Disclaimer: Renpics äger XWPs rättigheter. Det här är en fanfic, skriven för att underhålla fans. Den här ficen innehåller subtext.
Glöm inte att besöka Mickes Lucysite Lucy In The Sky: http://hem.passagen.se/dreamworker !
En gåva från gudarna
av Micke Eriksson
Gabrielle kände sig lite uttråkad. Hon hade sett fram emot att få göra en liten shoppingrunda och att då köpa något riktigt onödigt. Nåt som Xena antagligen skulle kritisera henne för. Xena är inte mycket för lyxgrejer precis och det gäller förstås att inte släpa med sig så mycket onödigt då man är på resande fot. Men lite måste man ju unna sig ibland.
Plötsligt utbryter ett väldigt tumult i en liten butik som Gabrielle just passerat och hon hinner precis vända sig om innan hon får syn på en man som rusar ut ur affären med en kvinna efter sig. Hon jagar honom med en kokslev i högsta hugg som hon bankar i huvudet på den olyckliga saten då hon kommer åt.
"Ditt odjur, din lömske lymmel!" skriker kvinnan efter den olycklige mannen och alla som ser skådespelet skrattar.
Gabrielle sänker garden och inser att hon bara bevittnat ett vanligt familjegräl. Eller hade hon det? Hennes instinkter nästan knuffar in henne i affären som paret kommit utrusande från. Den ende som är kvar där inne är den olycklige ägaren som inte alls ser glad ut. Gabrielle hör honom muttra "Ingen vettig människa kommer någonsin att köpa kulan..." och hon ser affärsinnehavaren lägga undan ett föremål under disken.
"Ursäkta min gode man, men vilken kula är det ni talar om?" frågar Gabrielle och känner redan att den är ödesbestämd åt henne.
Mannen ser upp på henne och svarar hastigt "Åh, det är ingenting för en sådan änglalik och oskyldig flicka som du, du gör bäst i att glömma det här och ge dig iväg till templet där du hör hemma".
"Vilket tempel?" frågar Gabrielle förvånat. "Jag är inte från något tempel".
Mannen stirrar på henne som en fåne och utbrister "Åh, förlåt, jag trodde ni var en av templets obesudlade lärljungar".
Gabrielle kände sig plötsligt manad att göra saker och ting väldigt klara för den här mannen. Hon var sannerligen inte obesudlad, inte helt och hållet i alla fall. "Jag reser med Xena, krigarprinsessan, och den här kulan intresserar mig. Kan ni vara vänlig att ta fram den tack!".
Ögonen höll på att trilla ur hålorna på mannen och det tog honom fem sekunder att få tillbaka kontrollen igen. Sedan formligen dök han ner efter kulan under disken och plockade fram den.
"Här är den" stammade han med osäker blick. "Ni måste vara sänd av Gudarna! Den här kulan driver mig till vansinne! Jag har länge velat bli av med den men det vilar en förbannelse över den. Folk blir som tokiga då de tittar på den och ser något som de inte vill se...ja, du såg det ju själv alldeles nyss, folk blir galna!".
Gabrielle tittade på föremålet som mannen lagt på disken, men det var inslaget i en duk så hon kunde inte se kulan och hon kände hur otåligheten spred sig i kroppen på henne.
"Min gode man, jag vill titta på kulan och jag vill titta på den nu med det samma!".
"Javisst!" svarade mannen och fumlade med duken och frilade objektet.
Det var bara en vanlig kula. Gabrielle kände sig besviken. Men det måste vara något mer. Hon hade ju själv sett tumultet på gatan för en stund sedan. Eller var det iscensatt för att lura någon? Tanken slog henne som en blixt. Hon var sannerligen inte född igår. Reser man med Xena så förblir man inte naiv särskilt länge.
"Vad är det här? Det är ju bara en vanlig glaskula! Inser ni inte vad en kompis till Xena kan göra med det här stället? Inser ni inte vad Xena kan göra med det?".
Mannen såg nu näst intill svimfärdig ut. "Herregud, gör inget förhastat! Låt mig få förklara!".
Senare på eftermiddagen släntrade Gabrielle in i värdshuset i utkanten av staden där hon skulle träffa Xena. Hon var lite försenad så det var ingen överraskning att se Xena sitta där och äta sig mätt på husets läckerheter. Hon strålade som en sol då hon gick fram till sin vän. Xena kände igen det där kluriga, lite sneda, leendet. Gabrielle hade definitivt nyheter. Hon höll på att spricka av otålighet att få berätta något. Xena sträckte sig efter ett kycklinglår till och tuggade nonchalant på det. Det var roligt att se Gabrielle lida.
"Jag har stora nyheter!" utbrister Gabrielle och ser sig sedan kvickt omkring så att ingen ska snappa upp samtalet. Xena dricker en slurk vin, tar en tugga till, och vänder sig mot sin vän. Gabrielle fortsätter som på en signal. "Jag har köpt en magisk kula!".
Det lät intressant, det måste t o m Xena erkänna. "En magisk kula?" svarade hon. "Får jag se?".
Gabrielle hade aldrig lett så brett förut och Xena var plötsligt löjligt nyfiken.
Då Gabrielle lagt den på bordet framför Xena så tittade hon i kulan men såg bara sin spegelbild. Eller... Plötsligt hajade Xena till. Det var inte en spegelbild hon såg, det var en levande avbild av hennes ansikte. Hon vred på kulan och såg till sin oerhörda förvåning på sig själv i olika vinklar. Hon tittade fånigt upp på Gabrielle och för en gångs skull så kände hon sig inte överlägsen. Gabrielle visste vad det handlade om, det gjorde inte Xena.
Gabrielle svepte in kulan för att dölja den från obehöriga blickar. Sedan berättade hon den fantastiska historien om hennes nya ägodel.
"Kulans historia är inte helt känd men Aphrodite sägs ha gett den till en prins en gång i tiden!". Gabrielle sänkte rösten och nu viskade hon. "Och den som köper den måste ha ett rent samvete och endast en kärlek och belöningen är att alltid kunna se sin kärlek i kulan!".
Xena hade hört mycket men det här tog priset. Gabrielle fortsatte att berätta.
"Och det bästa är att kulan ljuger inte, den kan bara visa den man verkligen älskar. Det sägs att den orsakat stora problem för människor men ingen har vågat att förstöra den eftersom den kommer från en Gud".
Tystnaden som följde var så tjock att man kunde ta på den. Till sist sa Xena:
"Jag antar att du kommer att ta den med dig?".
Gabrielle tittade först på kulan på bordet, sedan på Xena, och svarade: "Det kan du skriva upp!".
Sedan skrattade hon och lade till "Jag tänker i alla fall skriva om det, det här kommer att bli en klassiker!".
Senare samma kväll då Xena somnat in intill lägerelden så smög Gabrielle med tysta steg till sin packning och plockade fram kulan. Sedan satt hon hela natten och tittade på den i månskenet. Det var en magisk natt som hon aldrig skulle glömma.
SLUT