt i granen, utom glittret. De två kvinnorna tog en varsin rulle med glitter och rullade upp dem. Den längre kvinnan tog upp en dosa och tryckte på play, julmusik började strömma ut ur högtalarna. A-Teens "I Wish It Could Be Christmas Everyday". Med glada skratt och skutt började Gabrielle och Xena dansa runt granen. På något sätt lyckades de undvika att krocka med varandra, plus att de lyckades få glittret att lägga sig perfekt på de gröna grenarna. När de sedan, svettiga och skrattande, satte sig i soffan beskådade de deras verk.

"Har du någonsin sett något så vackert förut?" suckade Xena och log mot mindre kvinnan.

"Nej, aldrig någon har mitt öga skådat en sådan skönhet", svarade Gabrielle. "Förutom när jag tittar mig i spegeln förstås."

Xena nickade allvarligt. "Jag känner precis likadant, när jag tittar på dig menar jag."

"Jag vet."

Kapitel 5

Aldrig förr hade väl två kvinnor varit så lyckliga, de satt vid sitt frukostbord på julaftonsmorgon. Den långa, svarthåriga krigaren tog ett bett på sin limpsmörgås med skinka och Västerviksenap på. Den blonda barden slickade av sitt lillfinger som hon råkat få lite honung på. Mjuk julmusik hördes från cd-spelare ute i vardagsrummet och gav en underbar julstämning till det lilla röda huset. Inget ord behövde yttras, båda två visste vad den andra kände. Inte kunde de väl känna mycket annat än glädje denna fröjdens dag. Hästen hade fått sitt foder och den tjocka lilla hunden hade precis ätit upp sin julfrukost. För tillfället låg den och snarkade förnöjt i sin stora säng inne på sitt rum.

När frukosten var avklarad och de två kvinnorna tillsammans hade dukat av och diskat vände sig Xena mot barden.

"Nå, vad vill du göra nu?" frågade hon och la armen och sin vän.

"Kan inte du läsa för mig?" frågade den blonda kvinnan, de gröna ögonen tindrade hoppfullt.

Den svarthåriga krigaren log. "Visst kan jag det, bara visa vad jag ska läsa så sätter vi oss."

Gabrielle sprang ut ur köket och in till deras gemensamma sovrum där hon drog fram en stor, tjock bok. Med en stor kraftansträngning lyckades hon bära boken in till den stora krigaren som stod i köket. Xena log när hon såg vilket bok som den blonda kvinnan hade hämtat. Den var "Den Stora Julsagoboken", Gabbys favorit. Hon älskade att läsa om hur andra hade det på julen och sedan komma fram till hur mycket bättre hon hade det. Hennes favoritberättelse var "Flickan med svavelstickorna" av HC Andersen och det var den som Xena tänkte läsa nu. Den starka krigaren tog nu över boken sedan gick de tillsammans in i vardagsrummet för att sätta sig i den bekväma soffan. Så började den mörkhåriga kvinnan läsa. Mitt i sagan ringde det på dörren.

"Tomten", utbrast Gabrielle och sprang mot dörren.

(Gabrielle var inte så smart i det här läget. Vi menar, tomten ringer ju inte på dörren, han tar ju skorstenen.)

Xena följde efter den blonda barden ut i hallen, Gabrielle hade precis öppnat dörren och fann till sin besvikelse att det inte stod någon stor, ho:ande man i röda kläder där. Men då tittade hon ner, vid hennes fötter stod ett stort paket inslaget i glansigt rött papper med gröna snören. Den lilla kvinnan hoppade glatt och klappade händerna samtidigt.

"Ett paket Xena, titta ett paket", pep hon med ett stort leende på läpparna.

"Åh, vad underbart", svarade Xena och lyfte upp det stora paketet som var lika stort som en stor som en stor kaninbur med en kanin i.

De gick tillsammans in till vardagsrummet där Xena satt ner paketet. Gabrielle kom flygande från ingenstans och slängde sig på paketet. Hon letade febrilt efter en lapp där det stod vem paketet var till, men kunde inte finna någon sådan.

"Xena, det står ju inte vem det är till!"

Precis då kom Xena på det. "Gabrielle det är till dig, det är din julklapp från mig."

"Åh, Xena", sa den lilla kvinnan och log. "Ska jag få ett så stort paketet."

"Ja, jag tycker du är värd det."

Gabrielle såg ner på det stora paketet och hennes gröna ögon glittrade. "Får jag öppna det nu?"

Xena funderade en stund, egentligen brukade de ju inte öppna julklapparna förrän efter Kalle Anka. Men när hon såg på den lilla bardens hoppfulla ansikte så kunde hon inte neka henne det.

"Klart att du får, det är ju ditt", svarade hon.

Med ett stort leende på de röda läpparna började den blonda barden riva bort pappret från paketet. Hennes ansikte sken upp när hon såg vad som fanns i paketet. Där stod en stor bur med strö och kaninmat i. Just det, det var en liten svartvit kaninunge där i också.

"Åh, tack tack tack tack tack tack tack tack", skrek Gabrielle glatt.

"Det var så lite så", sa den svarthåriga krigaren.

Den blonda kvinnan log mot sin vän och öppnade sedan buren, så försiktigt hon kunde lyfte hon ur den lilla kaninungen. Hon smekte den försiktigt över öronen och tryckte den sedan varligt mot sitt bröst. Gabrielle flyttade sig närmare Xena och la huvudet på hennes axel. Den mörkhåriga krigaren la armen om sin väns axlar och tryckte henne till sig. Där satt de sedan tillsammans. Buffy The Vampire Slayer hade kommit in och lagt sig vid deras fötter och Argo hade lagt sig bakom dem som ryggstöd. Tyst och stilla började de två kvinnorna sjunga. En väldigt vacker sång för så slitna stämband.

Kalle Ankan min tycker om att ha skoj
Man får ha tålamod oj oj oj
Titta här på bästa skorna
Här finns märken efter Kalla Anka-klorna
Men det gör
Men det gör
Ingenting

Lyckligare än så kunde väl inga andra på jorden vara, det visste båda Xena och Gabrielle. Och även om Xena WarriorPrincess slutar efter säsong sex så lever fortfarande två kvinnor, en liten hund, en häst och en kanin kvar på södra Öland i ett litet rött hus med vita knutar. Men det är ju egentligen helt oväsentligt.

Di änd