Disclaimer: Detta är en Uberfic så händelser och personer är påhittade och tillhör författaren. Fast om det är något man ska anmärka på så är det att huvudkaraktärernas utseende är taget från en viss populär tv-serie om en viss krigarprinsessa och en viss blond bard. Men om du finner eventuella liknelser till händelser eller övriga personer så lovar jag att det är ren tillfällighet.
Subtext: Jag är och kommer alltid att förbli en subtexter och jag älskar att skriva fanfics med subtext. Och denna är inget undantag. Så om du tycker att det är fel eller äckligt med kärlek mellan två kvinnor så föreslår jag att du läser någonting annat.
Månader av väntan
by Linda Bengtsson
"Snälla mamma, kan jag inte bara få hundra spänn till?" Terrie plutade med underläppen som en femåring och försökte se så snäll och söt ut som möjligt.
Hennes mamma suckade. "Ja, låt gå för den här gången då. Men du får bara hundra."
Terrie tog ett skutt upp i luften och jublade glatt, sedan skuttade hon fram till sin mamma och gav henne en hastig kram.
Jag förstår inte vad hon gör av alla pengar, tänkte Terries mamma, Kristin, medan hon plockade upp en hundralapp ur plånboken. Hon köper i alla fall inte kläder för dem. Kristin tittade på sin dotters val av kläder. Just nu så hade hon på sig ett par slitna svarta jeans, en tajt svart topp och slitna kängor med stålhätta. Runt halsen hade hon något som Kristin antog var ett hundhalsband med nitar på. Självklart tänkte Terrie använda pengarna till att köpa mera sprit, men det tänkte hon absolut inte säga till sin mamma. Hon tog tacksamt emot sedeln och sprang sedan in på sitt rum för att packa det hon behövde för kvällen. Terrie skulle sova över hos sin flickvän Josefin, de skulle gå på fest tillsammans och Josefins storebror hade lovat att köpa sprit till dem. Visst tyckte Terrie att det var lite tråkigt att bara göra samma sak varenda helg, men vad ska man annars göra när man bor i byn som världen glömde på Öland. Terrie tryckte ner sin kläder i en liten ryggsäck och gick sedan ut för att säga hej då till mamma. Hennes mamma satt i köket och drack kaffe, hon tittade skeptiskt på Terries lilla väska.
"Har du verkligen fått med dig allt du behöver i den?" frågade hon. "Har du sovkläder med dig, tandborste, tandkräm?"
Terrie himlade med ögonen och nickade. Tänk att mamma är så naiv att hon tror att jag och Josefin har kläder på oss när vi sover, tänkte hon och gick ut och satte sig på trappan. Bara ett par minuter senare stannade en svart Volvo 740 framför hennes hus och hon ropade hej då till sin mamma. Terrie sprang fram till bilen och hoppade in bakom förarsätet.
"Hej", sa hon glatt och tog tacksamt emot den kyss som hennes flickvän, som redan satt i bilen, erbjöd henne. Josefins storebror, Chris, som körde bilen nickade lite och tryckte sedan gasen i botten. Han hade precis fått sitt körkort och var väldigt stolt över det. Egentligen hade han tänkt ta det när han var arton som alla andra, men han hade haft så fullt upp med att jobba. Nu var han 21 och väldigt stolt både över sitt körkort, sin bil och att han lagligt fick köpa sprit på systemet. Han tyckte att livet hade nått sin höjdpunkt.
När de var framme vid Josefins och Chris hus hoppade de två tjejerna ur och Chris körde därifrån. Han skulle till systemet och köpa flickornas "underhållningssaft" som han kallade det. Tjejerna gick in på Josefins rum och började leta igenom hennes garderober efter något trevligt att ha på sig. Precis när de var klara så kom Chris hem, eftersom Josefins och Chris föräldrar inte var hemma så brydde han sig inte om att gömma spriten. Tjejerna tog tacksamt emot den, tog sedan på sig sina jackor och gick ut.
"Ha så roligt flickor, bli inte allt för fulla nu", ropade Chris efter dem. "Jag hämtar er vid fyra tiden."
Josefin och Terrie var på väg till busshållsplatsen eftersom Chris ville stanna hemma och titta på TV, han hade inte tid att skjutsa dem överallt sa han. De hade redan börjat dricka på sin cider, det var ju inte mycket alkohol i dem men tjejerna gillade att ta det lugnt i början. De hade bestämt att de skulle köpa något inne i stan så att de kunde blanda ut sin vodka.
"Jag hoppas att det är någon som har vin på festen", sa Josefin när de satt sig på bussen. "Jag gillar vin, speciellt rött."
"Vart ska vi egentligen?"
"Jag har ingen aning, vi ska i alla fall möta Anna vid busshållsstationen när vi kommer in."
Terrie nickade, det var ungefär det hon behövde veta. Hon brydde sig egentligen aldrig om vilken fest de skulle till, bara hon kände någon och det fanns sprit.
När de var framme i Kalmar och hade träffat deras kompis Anna gick de till en ICA-affär för att köpa Coca Cola, det var det Josefin och Terrie tyckte bäst om att blanda med. Anna visade sedan vägen till lägenheten där festen skulle vara.
"Känner du dem som har festen?" frågade Terrie Anna.
"Nä, men det är någon tjej", svarade Anna. "Jag tror att hon är typ två år äldre än oss, det är i alla fall Hampus storasyster tror jag. Martin sa något sånt"
Martin var Annas pojkvän, han hade redan gått före till festen eftersom hans kompisar redan var där. De tre tjejerna hade redan druckit lite av sin vodka utan att blanda ut den så de var lite smått fnissiga när de kom fram till lägenheten. De gick upp till tredje våningen och plingade på dörren i mitten. En man i medelåldern öppnade och tittade surt på de tre tjejerna som stod framför honom. En tjej hade blont ganska kort hår, en annan svart, nästan helsnaggat hår och den tredje hade blått hår. Allihop hade de svarta tajta kläder och någon form av nitar någonstans på kroppen.
"Vad vill ni?"
Terrie fnissade lite. "Oj fel dörr."
Alla tre tjejerna fnissade lite och började sakta gå upp för trappan igen. Mannen mumlade något om dagens ungdomar innan han smällde igen dörren. När Terrie, Josefin och Anna hade kommit till fjärde våningen plingade de på mitten dörren, och den här gången var det rätt. En tjej med långt svart hår och klarblå ögon öppnade dörren, Terrie höll nästan på att ramla omkull. Wow, det måste vara den vackraste kvinnan i världen, tänkte hon och log fånigt mot tjejen. Den mörkhåriga tjejen bara ryckte på axlarna, hon antog att de smått halvfulla tjejerna framför henne var några hennes bror hade bjudit in så hon öppnade dörren åt dem.
Inne i lägenheten var det varmt och mörkt, hip-hopmusik spelades på hög nivå. De tre tjejerna hade varit på så många fester innan att de direkt fanns sig till rätta. Anna hittade sin pojkvän och spenderade sedan resten av kvällen med honom, och Terrie och Josefin gick ut i köket för att hitta ett par glas som de kunde blanda i. De hade lite problem först att hitta till köket, det var folk överallt och lägenheten var förvånansvärt stor. Det fanns ett stort vardagsrum, tre sovrum och ett stort kök. Men tillslut hittade de både köket och stora glas som de kunde blanda.
****************************************************************************
Alexandra gick omkring och tittade på folket i lägenheten, det var tänkt att det skulle vara en liten fest med sådär tjugo pers. Men Alexandras bror, Hampus, hade alltid någon kompis kan ville bjuda som i sin tur hade någon kompis som han ville bjuda. Lägenheten var Alexandras, men eftersom hon gillade sin bror så mycket så lät hon honom hållas. Han var ju ändå på väg att skaffa sig en egen lägenhet, men tills vidare bodde han hos henne. Alexandra tyckte att det verkade som alla Hampus kompisar var där, i alla fall dem som var runt 18, 19 år som Hampus. Alexandra hade fyllt 21 år dagen innan och det här skulle vara ungefär som en födelsedagsfest för henne, men det verkade inte som någon kom ihåg det. I och för sig så känner jag knappt hälften av alla som är här, tänkte hon och tog en klunk från sitt vinglas. Bara inte alla Hampus kompisar dricker sig så fulla att de inte hittar hem igen, jag hatar när de sover över här. Hon suckade, Alexandra visste att åtminstone en av tjejerna skulle sova över här. Det var alltid så. Men inte för att tjejen var för fulla, utanför att hennes bror alltid hittade någon ny att vara med för kvällen.
Hon gick runt i lägenheten och tittade på allt folk som hade kommit, de flesta höll till i vardagsrummet och i sovrummen. Hon gick in i köket för att få lite lugn och ro, hon hade inte räknat med att det skulle vara någon där eftersom det inte fanns något att sitta på. När hon kom in i köket fann hon två av de tre tjejerna som hade kommit sist av alla. Den mindre, blonda tjejen satt i knät på den kortklippta svarthåriga tjejen som satt på golvet. De höll på att kyssas för fullt och märkte inte ens att Alexandra kom in. Jösses, jag hade aldrig gissat att hon var lesbisk, tänkte hon och tittade på den lilla blonda. För att inte störa började hon smyga ut ur rummet, men hon såg inte ölburkarna som stod på golvet framför henne. Precis när hon skulle gå ut ur rummet råkade hon sparka till en av dem, de båda tjejerna på golvet hoppade till.
"Förlåt, jag menade inte att störa", mumlade Alexandra.
"Dä e lugnt", sluddrade den mörkhåriga tjejen fram. "Ska gå och kissa."
Den mindre tjejen flyttade sig från sin flickväns knä så att hon kunde resa sig upp. Även när den mörkhåriga tjejen hade gått ut ur rummet stod Alexandra kvar och bara tittade på den blonda tjejen på golvet. Hon hade nu lagt sig ner och Alexandra tyckte att hon såg ut att må allt annat än bra.
"Behöver du spy?"
Flickan på golvet nickade, Alexandra öppnade snabbt ett av bottenskåpen och tog fram en balja. Hon satte sig sedan bredvid den blonda tjejen och strök henne tröstande över ryggen medan tjejen spydde ut allt som fanns i hennes mage. När hon var klar torkade hon sig om munnen med baksidan av handen.
"Tack", pep hon fram.
"Ingen orsak", viskade Alexandra. "Du borde nog inte dricka mer."
"Äsch, jag har inte druckit så mycket. Jag är van."
Alexandra tog glaset som stod bredvid den blonda tjejen och ställde upp det på diskbänken. "Det struntar jag fullständigt i. Vad heter du?"
"Terrie."
Alexandra reste på sig och hjälpte sedan Terrie upp.
"Jaha, Terrie", sa hon. "Nu ska du och jag gå på en liten promenad så att du nyktrar till lite."
Terrie bara nickade och följde sedan med Alexandra ut från lägenheten. De gick fram och tillbaka längst gatan utanför Alexandras lägenhet, och när hon tyckte att Terrie hade nyktrat till tillräckligt gick de in igen. Josefin hade då letat överallt efter Terrie, men inte kunnat hitta henne. Chris hade ringt och sagt att han skulle hämta dem tidigare eftersom han inte hade tid sen. När Chris sen hade kommit så var Josefin så sur över att Terrie var borta så hon sa till Chris att Terrie hade fixat skjuts hem själv. Han hade bara nickat och så hade de åkt iväg. När Terrie och Alexandra kom in i lägenheten så hade väldigt mycket folk gått hem eller fortsatt till någon annan fest i närheten. Hampus och Alexandras fester brukade inte hålla på så länge eftersom Alexandra och hennes kompisar inte var partymänniskor direkt. Så nu var det endast ett tiotal personer kvar och Alexandras bror hade fortfarande inte hittat någon för natten. Alexandra meddelade att hon skulle gå och lägga sig och bad sedan Hampus att ta hand om Terrie.
Alexandra gick in på sitt rum och låste dörren, hon bytte om och kröp sedan ner i sin säng. Hon tittade på klockan bredvid nattduksbordet, 2.30. Då kanske alla går hem snart, tänkte hon hoppfullt och släckte lampan. Strax efter tre hörde hon, vad hon antog var, den sista personen gå. Hon suckade lättat och bara ett par minuter senare sov hon tungt.
****************************************************************************
Hon vaknade runt niotiden nästa morgon och tassade tyst upp för att inte väcka sin bror. Hon tittade i hallen och fann att där stod ett par stålhättekängor som var alldeles för små för att tillhöra någon kille så hon antog att han hade hittat sitt kap för natten. Hon ryckte på axlarna och gick sedan ut i köket för att fixa frukost. Hon hade precis börjat koka gröt när hon hörde små tassande steg som kom in i köket. Måste vara gårdagens fångst, tänkte hon och log. Hon vände sig om och tänkte precis fråga vad tjejen ville ha till frukost när…
"Terrie!" utbrast hon chockat. Var inte hon lesbisk och hade en flickvän till på köpet!
"H-h-hej", viskade Terrie och tittade blygt ner i golvet. "Jag vet att du inte förväntade att se mig igen, men…"
"Du behöver inte förklara", sa Alexandra och vände sig mot spisen igen. "Vad vill du ha till frukost?"
Terrie tittade blygt ner på sina fötter. Shit, nu tror hon att jag är värsta slampan.
"Det var inte mitt fel", viskade hon. "Jag vet inte ens vad vi har gjort."
Åh herre gud, hon kommer inte ens ihåg vad hon har gjort. Gud nåde dig Hampus, hur kunde du ge dig på henne!
Alexandra nickade och gick sedan ut ur köket och in på Hampus rum. Terrie hörde dörren smällas igen, sedan hörde hon hur Alexandra skrek åt sin bror. Hon hörde Alexandra säga något om bara barnet och så hörde hon Hampus säga något för att skylla ifrån sig. Efter ett par minuter av skrikande kom Alexandra tillbaka, röd i ansiktet av ilska. Hur kunde han, min egen bror! Det är ju nästan våldtäkt, herre gud!
Alexandra vände sig mot Terrie och tänkte börja skälla på henne för att ha varit så oansvarig och druckit för mycket. Men när hon såg flickans skrämda ansikte försvann all hennes ilska. Jag kan inte vara sur på Terrie, jag känner inte ens henne. Och det är min bror som bär ansvaret för det här. Hon gick fram till Terrie och la armen om henne.
"Så, allt kommer att bli bra", viskade hon och kramade den lilla blonda tjejen.
Terrie kände hur tårarna började bränna under ögonlocken, men hon brydde sig inte hon lät dem bara rinna. Hon grät över hur ledsen hon var för att Josefin hade övergett henne, över hur dum hon var för att hon druckit så mycket och över att hon inte kunde komma ihåg hur hon hamnade i Hampus säng utan kläder. Hon visste inte om de hade haft sex, men hon hoppades absolut inte att de hade haft det. Alexandra släppte efter ett tag taget om Terrie och gick sedan bort till diskbänken för att hämta lite papper som hon kunde torka tårarna med. Terrie tog tacksamt emot pappret.
"Jag måste kanske ringa till min mamma", viskade hon och snyftade lite.
Alexandra nickade och visade henne vägen till telefonen, sedan gick hon ut i köket igen för att Terrie skulle få prata ifred. Hon hörde hur Terrie snyftade inne i vardagsrummet.
"Hej mamma, det är jag", hörde hon Terrie säga. "Jag sov över hos en annan kompis, kan du komma och hämta mig?"
Det var tyst en lång stund och Alexandra satt och funderade över om hon skulle gå in till Terrie eller inte. Precis när hon tänkte resa på sig började Terrie prata igen. "Nej, det är okej. Jag kan ta bussen." Hon hörde Terrie lägga på luren och sucka djupt. Sedan kom hon in i köket igen.
"Jag borde nog åka hem nu", sa hon och tittade generat på Alexandra. "Det går en buss som jag kan ta om en halvtimme."
Hörde hennes mamma inte att hon var ledsen, hur kan hon låta sin dotter åka buss hem ensam när hon är ledsen? Jag kan inte låta henne göra det.
"Jag skjutsar dig", sa Alexandra. "Men först ska du ha frukost."
Terrie hade varken ork eller lust att protestera så hon nickade. "Tack."
Alexandra vände sig mot diskbänken och började diska grytan som hon hade kokat gröt i innan, gröten hade förstås blivit alldeles förstörd. Hon började sedan koka ny havregrynsgröt, nu gjorde hon så att det räckte till Terrie också. Hon ställde fram en skål med gröt till Terrie på köksbordet och en åt sig själv. Sedan gick hon ut i vardagsrummet och hämtade en varsin stol. Terrie hällde på mjölk på sin gröt och började sedan sakta äta. Hon hade egentligen ingen aptit, men hon ville ju inte vara oartig. Alexandra började också äta, men efter en stund så slutade hon och bara tittade undrande på Terrie.
"Vad är det?" frågade Terrie oroligt och kände hur färgen steg i ansiktet på henne. Hon tyckte inte om när folk satt och tittade på henne.
"Är inte du bakfull?"
Terrie skakade på huvudet. "Nä, jag brukar inte vara bakfull när jag har druckit längre."
Alexandra tittade förvånat på Terrie som bara fortsatte äta. Du tycker inte att det är något konstigt med det? Jag förstår mig inte på den här tjejen!
Efter frukosten klädde Alexandra på sig och skrev sen en lapp till sin bror som hade återgått till att sova. Hon visade Terrie vägen till bilen som Alexandra just nu lånade av sin mamma. Det fick bara plats två personer eftersom baksätena var nedfällda så att deras hund skulle kunna åka med. Men eftersom Alexandra ofta åkte själv så gjorde det ingenting. Terrie hoppas in i passagerarsätet och Alexandra klev in på andra sidan. Bilen rullade sakta ut från parkeringsplatsen och sedan bar det av mot Ölandsbron. Terrie förklarade vart någonstans hon bodde, Alexandra nickade och berättade att hon faktiskt hade varit där ett par gånger. Plötsligt så slog en tanke Terrie. Jag vet ju inte ens vad hon heter!
"Eh, det här kanske är lite sent att fråga", mumlade hon. "Men vad heter du?"
Alexandra log, hon hade faktiskt undrat hur lång tid det skulle ta innan Terrie frågade det. "Jag heter Alexandra, men jag kallas för Alex. Välj vilket du tycker bäst om."
"Okej, Alex", svarade Terrie och log.
De förblev tysta under större delen av den resterande bilresan, Alexandra väntade bara på att Terrie skulle börja prata och Terrie satt och funderade i sin egen lilla värld. Alexandra ville inte börja prata eftersom inte hade hjärta till att störa den blonda flickan när hon var så djupt inne i sina tankar. Hennes panna var ihop skrynklad och hon bet sig hela tiden i läppen. Alexandra hade aldrig någonsin sett en människa som var så otroligt söt när hon tänkte. När de nästan var framme kunde inte Alexandra hålla sig längre.
"Vad funderar du på?"
Terrie hoppade till och tittade generat ner på sina skor, hon hade helt glömt bort att Alexandra också satt i bilen. "Eh, jag funderade på vad jag ska säga till Josefin", svarade Terrie och kände hur färgen återigen steg i ansiktet på henne.
"Josefin, är det din flickvän?"
Terrie nickade, sedan fortsatte de den sista biten i tystnad. Terrie försökte komma på hur Alexandra visste att hon hade en flickvän. Jag kan inte minnas att jag har sagt det till henne, och hon känner ju inte Josefin. Hon bet sig i läppen och försökte sedan komma på vad som hade hänt under festen. Hon hade ett minne av att gå av bussen och gå till festen med Anna och Josefin. Se kom hon ihåg att de hade gått ut i köket, blandat sin sprit och sedan suttit på golvet och druckit den. Men det var inte mycket efter det som hon kom ihåg, fast det var ju inget ovanligt. Hon brukade ha problem att komma ihåg vad hon hade gjort på de fester hon var på, men i vanliga fall brukade hon vakna upp i Josefins säng. Jag undrar vad Hampus och jag gjorde!? Han vet ju att jag har flickvän så jag tror inte att vi hade sex. Nä, Hampus är alldeles för snäll för att göra något sånt. Terrie hade känt Hampus i två år nu, eller kände och kände. Hon visste vem han var och han visste vem hon var. Hampus gick i Terries parallellklass på Jenny Nyströmskolan i Kalmar. Terrie gick andra året på Barn och Fritidsprogrammet och hon längtade tills det var över. Men tyvärr var det ett helt år kvar. Efter gymnasiet så hade hon och hennes mamma tillsammans bestämt att hon skulle ta ett sabbatsår. Kristin hade själv tagit ett sabbatsår efter gymnasiet och hon hade tyckt att det var en väldigt bra idé.
"Är det här du bor?"
Alexandra hade stannat framför ett litet rött hus med vita knutar. I den lilla trädgården satt en kvinna och rensade i rabatten. Terrie nickade och klev sedan ur bilen.
"Tack så jättemycket för skjutsen."
"Äsch, ingen orsak", svarade Alex. "Kom ihåg, om du någon gång behöver hjälp så är det bara att ringa. Ta hand om dig själv nu!"
Terrie nickade och stängde dörren, sedan stod hon och tittade efter bilen när den körde iväg. Hennes mamma reste på sig.
"Var det din kompis?" frågade hon och borstade av sina händer på byxorna.
Terrie bara nickade och började gå mot dörren.
"Är din kompis så gammal att hon får köra bil?" frågade Kristin misstänksamt.
Terrie nickade bara igen och gick sedan in i huset. Hennes mamma tittade efter henne och kliade sig fundersamt i huvudet. Visst, hennes dotter brukade inte vara så himla pratglad. Men alltid när hon kom hem från en fest brukade hon berätta vilka som var där och var den var någonstans. Sedan brukade hon alltid berätta om någon rolig incident från festen. Men inte idag, idag hade hon bara gått in. Kristin, gick efter sin dotter in i huset och knackade på hennes dörr.
"Terrie, hände det något på festen?" frågade hon till den stängda dörren. "Varför sov du inte över hos Josefin, har ni gjort slut?"
Terrie, som hade lagt sig på sin säng för att sova en liten stund, satte sig rakt upp i sängen. Josefin, henne hade jag helt glömt bort! Hon hoppade ur sängen, sprang ut från sitt rum och satte sig vid telefonen i köket. Kristin som fortfarande stod utanför sin dotters dörr tittade dumt på henne. Värst vilken fart hon fick då! Sen ryckte hon på axlarna och gick ut för att fortsätt med att rensa rabatten.
Terries händer skakade när hon slog numret som hon så väl kände till. Hon satte luren till örat och väntade otåligt medan det tutade. Efter ett par signaler svarade Josefin.
"Josefin Ljung."
"Hej Josefin, det är Terrie. Kan jag komma hem till dig nu, vi måste prata?"
Det var en lång tystnad i luren, Terrie blev nästan rädd att Josefin hade lagt på.
"Okej", svarade Josefin och la sedan på luren.
Terrie sprang ut till sin mamma. "Mamma, kan du skjutsa mig till Josefin?"
"Men älskling, du kom ju precis hem."
"Jag måste prata med henne, det är viktigt."
Terrie bytte fot hela tiden och tittade otåligt på sin mamma. Kristina suckade och nickade sedan. Jag ger upp för lätt, tänkte hon medan hon följde efter sin dotter till bilen. Jag borde säga nej, men hon är det enda jag har.
Kristin hade alltid försökt att göra sin dotter till lags eftersom det var det lättaste sättet att hålla henne glad. Hon hade börjat med det strax efter att Terries pappa och Kristins man hade gett sig iväg. Terrie hade bara varit 14 år då och var då en mycket snäll och trevlig tonåring. Kristin hade alltid varit så stolt över henne, hon var alltid så duktig i skolan. Men när Johan lämnade dem så hade hon blivit mer och mer som en av de där ungdomarna som Kristin alltid hade varit glad över att hennes dotter inte tillhörde.
"Mamma, kommer du då?"
Kristin klev in i bilen och körde sedan sin dotter hela vägen till Mörbylånga där Terries flickvän bodde. Kristin och Terrie hade alltid varit mycket öppna med varandra. Så samma dag Terrie kom underfund med att hon var lesbisk så berättade hon det för sin mamma. Kristin blev förstås inte glad, men hon tänkte att så länge hennes dotter var glad så var hon glad. Fast Kristin hade ju inte varit allt för lycklig när Terrie kom hem med Josefin. Josefin hade aldrig varit bra i skolan, hon klädde sig hemskt och hon var inte speciellt trevlig heller. Det var i alla fall vad Kristin tyckte.
Kristin släppte av Terrie framför Josefins hus, ropade hej då och körde sedan hem. De hade redan bestämt att Terrie skulle ta bussen hem eftersom hon inte trodde att hon skulle behöva stanna så värst länge. Terrie gick fram till Josefin som satt hon väntade på trappan. Ingen av de två tjejerna såg speciellt glada ut.
"Hej", sa Terrie försiktigt.
Josefin bara blängde på henne.
"Vart tog du vägen igår?" frågade Terrie och satte sig ner bredvid Josefin.
Hennes flickvän fnös. "Jag? Vart tog jag vägen igår? Det var ju faktiskt du som försvann!"
"Jag gick bara ut och hämtade lite frisk luft, men jag var inte borta så värst länge."
"Jag såg dig gå med den där svarthåriga tjejen!"
"Hon hjälpte mig bara", Terrie kände att hon började ilska till. Det verkade som Josefin trodde att allt var Terries fel när det i själva verket var Josefins fel. Det var ju faktiskt hon som åkte iväg.
Josefin mumlade något som Terrie inte kunde höra, men hon antog att det var en rad med svordomar. Josefin mumlade alltid svordomar när hon var sur. Terrie kände att tårarna började komma som de alltid gjorde när hon blev riktigt arg.
"Vi ses på måndag", mumlade hon och gick iväg.
Josefin bara blängde surt efter henne, hon brydde sig inte ens om att ge Terrie hennes väska med kläder som hade legat på hennes rum sedan igår. Terrie gick iväg till busshållsplatsen och stod där sedan i en och en halv timme tills bussen kom och förde henne tillbaka till Södra Möckleby. Terrie kunde inte tänka på något annat, på hela bussresan, än Alex den vackraste människa hon någonsin sätt. Sluta upp att tänka på henne, du har flickvän, tänkte hon och slog sig själv på huvudet. Fast Alex är säkert inte lesbisk ändå. Åh, gud vad snygg hon var. Suck. Sluta upp med det där! Hur mycket hon än försökte kunde hon inte få den svarthåriga skönheten ur huvudet. Hon försökte föreställa sig Josefin, men till slut så började håret växa på henne och ansiktet ändrade form. Sen var det inte Josefin längre, utan Alex.
****************************************************************************
Jag måste fråga min bror var han har glömt sin hjärna för någonstans, tänkte Alex när hon parkerade på sin vanliga plats framför lägenheten. Ge sig på en tjej som knappt kan stå på benen, som har flickvän till på köpet. Klockan var ett par minuter över halv tolv när hon kom in i lägenheten, hon såg sig omkring och upptäckte att hennes bror fortfarande inte hade gått upp. Överallt låg det tomflaskor och tomburkar. Alex och Hampus hade en deal, när de hade fest så var det den med flest gäster som fick städa efteråt. Och igår var det helt klart fler kompisar till Hampus än det var till Alex. Alex visste vilka många av dem var, men hon kände kanske bara femton pers av de cirka fyrtio personer som kom. Det är väl bäst att jag pratar med Hampus nu innan jag glömmer bort det.
Alex gick bort till sitt gästrum där Hampus för närvarande hade sitt rum. Hon knackade försiktigt på dörren innan hon öppnade den, hon hörde sin bror röra sig i sängen.
"Vad är det?" frågade han och satte sig sakta upp samtidigt som han gnuggade sig i ögonen. När han såg sin storasyster i dörröppningen stönade han tungt. Here we go again, hoppas jag får säga något den här gången, tänkte han och stönade ytterligare en gång. Han hade inte ett dugg lust att bli utskälld två gånger på samma morgon, och speciellt inte av sin syster.
"Hör här nu syrran…", började han, men Alex avbröt honom.
"Jag tänker inte skälla på dig, jag vill bara veta vad som hände."
Hampus nickade, han tänkte på vad han kom ihåg från kvällen innan. Det var inte mycket, men Alex hade i alla fall sagt åt honom att se efter Terrie.
Alex drog fram en stol och satte sig bredvid sängen, sedan satt hon och vänta på att hennes lillebror skulle börja att förklara sig.
"Jag tror jag vet vad du vill veta", sa han. "Ja, vi hade sex."
Alex nickade, så mycket hade hon faktiskt förstått. "Använde du kondom?"
"Ja, självklart", svarade han snabbt. I själva verket hade han ingen aning om de hade använt kondom.
"Jag hoppas att ni använde kondom för jag tror inte att hon äter p-piller", sa Alex. "Du vet väl om att hon är homosexuell."
Hampus tittade förvånat på sin syster, han hade inte tyckt att det fanns något som tydde på att Terrie var lesbisk. Så vitt han kom ihåg så var det hon som ville att de skulle gå in på hans rum och det var hon som ville ha sex med honom. Han hade aldrig sett något i skolan heller som tydde på att hon var lesbisk, hon betedde sig ungefär som alla andra tjejer. Fast det var ju en tjej som hon höll till extra mycket med, och det verkade känna varandra väl, väldigt väl. Skit också, att jag inte visste det. Ja ja, det kan inte hjälpas. Gjort är gjort.
Alex tittade på sin bror, hon kände så väl igen minen som nu prydde hans ansikte. Hon visste att han struntade i fall Terrie var lesbisk, han hade fått sex och det var allt han ville ha. Hon ryckte på axlarna och reste på sig, hon hade egentligen inget mer att säga till sin bror. De hade använt kondom så hon behövde inte oroa sig för att Terrie skulle bli gravid eller i fall Hampus eller Terrie skulle få några könssjukdomar. Alex hade ingen aning om i fall hennes bror hade några sjukdomar, men det var ganska troligt eftersom han hade sex med en ny tjej varje helg ungefär. Hon gick ut i köket för att börja laga mat till sig själv och sin bror, hon tänkte åtminstone vara lite snäll mot honom när han hade en hel lägenhet att städa. Hon hörde honom gå upp och in på toaletten, duschen satte sig igång. Maten var precis klar när han kom ut från badrummet en halvtimme senare. Han gick in i köket och satte sig vid bordet. De båda syskonen åter under tystnad, det kändes som ingen av dem hade något att säga till den andra. Hampus förstod inte varför hans syster var sur på honom, hon hade aldrig brytt sig om tjejerna han hade sex med innan. Och han var absolut säker på att Alex inte kände Terrie, det hade i alla fall inte verkat så på festen igår.
Alex reste på sig och började plocka med disken, hennes bror satt fortfarande kvar vid bordet och åt. Hon stannade upp ett tag och tittade på sin bror. De var rätt lika, Alex och han. De hade samma korpsvarta hår och samma kristallblå ögon. Alex var tvungen att erkänna att han var rätt snygg och hon kunde förstå varför massa tjejer drogs till honom. Men hon kunde inte förstå hur han bara kunde hoppa i sängen med folk han knappt kände, eller inte kände alls. Hampus reste på sig, tackade för maten och gick sedan ut i vardagsrummet för att städa.
****************************************************************************
När Terrie kom hem la hon sig bara på sängen för att sova. Hon antog att hon inte hade sovit så mycket kvällen innan eftersom hon var så fruktansvärt trött.
"Terrie, ska du inte ha mat?"
"Jag är inte hungrig."
Kristin ryckte på axlarna och gick ut i köket för att ensam äta maten hon hade lagat. Hon hade lärt sig för länge sedan att inte tjata på Terrie när hon var trött för då bröt helvetet ut. Terrie kunde stå och skrika i timmar om varför Kristin inte fick väcka henne när hon sov. Och idag tyckte Kristin att Terrie verkade lite upprörd så hon struntade bara i henne.
Terrie låg på sängen och stirrade upp i taket. Hon tänkte på allt som hade hänt på bara några timmar. Hennes snack med Josefin hade ju inte gått allt för bra. Hoppas hon inte är sur på mig på måndag, det är så tråkigt att gå själv på rasterna. Terrie och Josefin gick alltid tillsammans på rasterna om det var möjligt eftersom de inte gick i samma klass, Terrie hade faktiskt inte så många andra kompisar. Hon hade Josefin, Anna och en annan tjej som hette Veronika. Men Anna gick i Josefins klass och Veronika hade andra kompisar som hon gick med.
Terrie suckade, Josefin och hon hade aldrig bråkat så här förut. De hade bara haft smågräl, och då hade de blivit vänner en eller två timmar senare. Tänk om hon vill göra slut, jag skulle inte klara av det om hon gjorde slut, tänkte hon och satte sig upp i sängen. Hon kommer att göra slut när hon får höra det här med Hampus, jag kan inte berätta det för henne. Jag hoppas inte Hampus berättar något heller. Nu kände Terrie att hon inte kunde hålla ögonen öppna längre, sakta la hon sig ner och somnade så fort hennes huvud nådde kudden. Tjugo minuter senare satt hon sig rakt upp i sängen, hon hade drömt men det hade verkat så verkligt.
Hon hade drömt att Alex och Hampus hade gått till Josefin och berättat vad som hade hänt, sen hade Josefin gjort slut med henne. Jag kanske inte känner Alex väl, men jag vet att hon aldrig skulle kunna göra så. Eller skulle hon det? Kanske jag måste berätta det för Jossan innan någon annan gör det. Terrie somnade sedan ett par minuter senare igen. Hon sov i flera timmar och hela tiden drömde hon att Josefin gjorde slut, men det var inte Alex som berättade det för henne längre. Nu var det bara Hampus, Alex stod på Terries sida och hjälpte henne när Josefin hade gjort slut. Jag måste prata med Josefin, vi får inte göra slut. Precis då ringde telefonen, Terrie hoppade snabbt ur sängen och sprang ut i köket. Hon lyfte på luren.
"Terrie", svarade hon.
"Hej det är Josefin", hördes en ljus röst på andra sidan luren. "Du, förlåt, jag menade inte att tjura så. Det var dumt av mig."
"Det är okej. Det var dumt av mig att bli så tjurig också."
"Är vi sams igen?"
"Visst", svarade Terrie glatt. Ett bekymmer mindre ur världen, bara hon inte får veta vad jag gjorde med Hampus.
Terrie och Josefin pratade mer än en timme, och båda två tyckte att det verkade som vanligt mellan dem igen. Terrie la på luren och suckade djupt, allt var som vanligt igen.
****************************************************************************
Alexandra gäspade stort och tittade på väckarklockan på nattduksbordet. 6.13, varför vaknade jag så här tidigt på en lördag? Hon hoppade till lite när telefonen ringde, sedan suckade hon och sträckte sig efter den bärbara telefonen bredvid sängen. Alltid är det någon som ringer när jag har möjligheten att sova länge.
"Hallå."
"Alex? Det är Terrie."
Alex satte sig snabbt upp i sängen när hon hörde den unga tjejens tysta röst. Det lät som hon hade gråtit, hon kanske grät nu också. Det var över en månad sedan hon hade skjutsat Terrie hem, hon hade allvarligt talat inte förväntat sig att höra från henne igen. Även fast hon egentligen ville det, hon visste inte varför men hon ville träffa den unga tjejen igen.
"Terrie, vad har hänt?"
"Kan jag komma till dig? Jag vill inte säga det på telefon."
"Visst, jag kommer och hämtar dig", Alexandra reste på sig. "Var är du?"
"Jag står utanför din port."
Alex sprang ut i hallen, öppnade dörren och sprang sedan ner för trappan i bara trosor och ett linne. När hon kom ner till bottenvåningen såg hon Terrie stå där och skaka, hon låste snabbt upp dörren. Terrie log ett svagt leende och la sedan ner sin mobil i sin ryggsäck som hon bar på, Alexandra kom då på att hon fortfarande hade telefonen i handen så hon stängde av den. Hon la handen på Terries axel och ledde upp henne till sin lägenhet. När de kom in sa Alexandra åt Terrie att sätta sig på soffan medan hon hämtade sina pyjamasbyxor. När hon kom tillbaka in i vardagsrummet satt Terrie ihopkrupen i den lilla tvåmannasoffan, Alex satte sig bredvid henne.
"Vad har hänt?"
Terrie tittade på henne med tårar i ögonen. "Hampus är inte hemma va?"
"Nä, han har flyttat till vår pappa i Danmark", sa Alex och tittade lite undrande på henne. Hon kunde inte förstå varför Terrie hade frågat efter Hampus, men hon tyckte att det var bäst att inte fråga.
Tårarna rann nu sakta ner för Terrie kinder, hon torkade då och då bort dem med baksidan av handen. Hon tittade ner på golvet och snyftade lite.
"Jag är gravid", viskade hon.
Alex hade först trott att hon hörde fel, men när Terrie tittade upp och Alex såg hennes förskräckta min visste hon att hon hade hört rätt. Hon tog ett par djupa andetag för att samla sig så mycket att hon kunde ställa den fråga som hon egentligen visste svaret på
"Är det Hampus?"
Terrie nickade sakta, nu orkade hon inte längre torka bort tårarna. Alex öppnade sin famn och slöt den blonda flickan i sina armar. Terrie grät nu högt, tårar strömmade ner för hennes kinder och blötte ner Alex vackra svarta hår. Alex strök Terrie sakta över ryggen.
"Såja, det kommer att ordna sig", viskade hon om och om igen.
När Terrie hade slutat gråta höll Alex henne på armlängds avstånd och tittade henne i ögonen. "Ska du behålla det?"
Terrie ryckte på axlarna. "J-j-jag vet inte", snyftade hon fram. "Jag vill inte göra abort! Jag kan inte göra abort, jag skulle aldrig kunna mörda någon!"
"Det är inte mord", viskade Alex och torkade bort en tår som rann ner för Terries kind. "Vet din mamma om det här?"
Terrie skakade på huvudet och bet sig i läppen. "Jag gjorde precis ett sånt där test, jag kom hit så fort det var klart. Jag vågade inte säga det till mamma."
Alex nickade och suckade tyst. Vad ska jag ta mig till, vad ska jag göra med henne? Fan ta dig Hampus, du sa att ni använde kondom! Som om Terrie hade läst hennes tankar tittade hon förskräckt på Alex.
"Du får inte säga något till Hampus, jag vill inte att han ska veta."
Alexandra tittade lite förvånat på Terrie. Om hon ska behålla barnet, hur ska hon då ta hand om det? Visst Hampus har väl inte så mycket pappainstinkt, men han kan nog alltid hjälpa till med något.
"Jag vill inte att han ska veta något", sa Terrie. "Jag vill inte att någon ska veta något förrän de absolut måste."
"Men du måste prata med din mamma."
Terrie nickade, hon visste det. Hon visste också att hon egentligen borde ha pratat med sin mamma först, men det hade känts mycket säkrare att prata med Alex. Terrie hade gjort testet direkt när hon vaknade på morgonen, sedan hade hon tagit bussen in till Kalmar. Terrie gäspade stort, hon hade varit vaken sedan halvfyra tiden på morgonen och kvällen innan hade hon inte kunnat somna förrän klockan var runt två. Hon hade köpt testet dagen innan och var så nervös på natten att hon hade svårt att sova. Det var ett tag sedan hon misstänkte att hon var gravid, hennes mens hade inte kommit och hon hade mått illa på mornarna. Men Terrie ville inte vara gravid så hon hade förnekat det och sedan försökt strunta i det så gott det gick.
Alexandra lovade Terrie att hon skulle köra henne hem så fort hon hade ätit frukost och klätt på sig. Alexandra satte sig vid matbordet och började äta, Terrie satt kvar i vardagsrummet. Hon kunde inte ens se på maten utan att må illa så hon tyckte det var bäst att inte vara i köket. När Alexandra var klar så gick hon in på sitt rum och bytte om, när hon kom ut i till vardagsrummet igen så hade Terrie somnat. Hon låg ihopkrupen i soffan och sov djupt, hennes andetag var tunga. Alexandra log och la filten som hängde på soffan över henne. Det är väl bäst att jag ringer till hennes mamma så att hon inte blir orolig, tänkte hon och gick bort till den lilla ryggsäcken som låg bredvid sängen. Förlåt att jag måste rota i din väska. Hon tog upp väskan och började sedan leta i den efter mobiltelefonen. När hon hittade den började hon bläddra igenom adressboken för att se om hon kunde hitta telefonnumret, det tog bara någon minut. Hon gick ut i köket, satte sig bredvid telefonen och slog numret.
"Parker", svarade en kvinnoröst.
"Hej, jag heter Alexandra Sjöberg", sa Alex. "Är ni Terries mamma?"
"Ja, det är jag", svarade Kristin och lät orolig på rösten. Hon visste att Terrie hade åkt iväg tidigt på morgonen för hon hade lämnat en lapp, men hon hade antagit att hennes dotter hade åkt till Josefin.
"Er dotter är hos mig just nu, men jag ska snart köra henne hem."
"Det har väl inte hänt henne något", sa Kristin och lät ännu mera orolig.
"Nä, det är ingen fara. Hon var här och hälsade på bara, men jag lovar att hon är okej."
"Jaha, du syns vi sen då. Tack för att du ringde."
Alexandra sa hej då och la på luren. Jaha, nu ska jag bara väcka Terrie, sedan så kan vi åka. Alexandra satte sig bredvid den sovande tjejen i soffan och skakade lite löst på henne. Terrie öppnade ögonen och de havsgröna ögonen gnistrade av solljuset som föll över hennes ansikte. Hon gnuggade sig i ögonen och tittade sig lite förvånat omkring. Hon kunde inte riktigt komma ihåg var hon var för någonstans, men när hon tittade upp såg hon ett par kristallblå ögon som tittade på henne och då visste hon direkt. Jag är hemma hos Alexandra, jag måste ha somnat när hon bytte om.
"Kom sömntuta, vi ska åka nu."
Terrie nickade och satte sig sakta upp. Åh nej, nu måste jag åka hem och berätta det här för mamma. Jag tror inte att jag kommer klara det!
Alexandra gick ut i hallen och började ta på sig jacka och skor. Hon antog att Terrie skulle komma så fort hon hade vaknat tillräckligt. Alex hörde hur Terrie reste på sig och hur hon sedan sprang in på toaletten. Just det, jag tänkte inte på illamåendet. Efter ett par minuter kom Terrie ur i hallen, likblek och med rödsprängda ögon. Alex hjälpte henne på med skorna och jackan, sedan gick de ner till bilen.
"Jag kan ta en buss annars", sa Terrie när de satt sig i bilen. "Så slipper du åka så långt."
"Äsch, det gör inget", svarade Alex. "Jag ska ändå åka hem till mamma och hon bor i Färjestaden så det är inte så långt."
Terrie verkade känna sig lugnade över det för hon lutade sig tillbaka och slöt ögonen. Alex tittade på henne. Tänk vad mycket problem ett snedsteg kan orsaka, tänkte hon och suckade. Jag hoppas det löser sig för henne.
Egentligen ville Alexandra inte störa tystnaden, men hon kände att hon var tvungen att säga något. "Terrie?"
"Ja", svarade Terrie sömnigt.
"Jag vet att vi inte känner varandra egentligen, men jag vill bara att du ska veta att vad som än händer så finns jag här för dig."
Terrie öppnade ögonen och tittade på den mörkhåriga kvinnan som satt bredvid henne. Terrie kände hur tårarna började tränga fram, men den här gången var det tårar av lycka. Lycka över att ha fått en sån vän som Alexandra där det inte spelade någon roll att de inte kände varandra. Terrie la sin hand på Alexandras som låg på växelspaken och kramade den. Alex tittade på henne och log, sedan vände hon sig mot vägen igen. De satt faktiskt och höll handen i flera minuter efter det, Terrie kände någon slags trygghet och ville inte släppa taget. Alex som kände hennes krampaktiga grepp lät henne hållas eftersom hon inte behövde sin hand för tillfället. När de var framme vid Terries hus ville hon inte hoppa ur bilen.
"Jag vågar inte", viskade hon. "Jag vågar inte berätta det här för mamma."
"Du kommer må mycket bättre när du väl berättat det", sa Alex. "Du har ju berättat för mig att ni är väldigt öppna med varandra, hon kommer säkert att vara med dig vad du än säger."
Terrie satt bara tyst och tittade ut genom fönstret. Hon tittade in på trädgården och satt hon hoppades att hennes mamma inte skulle komma ut. Hon visste att Alex hade ringt till henne för det hade hon berättat innan de åkte iväg. Terrie hade blivit lite orolig i fall Alex hade sagt något, men hon lovade att hon inte hade sagt något som skulle kunna avslöja det.
"Vill du att jag ska gå med dig?"
Terrie tittade förvånat på Alex, ögonen var uppspärrade och munnen öppen. "S-s-skulle du göra det?", stammade hon fram.
Alex nickade och la handen på den blonda tjejens axel. "Klart att jag skulle göra det, om du vill förstås." Terrie log, böjde sig fram och gav hennes nya vän en kram, Alex tog tacksamt emot den. När Terrie sedan drog sig undan så spände Alex loss sig och klev ur bilen. Terrie klev också ur bilen, så gick de tillsammans fram till det lilla huset. Terrie höll sig så nära Alex hon kunde, Alex la armen om henne som för att skydda henne.
"Mamma?" ropade Terrie inåt huset när de kom innan för dörren.
"Jag är i köket, gumman."
Terrie och Alex hängde av sig jackorna och tog av sig skorna, sedan gick de in i köket. Terrie gick först, Alex höll ena handen på hennes axel. Hon ville ge den yngre kvinnan så mycket stöd hon kunde. Inne i köket satt en kvinna med vackert långt blont hår, Alex hade tippat på att hon var 30 någonting. Kristin reste på sig när de kom in, hon slog armarna om sin dotter och strök henne över ryggen. Och till hennes stora förvåning drogs sig inte Terrie bort som hon brukade göra, hon slog sina armar runt sin mor. Kristin bröt sedan kramen och vände sig sedan till Alex för att hälsa.
"Du måste vara Alexandra", sa hon och sträckte fram handen. "Jag är Kristin, Terrie mamma."
"Trevligt att råkas", sa Alex och skakade hennes hand. "Kalla mig för Alex."
Kristin tittade gillande på den unga, mörkhåriga kvinna som stod framför henne. Det var nästan så att hon hoppades att Terrie och Josefin hade gjort slut, för den här kvinnan var mycket mer en sån person som hon skulle välja till sin dotter. Hon var lång och kroppen var smidig, hennes långa, svarta hår blänkte i ljuset från lampan i taket. Och så verkade hon väldigt trevlig och artig.
"Tack för att du tog hand om min dotter. Jag är väldigt tacksam."
Alex log och tittade sedan på Terrie. Den unga kvinnan såg mycket orolig ut, hon stod och bet nervöst på naglarna och sneglade hela tiden på sin mamma. Terrie harklade sig lite, Kristin vände sig mot sin dotter och tittade frågande på henne.
"Mamma, jag måste prata med dig", sa Terrie så tyst att det nästan blev en viskning.
Kristin, som visste att hon kunde vänta sig det värsta, satte sig ner och gjorde en svepande rörelse mot stolarna mitt emot henne. Terrie och Alexandra satte sig ner. Terrie som såg att hennes mamma tittade på Alexandra med frågande min sa: "Jag bad Alexandra vara med."
Kristina nickade. "Jaha, vad ville du prata med mig om."
Terrie drog in ett djupt andetag och bet sig i läppen. Alex tog hennes hand som låg i hennes knä, Terrie kramade den och det verkade som hon fick styrka från det. Hon drog in ytterligare ett djupt andetag och såg sedan sin mamma i ögonen.
"Mamma, lova att inte bli arg", viskade hon.
Kristin sträckte sig fram och tog Terrie lediga hand. "Berätta vad som har hänt, älskling."
"Jag är med barn", viskade Terrie.
Kristin slog handen för munnen och lutade sig tillbaka i stolen. "Men… jag trodde… men", stammade Kristina fram. "Men Josefin då?"
Tårarna började nu sakta rulla ner för Terries kinder, Alexandra la tröstande armen om henne.
"Jag var otrogen", viskade Terrie. "Men hon vet inget än."
Kristin suckade, hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Hade inte Alex varit där just nu så hade hon skrikit på sin dotter, så därför var hon lite sur över att hon var där. Men hon förstod att det var därför som Terrie ville att hon skulle stanna, och troligtvis så litade hon på henne. Kristin var också lite lättad över att Alex var där, hon hindrade henne från att säga något hon skulle ångra. Och hennes dotter behövde någon som tröstade henne när Kristin inte kunde det. Kristin kände sig lite sårad över att hennes dotter hade berättat det för Alex först, hon visste att Terrie nästan precis hade träffat Alex.
Alex satt nu och kramade Terrie och vaggade henne fram och tillbaka. Kristin drog in ett djupt andetag och tittade sedan på sin dotter igen.
"Vad ska du göra med det?"
"Jag vet inte", viskade Terrie mellan snyftningarna. "Jag kan inte döda det."
Alex visste att hon inte borde lägga sig i, men hon kunde inte sitta tyst längre. Terrie hade sagt till henne i bilen att hon tänkte berätta för sin mamma vem som var pappan, men det verkade inte som hon skulle göra det nu.
"Ursäkta om jag stör, men det är min bror som är pappan", sa hon och svalde djupt. "Jag vet inte om han kommer att ha någon del i det här, Terrie vill ju inte att han ska veta något. Men jag känner att eftersom det är min bror så vill jag göra vad jag kan för att hjälpa till."
Terrie tittade upp på Alex och log tacksamt mot henne. Hon hade trott att Alex bara ville vara där som stöd, men nu hjälpte hon henne också. Terrie slog armarna om henne och begravde sitt ansikte i Alexandras axel. Kristin tittade förvånat på den mörkhåriga kvinnan framför henne, hon hade aldrig mött en så mogen och generös ung kvinna. Här satt hon och erbjöd sig att ta ansvar för något som hennes bror hade gjort. Kristin log mot henne och klappade hennes axel.
"Inte ska ni behöva ta ansvar för något som er bror har gjort", sa hon. "Jag och Terrie kan nog klara det här själva."
"Men ni förstår inte, fru Parker", sa Alex och tittade Kristin allvarligt i ögonen. "Jag vill hjälpa till, Terrie är min vän och jag vill göra allt jag kan för henne."
Kristin log och nickade tacksamt, visst kunde de behöva all hjälp de kunde.
"Ska vi behålla det menar du?" frågade Terrie nervöst. Hon hade inte planerat att bli med barn, men hon hade alltid velat ha ett. Och skulle inte kunna tänka sig att göra abort eller adoptera bort det, hon tyckte att det kändes fel att överge ett barn. Hon om någon visste ju hur det kände att bli övergiven. Hon hade i och för sig haft sin mamma efter det att hennes pappa hade gett sig av, men det var ändå inte samma sak.
"Det kommer att bli jobbigt", sa Kristin. "Mycket, mycket jobbigare än du någonsin kan ana, men Alex och jag kommer att vara här för dig. Jag tror inte på abort och jag vill inte att du ska överge ditt barn."
Terrie nickade, sedan reste hon på sig för att gå fram och ge sin mor en kram. Kristin reste också på sig, så stod de så mor och dotter i varandras armar. Alex satt kvar vid bordet. Jag tror inte att min mamma skulle ha uppträtt så här. Hon hade skällt ut mig så mycket att jag inte skulle kunna höra på en vecka, tänkte Alex och log. Hennes tankar blev avbrutna när Terrie kom fram till henne och slog armarna runt henne.
"Tack så mycket", viskade hon i hennes öra. "Tack så mycket!"
"Vad som helst för mina vänner", viskade Alex tillbaka.
****************************************************************************
I bilen på väg hem till sin mamma tänkte Alex på hur konstigt det var att fast Terrie och hon bara hade träffats två gånger så kändes det som de hade känt varandra i flera år. De hade inte pratat så värst mycket om sig själv, Terrie visste nästan inget om Alex och tvärtom. Men de verkade ha ett speciellt band som gjorde att de blev vänner redan från början.
Innan Alex hade åkt hade Kristin ringt till mödravårdscentralen för att beställa tid så Terrie kunde få göra ett mera tillförlitligt test. Både Kristin och Terrie hoppades att den här gången skulle det visa negativt, men båda två förstod att så skulle nog inte bli fallet. Men Terrie lovade i alla fall att ringa till Alex så fort hon hade fått svar på testet, hon lovade också att ringa om hon ville prata eller träffas. Alex hade lovat att hon var tillgänglig tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Terrie hade varit så trött så både Alex och Kristin hade sagt åt henne att gå och lägga sig, sedan hade Alex åkt.
Jag måste egentligen prata med Hampus, men jag lovade ju Terrie. Han borde få veta! Jag får prata med Terrie när hon har lugnat ner sig lite, han måste få veta. Alex suckade, vilken röra allt hade blivit! Fast hon inte hade någon skyldighet överhuvudtaget att ta hand om barnet så kändes det ändå som hennes ansvar. Det var ju faktiskt hennes oförståndiga lillebror som hade ställt till allting.
När hon var framme vid sin mammas lilla hus i Färjestaden parkerade hon på garageuppfarten, när hon klev ur bilen blev hon mött av en stor, svart och vitfläckig Newfoundlandvalp som kom springande mot henne.
"Sebastian!" utbrast hon glatt och fångade hunden i dess språng mot henne. Men hon var tvungen att sätta ner honom igen, fast han var en valp så var han väldigt stor. Hon satte sig på huk framför honom och började kärleksfullt klia honom bakom öronen. Hundens blöta, rosa tunga slickade henne i hela ansiktet.
"Alexandra, är det du?" ropade en kvinnoröst från en annan ände av trädgården.
Alex ställde sig upp och gav hunden en sista klapp på huvudet. "Ja, det är jag."
En lång kvinna gick emot henne, hennes svarta hår var om möjlig ännu svartare än hennes dotters. Alex kramade sin mamma och kysste henne på kinden.
"Kul att se dig", sa kvinnan. "Det var ett tag sedan."
"Jag har haft fullt upp i skolan, men idag var jag ändå på Öland så jag tänkte komma och hälsa på."
Kvinnan, som hette Rebecka, log och ledde in sin dotter i köket. Den stora, glada valpen skuttade glatt efter dem och skällde.
"Sebastian, tyst", sa Rebecka strängt och hunden tystnade direkt.
"Du verkar ha bra pli på honom", sa Alex och satt sig vid köksbordet.
"Han har varit på valpkurs ett bra tag nu", sa Rebecka samtidigt som hon började plocka fram lite fika. "Jag är glad att han lärt sig något."
Alex log och började äta av kakorna som ställdes framför henne. Rebecka satte sig mitt emot henne och tittade sedan på medan hennes dotter åt. Alex hade alltid haft bra aptit, Rebecka brukade skämta och säga att hon hade en magisk mage som kunde äta hur mycket som helst utan att bli större.
"Så varför var du på Öland?"
"Jag skjutsade en kompis hem", sa Alex utan att sluta äta.
"Vad var det för kompis som du hade hemma hos dig så tidigt en lördagsmorgon", sa Rebecka och log lite pillemariskt.
Alex och Rebecka brukade inte prata så mycket om Alex kärleksliv, men Rebecka retade henne så ofta hon fick chansen till det. Rebecka älskade att reta sin dotter för att hon inte hade hittat "den rätta" än och Alex burkade då skämta tillbaka med att säga att det hade ju inte hon heller.
"Mamma sluta, det var inget sånt", sa Alex och suckade. "Hon kom till mig i morse för att hon behövde prata."
Rebecka suckade. "Jaha, så det finns fortfarande ingen pojkvän i sikte?"
"Näpp", sa Alex. "Och det lär nog dröja ett tag."
"Hampus har faktiskt hittat en flickvän nere i Danmark ska jag be och få tala om."
Alexandra höll på att sätta en kaka i halsen. Hade hennes lillebror, som inte kunde nöja sig med samma tjej två fester i rad, en flickvän. Det var nästan skrattretande eller rättare sagt det var så att man mådde illa. Hampus var värsta bocken det visste alla, Alex tyckte nästan synd om hans flickvän. Jag tror aldrig att han kommer att lyckas vara trogen mot henne, tänkte Alex och skakade på huvudet.
"Han tror att hon är den rätta", sa Rebecka. "De funderar redan på att flytta ihop och skaffa barn. Vilket jag tycker är på tok för tidigt, de har bara varit ihop i tre veckor. Men det är väl mycket för att vara din bror antar jag."
Alex kunde inte prata, hon bara satt och stirrade dumt på sin mamma. Flytta ihop och skaffa barn, det här är nästan för mycket!
"När ska du skaffa barn då?" frågade Rebecka och log retsamt. "Är det inte på tiden nu? Jag kan säga dig att jag redan hade dig när jag var 21."
Alex höll nästan på att säga att hon skulle ha fullt upp med Terries barn, men hon hann bita sig i tungan innan hon sa något. Hennes mamma tittade förvånat på henne när hon kved till av smärta. Rebecka tyckte nästan att hennes dotter såg ut som hon hade gjort något, hon såg skyldig ut. Hon kan väl inte vara med barn nu? Herre gud, hon får inte vara med barn nu. Då ska hon minsann få se på annat.
"Alex, du är väl inte med barn?" frågade Rebecka med sträng röst.
Alex skakade bara på huvudet, hon var rädd att om hon sa något så skulle hon råka säga något som hon inte borde. Och med tanke på hur skvallret kan spridas på södra Öland så var det bäst att inte säga något. Det var egentligen konstigt hur ett halvt landskap kunde ha samma skvaller. Alex gissade på att det var för att folket här inte hade något liv. Inte för att hon anklagade sin mamma för att skvallra, men hennes mamma hade väldigt svårt för att hålla tyst. Det bara kom bubblande ur henne innan hon hann tänka.
Rebecka tittade fortfarande undrande på sin dotter, men tyckte att det var lika bra att inte fråga mer eftersom hennes dotter antagligen inte ville säga något. Hon började plocka ihop fikat och sa sedan inget mer.
"Har Sebastian varit ute och gått idag?" frågade Alex efter en lång stunds tystnad.
"Jag var ute med honom vid sextiden", svarade Rebecka.
Alex tittade på sin klocka, 9.45, då var det alltså nästan fyra timmar sedan. Alex reste på sig och gick ut i hallen för att hämta valpens koppel.
"Sebastian, kom gossen vi ska gå ut", ropade hon åt valpen som lyckligt sprang fram till henne. Hon kämpade i flera minuter med att spänna på kopplet, Sebastian ville inte stå stilla och hans långa päls underlättade ju inte heller. Det var inte ofta som Sebastians älsklingsmatte var hemma och han blev lika lycklig varje gång.
Alexandra ropade hej då till sin mamma och gick sedan ut med hunden. Hon tänkte att lite frisk luft skulle hjälpa henne att sortera hennes tankar. Det var först nu som det började gå upp för henne vilket ansvar hon lagt på sig själv, hon hade praktiskt taget sagt att hon skulle vara pappa åt barnet istället för Hampus. Eller rättare sagt, andramamma. Valpen stretade och drog, han ville inte gå i koppel längre. Han ville komma till den lilla skogen så att han kunde få springa hur han ville. När de var framme släppte Alex lös hunden och satte sig sedan på en bänk. Alex drog in ett djupt andetag och blundade. Vad ska jag ta mig till? Kan jag verkligen ställa upp så mycket som Terrie hoppas och förväntar sig att jag ska göra? Men hon är min vän, och jag måste ställa upp! Hon ska inte få lida mer än nödvändigt bara för att min puckade lillebror inte har vett att ge sig på någon nykter. Alex suckade och öppnade sedan ögonen, Sebastian var nu i full färd med att dölja sina vita fläckar. Han rullade och grävde i all lera han kunde se. Då blir det till att tvätta hund senare, tänkte Alex och suckade. Hon som hade tänkt gå ut på Internet en stund, hon hade ännu inte fått Internet i lägenheten vilket hon saknade väldigt mycket. Det var väldigt svårt att få tag i en dator som var ledig på universitet, och så skulle den ju vara uppkopplad mot nätet också.
När Alex tyckte att Sebastian hade smutsats ner sig tillräckligt visslade hon på honom. Den stora valpen kom lydigt springande, hon satte på kopplet och började sedan gå hem. Sebastian stretade först emot lite, men sedan kom han att tänka på att när han kom hem skulle han troligtvis få bada. Och fanns det något som Sebastian gillade så var det att bada, helst i havet men det gick bra i badkaret också.
Rebecka bara suckade när hon såg den skitiga valpen och höll sedan upp dörren åt dem. Alexandra torkade av hans tassar innan hon ledde in honom i badrummet. Rebecka, som redan hade förutspått att valpen skulle komma hem skitig, hade plockat fram schampo och handdukar.
Efter en halvtimmes tvålande och tvättande ringde telefonen, Alex lät sin mamma svara efter som hon inte trodde att det var till henne. Det var ju ingen som visste att hon var på Öland.
"Alexandra, det är telefon", ropade Rebecka från köket. "Det är Hampus!"
Alex suckade. "Be honom ringa senare", ropade hon tillbaka.
Alex hörde sin mamma avsluta samtalet och sedan lägga på. Hur ska jag kunna bete mig normalt när jag pratar med honom, tänkte Alex medan hon torkade av den lurviga hunden. Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna uppträdda normalt runt omkring honom om han aldrig får veta.
När hon var klar släppte hon ut hunden ur badrummet och gick sedan ut i köket för att vänta på att Hampus skulle ringa igen. Bara ett par minuter senare ringde telefonen och Alex svarade.
"Det är Hampus", hörde hon från andra sidan luren.
"Hej, Hampus", svarade hon i så normal ton som hon kunde. "Hur är det i Danmark?"
"Det är bra", sa han. Alex märkte att han inte lät riktigt normalt, han lät deprimerad och ledsen.
"Vad är det brorsan?"
"Terrie ringde på min mobil nyss", nästan viskade han fram.
Alex drog in ett djupt andetag och höll sedan andan i väntan på vad han skulle säga.
"Hon är gravid", viskade Hampus. Hans röst lät ynklig och Alex tyckte nästan synd om honom. "Och hon tänker behålla det."
"Jag vet", sa Alex. "Hon berättade det för mig i morse."
Det var en lång tystnad i luren, Alex visste inte vad hon skulle säga så hon tyckte att det var bättre att hålla tyst. Hon kunde höra hur Hampus suckade på andra änden.
"Vad ska jag ta mig till?" frågade han och nu hörde Alex att han hade gråt i rösten. "Jag vill inte komma hem."
"Jag tror inte att varken Terrie eller hennes mamma förväntar sig det heller", svarade Alex. "Och inte för att vara taskig, men jag tror inte att de vill ha dig där överhuvudtaget."
"Nä, det är förståligt", sa Hampus. "Men jag måste väl antagligen hjälpa till att betala för barnets saker.""Ja, det måste du troligtvis. Men det är kanske inte säkert att hon är med barn heller, hon ska göra ett nytt test imorgon."
"Jag vet", sa Hampus ynkliga röst. "Jag måste nog gå nu, vi ses väl."
"Ja, hej då."
Alex hörde hur Hampus la på luren och hon gjorde likadant. Sedan gick hon ut i vardagsrummet där hennes mamma satt och tittade på TV. Klockan är bara elva på morgonen och två liv har redan vänts upp och ner, tänkte Alex och satte sig suckande ner i soffan bredvid sin mamma. Eller man kanske ska säga tre.
"Jag pratade med Hampus", började Rebecka. "Han ska bli…pappa."
"Jag vet", svarade Alex. "Det är min kompis som är gravid."
"Den flickan som du skjutsade hem idag?"
Alex nickade och tittade ner i marken. "Jag har lovat att ställa upp och göra allt jag kan eftersom inte Hampus kommer att vara här."
Rebecka tittade på sin dotter och log. Hur kunde hon få en så underbar dotter som ställer upp så mycket för andra människor? Vad hade hon gjort för att förtjäna henne? Rebecka böjde sig fram och gav sin dotter en kram. "Du är en gåva från Gud", viskade hon i sin dotters öra. "Vet du om det?"
Alexandra drog sig undan och tittade på sin mamma. Hennes mamma hade aldrig varit religiös och hade aldrig pratat om Gud på det sättet förut.
"Varför då?" frågade hon och tittade frågande på sin mamma.
"Vet du hur svårt det är att hitta vänner som du?"
"Mamma du förstår väl att jag har typ praktiskt taget sagt att jag ska vara pappa istället för Hampus?"
Nu var det Rebeckas tur att tittade frågande på sin dotter. "Du ska alltså uppfostra barnet som det vore delvis ditt eget?"
"Om Terrie vill det så ställer jag upp."
Nu började det gå upp för Rebecka vad hennes dotter hade ställt upp på. Detta skulle betyda att Alexandra kunde förlora tid från skolan och hemifrån. "Du kommer ju att komma efter i skolan."
"Och återigen säger jag, om Terrie vill ha hjälp så ställer jag upp", sa Alex lugnt. "Det är faktiskt din son som har gjort henne gravid, tänk på det mamma."
Rebecka reste på sig och började gå fram och tillbaka i rummet. Inte hade hon förväntat sig att få ett barnbarn på det här sättet. Visst längtade hon efter barnbarn, men hon ville ju att hennes son skulle gifta sig innan han skaffade barn. Hon ville inte bli farmor på det här sättet! Vad skulle hon ta sig till?
"Ska verkligen den här flickan, vad kan hon vara… 17 år, ta hand om en liten baby alldeles själv?" frågade Rebecka. "Eller rättare sagt, med din hjälp."
"Hon är 18 år och nej det ska hon inte", svarade Alexandra. "Hennes mamma kommer att hjälpa henne på alla sätt hon kan."
Rebecka skakade på huvudet och suckade. "Kan hon inte göra abort?"
"Terrie vill inte det", svarade Alex. "Och hennes mamma tror inte på abort."
Återigen skakade Rebecka på huvudet och suckade. Hon kunde inte riktigt förstå den här mamman som lät sin 18-åriga dotter behålla ett barn. Hon gick ut i köket, men kom sedan tillbaka igen.
"Kan hon inte adoptera bort det?"
Alex skakade på huvudet, nu orkade hon inte svara på sin mammas frågor längre så hon gick in på sitt rum och stängde dörren utan ett ord. Hennes rum var rätt stort och såg ut precis som det hade gjort när hon flyttade in till Kalmar för snart tre år sedan. På väggarna hängde planscher med Nirvana och Counting Crows och bokhyllan var fylld med böcker av Torey Hayden och Stephen King. Och här och var stod ett kort från Alex 6-årsdag, studentdag eller något liknande. Alex slängde sig på sängen och suckade djupt. Hon hoppades så innerligt för Terries, Hampus och sin egen skull att Terrie ringde imorgon och sa att det var negativt.
Efter ett par minuter så somnade Alex på sängen med kläderna på. I hennes drömmar svävade massa bilder på Terrie runt, från festen och från i morse. Den Terrie som först hade verkat så tuff, men i morse varit som ett litet förlorat barn. Alexandra vaknade med ett ryck och satte sig hastigt upp i sängen. Hon tittade sig runt i rummet, allt såg som vanligt ut. Hon hade drömt att hennes rum hade gjorts om till ett babyrum och hon hade vaknat av att en baby skrek. Hon suckade tungt, det var bara en dröm. Men då hördes babyskriket igen, Alexandra klev snabbt ur sängen och gick åt det hållet som skriket kom ifrån. När hon kom ut i vardagsrummet fann hon sin mamma sittandes i soffan och tittade på inspelade band från när Alexandra och Hampus var små. Alex tittade på stapeln med band som låg på soffbordet, det verkade som hennes mamma hade tittat igenom alla dem. Det bandet hon tittade på nu var från när Hampus var precis nyfödd och Alexandra var runt två år.
"Tänk att han var så liten", sa hennes mamma och suckade tungt. "Och nu ska han få en sån liten själv och han kommer inte ens vara delaktig i det."
Alexandra satt sig bredvid sin mamma och la armen om henne. "Det är ju därför jag tänker vara där, istället för honom."
Hela den resterande dagen gick åt till att titta på babyfilmer med Alexandra och Hampus och att titta i gamla fotoalbum. Alltid när det kom någon bild med Hampus som baby sa Rebecka något i stil med att han var så liten och nu ska han bli pappa. Hon frågade aldrig något om Terrie eller hennes situation, det verkade som om hennes tankar bara kretsade kring hennes son. Och han skulle ju inte ens vara med att uppfostra barnet. Vid tiotiden på kvällen, efter att Alex hade tagit ut Sebastian på en promenad, sa hon god natt till sin mamma och gick sedan in på sitt rum. Alexandra klädde sakta av sig och la sig i sängen. Men hon kunde inte somna, hon förundrades fortfarande över hur nära Terrie och hon hade kommit varandra efter att bara ha mött varandra två gånger. Det är som om hon ser in i min själ, tänkte Alex. Det är som om hon vet vad jag tänker och känner innan jag ens vet det själv. Fast Alex inte kände henne så visste hon på något sätt att Terrie skulle bli den bästa vän som hon någonsin haft. Hon bara kände det på sig.
*****************************************************************************
Positivt, det var positivt! Terrie satt i bilen med sin mamma på väg hem från mödravårdscentralen. Henne mamma hade inte sagt ett ord till Terrie sedan de fick beskedet. Kristin hade nästan förstått att det skulle vara positivt, men hon hade självklart hoppats att det inte skulle vara det. Hon ville inte att hennes barn skulle behöva känna det ansvar och tyngd som ett barn förde med sig, i alla fall inte vid så här ung ålder. Kristin svängde in på garageuppfarten, utan ett ord hoppade Terrie ur bilen och gick och låste upp dörren. Klockan var halv åtta på morgonen så hon visste att hon inte borde ringa och störa Alexandra så här tidigt på en söndag, men hon behövde verkligen prata med någon. Hon satt sig vid köksbordet och slog det nummer som hon hade lagt in på sin mobiltelefon.
"Hallå", svarade en sömnig röst.
"Eh, hej", sa Terrie med klen röst. "Jag heter Terrie, jag söker Alexandra."
Rebecka, som hade svarat, vaknade genast när hon hörde namnet. "Terrie, sa du Terrie?"
"Eh, ja…"
"Hej, Terrie. Jag heter Rebecka, jag är Alexandras och Hampus mamma."
Terrie förstod att Hampus hade berättat för sin mamma eftersom hon nämnde honom också. Terrie visste inte riktigt vad hon skulle säga, så hon sa inget. Rebecka kände den tryckande tystnaden och sa att hon skulle gå och hämta sin dotter. Terrie andades ut och ett par minuter senare svarade Alexandra.
"Jag väckte dig väl inte?" frågade Terrie oroligt.
"Nä, det var bara min mamma du väckte", svarade Alex. "Men det är ingen fara, hon skulle ha gått upp för en halvtimme sen ändå."
Det var en stunds tystnad. "Jag var på mödravårdscentralen nyss", sa Terrie.
Hon kunde höra hur Alex höll andan, Terrie visste att det som hon skulle säga nu skulle inte bara förändra hennes eget liv utan även Alexandras.
"Det var positivt", sa Terrie och suckade. "Babyn är beräknad att komma den 9 december, sedan så kan det vara två veckor åt något av hållen. Man vet inte så noga."
"Vill du att jag ska komma?"
"Det behöver du inte", sa Terrie tyst. "Jag har mamma här."
"Okej, jag kan ringa till Hampus om du vill."
"Ja tack, jag orkar inte prata med honom just nu."
Alexandra kände på sig att Terrie inte skulle klara av att prata mera så hon lovade att hon skulle ringa till Hampus så fort hon kunde, sedan sa hon hej då. Terrie sa tacksamt hej då och la sedan på luren. Kristin hade kommit in köket strax efter det att Terrie hade börjat prata med Alexandra. Nu gick hon fram till sin dotter som inte hade långt till tårarna och la armarna om henne.
"Såja, gumman", viskade hon och kysste Terrie på huvudet. "Allt kommer att ordna sig, vi kommer att klara av det."
****************************************************************************
En månad flöt på och Terrie och Alexandra blev allt bättre vänner. Så fort Terrie hade problem eller bara ville prata kunde hon räkna med att Alex allt fanns till hands. Ibland kunde de prata i telefon i flera timmar och var det något som var riktigt jobbigt så åkte Alexandra hela vägen ner till Södra Möckleby bara för att trösta Terrie. Kristin försökte så gott hon kunde hjälpa sin dotter genom hennes svårare stunder, men det var bara när Terrie mådde illa eller var trött som hon vände sig till sin mamma. Annars var det bara Alexandra hon pratade med. Det var lördag kväll, Alexandra var hemma hos Terrie och tittade på TV när telefonen ringde. Kristin gick ut i köket och svarade.
"Terrie, det är Josefin", ropade hon.
Shit, inte Josefin! Terrie hade inte berättat något för sin flickvän, hon hade försökt att bete sig som vanligt. Men på senaste tiden hade hon känt som hon inte längre hade något gemensamt med Josefin. Terrie ville inte festa eller gå på stan längre, hon hade blivit en annan människa.
Terrie reste sakta på sig och började gå mot köket, Alexandra såg oroat efter sin vän. Terrie hade inte berättat för Alexandra att hon inte hade sagt något till Josefin så Alexandra hade bara antagit att hon hade gjort det. Ett par minuter senare kom Terrie tillbaka in i vardagsrummet med rödsprängda ögon.
"Josefin har gjort slut", viskade hon och satte sig tungt ner bredvid Alex. "Hon tycker att jag har undvikit henne på sista tiden och när jag inte ville förklara varför trodde hon att jag hade någon annan."
Alexandra la armen om Terrie och drog henne till sig. "Varför kan du inte berätta det för henne?" viskade hon och strök henne sakta på armen.
"För då får hon veta att jag har varit otrogen och så vill jag inte att någon ska veta om barnet", sa Terrie och suckade tungt.
Kristin som kände att flickorna ville vara ensamma gick in på sitt rum för att läsa lite. Terrie och Alexandra satt kvar i vardagsrummet och pratade enda fram till midnatt. Terrie hade svårt att hålla sig vaken, men hon kände att hon behövde prata om det så hon kämpa så gott hon kunde för att inte somna. De pratade först om Josefin, Terrie förklarade att hon hade tänkt berätta det sen när det började synas. Alexandra förstod att det var en dålig idé, men sa inget. Hon lät Terrie prata ut alla sina känslor, allt som hade tyngt henne den senaste tiden. Alexandra hade hört mycket av det innan och det visste Terrie, men ibland kan det vara skönt att få ut det en gång till. Och även fast Alexandra hade varit med på alla besök på MVC (mödravårdscentralen) utom det första så berättade Terrie om dem. Hon berättade hur rädd hon hade varit när hon skulle göra en gynekologundersökning, hon hade aldrig gjort en sån förut. Alexandra satt tyst och lyssnade, då och då nickade hon för att visa att hon lyssnade och förstod.
Fram emot midnatt kände Terrie hur hennes ögonlock blev alldeles tunga och till slut kunde hon inte hålla dem uppe längre. Det hade varit en lång tystnad och den följdes nu av Terries rytmiska andetag. Alexandra tittade på sin vän och log, sedan reste hon på sig. Försiktigt, för att inte väcka henne, lyfte Alexandra upp Terrie och bar iväg henne till hennes rum. Tur för mig att hon bara är i åttonde veckan, tänkte Alexandra och log när hon la ned Terrie på sängen. Eftersom Terrie redan hade bytt om till sovkläder stoppade Alexandra bara om henne och gick sedan in på toaletten för att göra sig i ordning. När hon borstat tänderna och tagit på sig ett linne som hon brukade sova i gick hon in till Terrie igen. Alexandra hade varit hos Terrie så ofta den senaste tiden att det nästan alltid låg en madrass på golvet som hon kunde sova på. Alexandra satte sig på huk bredvid Terries säng.
"God natt", viskade hon och kysste Terrie på pannan.
Hon hoppade till av förvåning när de gröna ögonen öppnades och tittade helt klarvaket på henne.
"Är du vaken?" viskade hon förvånat.
Terrie nickade. "Jag vaknade för en stund sedan, jag kan inte somna om."
Alexandra tittade på sin vän och strök henne sakta över kinden. "Kan jag göra något för dig?"
"Håll om mig", viskade Terrie ynkligt.
Alexandra reste på sig och klättrade sedan ner i sängen bakom Terrie. Hon la sig tätt bakom Terrie och la sedan armen om henne. Den mindre kvinnan tryckte sig så nära sin vän som hon kunde och efter bara ett par minuter hördes de rytmiska ljudet av hennes andetag igen. Alexandra visste att hon borde gå och lägga sig på sin madrass, men hon ville inte väcka sin vän. Och så är det mycket mysigare så här, tänkte hon och drog in ett djupt andetag. Terrie luktade så gott, det fanns bara en svag doft av tvål och sedan var det bara Terrie naturliga doft. Alexandra kände sitt hjärta slå en kullebytta när Terrie rörde lite på sig och hennes arm la sig på Alexandras arm. Var kom det där ifrån? tänkte hon förvånat och skakade lite lätt på huvudet. Med de funderingarna i huvudet somnade Alexandra tätt intill Terrie.
Terrie vaknade tidigt nästa morgon, precis som hon brukade göra. Mm, det är så mysigt att vakna så här på morgonen, tänkte hon och gosade sig lite närmare kvinna bakom henne. Men plötsligt slogs hon av en tanke. Jag är ju inte hos Josefin! Vem är det så som ligger bakom mig? Terrie vred sakta på huvudet, hon kunde se Alexandras arm som låg om henne och hennes vackra, svarta hår. Alex, men vad gör hon i min säng? Terrie trodde att nu skulle den där panikkänslan som hon hade haft när hon vaknade upp hos Hampus. Men den känslan kom inte, Terrie kände sig tvärtom trygg och lugn. Men fruktansvärt kissnödig, det var nästan en av de värsta delarna av graviditeten hittills. Det var så fasligt jobbigt att gå och kissa hela tiden, speciellt när hon var i skolan. Efter ett tag trodde inte lärarna på att hon skulle gå på toaletten, de trodde att hon skolkade, så det lät henne inte gå. Terrie blev då oftast så sur att hon gick i alla fall. Hon hade tänkt att be sin mamma ringa och säga att hon hade någon sjukdom så att hon var tvungen att gå på toaletten hela tiden.
Terrie kände hur Alexandra rörde på sig.
"Är du vaken?" hörde hon Alexandras mörka, men feminina röst viska.
"Ja", viskade Terrie tillbaka. "Jag måste gå och kissa, men jag vill inte sätta mig upp för då mår jag så illa."
Alexandra flyttade sakta sin arm så från Terrie. "Vill du att jag ska hjälpa dig in på toaletten?"
Terrie nickade, hon skämdes lite för hon kände sig som ett litet barn när hon behövde Alexandras hjälp hela tiden. Men hon visste även att hon inte skulle klara sig utan den, så hon svalde sin stolthet och gick med på att låta Alexandra bära in henne. Alexandra klättrade försiktigt ur sängen och lyfte sedan sakta upp Terrie. Den unga kvinnan kände hur en våg av illamående kom över henne och hon slog handen för munnen. Som tur var så låg toaletten i rummet bredvid så det var ingen lång väg. Alexandra satte ner henne framför toalettstolen och Terrie började spy. Alex gick ut för att Terrie skulle kunna gå på toaletten, när hon hörde toaletten spola för andra gången och kranen satte igång gick hon in igen.
"Vet du Terrie", började hon. "Jag har läst i en bok att man helst ska ligga kvar i sängen på morgonen och äta något litet som en skorpa eller så."
Terrie nickade, hon hade också läst det. Hon hade faktiskt läst väldigt mycket på senaste tiden, hennes mamma hade lånat alla böcker om graviditet och barn som hon kunde hitta på biblioteket. Terrie hade läst allihop plus att hon hade lånat hem alla 'Vi Föräldrar'tidningar som handlade om graviditet.
Alexandra och Terrie gick ut i köket för att få i sig lite mat, Kristin satt redan där och drack juice. Kaffe hade hon slutat med eftersom lukten gjorde hennes dotter illamående. Kristin såg på när Alexandra ledde fram Terrie till en stol och hur hon sedan gick för att hälla upp lite filmjölk åt henne. Kristin var mycket glad över att Alexandra var hos dem, fast hon gjorde så att hon inte fick vara med sin dotter lika mycket som hon ville. Men hennes dotter behövde någon som såg efter henne som inte en mamma kan, en vän som alltid ställer upp.
Kristin tittade på sin dotter och log. Hon var faktiskt riktigt stolt över hur hennes dotter hade utvecklats. Terrie tog det lugnt, ägnade sig åt skolarbete och att läsa böcker. Hon festade inte längre och så hängde hon inte ihop med det vanliga gänget längre. Kristin tyckte att det var en mycket positiv utveckling som Terrie genomgick, så Kristin såg i alla fall lite tur i oturen. Hennes dotter mognade och blev mer och mer till den kvinna som Kristin ville att hon skulle bli. Fast det var ju lite synd att det var på grund av att hon var gravid, men Kristin började vänja sig vid tanken nu. På ett sätt tyckte hon faktiskt att det skulle vara väldigt trevligt att bli mormor, att ha ett litet barn runt omkring sig. Kristin hade alltid velat ha ett barn till efter Terrie, men Benjamin hade alltid sagt nej. Kristin väcktes ur sina tankar när henne dotter kom fram till henne och sakta ruskade på henne.
"Mamma, Alexandra och jag ska åka snart."
Kristin tittade upp på sin dotter och log. "Javisst, ha så roligt."
Alexandra och Terrie hade bestämt att de skulle gå på "Sagan om Ringen", Alexandra ville inte att Terrie bara skulle sitta hemma hela tiden. Så idag skulle de först gå på stan en kort stund, sedan skulle de gå på bio och efter det skulle Alexandra laga mat till dem i lägenheten. De skulle förstås sova i lägenheten sen eftersom det skulle bli alldeles för sent annars.
Terrie gick in på sitt rum och hämtade väskan hon skulle ha med sig. Kristin noterade att den var nästan dubbelt så stor som den hon brukade ha när hon sov över hos Josefin.
"Vad har du i väskan?" ropade hon till Terrie som nu stod ute i hallen och tog på sig skorna.
"Kläder, tandborste och lite böcker som jag inte har läst än", ropade Terrie tillbaka och gick sedan in i köket för att kyssa sin mamma hej då.
Böcker, hon har med sig böcker när hon ska sova över hos någon. Det har nog aldrig hänt förut. Kristin kramade henne och kysste henne på kinden. Det var konstigt att de hade börjat med att kyssa och krama varandra hej då fast de skulle se varandra nästa dag eller bara ett par timmar senare. Men Kristin klagade inte, hon älskade den närhet som hon hade börjat få med sin dotter.
"Vi ses imorgon gumman."
"Hej då, mamma."
Terrie gick sedan ut i hallen igen för att ta på sig sin jacka, Kristin följde efter henne ut. Alexandra var redan klar och stod nu och väntade på Terrie. Kristin gick fram till henne och gav henne en kram.
"Ha så trevligt", sa hon.
"Det ska vi", svarade Alex.
När Terrie var klar så tog Alexandra hennes hand och sedan gick de tillsammans bort till bilen som stod på garageuppfarten. Terrie klev in på passagerarsidan och Alexandra klev in på förarsidan, Terrie vinkade till sin mamma som stod i fönstret medan Alex backade ut. När de rullade ut på vägen satte Terrie på lite musik, det var en cd-skiva med Smashing Pumpkins. Terrie älskade Smashing Pumpkins, det hade hon alltid gjort. Eller i alla fall i mer än åtta år. Hon sjöng med ett par låtar, men när de körde förbi infarten till Mörbylånga tystnade hon. Hon hade inte tänkt på Josefin på jätte länge, men nu när de körde förbi alldeles i närheten av hennes hus kom alla känslor tillbaka. Alexandra som kände att stämning i bilen började sjunka försökte komma på något bra samtalsämne för att liva upp det lite. Men hon kunde inte komma på det, så Alex beslöt sig för att bara finnas där till hands om Terrie behövde henne.
"Hur känns det?" frågade hon försiktigt.
"Okej", mumlade Terrie och sjönk längre ner i sätet.
"Nej, då hade jag väl sagt något", fräste Terrie surt och tittade ut genom fönstret bredvid henne.
Alex som blev lite chockad över att Terrie fräste åt henne tystnade direkt. Det måste ha att göra med graviditeten, det står ju i typ alla böcker att man får humörsvängningar. Det är bäst att jag låter henne vara tills hon vill prata om det. Alexandra koncentrerade sig sedan på körningen resten av bilfärden. Terrie satt hela tiden vänd mot sitt fönster och sa inte ett ord. Hon hade lite skuldkänslor över att hon hade snäst åt Alex som bara försökte vara snäll, men hennes stolthet hindrade henne från att säga förlåt. Hon förstår säkert. Hon måste väl förstå att jag inte vill prata om allt.
När de var framme parkerade Alex på parkeringen utanför Baronens köpcentrum, Terrie klev ur och gick för att stoppa pengar i parkeringsautomaten. Alex stod kvar vid bilen, när Terrie kom tillbaka så la hon biljetten och låste sedan bilen.
"Vart vill du gå?" frågade Alex.
"JC, jag behöver nya byxor", svarade Terrie och började gå mot Baronen.
"Eh, Terrie", sa Alex försiktigt. "Är du säker på att du ska köpa nya byxor, du vet med babyn och allt."
Terrie stannade och suckade. Hon hade helt glömt bort att hon var gravid, när hon inte mådde illa eller var jättetrött så märkte hon inte av barnet som växte i hennes mage. Alex gick fram till henne och la armen runt hennes axlar.
"Jag lovar att jag ska följa med dig och köpa byxor så fort babyn är född", sa hon tröstande och log mot sin vän. "Förresten kan vi köpa andra byxor sedan när magen har blivit lite större."
Alexandra klappade Terrie lite på magen och Terrie kunde inte låta bli att le. Det är otroligt att hon kan få mig så glad, tänkte Terrie. Hade någon annan sagt det där om magen hade jag flippat ur. Alex får mig att se fram emot babyn.
Alexandra och Terrie började gå mot Baronen, Alex hade fortfarande armen runt sin mindre vän. Men Terrie klagade inte, hon kände sig så trygg bara av att vara i närheten av Alex. Jag måste komma ihåg att säga det till henne någon gång, tänkte hon och suckade djupt.
****************************************************************************
Terrie slog numret som hon så väl kände till.
"Chris", svarade en mörk röst.
"Hej det är Terrie, är Josefin hemma?"
"Vänta lite."
Terrie hörde hur Chris ropade på sin syster och sedan hörde hon hur lätta steg sprang till telefonen. Efter någon minuts bråkande med sin bror svarade Josefin.
"Hej, det är Terrie. Kan vi prata?"
Josefin suckade tungt, hon ville egentligen inte prata med Terrie. Eftersom Terrie inte hade varit med henne på sista tiden så hade Josefin gått och spanat in andra. Och samma dag som när Josefin gjorde slut, för två dagar sedan, så hade hon hittat en ny. En tjej som var tre år äldre och mycket mognare än Terrie, de hade träffats på Palace och Josefin hade inga planer på att gå tillbaka till Terrie. Eftersom det var det hon antog att Terrie ville prata om.
"Okej, prata på."
"Eh, när vi var på den där festen hos Hampus syster du vet", började Terrie. "När du hade åkt så…"
"Ja?"
"Jag hade sex med Hampus", viskade Terrie. "Jag var så full att jag inte kommer ihåg det."
Terrie kunde höra hur Josefin flämtade till, sedan följde en lång tystnad. Josefin sa inget och Terrie visste inte vad hon skulle säga. Plötsligt bröts tystnaden av en lång suck.
"Jaha, jag skiter väl i det", snäste Josefin. "Jag har en ny tjej nu, jag behöver inte dig. Hej då."
Terrie hann inte säga något förrän Josefin hade slängt på luren. Terrie stod där chockad med en tutande telefonlur i handen, hennes hjärna ville inte fungera ordentligt. Det här var verkligen inte den reaktion hon hade trott att hon skulle få, och hon hade verkligen inte trott att Josefin skulle ha en ny allaredan. Efter ett par minuter så lyckades Terrie reda ut sina tankar i huvudet så pass mycket att hon kom på att hon fortfarande stod med luren i handen. Hon la på luren och satte sig sedan vid köksbordet. Det konstiga var att hon inte var ledsen över att Josefin hade en ny tjej, det kändes bara som en lättnad. Då behövde hon inte oroa sig för att Josefin skulle bli speciellt sårad över att Terrie hade varit otrogen, det kändes som om Josefin inte brydde sig. Jaha, det gick väl bra, tänkte hon och ryckte lite lätt på axlarna. Hon visste inte vad hon skulle tro egentligen, så det var lättast att tro att det gick bra.
****************************************************************************
Terrie öppnade sakta ögonen, solen hade precis gått upp och solstrålarna letade nu sig försiktigt fram genom persiennerna. Den blonda kvinnan gäspade stort och satte sig sakta upp i sängen. Hon visste inte varför men hon kände sig otroligt glad och upprymd den här morgonen. Då slogs hon av en tanke.
"Jag mår inte illa", flämtade hon. "Tänk om jag har fått missfall!"
Hon klav snabbt ur sängen och gick in i sin mammas sovrum. Hon hade tittat på klockan innan och noterat att den var lite över fem och så hon visste att hennes mamma sov. Terrie smög fram till sin mammas säng och ruskade lätt på den sovande kvinnan. Kristin gnuggade sig i ögonen och tittade sig sedan lite förvirrat runt i rummet för att komma på varför hon hade vaknat. När hon såg sin dotter satte hon sig genast upp, Terrie brukade inte väcka henne utan anledning.
"Vad är det gumman?" frågade hon och försökte kväva en gäspning.
"Jag mår inte illa nu som jag brukade varje morgon, tänk om jag har fått missfall."
Kristin la handen på sin dotters axel och kramade den lätt. "Det är ingen fara, älskling. Du är i trettonde veckan nu, det är normalt att illamåendet försvinner då."
Terrie bet sig i läppen, det hade hon inte tänkt på. Hon visste det egentligen för det fanns en "vecka för vecka" del i "Att vänta och föda Barn" av Sheila Kitzinger, och den hade hon läst många gånger nu. Hon log mot sin mamma och gick sedan in på sitt rum igen. Det var en timme tills hon behövde gå upp så hon tänkte sova en lite stund. Hon hade haft lite problem att hålla sig pigg på lektionerna i skolan, även fast hon hade börjat gå och lägga sig vid niotiden på kvällarna.
Terrie hann inte mer än stänga ögonen förrän väckarklockans gälla signal fyllde rummet. Hon suckade tungt och stängde av den med en smäll. Hon satte sig upp i sängen och sträckte på sig, återigen kom samma otroliga glädje över henne. Hon mådde fortfarande inte illa. Terrie klev ur sängen och gick in i badrummet för att duscha, hon kände för att ta en extra lång dusch men det hade hon inte tid med. Hon tog en snabb dusch, när hon var klar och hade torkat sig ställde hon sig framför spegeln. Det gjorde hon varje morgon för att se om hennes mage hade växt något. Men hur hon än kollade så kunde hon inte se någon skillnad. Borde det inte börja synas snart, tänkte hon och vred lite på sig för att få en bättre vinkel. Hon tog på sig sina kläder och gick ut för att äta frukost. Hon hade i alla fall börjat märka att hon blivit hungrigare med tiden. Hennes mamma hade gjort upp ett matschema till henne så att hon skulle äta rätt saker vid rätt tider. Kristin tyckte att det var väldigt viktigt, delvis för att Terrie var så ung och delvis för att det var hennes första barn. Även om graviditeten hade kommit om en total överraskning så ville inte Kristin att detta skulle påverka barnet mer än nödvändigt.
Terrie åt nu alltså fem gånger om dagen, små portioner varje gång. Så hon fick pengar av sin mamma att köpa någon frukt eller så i skolan, och efter skolan brukade hon gå hem till Alexandra och fick något att äta där. Alexandra var också mycket mån om att Terrie skulle äta rätt, därför så hade hon alltid förberett något passande mellanmål tills Terrie kom. För det hände ibland att Alex var på någon föreläsning och då fick Terrie ta mat själv medan hon väntade på att Alex skulle komma hem. Terrie hade fått en nyckel till lägenheten av Alexandra för mer än en månad sedan. Alexandra ville att Terrie skulle tänka på det som ett andra hem där och var välkommen så ofta hon ville. Hon behövde varken knacka eller ringa innan hon kom. Om Alexandra skulle bort någonstans så la hon en lapp på köksbordet även om hon inte visste i fall Terrie skulle komma. Det vara bara ut i fall att.
Terrie satte sig vid köksbordet och hällde sakta upp yoghurt och lite müsli. Innan hon blev gravid åt hon aldrig müsli eller yoghurt, men nu åt hon det varje morgon. Hon hade läst att det var bra med mat med mycket proteiner och det fanns det i yoghurt och så fanns det fibrer i müsli.
"Ska du hem till Alexandra idag eller kommer du hem direkt?"
"Jag ska till Alex, jag kunde sova över där idag också så slipper jag gå upp så tidigt imorgon", svarade Terrie och stoppade in en sked med yoghurt i munnen.
"Men du kommer hem imorgon?"
Terrie nickade och tog ytterligare en sked med yoghurt. Kristin tyckte egentligen inte om när Terrie inte var hemma, hon blev så orolig då. Men hon visste att det var mycket bättre för både Terrie och barnet och hon fick sova längre på morgonen.
När Terrie hade ätit klart packade hon sin skolväska och kysste sedan sin mamma hej då. Sedan gick hon iväg till bussen. Hon hatade att åka buss på morgonen, alla var så skrikiga och så var det nästan alltid fullt. Ibland fick hon stå hela vägen in till Kalmar, och hon visste att om några månader skulle hon inte kunna göra det längre. Vad ska jag göra om några månader när magen har blivit så stor att det syns att jag är gravid, tänkte hon medan hon gick. Jag ville inte att alla på skolan ska titta på mig. Jag undrar var Josefin säger när hon ser min stora mage.
Terrie klev på och för en gångs skull så fanns det faktiskt många sittplatser i bussen. Terrie satte sig så långt fram som möjligt, hon hade en tendens att må illa när hon åkte buss nuförtiden. Hon hälsade lite på några som hon kände, men mer än så var det inte. När de hade kommit till Kastlösa gick en klasskompis till henne på. Hon brukade alltid sätta sig längst bak, men idag satte hon sig bredvid Terrie. Terrie hade alltid gillat Kitty, som tjejen hette. Kitty var lite annorlunda, hennes orangefärgade hår var alltid fixade till någon häftig frisyr och hon hade en alldeles egen klädstil som Terrie gillade. Hon var väldigt snäll och Kitty var den enda i Terries klass som Terrie kände att hon kunde prata med. Fast de var egentligen inte riktigt vänner, de hade liksom aldrig umgåtts på riktigt. Terrie hade bara umgåtts med Josefin och Anna och nuförtiden höll hon sig mest för sig själv. Så Terrie blev väldigt förvånad när Kitty satte sig bredvid henne.
"Hej", sa Kitty. "Tänkte bara kolla hur det var med dig, du har sett lite hängig ut på sista tiden."
Terrie log mot henne. "Nä, det är bra med mig. Men tack för att du frågade."
"Jag hörde att Josefin hade gjort slut", sa Kitty försiktigt.
Terrie nickade och fortsatte att le mot Kitty.
"Men du verkar inte så ledsen över det", sa Kitty och bet sig lite i läppen.
"Nä, konstigt nog är jag inte det", svarade Terrie.
"Hur är det med den där tjejen som kommer och hämtar dig i skolan ibland?" frågade Kitty och tittade nyfiket på Terrie. "Är ni tillsammans nu?"
"Jag och Alex?" svarade Terrie. "Nä, vi är bara vänner."
Kitty och Terrie fortsatte att prata om lite allt möjligt. Terries humör blev om möjligt ännu bättre nu, hon mådde inte illa och nu verkade det som Kitty ville vara vän med henne. Kitty och Terrie gick sedan tillsammans till skolan och de pratade hela tiden när de stod vid sina skåp och plockade fram böcker. Precis innan de skulle gå iväg till lektionen så ursäkta Terrie sig så att hon kunde gå på toaletten. Hon trodde att Kitty ville gå iväg och prata med sina andra kompisar i klassen, men Kitty stannade och väntade på Terrie.
När Terrie var klar så gick de och ställde sig utanför klassrummet, Kitty hälsade på sina kompisar men stod kvar och pratade med Terrie. Efter någon minut kom läraren och låste upp klassrummet och alla gick in. Innan Kitty hann gå in så tog Terrie henne i armen.
"Varför är du så snäll mot mig?" frågade hon oroligt för hon hade börjat misstänka att Kitty hade någon anledning. Kitty hade ju inte pratat så mycket med henne innan.
Kitty stannade och såg sedan Terrie djupt i ögonen. "Min storasyster är gravid nu så jag vet hur man uppför sig då", viskade hon till Terrie. "Jag har förstått att du är gravid, jag vill hjälpa dig."
Terrie blev först förskräckt över att någon hade märkt att hon var gravid innan det ens syntes på magen, men sedan blev hon glad. Kitty ville vara vän med henne, hon ville hjälpa henne. Terrie log och gav sedan Kitty en hastig kram innan de gick tillsammans in i klassrummet. Än en gång förvånade Kitty Terrie genom att sätta sig bredvid henne i klassrummet.
"Förresten så har jag alltid velat bli vän med dig", viskade Kitty. "Men du har alltid varit så upptagen med annat."
Terrie log mot henne och tänkte säga något tillbaka, men när hon såg sin lärares stränga min så vände hon sig mot tavlan igen. Kitty och Terrie småpratade lite under resten av lektion och hjälpte varandra när de kom till någon matteuppgift som de inte kunde. Kitty var mycket bättre än Terrie på matte så hon fick hjälpa henne rätt ofta.
Kitty hade hållit sitt öga på Terrie i flera veckors tid nu, och det var ett bra tag sedan hon hade sett den blonda kvinnan så här glad. Hon log ofta och ögonen strålade hela tiden. När lektionen tog slut gick de tillsammans till skåpen och pratade glatt hela tiden. Kitty drog in Terrie i ett hörn så att ingen skulle höra vad de sa.
"Jag vill inte tränga mig på, men jag är så nyfiken", viskade Kitty.
Terrie tittade undrande på Kitty och nickade åt henne att hon skulle fortsätta.
"Vilken månad är du i?"
"Det är bättre att räkna det i veckor", viskade Terrie tillbaka. "Men jag är i trettonde veckan."
"Är det inte jobbigt, att må illa på morgonen och så menar jag?"
Terrie skakade på huvudet och log. "Det gick faktiskt över idag, men innan det var det rätt jobbigt." Men det jobbigaste är att jag måste gå på toaletten hela tiden."
Kitty fnissade lite. "Ja, jag har märkt att du går väldigt ofta."
De två tjejerna fnissade lite när de fortsatte till skåpen. När de hade plockat fram sina böcker och satt sig vid ett av borden utanför klassrummet så tittade Terrie lite oroligt på Kitty.
"Du kommer väl inte berätta det här för någon", sa hon orolig i låg röst.
Kitty skakade på huvudet och la lugnande sin hand på Terries. "Det är klart att jag inte gör det. Jag lovar, du kan lita på mig."
Terrie och Kitty log mot varandra. Terrie kände sån lättnad över att ha fått en ny vän så hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Så är ju Kitty väldigt snygg också, tänkte hon och smålog lite för sig själv. Men hon är ju straight tror jag, hon har i alla fall haft pojkvänner.
****************************************************************************
Terrie stod och pratade med Kitty vid sitt skåp när Alexandra kom. Alex som visste var de stod någonstans såg dem innan de såg henne. Hon visste inte varför, men när hon såg dem tillsammans kände hon ett sting av avundsjuka. Terrie verkade så glad och avslappnad, precis som den dagen då hon precis hade börjat bli kompis med Kitty. Alexandra gick sakta fram till dem och Terrie ansikte sken upp ännu mer när hon såg henne. Alexandra gav henne en kram och kysste henne på kinden, sedan hälsade hon på Kitty som glatt hälsade tillbaka.
"Jaha, imorgon gäller det då", sa Alex och log mot de båda artonåringarna.
Terrie nickade. "Ja, det känns nästan overkligt", sa hon. "Tänk att ett år har gått, det känns som det bara har gått ett par månader."
"Det är nästan så att man inte vill att det ska ta slut imorgon", sa Kitty och suckade tungt. "Tänk att inte träffa alla på hela sommarlovet."
Terrie vände sig om och tittade förskräckt på henne. "Kommer vi inte träffas på hela sommarlovet?" utbrast hon förtvivlat.
Kitty skrattade lite och la lugnande handen på Terries axel. "Det är klart att vi kommer att träffas, men jag menar alla andra."
Terrie andades lättat ut, hon gillade verkligen Kitty och ville absolut inte vara utan hennes sällskap i två hela månader. Terrie hade börjat hoppas att det skulle finnas något mer än vänskap. Kitty var allt som hon ville ha i en flickvän. Hon var snäll, rolig, ärlig, otroligt söt och hon fick Terrie att känna sig trygg.
Alexandra, som såg hur fruktansvärt glad Terrie blev över att hon skulle få träffa Kitty på sommarlovet, kände ett sting av avundsjuka. Visst, hon och Terrie hade träffats nästan varje dag sedan den dagen Terrie berättade att hon var gravid. Men det var ju ingen anledning till att ta förgivet att de skulle träffas på sommaren, de hade inte pratat om vad de skulle göra och det kunde ju vara möjligt att Alex skulle åka bort. Inte för att hon skulle det, men det kunde ju vara så. Och Terrie var inte orolig över i fall hon skulle få träffa Alex eller inte, utan hon var orolig över i fall hon fick träffa Kitty.
Kitty och Terrie stod och pratade en stund till, Terrie var så inne i samtalet att hon inte ens märkte att Alexandra inte sa något. Efter ett tag sa Kitty att hon var tvungen att gå till bussen.
"Vi ses imorgon då", ropade Terrie till Kitty innan hon försvann genom en av ytterdörrarna.
Terrie vände sig mot Alexandra som stod lutad mot ett skåp. "Ska vi gå nu eller?" frågade hon glatt och väntade inte på ett svar innan hon började gå mot dörrarna. Alexandra gick sakta efter henne utan att säga ett ord. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, hon hade egentligen ingen aning om varför hon blev så svartsjuk på Kitty. Det är ju inte som att jag äger Terrie, tänkte Alex. Hon får väl göra som hon vill, och vill hon umgås med Kitty i sommar så får hon det.
Terrie som tyckte att Alex gick väldigt söligt, gick fram till henne och tog henne i handen. Sedan gick de hand i hand hela vägen till Alex lägenhet, eller rättare sagt Alex traskade och Terrie drog. När de kom in i lägenheten hängde Terrie upp sin jacka och sedan slängde hon som vanlig väskan i ett hörn i hallen. Hon gick in i köket för att fixa ett mellanmål, Alexandra hade inte förberett något idag eftersom hon visste att Terrie skulle komma. Alex ville att så ofta som möjligt skulle Terrie få välja mat själv får då skulle det inte kännas lika mycket som ett tvång att äta det. Terrie stod och rotade igenom skafferiet när Alex kom in i köket.
"Har tanken aldrig slagit dig att jag kanske ska någonstans till sommaren?" sa Alex tyst och satte sig på en köksstol. "Har du aldrig tänkt på att fråga mig i fall jag är hemma i sommar?"
Terrie rätade på sig och vände sig om. Hon tittade på Alexandras sårade ansikte, tanken hade faktiskt aldrig slagit henne och när hon hörde Alex säga så fick hon fruktansvärt dåligt samvete. Hon gick fram till Alex och la armarna om henne.
"Förlåt", viskade hon i Alexandras öra.
Alex kände hur rysningar gick längst hela hennes ryggrad och hon tog ett djupt andetag för att lugna sitt vilt bultande hjärta. Varför gör du så här mot mig? frågade hon sin kropp. Det är ju bara Terrie för guds skull!
"Förlåt mig", viskade Terrie en gång till. "Jag borde ha frågat dig också, förlåt för att jag tog dig för givet." Terrie släppte nu taget om Alex och såg henne sedan djupt i ögonen. "Det är bara det att du är en sån stor del i mitt liv just nu att det känns som en självklarhet att ha dig runt mig. Och jag hoppas innerligt att du inte kommer att åka ifrån mig i sommar för jag klarar mig inte utan dig!"
Alexandra suckade och tittade in i de havsgröna ögonen, om hon hade tvivlat på den blonda kvinnans vänskap innan så försvann all tvivel just i denna stund. Alexandra kunde riktigt se värmen och vänskapen som strålade från den unga kvinnan. Alex slog armarna och Terrie och kysste henne sedan på pannan.
"Jag lovar att jag inte ska någonstans utan dig", viskade hon. "Jag kände mig bara sårad över att du frågade Kitty och inte mig."
Alexandra rodnade lite över sin ärlighet, men det såg inte Terrie för hennes ansikte var begravt i Alexandras svarta hår. Efter ett par minuter bröts omfamningen och Terrie kände sin mage kurra.
"Det är väl bäst att jag matar monstret", sa hon och log.
"Vilken av dem?" frågade Alexandra och lyfte ögonbrynet. "Magen eller babyn?"
Terrie slog till Alex lite lekfullt på armen och gick sedan bort till skafferiet igen. Alexandra som inte hade något bättre för sig gick ut i vardagsrummet för att se om det var något på TV. Men eftersom hon varken gillade "Pacific Blue" eller "Ricky Lake" så gick hon ut till Terrie igen. Terrie hade hittat sitt favorit bröd, lingonbröd, i skafferiet och höll just nu på att göra en stor macka till sig själv.
"Är inte det där lite väl mycket?"
"Jag äter ju för två", sa Terrie och log. Hon gillade att använda den ursäkten fast hon visste att man absolut inte skulle göra det. Något positivt med den här graviditeten.
"Du, jag har faktiskt också läst de där böckerna som du läser", sa Alex och tog ifrån henne mackan. "Och man ska inte äta för två. Vi delar på den, halva är mer än tillräckligt för din del."
Terrie suckade, det var jobbigt att man var hungrig så ofta och inte fick äta för två. Men hon visste att det inte var bra eftersom då skulle hon gå upp alldeles för mycket i vikt. Och hon var nöjd med sig kropp och ville inte bli större. Fast med en baby i magen så är det lite oundvikligt, tänkte hon och log för sig själv.
****************************************************************************
Terrie vaknade tidigt nästa morgon, idag var sista dagen på skolåret. Kristin och Terrie hade bestämt att Terrie skulle sova i Alexandras lägenhet så att hon inte behövde vakna lika tidigt eftersom hon ville vara pigg och utvilad. Och så ville Terrie komma tidigt till skolan så hon hann säga hej då till alla sina klasskompisar innan rektorn höll sitt tal och alla gick hem. Det var många som skulle åka direkt efter rektorns tal, så man skulle säkerligen inte ha tid med att säga hej då ordentligt.
Terrie klev ur sängen och tassade sakta ut i hallen, hon sov i Hampus gamla rum. Och eftersom Terrie var hemma hos Alex så ofta så hade det blivit hennes rum. Där fanns många av hennes kläder, hennes skolböcker, cd-skivor och planscher. Innan hade det varit så att Alex sov över hos Terrie, men det blev för bökigt och dyrt med alla bilresor. Så man bestämde att Terrie skulle sova hos Alex så ofta hon ville, utan på helgerna för då sov hon hemma. Om inte hon och Alex skulle ut någonstans, fast det var inte så ofta det hände nuförtiden. Terrie var ofta trött och ärligt talat så visste hon inte hur man hade kul på fester utan att dricka sprit. Hon hade inte varit nykter på en fester eller disco sedan hon var 15 år och då tyckte hon inte om festerna speciellt mycket.
Terrie smög tyst fram till Alexandras dörr och gläntade på dörren. Förut knackade hon alltid och väntade sedan på svar, men nuförtiden så gjorde hon aldrig det.
När Terrie kom in i rummet såg hon att Alexandra fortfarande sov. Hon är så vacker när hon sover, hade hon varit lesbisk så hade jag tagit henne direkt tror jag. Fast hon hade ändå inte valt mig, en gravid tonåring som är tre år yngre än hon själv. Jag skulle inte ens valt mig själv.
Terrie gick sakta fram till sängen som den svarthåriga skönheten låg i. Hon strök henne försiktigt över kinden för att se i fall hon vaknade, men Alexandra fortsatte att sova lugnt. Nu kunde Terrie inte längre stå emot den varma sängen och den varma kroppen framför henne. Snabbt klättrade hon i sängen, la sig bakom Alex och slog sina armar runt henne. Alexandra rörde lite på sig och suckade tungt, Terrie flyttade sig så nära sin vän som hon kunde. Inom loppet av fem minuter sov hon djupt. Och det var på det sättet som Kristin, som hade fått en nyckel till lägenheten för att komma dit innan de skulle vara vid skolan, hittade dem. Hon såg på sin dotter som sov så fridfullt med kinden mot den större kvinnans axel. Alexandra hade inte rört sig en millimeter sedan Terrie kom in till henne och ett nöjt leende prydde hennes underbart röda läppar. Kristin ville inte väcka dem, men de var tvungna att gå annars skulle de komma för sent. Hon ruskade lätt på Alexandra för hon visste att hon var lättast att väcka.
Alex slog upp sina blåa ögon och gäspade stort. När hon försökte sätta sig upp märkte hon att hon hade en arm omkring sig. Hon vände sig om och såg den djupt sovande blonda kvinnan. Konstigt att jag inte märkte när hon kom in, tänkte hon och reste på sig. Hon sa god morgon till Kristin och började sedan ruskade lätt på Terrie. Artonåringen vaknade till efter en lång stunds ruskning, hon satte sig upp och gäspade stort. När hon gnuggat sig lite i ögonen såg hon sig omkring. Kristin hade gått ut i köket för att fixa lite frukost och Alex stod bredvid sängen och tittade på henne.
"Vad?"
"När kom du in till mig?"
Terrie ryckte på axlarna. "Vid femtiden tror jag, hur så?"
"Nä, inget", svarade Alex. "Det är bara det att jag brukar märka när folk kommer in till mig."
Terrie skakade på huvudet och klättrade ur sängen, sedan stretchade hon lite för att mjuka upp sig lite. Alexandra började byta om undertiden. Av någon konstig anledning så tyckte varken Terrie eller Alexandra att det kändes pinsamt eller jobbigt att byta om när den andra var i rummet, fast de var i och för sig aldrig nakna. Terrie sov ofta i bara topp och trosor och gick därför runt med det i lägenheten på kvällarna så Alex hade ändå sett hennes underkläder. Alexandra brukade då ofta gå fram till henne och känna på hennes mage för att se om den hade vuxit. Och det verkade faktiskt som hennes mage hade vuxit lite på sista tiden. Om man kände efter så kunde man känna att Terries annars så smala och rätt vältränade magen buktade ut lite.
Det var lite mera ovanligt att Terrie fick se Alexandra i underkläder så Terrie försökte titta så diskret hon kunde på den perfekta kroppen. Benen var långa och brunbrända, hennes mage var vältränad och man kunde se musklerna som putade ut. Och så var det hennes bröst. Terrie tyckte att Alexandra hade de mest perfekta bröst som fanns. I o för sig så hade hon inte sett dem när Alex inte hade bh på, men med bh så var det de vackraste bröst Terrie någonsin sett. Hon suckade tungt och log lite för sig själv. De brösten får jag nog aldrig röra, tänkte hon.
När både Terrie och Alexandra hade klätt på sig så gick de ut i köket. Terrie hade köpt en ny klänning och den hade hon på sig idag. Den var i vitt linne med breda axelband och den slutade strax ovanför knäna. Kristin hade varit så nöjd med Terries val av klänning att hon hade betalat för den. Terrie hade annars bara velat ha svarta kläder och helst av allt byxor och en tajt topp. Men på något sätt hade hennes klädstil ändrats och hennes humör lika så. Hon verkade mycket gladare och mycket mer positivt inställd till saker, och det tackade Kristin Alexandra för. För hon förstod att Alex hade något med saken att göra.
De satt nu där alla tre vid köksbordet och åt frukost. Det var redan bestämt att de skulle äta frukost i lägenheten så Kristin hade inte ätit något hemma. Terrie var lite nervös och kunde inte få ner sig lika mycket mat som hon brukade fast hon var hungrig. För Terrie hade det blivit väldigt uppenbart att hennes mage hade växt för när hon köpte klänningen satt den perfekt runt hennes mage. Och nu stramade det lite, som tur var så var tyget relativt elastiskt så den blev inte förstörd. Men Terrie trodde att alla skulle få se att hon var gravid och hon ville inte att de skulle vet det än.
"Var inte orolig, raring", sa Kristin och la tröstande handen på sin dotters rygg. "Ingen kommer att märka något."
"Inte än i alla fall", sa Alex och log mot Terrie. "Men det är nog lite större chans att de märker det efter sommarlovet."
Terrie tittade på Alex och log, hon visste att det skulle synas mycket väl efter sommarlovet. För den dagen de började skulle hon vara i vecka 25 och då skulle hon behöva gå runt i mammakläder i skolan. Hon visste att det skulle kännas pinsamt för alla skulle titta på henne. Men på ett sätt såg hon faktiskt fram emot det för hon hade faktiskt börjat se fram emot att ha en liten baby. Fast hon visste att det skulle bli jobbigt att ta hand om den och så skulle hon inte kunna träffa Alex lika ofta. Alexandra skulle troligtvis varken ha tid eller lust att åka ner till Södra Möckleby varje dag och med en liten baby skulle det vara svårt för Terrie att ta sig in till stan. Om mamma och jag bara kunde flytta till Kalmar så hade allt varit mycket lättare, tänkte Terrie och suckade. Eller om jag och mamma kunde bo hos Alex mamma. Hon log lite när hon tänkte på hur konstigt det skulle kännas om de skulle bo hos Rebecka, tänk när Hampus skulle komma på besök. Han som inte ville ta ansvar för barnet och så bodde det hemma hos hans mamma. Jag undrar vad barnet kommer att kalla honom. Självklart vill jag att det ska kalla honom pappa, men det vill troligtvis inte Hampus.
Hon väcktes ur sina funderingar av att Alex skakade lätt på henne. "Terrie, vi måste gå snart. Gå och borsta tänderna och sminka dig eller vad du nu ska göra."
Terrie nickade och gick ut badrummet, hon borstade tänderna ordentligt och tog sedan på sig lite mascara och läppglans. Mer än så tyckte hon faktiskt inte att hon behövde. När hon kom ut i hallen stod redan Alexandra och Kristin och väntade på henne.
"Jag går ner och startar bilen", sa Kristin och gick sedan ut ur lägenheten.
Terrie satte sig på en pall, som stod ett hörn av hallen, och började ta på sig skorna.
"Du verkade flera mil bort innan", sa Alexandra och tittade undrande på henne. "Vad tänkte du på?"
Terrie suckade och rätade på sig. "Jag tänkte på vad barnet kommer att kalla Hampus när de träffar honom", sa hon och tog sin jacka från kroken. "Jag tror inte att han vill att barnet ska kalla honom pappa."
Alexandra nickade och höll upp dörren åt Terrie.
Alexandra hade inga viktiga föreläsningar så hon hade tänkt följa med Terrie till avslutningen. Alex ville träffa ett par av lärarna hon hade haft när hon gick där och så brukade spexet som eleverna gjorde vara ganska roligt. Terrie och Alexandra gick sakta ner för trappan, båda två djupt försjunkna i sina egna tankar. Alexandra funderade på det Terrie sa innan om vad barnet skulle kalla Hampus och Terrie gick och tänkte på hur attraktiv Alex var när hon funderade på något. Terrie funderade också på vem som egentligen var snyggast av Alex och Kitty. Är det inte rejält fånigt att av alla människor jag skulle kunna vara attraherad av så är det mina två bästa vänner? Jag vet ju att jag gillar Alexandra bäst, men hon är mer som en syster för mig. Med Kitty är det på ett helt annat sätt. Fast ingen av dem är lesbiska, så varför bryr jag mig egentligen? Terrie suckade tungt och Alexandra tittade på henne.
"Vill du att jag ska prata med Hampus om det?" frågade hon eftersom hon trodde att det var därför som Terrie suckade.
"Nä", svarade Terrie. "Eller förresten ja… eller nej… eller jag vet inte."
Alex ryckte på axlarna, de var nu framme vid Kristins bil. Alexandra höll upp dörren till Terrie och hoppade sedan själv in baksätet. Kristin startade bilen och körde sedan iväg mot skolan. Ingen av de tre sa något under bilfärden och ingen av dem sa heller något när de klev ur bilen framme vid skolan. Terrie gick först in i skolan, hon gick till sitt klassrum för att där träffa sin klass för sista gången den terminen. Kristin visste att föräldrarna till elever som gick andra året skulle få information i aulan om nästan år.
"Vill du följa med eller vill du sitta här utanför klassrummet och vänta på Terrie?"
"Jag tror inte att den där informationen skulle ge mig så mycket faktiskt", svarade Alex och satte sig vid bordet utanför klassrummet. "Jag tror inte att den kommer ge dig så mycket heller eftersom Terrie troligtvis inte kommer att gå i skolan så jättemycket nästa termin."
Kristin nickade, hon hade egentligen inte tänkt på det men ville inte verka dum. Hon sa bara till Alex att hon hade tänkt att gå på det ändå, sedan gick hon. Alex gick bort till klassrummet och satte sig på bänken utanför. Hon antog att hon skulle få sitta här ett bra tag eftersom lärarna på skolan hade en tendens att dra ut på såna här saker. Hon slöt ögonen och försökte slappna av, hon började sakta nynna för sig själv. Alex gäspade stort, tänk att hon redan hade tröttnat på att sitta här efter bara sex, sju minuter. Jag kanske kan leta upp ett par gamla lärare, tänkte hon och reste på sig. Hon gick in på lärarsvängen som det ställde där lärarna hade sina kontor hette. Hon tittade in på ett par kontor där hon kände igen namnen på dörrarna, men fann ingen som hon kände. Vad tänker jag med egentligen, de kommer ändå inte att komma ihåg mig. Det var ju för sjutton två år sedan! Just som hon tänkte gå ut från lärarsvängen såg hon ett bekant ansikte, hennes gamla svenska lärare Inga-Gerd Rydén. Hon gick sakta fram till Inga-Gerd som stod och läste på ett anslag på väggen.
"Inga-Gerd?" frågade hon lite försiktigt. "Jag vet inte om du minns mig, men jag gick här för två år sedan och…"
Inga-Gerd vände sig om, hennes ansikte sken upp. "Men Alexandra, det var länge sedan", utbrast hon och gav den svarthåriga kvinnan en kram. Det måste ha sett rätt komiskt ut eftersom Alexandra var runt 1.80 lång och Inga-Gerd kan inte ha varit mer än 1.50.
"Vad för dig till de här trakterna då?" frågade Inga-Gerd och log mot Alexandra.
"Min vän slutar tvåan idag och jag följde med henne", svarade Alex. "Du kanske vet vem det är, Terrie Parker hon går Barn och Fritid."
Inga-Gerd nickade. "Om jag känner till henne", sa hon och nickade igen. "Det är klart att jag känner till henne, hon är en av de mest uppkäftiga elever som jag har haft tror jag. Förutom hennes flickvän Josefin Ljung förstås." Alexandra tittade chockat på Inga-Gerd, hon kunde förstå om Terrie inte varit någon mönsterelev direkt. Men att en lärare kom ihåg henne för att hon var så uppkäftig hade Alex aldrig trott.
"Uppkäftig?" frågade hon förvånat bara för att kolla så att hon inte hade hört fel.
"Ja, uppkäftig", svarade Inga-Gerd. "Hon vägrar svara på frågor som man ställer henne och klagar man på någonting så får man minsann akta sig. Hon har ett hemskt humör den där."
Alexandra kunde fortfarande inte fattade det. "Är du säker på att vi pratar om samma Terrie, för den Terrie jag känner är den sötaste och snällaste människa på denna jord. Och jag tror att hon är alldeles för blyg för att käfta med lärare, eller med någon annan för den delen."
"Ja, jag har ju inte haft henne det här året", svarade den äldre kvinna. "Så jag vet ju inte hur hon är nu."
Alexandra nickade, det kunde ju förklara saken lite. Terrie hade faktiskt sagt till Alex att hon var något av en bitch när hon gick i ettan, fast det hade ju Alex i o för sig inte riktigt trott på. Och Terrie hade ju haft fruktansvärt dåliga betyg, hon hade faktiskt bara haft tillräckligt för att få fortsätta gå kvar i sin klass. Men Alex hade trott att det berodde på att Terrie inte pluggade. Jaha, nu visste hon i alla fall att Terrie inte hade överdrivit. Usch, det måste vara hemskt att bli ihågkommen på det sättet, tänkte Alex och skakade sakta på huvudet.
Inga-Gerd som tyckte att de hade pratat nog om Terrie bytte samtalsämne.
"Så vad har du för dig nu då?"
"Jag läser till gymnasielärare faktiskt", svarade Alex glatt.
"Vad riktar du in dig på då?"
Alex log, det här visste hon att Inga-Gerd skulle gilla. "Svenska och Idrott och Hälsa."
"Jaså, där ser man" sa svenskläraren och hennes ansikte sken upp. "Så mina lektioner gjorde någon nytta trots allt."
"O ja, de var mina favorit lektioner", svarade Alex och tittade lite hastigt på klockan. Till sin stora förvåning såg hon att det redan hade gått en timme, hon borde gå tillbaka till Terries klassrum.
"Jag måste tyvärr gå nu, men det var trevligt att prata med dig."
"Kom gärna tillbaka."
"Det ska jag", sa Alex innan hon med raska steg gick iväg mot klassrummet. Hon hann inte mer än komma dit förrän hela Terries klass strömmade ut ur rummet. De flesta eleverna kastade ett par hastiga blickar mot Alex, de antog att hon var Terries nya flickvän så de brydde sig inte så mycket om henne. Men många av killarna gav henne lång blickar, en av dem hälsade faktiskt på henne. Alex tittade på honom och hälsade förvånat tillbaka, sedan vände hon blicken in mot klassrummet igen för att se om Terrie skulle komma snart. Killen suckade djupt och tittade besviket ner i marken. Jaha, en till sån där. Ska man aldrig få någon chans hos de snygga tjejerna Han tyckte att han var snyggast på jorden och om en tjej inte valde honom så var hon antingen dum eller lesbisk. Enligt honom i alla fall. Och den har tjejen verkade inte dum, så då fanns det ju bara ett alternativ kvar.
Terrie och Kitty kom sist ut ur klassrummet tätt följd av deras mentor. De sa artigt hej då till sin klassföreståndare och gick sedan fram till Alex. Alexandra gav dem båda en kram, Terries kram varade lite längre och hon fick även en lätt puss på kinden.
"Har du väntat länge?" frågade Terrie.
"Nä, jag pratade lite med en av mina gamla lärare så jag kom precis."
Terrie nickade, sedan började de tre gå mot aulan där spexet skulle äga rum. Både Kitty och Terrie pratade oavbrutet om vad spexet skulle kunna handla om, för det brukade finnas med ett och annat internt skämt. Alexandra gick bakom dem och försökte då och då hänga med i samtalet, men fann till slut att det var lönlöst att ens försöka. Hon hade aldrig hört talas om de personer som Kitty och Terrie pratade om och ingen av händelserna heller. När de var framme vid aulan mötte de Kristin som stod utanför, informationen hade precis tagit slut. Hon hade redan fixat platser åt dem.
"Tyvärr visste jag inte att Kitty skulle sitta med oss", sa hon. "Så jag tog bara tre platser."
"Det är lugnt, jag ska sitta ändå sitta med mina föräldrar", svarade Kitty och gick iväg.
Terrie ryckte på axlarna och gick sedan först in i aulan, där inne var det trångt och det såg inte ut som om det fanns många platser kvar. Men Kristin visade vägen till deras platser och så satte de sig.
"Var det någon som anmärkte på att din klänning såg tajt ut?" viskade Alexandra och log mot Terrie.
Terrie skakade på huvudet. "Nä, bara Kitty."
"Jag sa ju att ingen skulle märka det än", viskade Alex tillbaka. "Det är ju knappt att jag märker det och jag har ju varit med dig sedan först månaden."
Terrie nickade och log mot Alex, sedan riktade hon koncentrationen mot scenen igen. Ridån hade börjat glida ifrån och en tjej och en kille stod i mitten av scenen.
"Hej och välkomna till Jenny Nyströmskolans årliga spex", började tjejen.
"Det ska bli ett nöje att få vara värdpar åt er", fortsatte killen. "Jag heter Andreas Kangenhamn och det här är den ljuvliga Therese Andersson."
Alla människor i publiken applåderade efter det att värdparet hade presenterat det första framträdandet, som var ett musikframträdande.
****************************************************************************
Som vanligt hade rektorns tal varit både långt, tråkigt och helt onödigt. Alla visste exakt vad han skulle säga för alla hade hört det både vid jul förra året, sommaravslutningen förra året och vid jul detta år. Terrie suckade djupt när hon kom ut från aulan. Alex kom upp bakom henne och la händerna på hennes axlar.
"Hur känner du dig?" frågade Alex oroligt eftersom hon trodde att Terrie mådde dåligt.
Terrie klappade Alex ena hand och log upp mot henne. "Jag mår bra, du behöver inte oroa dig."
Alex nickade och la sedan armen om Terrie. Sedan började de gå, Terrie hade lagt armen om midjan på Alex och lutade nu sitt huvud mot hennes axel. Kristin gick en liten bit bakom dem, hon ville inte störa flickorna när de hade det så mysigt. Hon tyckte att Terrie och Alex nästan betedde sig som om de var ihop, men Terrie hade försäkrat henne om att de inte var det. De var ju bara mycket goda vänner, Alexandra var ju inte ens homosexuell.
När de nästan kommit fram till ytterdörrarna stannade Terrie plötsligt.
"Jag måste ju säga hej då till Kitty så att hon vet att jag går", sa hon och började gå med snabba steg bort mot aulan igen.
Kristin och Alex stod kvar och väntade på Terrie, de satte sig på en bänk strax utanför dörrarna för de antog att det skulle ta ett tag. Tjejerna skulle troligtvis prata en liten stund innan för de skulle ju dröja ett litet tag innan de skulle ses igen. Men efter bara ett par minuter kom Terrie utspringandes till dem.
"Alex", ropade hon. "Kitty sa att vi kunde få komma till hennes gård i sommar och hon har massa hästar. Är det inte roligt?"
Alex nickade och log. "Jo, det kommer att bli jätteroligt", svarade hon.
Terrie nickade och sträckte sedan ut båda sina händer för att hjälpa Alex och sin mamma upp. "Kom nu så går vi, jag är superhungrig."
De hade beställt bord på en restaurang med thailändsk och kinesisk mat, Terrie älskade den restaurangen. Det var alltid buffé där så man fick plocka hur mycket man ville, och så var det fri påfyllning av läsken.
Terrie och Alexandra hade bestämt sig för att gå eftersom de tyckte att Terrie behövde lite motion. Kristin hoppade in i bilen och körde iväg, hon hade tänkt att kolla lite på H&M innan flickorna kom eftersom det låg nästan precis bredvid.
Alexandra och Terrie började gå, Terrie hälsade lite då och på ett par tjejer från hennes klass. Alexandra gick med armen på Terries axlar och Terrie gick med armen runt Alex midja. När de kommit halvvägs så mötte de Inga-Gerd Rydén.
"Men hej igen, Alexandra", sa hon och stannade framför dem.
Terrie och Alexandra stannade, Terrie ställde sig lite bakom Alex. Hon tyckte inte om den läraren och hon visste med all säkerhet att Inga-Gerd inte tyckte om henne. Det var först efter ett par minuter när Alex och Inga-Gerd hade pratat en stund som svenskläraren verkade se Terrie.
"Men hej, Terrie", sa hon och försökte låta glad. "Kul att se dig."
Terrie försökte le. "Kul att se dig med."
"Jag hoppas du har fått lite bättre betyg i år", sa Inga-Gerd. "Annars så är det möjligt att då inte få gå nästa år."
Terrie kände att hon blev röd om kinderna, men inte för att hon blev generad utan för att hon blev arg. Inga-Gerd hade alltid låtit så nedlåtande när hon pratade med Terrie. Den unga kvinna ville komma på något bra att säga för att sätta läraren på plats.
"Eftersom jag inte har haft dig så tror jag att mina betyg kommer bli ganska bra", svarade Terrie och log det leende som Inga-Gerd så väl kände igen. Läraren visste att när Terrie fick det där bitchiga leende då var hon sur. Men nu var det Inga-Gerds tur att bli röd i ansiktet av ilska, hon hade alltid tyckte illa om den unga kvinnan som stod framför henne, men hon hade inte kunnat säga något eftersom hon var hennes elev.
"Förresten så kommer jag kanske inte fortsätta nästa år", sa Terrie efter en stunds tystnad.
"Nähä, och varför inte då?"
"Det är ingen idé eftersom jag ändå måste sluta vid jul för ungefär då ska min baby födas", svarade Terrie och blängde surt på läraren.
Alexandra som hade stått och bara sett på flämtade till. Terrie hade ju inte tänkt berätta det för någon än och nu stod hon och berättade det för Inga-Gerd Rydén. Visst tyckte Alexandra om Inga-Gerd, men Alex var tvungen att erkänna att hon var den som skvallrade mest av alla lärarna. Och nu när hon visste det så skulle snart alla lärare på hela skolan veta om det och sedan tillslut alla elever. I o för sig skulle inte eleverna få reda på det förrän skolan började och då skulle det ändå synas. Men det kan inte vara kul att ha alla lärare skvallrandes om en. Inga-Gerd hade nu stått tyst och bara tittat på Terrie. Baby, sa hon baby? Ska denna lilla flicka som inte är mogen överhuvudtaget bli mamma? Det här barnet är ju dömt till ett liv i misär innan det ens är fött! Terrie hade nu inget mer att säga till sin gamla lärare så hon sa hej då och gick sedan därifrån. Alexandra sa också hej då och sprang sedan ikapp Terrie.
"Varför sa du så?"
Terrie tittade upp på sin vän och ryckte bara på axlarna. "Jag vet inte, det kändes bara rätt att säga det. Det fick henne i alla fall att hålla käften."
Alexandra hade blivit förvånad över den attityd som Terrie fick så fort Inga-Gerd började prata med henne. Det verkade som Alex hade fått se den Terrie som fanns innan barnet blev till. Alexandra kunde lugnt säga att hon tyckte bättre om Terrie som hon var nu.
Alexandra la armen om Terrie och kysste henne på huvudet.
"Vad var det bra för" frågade Terrie och log mot henne.
"Förbli som du är nu", viskade Alex. "Ändra inte på dig, kan du lova det?"
Terrie la sitt huvud på sned och tittade lite frågande på Alexandra. Hon kunde inte riktigt förstå vad det var som Alexandra pratade om.
"Jag vill ha kvar den Terrie som du är nu", förklarade Alex. "Inte den Terrie du var."
Terrie skakade sakta på huvudet och log mot Alex. "Nä, den Terrie vill inte jag heller ha tillbaka. Jag vill vara den Terrie som jag är när jag är med dig."
De två unga kvinnorna fortsatte att gå, båda med ett leende på läpparna. När de var framme vid restaurangen, Thai Silk, där de skulle äta gick de in för att kolla om Kristin hade kommit. Hon hade inte kommit, men de gick i alla fall in och frågade efter sitt bord. De hade fått ett bord för fyra i ett av hörn i det stora rummet, precis vi ett fönster. Terrie gillade att sitta vid fönster när hon åt så hon kunde titta ut, så Kristin hade sett till så att hon fick det också.
Terrie och Alexandra beställde vad de skulle ha att dricka och satte sig sedan för att vänta på Kristin. De ville inte börja äta när hon inte var med. Bara fem minuter senare kom Kristin in på restaurangen med ett par kassar i händerna. Hon beställde sin dricka och satte sig sedan bredvid Alexandra som hade satt sig mitt emot Terrie.
"Vad har du köpt?" frågade Terrie och försökte kika ner i kassarna.
"Äsch, bara ett par saker", svarade Kristin. "Du får se när vi kommer hem."
Alexandra tittade på mängden kassar, det var fyra stycken från olika affärer. "Ett par saker?"
"Ja, det blev lite mer än jag hade tänkt mig."
Alexandra och Terrie tittade på varandra och skakade på huvudet. Sedan reste alla tre på sig för att gå bort till buffén och plocka till sig maten. Alexandra älskade kinamat och plockade åt sig så mycket att Terrie trodde att hon skulle spricka om hon åt upp allt. Terrie var klar långt före Alex och sin mamma, hon ville inte äta för mycket av sån här fet mat. Hon förstod att friterat och feta såser inte var så nyttigt för varken henne eller barnet. När de hade ätit färdigt ville Kristin egentligen ta en kopp kaffe, men hon visste att hennes dotter mådde illa av lukten. Kristin saknade faktiskt kaffe, men hon borde ju egentligen sluta ändå så varför inte sluta när man måste. Kristin tog sina kassar och gick sedan fram till disken för att betala, Terrie och Alexandra gick ut och ställde sig utanför för att vänta. Ett par minuter senare kom Kristin ut och så gick de tre tillsammans bort till bilen som Kristin hade parkerat vid vattentornet.
Kristin la in sina kassar i bagageutrymmet och sedan hoppade hon in i baksätet. Alexandra hade erbjudit sig att köra så Kristin tyckte att det kunde hon lika gärna göra. De skulle nu till Alexandras lägenhet för att hämta lite saker som Terrie skulle ha med sig hem. Tyvärr kunde Alexandra inte följa med ner till Öland, men hon hade lovat att komma ner så fort hon kunde. Hon hade ett par föreläsningar kvar den här veckan, och så skulle hon åka hem till sin mamma.
"Men jag kan ju komma hem till din mamma på söndag", sa Terrie. "För det är väl då du ska dit?"
"Ja, men är du säker på att du vill träffa min mamma", svarade Alex. "Jag vet inte riktigt i fall hon har accepterat det här med att jag ska hjälpa dig med babyn. Eller att Hampus ska bli pappa."
"Men någon gång måste hon acceptera det, och ju förr desto bättre", sa Terrie glatt.
Alexandra verkade fundera på det en stund och precis innan hon stannade bilen framför sin lägenhet nickade hon. "Jo, det har du nog rätt i."
Terrie och Alexandra hoppade ur bilen och sprang tillsammans upp till Alex lägenhet på fjärde våningen. Terrie gick in på "sitt" rum och plockade ihop lite saker sedan gick hon ut i hallen där Alex stod och väntade på henne.
"Jag ringer dig i kväll", sa Alex och gav Terrie en kram.
Terrie nickade och sprang sedan ut ur lägenheten, Alexandra stod kvar och tittade ut i den tomma trappuppgången. Vad är det som händer med mig, tänkte hon. Varför känns det så underbart när hon kramar mig, eller bara när hon pratar med mig? Alex hade aldrig känt den här känslan förut, hon visste inte varför hennes hjärta hoppade över ett slag när Terrie log mot henne. Först hade hon tänkt att hon blivit förälskad i Terrie, men den tanken viftade hon snabbt bort. Det är väl bara för att vi är så bra vänner.
Plötsligt hörde Alex hur en dörr smälldes igen, då upptäckte hon att hon fortfarande stod och tittade ut i trappuppgången. Det var hennes granne som hade smällt i dörren och stod nu och tittade på henne.
"Den kärleken, se den kärleken", sa hon och log mot Alex.
Alexandra kände hur färgen steg i ansiktet på henne, hon mumlade fram ett 'goddag' och stängde sedan dörren. Alex kunde inte förstå hur hon kunde glömma bort att stänga ytterdörren, herregud så pinsamt. Hon gick ut i köket och satte sig vid köksbordet. Den kärleken, se den kärleken? Ser jag verkligen kär ut?
Alex satt länge och funderade på hur hennes liv hade vänts upp och ner redan första gången hon såg Terrie. Alex hade öppnat dörren och där hade den sötaste människa hon någonsin sett stått och lett mot henne. Redan då hade hon tänkt att det inte var något konstig med att hon fann den där tjejen söt, hon hade alltid kunnat diskutera i fall folk så bra ut med sina kompisar. Och det hade varit oavsett kön. Men det hade varit något extra med Terrie, något som fick Alex att genast känna som om hon redan kände henne.
Alex hade suttit vid köksbordet i säkert över en timme nu. Hon försökte få tänkarna och bilderna av Terrie ur huvudet med det gick inte. Då gick det upp för Alex att det var sant, de känslor som hon hade för Terrie var inte bara vänskapliga. Herregud, jag är förälskad i min bästa vän, tänkte hon och slog chockat handen för munnen. "Åh nej, det betyder att jag är lesbisk!" utbrast hon högt för sig själv. "Nej!"
Inte för att Alex tyckte att det var något fel med att vara lesbisk, hon tyckte att det var underbart med människor som vågade visa det öppet. Hon kunde absolut inte förstå varför folk kunde ha något emot det, det var ju lika naturligt som allt annat här på jorden. Men att hon…nej det fick inte vara sant.
"Nej, jag vill inte", viskade hon tyst för sig själv och sjönk sakta ner på golvet bredvid bordet. Hon drog upp benen in mot kroppen och slog armarna runt dem. Gång på gång dunkade hon sitt huvud mot väggen.
"Jag vill inte, jag vill inte", upprepade hon flera gånger för sig själv. "Jag kan inte, jag vill inte!"
Hon kände hur tårarna sakta började fylla hennes ögon och sen rinna ner för kinderna. Vad ska mamma och pappa säga? Vad ska Terrie säga?
"Jag kan inte berätta det för Terrie", sa hon högt med tårar rinnande ner för sina kinder. "Hon ska inget få veta."
Alexandra ville inte göra Terries liv svårare än det redan var, hon hade tillräckligt att tänka på med babyn och allt. Och Alex hade märkt att Terrie ofta tittade på Kitty på ett helt annat sätt än hon tittade på sina andra vänner. Hon skulle nog inte vilja att jag berättade det för henne, hon skulle få såna skuldkänslor bara för att hon inte ville vara med mig. Jag vill inte förstöra den vänskap som hon och jag har. Jag kan inte berätta det, inte för någon!
****************************************************************************
Terrie stod på trappan utanför dörren hemma hos Alexandras mamma, hon hade precis ringt på och hon kunde höra en hund som skällde inne i huset. Någon minut senare öppnades dörren, Terrie höll andan. I dörröppningen stod en lång och smal kvinna, Terrie kunde direkt se att hon var släkt med Alexandra.
Wow, skönhet går i släkten! Plötsligt kom hon på att hon inte hade presenterat sig eller ens sagt hej.
"Eh, hej det är jag som är Terrie", sa hon tyst.
Kvinnan log ett något påtvingat leende. "Hej och välkommen, jag är Rebecka. Alexandra sitter ute i köket så det är bara att gå in."
Terrie nickade och gick in i hallen, Rebecka stängde dörren och gick sedan därifrån. Alexandra kom ut i hallen precis när Terrie hade fått av sig skorna.
"Hejsan", sa Alex och kramade Terrie.
Terrie tog tacksamt emot kramen, de stod så i flera minuter. Terrie ville inte släppa taget, men till slut visste hon att hon var tvungen. Alexandra bröt omfamningen och tog sedan Terrie i handen och ledde ut henne i köket. Alex kände hur det pirrade i hela kroppen när Terrie kramade hennes hand lite hårdare, hon drog in ett djupt andetag för att lugna sitt vilt dunkande hjärta. Alexandra ledde fram Terrie till en stol vis köksbordet och bad henne sätta sig ner. Alex hade stått och bakat scones hela förmiddagen för hon visste att hennes mindre vän älskade scones.
Terrie kände doften av nybakat bröd och drog in ett djupt andetag. "Mm, scones", sa hon och suckade tungt.
"Hur kunde du känna att det var scones?"
Alexandra ställde fram ett brödfat med scones, det stod redan marmelad, smör och mjölk på bordet.
"Jag vet inte, jag bara kände det på mig", svarade Terrie och log.
De tog en varsin scones från brödfatet och började sedan bre på med smör och marmelad. De åt en lång stund under tystnad, Alexandra kunde känna den tryckande spänningen. Hon visste att något var fel, de brukade alltid prata medan de åt. Kanske inte om några vettiga saker, men de pratade i alla fall.
"Är det något som är fel?"
Terrie som hade varit djupt försjunken i sina egna tankar hoppade till. Hon tittade upp på Alex och log lite generat. "Det här kanske låter fånigt, men jag tror inte att din mamma gillar mig överhuvudtaget."
Alexandra nickade och strök Terrie sakta på handen. "Nä, jag vet att det inte verkar så. Men hon känner dig ju inte än, du får tänka på att du är mamman till hennes blivande barnbarn. Och hon hade inte förväntat sig något barnbarn på ett bra tag."
Rebecka hade kommit i köket, men det hade ingen av de båda tjejerna märkt. Hon tittade på sin dotter som sakta strök den blonda tjejens hand och sedan skräckte fram den andra handen för att torka bort en tår som rann ner för hennes väns kind. Terrie tittade ner i bordet, tårarna som rann längst hennes kinder droppade ner på bordet. Alexandra lyfte upp Terries haka och strök henne sakta över kinden, sedan lutade hon sig fram och kysste henne lätt på kinden.
Rebecka gick snabbt ut ur köket och in i vardagsrummet innan någon av flickorna märkte henne, hon tyckte att det kändes som hon precis hade bevittnat något väldigt privat. Fast det bara hade varit en liten oskyldig puss på kinden, hennes dotter var ju inte ens lesbisk. Men hon hade kunnat se kärleken som hennes dotter hade för sin vän i Alexandras ögon. Och hon visste att vad hon än sa och vad hon än gjorde skulle Alexandra alltid stå på Terries sida, inte hennes och inte Hampus. Rebecka tänkte på hur sårbar och liten Terrie hade verkat när hon suttit där vid bordet.
Rebecka sjönk sakta ner på soffan och suckade tungt. "Vad ska jag ta mig till?" sa hon högt för sig själv. "Vad ska jag ta mig till?"
Hon drog sakta handen igenom det korpsvarta håret. Hon är ju i alla fall mamman till mitt barnbarn, det kan jag ju inte ändra på. Och när nu gjort är gjort så borde jag egentligen göra det bästa av situationen. Rebecka reste på sig, hon förstod nu att hon hade handlat orätt som vände ryggen åt Terrie när hon behövde henne som mest. Ett barn behöver faktiskt sin farmor.
Hon gick ut i köket, men den här gången såg hon till att göra lite ljud så att flickorna skulle höra att hon kom. När hon kom in i köket så hade Terrie samlat sig lite och hon och Alex satt och pratade om lite allt möjligt.
Rebecka gick sakta fram till Terrie. "Terrie, du måste ursäkta mitt beteende innan", började hon. "Det är bara det att jag…"
"Du behöver inte förklara", svarade Terrie. "Jag förstår hur du känner dig. Men tack ändå."
Rebecka log mot henne och satte sig ner på stolen som hennes dotter hade dragit ut åt henne. Alexandra började äta igen och Rebecka tog det som ett tecken på att ingen var sur på henne. Hon började ställa massa frågor till Terrie om vilken klass hon gick i, hur långt hennes graviditet hade gått, i fall babyn var normalstort och allt annat som hon ville veta något om. Terrie svarade så gott hon kunde på alla frågorna.
Innan Terrie och Alexandra gick och la sig på kvällen så gav faktiskt Rebecka Terrie en kram. Terrie tog emot kramen, log mot henne och sa sen godnatt.
När de låg inne i Alex rum, Terrie låg i Alex säng och Alex låg på en madrass på golvet, så vände sig Terrie mot Alex.
"Jag gillar verkligen din mamma", viskade hon och log mot Alex.
"Jag gillar min mamma med", svarade Alex och log fånigt.
Sedan gäspade hon stort och inom loppet av ett par minuter så sov hon tungt. Men Terrie låg vaken, hon kände sån glädje över att det hade löst sig mellan henne och Rebecka att hon inte kunde sova. Hon visste inte vad som hade fått Rebecka att ändra sig, men vad det än var så tackade hon Gud för det.
****************************************************************************
"Hej då mamma", ropade Terrie till sin mamma som stod i trädgården innan hon hoppade in i bilen.
Kristin vinkade till henne och såg sedan efter bilen som rullade ut från garageuppfarten.
"Så är du redo för tre dagar i sadeln då?" frågade Alexandra och log mot Terrie.
De var på väg till Kitty, hon hade ringt ett par dagar tidigare och frågat i fall Terrie och Alexandra skulle vilja komma till hennes familjs gård. Hon hade planerat att rida ut ett par dagar och sova i tält och hon ville inte göra det ensam.
Terrie var väldigt uppspelt och pratade glatt hela tiden under den korta bilresan. Det var runt två veckor sedan skolan slutade och hon träffat Kitty. Kitty hade precis kommit hem från hennes en vecka långa Greklandsresa och innan det hade det helt enkelt inte varit väder för en uteritt.
Alexandra svängde in på en liten grusväg som ledde fram till Kittys föräldrars gård. Terrie kunde inte tro sina ögon när de kom fram. Kitty hade ett stort boningshus med två våningar och en vacker trädgård. På boningshuset vänstra sida låg ett stort rött stall, det skulle säkert få plats tio normalstora boxar där inne. På andra sidan låg en stor paddock med något slags spån på marken och bakom huset låg en stor hage.
Alexandra parkerade sin bil bredvid två andra bilar som stod på grusplanen framför huset. Terrie hoppade ur och sprang snabbt fram till boningshuset och ringde på dörren. Den öppnades nästa direkt av en liten pojke med sandfärgat hår och fräknar.
"Hej", sa han glatt. "Du måste vara Terrie, ni kan gå in i stallet så länge så hämtar jag Kitty."
Terrie hann inte säga något innan pojken skuttade in i huset ropandes sin systers namn. Terrie ryckte på axlarna och gick tillbaka till bilen där Alex stod och plockade fram deras väskor. De skulle rida i tre dagar och sen så skulle de på Kittys gård i ett par dagar. Kitty hade inte riktigt bestämt vad de skulle göra först, det berodde ju på vädret.
"Vi skulle gå in i stallet", sa Terrie när Alex hade plockat fram deras saker. "Kittys lillebror sa att han skulle hämta henne."
Alexandra nickade och följde efter Terrie in i stallet, Alex drog in ett djupt andetag och kände hur lukten av häst fyllde hennes lungor. De hade kommit in i en sadelkammare där de hängde fem stycken sadlar och träns. Och på hyllorna låg de ett antal ryktborstar, hovkratsar och annat som behövdes när man skulle ta hand om en häst. Terrie gick igenom sadelkammaren och öppnade dörren som låg i andra änden, hon kunde höra hästar som frustade och skrapade med hovarna. När Terrie och Alexandra kom in i själva stallet såg de en rad med stora boxar och i de fyra närmaste stod det de sötaste fjordingarna de någonsin hade sett. De var två stycken stora och runda och två lite mindre i ponnystorlek. Terrie gick fram till den närmsta boxen och sträckte fram handen, det var en av de större fjordingarna som stod där. Den gick sakta fram till henne och luktade henne försiktigt på handen, sedan gick den lite närmare för att Terrie skulle kunna klia honom. Alexandra hade nu också gått fram till boxen och började klappa hästen, de andra fjordingarna gnäggade avundsjukt.
"Det där är Linus", sa en röst bakom dem.
Både Terrie och Alex hoppade till och vände sig snabbt om. Kitty stod och lutade sig mot dörrkarmen och log mot dem.
"Gud vilket underbart hem du har", sa Terrie och log mot henne. "Och så har du världens sötaste fjordingar!"
"Kom med så ska jag presentera er för dem. Som jag sa innan så är den hästen ni klappade Linus och han är 14 år. Han är mammas egna häst."
Kitty ledde dem bort till boxen bredvid där en av de ponnystora fjordingarna stod. Den hade lång lugg och lång man som hängde ner över halsen. "Det här är Frosties, hon är bara 5 år. Det är henne som jag ska rida. Här i boxen bredvid bor Lisen som är 11 år. Du får rida henne, Terrie."
Terrie nickade och gick fram till boxen, Lisen var också en av de ponnystora fjordingarna. Men hon hade stubbad man och luggen var inte alls lika lång, men hon var väldigt kelig. Terrie fattade genaste tyckte för henne och började klia henne över hela halsen. Ponnyn blundade och lutade sig tungt mot boxdörren. Men Terrie slutade efter ett tag när Alex och Kitty gick vidare till den sista boxen. Hon gav ponnyn en sista klapp och följde sedan efter dem, Lisen tittade besviket efter henne. I den boxen stod den största av fjordingarna, den var faktiskt ovanligt stor för att vara fjording.
"Det här är Gurkfröt och han är 10 år", sa Kitty och strök den stora hästen på mulen. "Och som du kanske har förstått så är det du som ska rida honom, Alex. Men ni får kela mer med dem sen, mamma har maten klar."
Alex och Terrie nickade, sedan följde de efter Kitty ut ur stallet och in i boningshuset. De kom först in i en stor hall och fortsatte sedan in i rummet till höger som var ett stort matsalsrum. Där satt redan större delen av Kittys familj och väntade på maten. På en långsida av bordet satt Kittys stora syster Sandra med hennes sambo Jesper och deras ett och ett halvt år gamla dotter, Klara. På andra långsidan satt Kittys andra storasyster Wilma, lillasyster Nellie och lillebror Stefan. Kittys föräldrar var ute i köket och ordnade till maten. Kitty visade att Terrie och Alexandra skulle sitta bredvid Sandra, Kitty själv satte sig bredvid sin lillebror.
Efter bara någon minut kom Kittys föräldrar ut med maten, så började alla äta. Både Terrie och Alex hade träffat Kittys föräldrar och äldre syskon förut. Men de yngre hade de bara sett på korten som satt i Kittys skåp. När middagen var avklarad erbjöd sig Terrie och Alex att hjälpa till, men Kittys föräldrar, Ulrica och Fredrik, sa åt dem att sitta kvar och ta det lite lugnt. Sandra gick upp på övervåningen med sin lilla familj och Wilma skulle åka in till stan. Så tillslut var det bara Terrie, Alex, Kitty och Kittys småsyskon kvar vid bordet. Alexandra hade märkt att Kittys bror, som var 13 år, tittade nyfiket på dem hela tiden.
"Är ni lesbiska?" frågade han efter att ha tröttnat på att vara trevlig och artig. "Är ni ihop?"
Kitty slog till Stefan hårt på armen. "Stefan, kan du aldrig bete dig som en normal person?"
Stefan gnuggade sig på armen och blängde surt på sin syster. Terrie tittade generat ner i bordet och Alexandra bara log mot honom.
"Nä, vi är inte ihop", svarade hon och fortsatte att le mot honom.
"Men hon är väl lesbisk va?" frågade han och fick ytterligare ett slag på armen av sin syster.
Terrie tittade upp på honom och nickade. "Jag är lesbisk, men Alexandra är inte det."
Alexandra kastade en nervös blick på Terrie. Om hon bara visste.
Stefan verkade godta det svaret och frågade sedan inga mer pinsamma och dumma frågor, utan var trevlig och artig resten av kvällen. Nellie hade inte sagt något under hela middagen, hon hade bara blängt surt på allt och alla. Hon hade lämnat dem strax efter det att Stefan hade fått svar på sina frågor. Stefan lämnade också dem efter ett tag, det finns en gräns för hur artig en trettonåring kan vara på en kväll.
"Nellie är inte så pratglad va?" frågade Alexandra när de gick upp för trappan till Kittys rum.
"Hon brukade vara det, men hon är 15 år nu", svarade Kitty.
Mer behövde hon inte säga, både Terrie och Alex fattade var Kitty menade. Femtonåringar är ju oftast inte de trevligaste och mest pratgladaste människorna. Alexandra hade suttit och tänkte på hur söt Nellie var, det hade till och med överraskt henne själv. Det var ju bara cirka två veckor sedan hon hade "kommit på" att hon var förälskad i Terrie, och nu hade hon suttit och kollat in sin kompis lillasyster. Herregud hon är ju för sjutton sex år yngre än mig. Skärp dig Alex!
Inne i Kittys stora rum var det redan bäddat med två stycken tjocka madrasser på golvet. Terrie kände hur hennes humör steg ytterligare, det fanns inget som fick henne att sova bättre än att sova bredvid Alexandra. De tre vännerna gick och la sig tidigt den kvällen för att de skulle vara pigga och utvilade tills i morgon. Terrie somnade inom loppet av ett par minuter, efter det hon hade lagt sig, med Alexandras armar om sig.
De gick upp tidigt nästa morgon, när de kom ner i köket så hade Kittys mamma redan lagat frukost och hennes pappa höll på att göra i ordning hästarna. Efter frukosten klädde de på sig, Kitty packade två sadelväskor med mat, dricka och annat som de skulle behöva ha under dagen. De skulle sova i en stuga en bra bit från gården och Kittys pappa hade lovat att köra deras saker dit så de slapp ha dem den första dagen i alla fall.
Kittys pappa hade lovat att köra deras saker dit så de slapp ha dem den första dagen i alla fall. De gick ut på gårdsplanen och bandloss hästarna från ryktpålen, Kitty svingade sig smidigt upp i sadeln. Terrie hade lite mer problem dock, ponnyn var lite större än de hon brukade rida. Alexandra gick fram och hjälpte upp henne i sadeln, sedan svingade Alexandra sig upp i sadeln nästan lika smidigt som Kitty. Sedan skänklade de hästarna och så började de sakta skritta längst en stig som ledde bort från gården och in i skogen bakom huset. De pratade på glatt, Kitty var väldigt nyfiken på Terries graviditet. Kitty kunde ju faktiskt se magen puta ut lite nu.
"Så, när ska du börja använda mammakläder då?" frågade Kitty och flinade fånigt mot Terrie. "Ska du använda såna där fina, blommiga klänningar som alla mammor verkar ha?"
"Nä, mamma köpte faktiskt lite kläder till mig när skolan slutade och de var faktiskt helt okej", svarade Terrie.
"Och jag kommer inte att behöva använda dem än på ett tag."
Alexandra som hade varit tyst en lång stund och bara njutigt av naturen gav sig in i samtalet.
"Vad tror du hon köpte mer?" frågade hon Terrie. "Det du fick skulle ju få plats i en av de kassar som hon kom och bar på."
Terrie nickade och la huvudet lite på sned. "Jag har faktiskt ingen aning, jag fick inte se vad det var i kassarna", svarade hon. "Mamma bara gav kläderna till mig."
Under säkert en timmas tid hittade Kitty och Terrie på olika förslag om vad som kunde finnas i de övriga kassarna. Men Alexandra sa inget. Hon anade faktiskt att det var saker till babyn i kassarna, men Kitty och Terrie hade så roligt nu så hon ville inte förstöra deras nöje.
****************************************************************************
Det var nu bara cirka två veckor kvar till skolan skulle börja. Alexandra och Terrie hade spenderat sommaren med att bada, sola och rida på Kittys hästar. Alexandra tyckte att det var synd att det bara varit tillfälle att bada cirka fem, sex gånger under hel sommarlovet. Terrie tyckte bara att det var bra, visste hade hon vant sig vid att magen växte. Men hon ville inte riktigt visa det för hela världen än. De två vännerna var nu på väg till in till Kalmar för att köpa nya kläder inför Terrie skolstart, det berodde ju delvis på att magen blivit betydligt mycket större också. Terries mamma hade köpt en massa mammakläder till henne, men Terrie ville ha något lite finare nu när skolan skulle börja.
Kristin tyckte att de kläder som hon hade köpt på skolavslutningsdagen till sin dotter var väldigt fina, men mödrar och döttrar brukar ju inte ha samma smak vad det gäller kläder i den här åldern.
"Vart ska vi gå?" frågade Alexandra när de hade parkerat bilen.
"Jag vet inte, jag brukar inte köpa mammakläder", svarade Terrie och strök sig på magen. "Jag brukar liksom inte vara gravid så ofta."
Alexandra nickade och började gå mot H&M. "Jag har sett rätt snygga mammakläder på H&M, så jag tycker vi går dit."
"Okej", svarade Terrie och började gå.
Helt plötsligt stannade hon och tog sig för magen, Alexandra gick snabbt fram till henne och la oroligt handen på hennes axel.
"Vad hände?" frågade hon och hennes röst avslöjade hur oroad hon var. "Hur är det?"
Terrie, innan tittat ner i marken, tittade upp på henne och log med hela ansiktet. "Den rörde sig", viskade hon fram. "Babyn rörde sig, den sparkade."
"Verkligen?" utbrast Alex med uppspärrade ögon. "Är du säker?"
Terrie nickade och kände hur tårarna började tränga fram i ögonvrårna. Hela Alexandras ansikte sken av glädje, hon slog armarna om Terrie och svingade henne ett varv runt sig. Skrattande stod de i varandras armar, folket som gick runt omkring dem tittade på dem. Antagligen antog de att de var lesbiska, varför skulle två tjejerna annars stå i varandras armar? Efter ett tag bröt Alexandra och Terrie omfamningen.
"Tror du att barnet rör sig igen snart?" frågade Alex och la sin hand på Terrie mage.
Terrie ryckte på axlarna. "Det stod i böckerna jag läser att det kan dröja lång tid mellan varje gång man känner sparkarna. I alla fall så här i början."
Alex log lite besviket och suckade, hon hoppades verkligen att hon skulle få känna det nästa gång. Terrie hade nu tagit upp sin mobiltelefon och höll på att slå numret hem.
"Hej mamma, vet du vad?" sa hon så fort Kristin hade lyft på luren. "Babyn sparkade, jag kände det!"
Alexandra log när hon hörde Kristins glädjetjut. Terrie och Alex började gå sakta medan Terrie pratade med sin mamma. Alexandra gick tyst bredvid och såg på den mindre kvinnan. Hennes ansikte hade blivit solbränt under sommaren och hennes hår hade blivit blondare, enligt Alex hade hon helt enkelt blivit mera attraktiv. När Terrie hade avslutat sitt samtal med sin mamma la hon tillbaka telefonen i väskan och så gick de in i klädbutiken. De åkte rulltrappan upp till andra våningen, det var rätt mycket folk där. Det var flera som hade tänkt att de skulle köpa nya kläder inför skolstarten. Som tur var så var det inte så mycket folk vid mammaavdelningen, vilket inte var så konstigt eftersom de flesta som skulle börja skolan inte skulle bli mammor.
Alexandra och Terrie gick runt i olika affärer i säkert mer än tre timmar, Terrie som nuförtiden svettades mer än vanligt tyckte att det kändes som hon skulle dö.
"Ska vi äta lite?" frågade Alexandra som hade sett på klockan att det var dags för ett mellanmål för Terrie. "Vi kan gå till något fik."
Terrie nickade och styrde stegen mot cafét som låg på Baronen, det var ett av de få café som var någorlunda rökfritt. Och Terrie ville absolut inte andas in någon cigarettrök, hon hade blivit väldigt mån om sin hälsa på sista tiden. Eller rättare sagt, hennes och babyns hälsa.
Terrie satte sig ner och ställde sia kassar bredvid bordet, Alexandra gick för att köpa mackor och dricka åt dem. Alex hälsa hade också blivit mycket bättre på sista tiden, innan hade hon varit orolig att hon skulle få sämre kondition eftersom hon var så mycket med Terrie. Men hon och Terrie var ute och gick minst en timme om dagen och hon åt mycket nu också. För att inte fresta Terrie så åt hon inga bakelser, tårtor, kakor eller godis, och det var Terrie otroligt tacksam för. Terrie hade haft lite problem att sluta äta så mycket sött i början, men vande sig efter ett tag. Och när Alex inte heller åt något så var det mycket lättare.
lexandra kom tillbaka till bordet ett par minuter senare med en bricka, på brickan stod det två stycken glas apelsinsaft och två stycken bagetter. Terrie gnuggade sina händer och tog sedan den ena bagetten, hon väntade inte ens tills Alex hade satt sig innan hon började äta. Alexandra log mot henne och började sedan själv att äta. De åt under tystnad, Terrie var alldeles för hungrig för att prata. Men så fort hon hade ätit upp hela sin bagett så började hon prata om alla kläder hon hade köpt och om hur det skulle vara när skolan började. Terrie älskade att shoppa och Alex visste att om hon lät henne hållas skulle hon kunna prata om det i flera timmar. Egentligen var Terrie inte alls en sån person som Alexandra brukade umgås med. Terrie älskade att shoppa, festa, titta på alla såpor som fanns och prata i telefon i flera timmar, hon var lite av en fjortis till sättet. När Alexandra var med sina andra vänner brukade de gå och fika på stan, plugga eller hyra film. Alex förundrades fortfarande över hur kul hon och Terrie kunde ha tillsammans fast de inte delade så många intressen.
När Terrie hade pratat om sina kläder i över en halvtimme så avbröt Alex henne. "Ska vi fortsätta shoppa? Jag skulle faktiskt behöva nya träningskläder."
"Okej", svarade Terrie och reste på sig. "Till Stadium eller?"
Alexandra nickade, reste på sig och tog ett par av kassarna. "Men vi kanske ska lämna dina kassar i bilen först", sa hon och lyfte upp kassarna framför ansiktet på Terrie. "Jag har ingen lust att gå och bära på de här hela dagen."
Terrie bara ryckte på axlarna så Alexandra styrde stegen mot bilen. När de hade lagt in sakerna i bilen så gick de tillbaka till Baronen och in på Stadium. Terrie hade jätteroligt, hon gick runt bland alla träningskläderna och visade upp de som hon tyckte att Alex skulle köpa. För det mesta höll hon fram ett par tajta byxor och en tajt tröja. Alexandra brukade personligen föredra lite säckiga träningsbyxor och en bekväm tröja.
"Du behöver egentligen ingen tröja", sa Terrie som stod och tittade på en sportbh. "Med din kropp skulle det räcka med en sportbh."
Alexandra kände hur färgen steg i hennes ansikte, nuförtiden hade hon börjat rodna otroligt mycket så fort Terrie pratade om hennes kropp. Hon kommenterade inte det Terrie hade sagt utan fortsatte att titta på byxorna som hängde på ett ställ framför henne. Till slut hittade hon ett par byxor som hon ville prova, hon gick bort till ett av provrummen och började byta om. Terrie kom fram till provrummet och knackade försiktigt på dörren.
"Jag kommer in", sa hon, öppnade dörren och smet snabbt in så att ingen annan skulle se Alexandra som stod i bara trosor och ett linne.
Alexandra log mot henne och tog sedan på ett par av de svarta byxorna som hon hade haft med sig in. Hon var direkt nöjd med dem, de var lagom långa och så satt de snyggt över rumpan. Terrie log gillande mot henne, hon gick ett var runt Alexandra och nickade.
"De där sitter perfekt. Du borde köpa dem, men prova först en av de här tröjorna."
Terrie räckte fram en av tröjorna hon hade haft med sig in, den var också svart med något konstigt vitt märke på framsidan. Alex ryckte på axlarna och krängde av sig sitt linne, hon brukade inte ha bh under linnen och det hade hon inte idag heller. Terrie försökte titta bort, men kunde inte riktigt ta blicken från de perfekt formade brösten. Alexandra vände sitt huvud mot Terrie och kunde se hur hennes vän snabbt vände bort blicken från henne. Båda två kände hur färgen steg något kolossalt i ansiktet på dem. Alexandra tog snabbt på sig tröjan som Terrie höll fram till henne, det var en sån tröja som var så tajt att man inte behövde använda sportbh under den. Alexandra var faktiskt tvungen att erkänna att den satt väldigt snyggt och den verkade vara som ett bra stöd för brösten också.
"Jag väntar där ute", viskade Terrie och gick ut därifrån, ansiktet fortfarande brinnande rött.
Alexandra tittade efter henne och började sedan sakta byta om. Vad var det egentligen som hände nyss? frågade hon sig själv. Hon hade bara uppfattat att Terrie hade tittat på henne, men Terrie hade ju sett henne utan bh innan. Kanske inte på så här nära håll, men hon hade sett henne förut och då hade det inte varit konstigt. När Alex hade klätt på sig sina kläder igen så gick hon ut till Terrie som hade satt sig på golvet bredvid provrummet. Terrie tittade upp och log generat mot henne.
"Jag är klar nu", sa Alex och försökte låta så vanligt som möjligt. "Jag ska bara gå och betala de här grejerna."
Terrie nickade och reste på sig, Alexandra gick bort och lämnade de klädesplagg som hon inte skulle ha sedan gick de tillsammans bort till kassan. Alexandra betalade de kläder som hon ville ha, hon hade bestämt sig för de byxorna och den tröjan hon hade provat.
Ingen av dem sa något medan de gick bort till bilen. Innan var det tänkt att de skulle gå mer på stan, men som någon osagd uppgörelse så gick de direkt till bilen. När de satt sig i bilen väntade Alexandra med att starta. Hon drog in ett djupt andetag för att samla sina tankar.
"Vad hände egentligen?" frågade hon tyst och sneglade lite på Terrie.
Terrie som satt och stirrade på sina händer som låg i knät skakade på huvudet. "Jag vet inte", viskade hon fram.
"Låt oss då bara låtsas som det aldrig hänt", sa Alexandra. "Låt oss bara glömma bort det."
Terrie tittade upp på henne och för första gången sedan den pinsamma situationen i provrummet såg hon Alexandra i ögonen, hon nickade sakta.
"Okej, då åker vi hem", sa Alex och startade bilen. "Jag kände ändå inte för att gå stan mer."
De bestämde att de skulle sova i Alex lägenhet i natt eftersom ingen av dem hade lust att åka hela vägen ner till Södra Möckleby. Terrie ringde hem till sin mamma och berättade vart de skulle ta vägen.
De pratade sedan nästan som vanligt i bilen, det fanns fortfarande en viss spänning mellan dem. Men det var inget som Alexandra direkt reagerade på. Terrie kände sig fortfarande illa till mods över att hon hade blivit upptäckt med att titta på sin bästa väns bröst. Hon kunde knappt förstå att hon hade varit så korkad.
Men hennes bröst var väldigt fina, tänkte hon och log lite för sig själv. Men sen skakade hon snabbt på huvudet och bet sig i läppen så hårt att tårar började tränga fram i ögonen. Hon är din bästa vän, sluta upp med att tänka sådana tankar om henne, grälade hon på sig själv. Jag slår vad om att hon inte skulle vilja vara vän med mig mer om hon visste vad jag tänkte.
Alexandra parkerade bilen och stängde av motorn, Terrie hoppade ut bilen och gick back till bagageutrymmet för att hämta kassarna. Alexandra följde efter henne, tog sina kassar och låste sedan bilen. De sa inget i trappan på väg upp till lägenheten. Alex hade börjat känna sig lite spänd över hur de skulle bete sig när de kom. Det brukade alltid vara så avslappnat mellan dem, de brukade byta om till sovkläder direkt när de kom in i lägenheten eftersom de tyckte att det var mycket mysigare så. Men Alexandra visste inte riktigt om hon skulle klara av att gå i ett linne och trosor när Terrie var där. Inte för att hon inte ville att Terrie skulle titta på hennes kropp, hon hade faktiskt känt sig lite smickrad över att Terrie hade tittat på hennes bröst. Och Alexandra hade faktiskt hunnit att se att Terrie tyckte att de såg bra ut, det såg man på hennes gillande min. Men det var bara det att Alexandra inte visste i fall Terrie skulle känna sig obekväm om hon går runt i så lite kläder.
Alexandra låste upp dörren och höll upp den åt Terrie. När de kom in tog Alex så lång tid hon kunde på sig att ta av skorna för att se vad Terrie skulle göra. Terrie slängde som vanligt av sig skorna och kastade jackan på hatthyllan. Sedan gick hon in i vardagsrummet, men stannade där mitt på golvet och tittade sig förvirrat omkring. Terrie hade ingen aning om vad hon skulle göra eller säga nu, hon kände sig fortfarande illa till mods över det som hade hänt. Alex suckade, nu kunde hon inte längre låtsas att hon tog av sig skorna. Hon gick in till Terrie i vardagsrummet och tittade på den lilla förvirrade kvinnan. Plötsligt brast båda två ut i skratt, all den spänning som hade funnits mellan dem bara försvann. Båda två skrattade så mycket att de var tvungna att stödja sig på varandra. Alexandra torkade tårarna som hade börjat tränga fram i ögonvrån.
"Jag måste gå och kissa", flämtade hon fram mellan skrattattackerna.
Hon lyckades samla sig så mycket att hon kunde gå in på toaletten. Terrie satte sig ner på golvet och drog in ett par djupa andetag för att lugna ner sig. När Alexandra kom ut från toaletten gick hon fram till Terrie och sträckte fram handen.
"Du borde ta på sig lite bekvämare kläder", sa hon och drog upp Terrie från hennes plats på golvet.
De gick tillsammans bort till deras rum, sen gick Terrie in på sitt rum och Alexandra gick in på sitt. Efter någon minut kom Alex ut från sitt rum, Terries dörr var fortfarande stängd.
"Terrie, är du okej där inne?" frågade hon och knackade på dörren.
"Du kan komma in", ropade Terrie inifrån sitt rum.
Alexandra öppnade dörren, där inne stod Terrie framför sin helfigursspegel i bara trosor och bh. Hon stod och tittade på hur mycket hennes mage hade växt. De hade satt in spegeln just av den anledningen, Alex tyckte att det var bäst att spegeln var inne på Terries rum eftersom det var hennes mage.
Alexandra gick fram till Terries som stod med ryggen mot dörren, slog armarna runt henne och la händerna på hennes mage. Terrie log mot henne i spegeln. I flera minuter stod de så, Alexandra med händerna på Terries mage. Terrie lutade sitt huvud mot Alexandras axel och tittade in i spegel. Det var som om deras kroppar var gjorda för varandra, kropparna passade ihop som två pusselbitar. Om jag kunde få stanna så här för evigt, tänkte både Alex och Terrie samtidigt.
****************************************************************************
Det var måndag morgon den 19 augusti och Terrie skulle börja tredje året på Barn och Fritidsprogrammet på Jenny Nyströmskolan. Hon gick fram och tillbaka i Alexandras lägenhet samtidigt som hon strök sig själv på magen. Hon var nu gravid i 25: te veckan och hennes mage syntes rejält nu. Hon hade på sig en t-shirt och ett par hängselbyxor som var gjorda för gravida kvinnor. Terrie var fruktansvärt nervös, hon visste att alla på skolan skulle titta på henne och hon hatade att vara centrum för allas uppmärksamhet. Hennes vackra, mörkhåriga vän gick fram till henne och la lugnande händerna på hennes axlar.
"Det kommer att gå bra", sa Alex. "Jag stannar hos dig så länge du vill."
Terrie slog armarna om Alex och borrade in sitt ansikte i Alex korpsvarta hår. "Stanna hos mig för alltid", viskade hon och kramade Alex ännu hårdare.
Alexandra strök Terrie sakta över ryggen och mumlade lugnande nonsensord. Efter ett tag hade den unga blondinen lugnat ner sig och omfamningen bröts.
"Vi måste nog gå nu", suckade Terrie och började gå mot hallen.
Alexandra följde efter henne, tog på sig sina skor och gick sedan ut ur lägenheten. Hon gick ner till bilen och startade den, efter någon minut kom Terrie ner och klev in i bilen.
"Låste du dörren?" frågade Alex och spände på sig säkerhetsbältet.
Terrie nickade, men sa ingenting. Hon var alldeles för nervös för att prata, hon var alldeles för nervös för att göra någonting egentligen. Men hon var tvungen att gå till skolan, hon kunde inte stanna hemma för lite nervositet. Kitty väntade på henne och Alexandra var ju där för att stötta henne.
När de var framme vid skolan, parkerade Alexandra och vände sig sedan mot Terrie. "Vill du att jag ska följa med dig in?"
Terrie nickade och spände loss sitt säkerhetsbälte, sedan klev hon ur bilen. Alexandra klev också ur bilen och följde sedan efter sin vän in i skolan. Direkt när Terrie kom in i skolan kände hon hur blickarna vändes mot henne, hon hade sett ett par från skolan i somras och hon hade redan listat ut att alla på skolan visste. Alexandra la armen runt hennes midja och ledde henne upp till korridoren där Terrie hade sitt skåp. Var de än gick så kunde Terrie känna blickarna bränna i ryggen på henne, men hon vände sig inte om. Hon ville inte se deras nyfikna, snokande blickar. När de var framme vid hennes skåp låste Terrie upp det och hängde in sin väska. Nästan hela hennes klass stod i en stor grupp en bit bort och försökte se ut som om de inte tittade på henne. Terrie stängde sitt skåp och vände sig mot Alex.
"Jag börjar snart så du kan gå nu", sa hon och log så gott hon kunde mot Alex. "Du har väl någon lektion nu du med?"
"Jo, om en halvtimme ungefär", svarade Alex. "Men jag kommer och hämtar dig efter skolan sen då, du slutade väl klockan tre?"
Terrie nickade och suckade, hon skulle behöva stå ut med de här stirrande spånen i sju timmar. Alexandra böjde sig ner och gav Terrie en lätt puss på munnen, sedan gick hon. Terrie tittade förvånat efter henne och förde sakta handen till sina läppar. Åh herregud så mjuka läppar hon hade, tänkte hon och suckade djupt medan hon sakta strök fingrarna över sina läppar. Hennes tankar blev avbrutna när hon kände en lätt knackning på axel. Hon vände sig om, där stod hennes klasskamrat Caroline och bakom henne stod större delen av de andra tjejerna i klassen.
"Är det sant att du är gravid?" frågade Caroline försiktigt och tittade överallt utom i ögonen på Terrie.
Terrie himlade med ögonen, hon hade ju verkligen inte haft någon aning om att det var det Caroline skulle fråga.
"Ja, jag är gravid", svarade hon och suckade. "Och om någon tvunget ska veta det så är jag i typ i sjätte månaden. Inte för att ni har med den saken att göra."
Caroline bet sig i läppen och tittade lite blygt på Terrie. "Förlåt om vi trängde oss på", sa hon och log ett svagt leende. "Vi var bara nyfikna."
Terrie suckade igen och log mot hennes klasskamrater. "Det gör inget, jag blir bara lite på dåligt humör med alla som stirrar på mig och så. Det är okej om ni är nyfikna, det skulle jag också ha varit om jag var ni. Är det något ni vill veta så är det bara att fråga, fast det är ju inte säkert att jag svarar."
Hela gruppen med tjejer andades ut, de visste att Terrie var hemsk att ha emot sig när hon var arg och de ville inte att det skulle hända. En liten söt tjej med rött burrigt hår steg nu fram och ställde sig bredvid Caroline. Det var Mimmi, klassens clown.
"Jag trodde att du var lesbisk, men jag antar att jag hade fel, eller?" frågade hon och log mot Terrie. "Vem är den lyckligen blivande fadern då?"
Mimmi var typ kände på skolan för att säga precis vad hon tyckte och tänkte just för stunden, det var delvis därför hon var klassens clown.
Terrie tvekade lite, hon visste inte riktigt i fall hon skulle svara på vem pappan var. Fast i o för sig så bodde ju Hampus i Danmark nu och det var ju faktiskt han som var pappan. Efter en minut eller så suckade hon djupt och log mot Mimmi.
"Jag är lesbisk, du hade inte fel", svarade hon. "Det var ett snedsteg på en fest, men det hände bara en gång. Det var Hampus och Alexandra Sjöbergs fest och det är Hampus som är pappan."
Mimmi flämtade till. "Av alla killar du kunde bli på smällen med så var det bocken nummer ett", utbrast hon. "Ja, du är då inte den första som går i hans fälla."
"Jag tycker faktiskt inte att du ska prata som om folk du inte känner", sa Terrie surt.
Mimmi himlade med ögonen och bet sig lite i läppen. "Förlåt, jag menade inte att säga något dumt om din flickväns bror. För det var väl Alexandra som du stod och hånglade med förut?"
Terrie började nu komma underfund med varför hon aldrig blivit kompis med Mimmi eller någon annan i klassen för den delen.
"Alexandra är inte min flickvän och vi hånglade inte alls!"
Terrie vände på klacken och gick så fort hon kunde därifrån. Det var inte så lätt att gå snabbt längre med en mage som putade ut. Terrie kunde höra snabba steg som sprang mot henne så hon ökade på steg.
"Terrie vänta", hörde hon Kitty ropa bakom henne.
Terrie stannade och vände sig om, Kitty sprang fram till henne och slog armarna om henne.
"Jag kom precis och hörde vad hon sa", viskade hon och vaggade Terrie fram och tillbaka. "Jag är ledsen över att du skulle behöva bli utsatt för något sånt. Jag skulle ha varit hos dig."
"Det kunde inte du hjälpa", sa Terrie och drog in ett djupt andetag för att lugna ner sig. "Din buss kom ju precis."
Kitty bröt omfamningen, hon höll Terrie på en armlängds avstånd och tittade henne djupt i ögonen. "Jag är ledsen över att världen är som den är."
Terrie nickade. "Jag med."
****************************************************************************
Alexandra suckade, det var den sista lektionen för dagen och den verkade gå i slow motion. Hon tittade på klockan för tionde gången den senaste timmen. 3. 45, en timme kvar. Hur ska jag överleva? Alex klottrade lite i blocket hon hade framför sig, hon hade slutat lyssna på vad läraren sa för en halvtimme sedan så det var ingen idé att göra anteckningar. Jag får väl skriva av någon, tänkte hon och drog handen genom det korpsvarta håret. Timmen flöt på utan någon intressant händelse överhuvudtaget, Alexandra var nära att jubla när läraren sa att lektionen var slut. Hon reste sig snabbt ur stolen där hon satt och började gå mot dörren, en av hennes vänner sprang ifatt henne.
"Alex, vänta", ropade Lowa.
Alexandra stannade och vände sig om. "Ja?"
"Vill du gå på stan med mig och Emma sen?"
"Jag kan inte, jag måste hem", svarade Alexandra och ryckte på axlarna för att visa att det inte hade något att göra med Lowa personligen.
"Vad gör du på dagarna nuförtiden? Vi ser ju dig bara på lektionerna och på rasterna. Eller förresten, inte alla raster och inte alla lektioner heller för den delen."
"Jag är hemma eller på Öland, Terrie behöver mig just nu."
Lowa tittade frågande på henne. "Terrie? Du menar väl inte den där bitchiga lilla bruden som går på Jenny, Terrie Parker?"
"Hon är ingen bitch, men ja, det är henne jag menar."
Lowa tog sin vän i armen och drog ut henne ur lektionssalen, hon ledde henne bort till en av bänkarna utanför och drog ner henne. Alexandra satte sig bredvid Lowa och tittade frågande på henne.
"Alexandra, är det något du inte berättar för mig? Sen när umgås du med henne och varför?"
Alex himlade med ögonen, hon visste egentligen att hon borde ha berättat för sina vänner innan att hon umgicks med Terrie. Hon hade bara sagt att hon var hemma och gjorde uppgifter eller jobbade.
"Jag har umgåtts med henne i över ett halvår nu, jag vet att jag borde ha sagt något innan. Och jag vet inte heller varför jag inte har sagt något. Men hon är min vän i alla fall och jag gillar att umgås med henne."
"Hon är väl lesbisk?"
"Ja", svarade Alex och suckade igen. Hon kunde inte förstå varför folk hela tiden hängde upp sig på att hon var lesbisk. Och hon kunde inte heller för allt i världen förstå hur Lowa kände till Terrie och visste att hon var lesbisk.
Lowa satt nu tyst, hon hade börjat förstå nu att hon inte kunde få ur mer ur sin vän. Alexandra skulle bara slingra sig undan vad hon än frågade, Alex var bra på att få det att låta som hon svarade på ens frågor fast hon egentligen inte gjorde det.
"Jag vet", sa Alex efter en stunds tystnad. "Varför kan inte vi gå på stan alla fyra, så får du och Emma lära känna henne? Då kommer ni få se att hon inte är en bitch."
Lowa ryckte på axlarna. "Varför inte, jag tror inte att Emma har något emot det i alla fall."
"Vänta så ska jag bara ringa och berätta det för Terrie så hon inte blir helt chockad."
Alexandra tog upp sin mobiltelefon och slog numret till lägenheten eftersom hon visste att det var där Terrie var just nu. Det dröjde ett par signaler innan hon hörde Terries glada röst svara.
"Hej sötnos", svarade Terrie som hade sett på nummerpresentatören att det var Alex.
"Hej på dig själv, solstråle", svarade Alexandra och log.
Lowa såg hur hela hennes väns humör lyftes till skyarna, Alexandra som innan hade varit lite reserverad lyste nu som solen själv.
"Vill du gå på stan med Lowa, Emma och mig?" frågade Alex.
Sen sa Alex inget på en lång stund, med Lowa tyckte att det verkade som om Terrie pratade i alla fall. Efter någon minut sa Alex hej då och klickade på off knappen. Hon vände sig mot Lowa och log.
"Vi får gå till min lägenhet och hämta henne först", sa hon. "Men Terrie tyckte i alla fall att det skulle bli jättekul. Förlåt om det tog så lång tid, men Terrie hade varit med om något idag som hon inte kunde vänta med att berätta."
Lowa nickade, sen gick de två vännerna iväg för att hämta Emma som hade gått till cafeterian för att köpa frukt. Emma tyckte också att det var en bra idé, inte för att hon hade någon aning om vem Terrie var men det struntade hon i. Emma ställde nästan alltid upp på allt. På vägen till lägenheten så berättade Lowa om Terrie för Emma, det lilla hon visste i alla fall. Alex verkade vara i en helt annan värld så de pratade inte direkt med henne. Hon svarade i alla fall bara ja eller nej vad de än frågade så de tyckte inte att det var någon idé.
När de närmade sig Alex lägenhet så tittade Lowa och Emma sig omkring efter en tjej som såg ut så som de trodde att Terrie såg ut. Lowa hade sett Terrie på ett par fester så hon letade efter en smal tjej med svarta tajta, slitna kläder. Alexandra sprang nu den sista biten till lägenhetens port, Terrie stod lutad mot väggen. Hennes mage putade ut under tröjan. Både Emma och Lowa stannade och tittade förvånat på tjejen vid porten, de hade absolut inte förväntat sig att hon skulle vara gravid. De såg Alex springa fram till henne, Terries ansikte sken upp när hon såg Alexandra. Alex gav henne en kram och en lätt puss på kinden. Emma och Lowa kunde verkligen inte tro att det var deras Alexandra som de såg just då. Alexandra brukade alltid vara så lugn och allvarlig, nu betedde hon sig som hon var sexton år igen. Hennes ansikte strålade när hon ledde Terrie mot dem.
"Hej, det är jag som är Terrie."
Lowa och Emma bara tittade på henne. Alexandra slog till Emma på axeln.
"Du, man brukade faktiskt hälsa."
De båda tjejerna verkade vakna upp till verkligenheten igen och hälsade sedan glatt på Terrie. När allt hälsande och småpratande var över så pekade Alex på bilen.
"För Terries skull så föreslår jag att vi tar bilen", sa hon vänd mot Lowa och Emma. "Hon är i tjugoåttonde veckan nu så det är lite att bära på som ni nog ser. Fast ni tjejer får sitta i baksätet, men jag ska fälla upp sätena åt er."
De gick bort mot bilen och efter mycket bökande så var i alla fall alla på plats. Det var ingen lång bilfärd, det tog bara två, tre minuter in till stan. Men för Terrie skulle det känts mycket längre om de hade gått. Babyn vägde nu ett drygt kilo och var runt 33 centimeter lång så den var rätt stor vid det här laget.
Alexandra parkerade bilen och gick sedan över till Terries sida och hjälpte henne ut ur bilen. Lowa och Emma hoppade ur bilen och gick fram till Alexandra, Terrie hade gått iväg för att lägga pengar i parkeringsautomaten.
"Varför sa du inte att hon var gravid?" frågade Emma och tittade frågande på sin vän.
"Varför skulle jag ha gjort det?"
"Det hade varit lite kul att veta det innan vi träffade henne", svarade Lowa. "Vi stod ju och glodde på henne som värsta fån!"
Alexandra ryckte axlarna. "Hon är van vid det här laget. Och förresten så kom jag faktiskt ärligt talat inte ihåg det. Jag umgås så mycket med henne att det är som en del av vardagen nu."
Lowa ställde nu den fråga som hade gnagt inom henne sedan hon hörde Alexandra säga Terries namn.
"Det är inget på gång mellan dig och Terrie, eller?"
Alexandra kände hur färgen steg i hennes ansikte. "Vi är inte ihop om det är det du menar."
Lowa tittade misstänksamt på sin vän, Alexandra brukade aldrig rodna. Det var något som inte stämde, det hade Lowa känt sig ända sedan hon och Alex hade börjat prata om Terrie.
"Alex, det är något du inte berättar för oss", sa Lowa och la armarna i kors. "Kom igen, vi är ju dina vänner för guds skull."
Alexandra suckade och tittade sig om för att se om det var någon annan i närheten. Terrie stod vid parkeringsautomaten, det hade konstigt nog varit kö vid den så hon hade precis kommit fram.
"Okej, jag ska berätta", sa Alexandra tyst och tittade ner i marken. "Jag är kär i Terrie!"
"Är du kär i….", började Lowa, men Alexandra slog handen för hennes mun.
"Sch, jag vill inte att hon ska veta."
Lowa bet sig i läppen. "Men du är alltså lesbisk, eller?" viskade hon.
Alexandra nickade sakta, men hann inte säga något för precis då kom Terrie tillbaka.
"Vad har jag missat?" frågade hon och log glatt mot dem.
"Nä, inget speciellt", svarade Emma och log tillbaka mot henne.
Lowa ryckte på axlarna och så började de gå. Emma gick med Terrie och pratade om babyn, de verkade trivas väldigt bra ihop. Lowa och Alex gick ett par meter bakom dem, Lowa ville veta mer om Alexandras nyfunna sexuella läggning.
"Hur länge har du vetat då?" viskade Lowa till henne.
"Jag tror egentligen att jag vetat det sen den dagen jag träffade henne", viskade Alex tillbaka. "Men jag har liksom inte vågat inse det riktigt. Fast till slut var jag tvungen att vara ärlig mot mig själv."
Lowa nickade och tittade på Terrie som gick framför henne. Emma och Terrie höll just nu på att prata om vad de hade gjort på sommarlovet och Alex namn nämndes mer än en gång.
"Men du tänker alltså inte berätta det för henne?" frågade Lowa tyst.
Alexandra bara skakade på huvudet och suckade tungt.
"Varför inte?" viskade Lowa. "Har hon flickvän?"
Alexandra skakade på huvudet igen. "Nä, men jag vill inte förstöra den vänskap vi har. Jag vill inte förlora henne som vän."
"Du kan ju fortfarande vara vän med henne fast du är kär i henne", svarade Lowa. "Och tänk om hon känner likadant? Då går du runt och oroar dig i onödan."
Alexandra skakade på huvudet för tredje gången. Emma och Terrie hade nu stannat och stod nu och väntade på dem utanför H&M.
"Vi går in här ett tag", sa Emma och drog med sig Terrie in.
Lowa och Alexandra satte sig på en bänk utanför för att vänta på dem, Alexandra hade ingen lust att shoppa längre och Lowa ville prata mer med sin vän. Alexandra satt och tittade ner på sin skor och vred händerna i knät.
"Du är verkligen kär i henne, eller hur?" frågade Lowa och la tröstande handen på hennes axel.
Alexandra nickade och kände hur en tår började tränga fram i ögonvrån. Alexandra hade aldrig någonsin känt så här för en någon förut, hon visste inte vad hon skulle ta sig till.
Hon vände sig mot Lowa och tittade henne i ögonen. "Lowa, du måste förstå. Jag älskar den där tjejen över allt annat på jorden, hon är mig mer värd än livet själv."
Lowa la handen på hennes kind och strök henne sakta över kinden. "Det kommer att ordna sig", viskade hon och slöt armarna runt sin vän. "Det kommer att ordna sig, men du måste verkligen berätta det för henne. Jag tycker att hon förtjänar att veta och jag tror faktiskt att hon skulle vilja veta även om det inte är besvarat."
Alexandra nickade och suckade djupt. "Jag vet Lowa, jag vet."
****************************************************************************
"Ska vi gå till någon restaurang och äta?" frågade Emma när hon och Terrie kom ut från ytterligare en affär. Alexandra och Lowa hade då varit inne på Indiska eftersom de inte tyckte att det var speciellt roligt att titta på smink. Ingen av dem använde det och ingen av dem planerade att använda det heller. Terrie hade inte köpt något idag och det var första gången. Hon brukade alltid hitta någon cd-skiva eller något nytt nitarmband som hon ville. För hennes nitarmband hade hon inte lämnat ifrån sig även om hennes klädstil hade blivit mer ljus och färgglad.
"Ja, vi går till Ernesto", svarade Lowa.
Terrie och Alexandra tyckte också att det lät som en bra idé så de fyra tjejerna gick till Ernesto. Klockan var nu sju på kvällen och de började allihop bli lite småhungriga. Alla utom Terrie som var jättehungrig vid det här laget. Eftersom det var rätt sent på dagen så var det inte så mycket folk på Ernesto, en man kom fram till dem och frågade vart de ville sitta.
"Vi vill ha ett bord i ett hörn och så måste det vara vid ett fönster", svarade Alexandra och log mot honom. "Och så måste stolarna vara bekväma."
Mannen nickade och visade dem vägen till ett bord som låg allra längst in i lokalen, men den hade utsikt genom ett fönster. Han gick sedan iväg för att hämta menyer åt dem. Lowa och Emma satte sig bredvid varandra, Alexandra drog ut stolen åt Terrie och hjälpte sedan henne att sätta sig ner. Självklart fick Terrie sitta vid fönstret, Alexandra satte sig ner bredvid henne.
"Vilka krav du hade på platserna", sa Emma och tittade undrande på henne.
"Ja, det är för Terries skull", svarade Alex. "Hon vill sitta vid fönstret och så måste stolarna vara bekväma annars kan hon inte sitta så länge."
Emma nickade och vände sig mot Lowa, de två vänner log mot varandra. Båda två tänkte samma sak. Alexandra gör sig mycket besvär för den här tjejen. Hon är verkligen fast i träsket.
Mannen kom då tillbaka med menyerna och räckte fram dem till dem, sedan lämnade han dem för att i lugn och ro kunna bestämma vad de skulle äta.
"Jag vill i alla fall ha pasta", sa Terrie och tittade på de olika pastarätterna som fanns. "Spaghetti Carbonara tror jag att jag tar."
Alexandra nickade och tittade på hennes val. "Terrie, du vet väl att du får ta vad du vill", sa hon och log mot sin vän. "Jag bjuder."
Hon vände sig mot Lowa och Emma. "Det gäller förstås er också."
"Tack, men det behöver du verkligen inte", svarade Lowa.
"Nä, vi kan betala för oss själva", sa Emma. "Inte ska du behöva betala."
Alexandra log mot dem och skakade på huvudet." Nä, ni ska inte betala. Det här är mitt sätt att säga förlåt för att jag inte umgåtts lika mycket med er som ni förtjänar. Och jag borde ha berättat om Terrie, jag vet inte varför jag inte gjorde det."
Sedan vände sig Alex mot Terrie. "Och jag är ledsen över att jag inte berättat om dig för dem, det är inte för att du inte betyder mycket för mig. För det gör du!"
Både Lowa och Emma visste att det Alexandra egentligen sa nu var att hon önskat att hon berättat för dem att hon var kär i Terrie innan, att hon var lesbisk. Men för Terrie lät det bara som Lowa och Emma inte haft någon aning om att hon existerade. Terrie tog Alexandras hand och förde den till sina läppar och gav den än lätt kyss.
"Du har inget att be om ursäkt över", viskade hon och såg Alex djupt i ögonen.
Lowa och Emma kände att de var tvungna att vända bort blicken, det fanns någon intim stämning mellan Terrie och Alexandra som kändes allt för privat för att titta på.
Terrie började sakta luta sig fram, hon tänkte kyssa Alexandra. Det var något med stämningen som gjorde att hon helt och hållet glömde bort allt runt omkring. Det enda som fanns för henne var den otroligt vackra svarthåriga kvinnan som nu satt och såg på henne.
Emma och Lowa kunde nu inte längre låta bli, de var tvungna att titta. De kunde se hur Terrie sakta började luta sig fram. Emma och Lowa tittade med stora ögon på dem, båda två höll andan i väntan på vad som skulle hända. De kunde nu också se att Alex lutade sig fram, det skiljde nu bara någon decimeter mellan de båda kvinnornas läppar.
"Är ni redo att beställa?" hörde de fyra kvinnorna en röst säga.
Det var kyparen som hade kommit tillbaka, han tyckte att de borde ha bestämt sig nu eftersom de hade haft runt sju minuter på sig.
Alexandra vände på sig och log mot honom. "Jag vet inte, är ni klara tjejer?" frågade hon Emma och Lowa medan hon log mot kyparen.
Terrie satt som förstelnad, det hade precis gått upp för henne vad hon varit nära på att göra. Hon hade tänkt kyssa Alexandra, Alexandra av alla människor. Hennes bästa vän, och mitt framför Emma och Lowa. Vad skulle de säga om hon gjorde det? De skulle ju tro att Alex var lesbisk, vilket hon inte är. Och vad skulle Alexandra säga? Emma och Lowa, som hade blivit så omskakade av det som hade varit på väg att hända, hade inte hört frågan som Alexandra ställde till dem.
"Hur sa?" frågade Lowa och vände sig mot Alex.
"Är klara att beställa?" frågade Alex och betedde sig precis som vanligt.
Emma tog en snabbt titt i menyn och nickade sedan. Så Emma beställde sitt, Lowa sitt och sen beställde Alexandra Spaghetti Carbonara till Terrie och Black and White till sig själv. Emma och Lowa ville också ha ett varsitt glas rött vin. Terrie tog mineralvatten och Alexandra som skulle köra sen tog också mineralvatten. När maten sedan kom började alla fyra äta, ingen av dem nämnde det som precis hade hänt. De pratade på om lite allt möjligt. Lowa var väldigt nyfiken på vad som skulle hända när barnet var fött, vart Terrie skulle bo och så vidare.
"Jag ska bo hemma så klart", svarade Terrie. "Mamma och jag för göra rum för babyn någonstans, men så länge får väl han eller hon bo i mitt rum. Vårat hus är ju inte så stort, det är egentligen bara gjort för par med ett barn."
"Ska du inte gå i skolan då?" frågade Lowa och log nyfiket mot den lilla blonda kvinnan som satt snett emot henne.
Terrie skakade på huvudet. "Nä, inte så länge barnet är litet. Men så fort barnet är stort nog att börja på dagis så ska jag börja i skolan. Fast det blir ju troligtvis så att jag stannar hemma tills barnet är ett och ett halvt år. Eftersom det ska födas i december ungefär och jag kan ju inte börja i december ett år senare."
Lowa nickade förstående och bet sig lite i läppen, hon hade fått svar på de flesta av hennes frågor nu. Förutom den fråga som inte hade med barnet att göra. Vad i helvete var det som höll på att hända precis?
****************************************************************************
Alexandra stod vid bokhyllan i hennes lägenhet och tittade på de böcker som stod där, det fanns inte speciellt många barnböcker. Hon drog fram en bok av Tove Jansson, "Vem ska trösta knyttet?", sen gick hon till soffan där Terrie satt.
"Tror du att barnet vill höra den här?" frågade hon och höll upp boken.
Terrie ryckte på axlarna. "Jag vet inte", svarade hon. "Du kan väl fråga det?"
Alexandra log mot henne och la sig sedan på knä framför Terrie. Hon strök sakta handen över den stora magen och la sedan huvudet mot den.
"Vill du höra Vem ska trösta knyttet?" viskade hon till det ofödda barnet. "Det här var min favoritbok när jag var liten."
Efter en stunds lyssnande på magen tittade hon upp på Terrie och log mot henne. "Jag tror att barnet sa ja." Alexandra reste på sig och satte sedan bredvid Terrie på soffan. Terrie var nu i vecka 31 och enligt de böcker som Terrie och Alexandra läst så kunde barnet höra rätt bra nu. Det kunde höra olika på olika musikinstrument och musikstycken, och då tänkte Terrie och Alex att han eller hon kunde höra om någon läste för honom eller henne. De hade läst flera olika böcker för barnet, fast hittills hade bara varit såna böcker som Terrie läste innan hon somnade på kvällen. Och idag så hade Alex tyckt att det var på tiden att hon läste en barnbok för barnet, tyvärr hade Alexandra bara runt fem barnböcker i lägenheten. Det var till för när hennes lilla fyraåriga kusin kom på besök. Men de fick väl gå på biblioteket och låna fler sen, fast Alex trodde inte att barnet hade något emot att höra böckerna flera gånger om. Det var ju bara för att barnet skulle lära känna Alexandras röst, Terries kände ju barnet redan till.
Alexandra öppnade boken och började läsa. "Det var en gång ett ensamt litet knytt som bodde, alldeles ensam i ett ensamt hus. Han var nog långt mer ensam än han trodde, på kvällen när han tände alla ljus…"
När hon hade började komma mot slutet av boken hörde hon att Terries andetag hade blivit och mer regelbundna. Hon tittade upp och såg på sin vän, Terrie sov djupt. Alexandra log och strök henne sakta över kinden. Terrie var så otroligt vacker när hon sov, det fanns något så oskyldigt och barnaktigt över henne. Alexandra reste sig sakta upp och la sedan Terrie försiktigt ner på soffan. Tur att soffan är bekväm, jag hade aldrig orkat bära henne till sängen, tänkte Alexandra och log för sig själv. Hon lyfte försiktigt upp Terries ben och rättade till dem så att de låg bekvämt på soffan.
Sedan gick hon in på sitt rum för att hämta en filt, hon kom tillbaka med en ljusblå mjuk babyfilt. Det var en filt som hon hade haft när hon var liten, bara ett eller två år. Hon hade tagit in den till lägenheten så att den skulle kunna finnas där när barnet blev fött och Terrie kanske skulle vilja sova över någon gång. Det vore ju mycket bättre att hon sov över där om hon var inne i stan någon gång än att hon åkte hela vägen hem med en liten baby. Det skulle vara bättre både för Terrie och barnet, och så skulle ju Alexandra inte ha något emot att träffa Terrie så ofta som möjligt.
Alexandra längtade till babyn skulle födas, men hon våndades också över vad som skulle hända efteråt. Hon visste att hon omöjligt skulle kunna träffa Terrie lika ofta som hon gjorde nu. Och Terrie skulle vara allt för trött för att kunna umgås ändå, i alla fall i början.
Alex la filten över Terrie, den räckte precis från hennes fötter till under armarna. Alex stoppade om filten så att hon inte skulle frysa och gick sedan ut på balkongen. Hon satte sig på stolen som stod där ute och suckade tungt. Vad skulle hon ta sig till? Skulle hon berätta för Terrie vad hon kände? Nä, det skulle bara ge henne mer att bekymra sig över. Och jag skulle ju inte får träffa henne mer för den sakens skull. Alexandra lutade sig fram för slog händerna för sina ögon, sakta började hon gunga fram och tillbaka. Länge satt hon så, bara funderade på vad hon skulle ta sig till. Hon var så inne i sina tankar att hon inte hörde de tysta steg som sakta närmade sig henne. Hon ryckte till när hon kände en liten varm hand läggas på hennes axel.
"Är du okej?" frågade Terrie mjukt.
Alexandra vände på huvudet och tittade på sin vän, hon såg om möjligt ännu vackrare ut nu. Det blonda håret stod åt alla håll och de havsgröna ögonen lyste i solljuset.
"Ja, jag är okej", svarade Alex. "Lite trött bara."
"Varför la du dig inte hos mig?"
"Jag ville inte väcka dig, du sov så skönt."
Terrie böjde sig sakta fram och kysste hennes kind, sedan gick hon tillbaka in i lägenheten igen. Alexandra la handen över kinden, det var som om kyssen hade lämnat kvar en varm stråle som nu värmde hennes hand. Hon reste på sig och följde efter hennes vän in. Terrie hade gått in i köket, det var dags för hennes mellanmål nu. Hon stod och hällde upp yoghurt när Alexandra kom in i köket.
"Sov du gott då?"
"Oh ja, den lilla tuppluren behövdes verkligen", svarade Terrie. "Till och med när barnet inte är fött så håller det mig vaket på natten. Jag tror att babyn vaknar när jag går och lägger mig, det verkar i alla fall så."
Terrie hade nu hällt upp yoghurt och flingor i en skål, hon satte sig vid bordet och började äta. Alexandra satte sig mitt emot henne och såg på när den unga kvinnan åt.
"Alex lägg av", sa Terrie och slog till den mörkhåriga kvinnan på armen. "Du vet att jag inte gillar när folk tittar på mig när jag äter."
"Jag tittar inte", svarade Alex lugnt. "Jag ser, jag observerar den person du är inuti. Det är det jag ser nu."
Terrie log mot henne och skakade sakta på huvudet, hon blev alltid så förbryllad när Alex gjorde så där. Hon kunde aldrig riktigt förstå vad hon menade, men det lät oftast vackert. Hon fortsatte att äta, Alex såg på henne hela tiden. När hon ätit klart så reste hon på sig och gick till diskhon för att diska.
"Jag kan göra det där", sa Alex. "Du ska inte behöva stå upp för en sån sak."
"Alex, det är okej", svarade Terrie. "Jag är gravid, inte handikappad."
Alexandra ryckte på axlarna och satt sedan och såg på när Terrie diskade. Eftersom Terrie hade ryggen till såg hon inte att Alexandra nästan uteslutet tittade på hennes rumpa. Gud, hon har en söt lite rumpa, tänkte Alex och log. Om man bara skulle få…
Sen Alex hade upptäckt, eller rättare sagt vågat erkänna för sig själv, att hon har lesbisk så hade hon känt sig så fri och glad i sig själv. Hon kände sig inte dum för att hon någon då och då tittade på andra kvinnor, fast det gjorde hon förstås när Terrie inte såg det. Tänk att hon fortfarande tror att jag är straight. Jag tycker att typ alla lesbiska tjejer säger att de kan känna av om man är lesbisk eller inte. Men Terrie verkar inte ha känt av något på mig. Eller har hon? Alexandra kom på att det var mycket möjligt att Terrie visste vad hon kände för henne. För Alex visste att hon tittade på Terrie med helt andra ögon nu.
Alex kom och tänka på restaurangbesöket för tre veckor sedan. Vad var det egentligen som hände? Höll vi på att kyssas eller vad det bara jag som höll på att kyssa Terrie? Tänk om Emma och Lowa har rätt? Tänk om jag borde berätta för Terrie vad jag känner för henne, om hon nu av någon anledning känner likadant. Men om hon inte gör det så skulle inte jag kunna uppföra mig normalt runt omkring henne igen. Och jag tror inte hon skulle kunna göra det heller.
Hennes tankar blev avbrutna av att Terrie daskade till henne hårt med en våt ihop virad kökshandduk. Alexandra skrek till av smärta och hoppade upp från stolen hon suttit på.
"Din lilla skitunge", skrek hon och log medan hon gnuggade sitt vänstra lår. "Varför gjorde du så?"
"Du var så djupt inne i dina tankar att jag tänkte att en vanlig skakning på axeln inte skulle väcka dig", svarade Terrie och log pillemariskt. "Och så såg det ut som du tänkte på något som inte var helt och hållet barntillåtet."
Alexandra bara gapade och log sedan mot Terrie. "Du vet väl om att det här betyder krig?"
Terrie höll upp händerna framför sig som för att försvara sig. "Tänk på att jag är gravid, tänk på barnet."
"Visst ska jag tänka på det", svarade Alexandra och började gå på Terrie med händerna framför sig som klor. "Visst ska jag tänka på det, my precious."
Terrie sprang så fort hon kunde med en 1½ kilos tung baby i magen ut ur rummet. Alexandra följde efter henne med stora kliv. Terrie vände sig om för att se hur nära Alex var, hon skrek till när hon märkte att Alexandras händer bara var cirka en meter ifrån henne. Hon sprang in på Alexandras rum, men när hon kom in dit upptäckte hon att hon var fast. Alexandra kom närmare och närmare, och det fanns inget som hon kunde göra åt saken. Hon la sig på sängen och kravlade ihop sig i en så liten boll som möjligt. Vilket inte var så litet eftersom magen var ganska mycket i vägen. Alexandra tog tag i hennes ben och drog till så att de låg utsträckta på sängen. Sedan satte hon sig precis nedanför magen och höll upp händerna framför ansiktet på Terrie.
"Nej snälla", skrek Terrie av skratt samtidigt som hon försökte ta tag i Alexandras händer. "Tänk på att jag är gravid."
"Fruktansvärt dålig ursäkt", svarade Alex. "Är man med i leken får man leken tåla. Sånt är livet, darlin'." Alexandra älskade att Terrie skrattade bara man hotade med att kittla henne, man behövde inte ens röra henne. Hon viftade med fingrarna framför Terries ansikte och började sedan för dem sakta närmare sitt mål, mellan revbenen i sidan på Terrie. Terrie som inte var speciellt stark jämfört med Alex kunde inte undvika händerna som sakta närmade sig hur gärna hon än vill. Alexandra hade nu nått sitt mål, hon log ett djävulskt leende mot Terrie. Terrie skrek hela tiden av skratt och försökte slingra sig undan. Vilket inte var så lätt med en stor mage som hela tiden tyngde ner henne.
"Ger du dig?" frågade Alexandra som visste att det egentligen skulle bli jobbigt för Terrie om hon kittlade henne.
"Jag ger mig, jag ger mig", skrek Terrie och flämtade efter luft.
Alexandra log mot henne, klättrade av hennes ben och la sig sedan bredvid henne. Det tog ett bra tag innan Terrie hade samlat tillräckligt mycket luft för att kunna prata igen.
"Det där var taskigt gjort", flämtade hon. "Du vet ju att jag är kittlig."
"Varför tror du att jag gjorde det?" frågade Alexandra och log mot Terrie.
Terrie försökte vände på sig så at hon låg på sidan mitt emot Alexandra, det var väldigt svårt när man redan låg på magen. Hon var van vid att vara lätt och smal, det här var en ganska stor förändring. Alexandra hjälpte henne så att de tillslut låg ansikte mot ansikte. Terries huvud vilade på Alexandras kudde och Alexandra lutade huvudet mot handen. Alexandra såg in i de havsgröna ögonen och log mot den unga blonda kvinnan som låg framför henne. Det är nu eller aldrig, tänkte hon och svalde djupt.
Hon förde sakta sitt huvud närmare Terrie, Terrie väntade spänt på vad som skulle hända. Alexandras läppar var nu bara någon centimeter från Terries. Den yngre kvinnan kunde känna Alexandras varma andedräkt mot sina läppar. Alex fuktade sina läppar sakta och förde sedan sitt huvud närmare. Både Terrie och Alexandra slöt ögonen och deras läppar möttes. Först var det bara som en lätt puss, lite som på test för att se hur det kändes. Den lätta pussen följdes av en längre mer intensiv. Terrie särade på sina läppar och Alex gjorde lika så. Terrie kände Alexandras varma tunga sakta glida in i hennes mun. Hon kände en våg av lycka, spänning och åtrå sprida sig genom hela hennes kropp. Och hon lät sin tunga glida in i Alexandras mun, Alex flämtade till. Terrie lyfte nu på händerna och slog armarna runt Alexandras nacke för att dra henne närmare. Alex tryckte sig så nära Terrie hon kunde och la armarna om henne. Kyssen varade i flera minuter och när den tillslut bröts så kunde Terrie se hur ett belåtet leende speglade på Alexandras läppar. Plötsligt slog tanken henne.
"Men Alex, du är ju…", började hon, men Alexandra la fingret över hennes läppar.
Sedan gav hon henne en lätt puss. "Är det inte ganska uppenbart nu att jag inte är det."
****************************************************************************
Terrie hade precis åkt hem och Alexandra satt ensam kvar i lägenheten. De hade spenderat den sista timmen som Terrie var där med att kyssas. Gud vilka mjuka läppar hon hade, tänkte Alexandra och slickade sig sakta om munnen. Får man lagligt vara så bra på att kyssas? När hon suttit där och tänkte på Terries läppar en stund kom hon på. Jag måste ringa till Lowa och Emma!
Hon slog numret till Lowa och väntade ett par signaler.
"Holm", svarade en liten röst.
"Hej Sara, är Lowa hemma?"
"Ja, det är hon", svarade Sara. "Vänta lite så ska jag hämta henne."
Alexandra hörde hur Sara la handen för mikrofonen på telefonen, sen hörde hon ett svagt rop på Lowa. Sedan hörde hon hur Lowa lyfte på luren någon annanstans i huset.
"Du kan lägga på", ropade Lowa till sin lillasyster innan hon svarade i telefonen. "Hallå, det är Lowa."
"TERRIE OCH JAG ÄR IHOP NU", skrek Alexandra.
"YEAY," skrek Lowa. "Hur, när och var? Berätta!"
Alexandra log. "Jag kysste henne när vi låg i sängen och haft lite krig för någon timme sedan", svarade hon. "Fast jag vet ju egentligen inte om vi är ihop. Vi har i alla fall hållit på att kyssas i en timme nu, sen åkte hon hem. Är Emma där?"
"Ja, hon håller på och skriker här i bakgrunden", svarade Lowa. "Hör du inte det?"
Alexandra lyssnade och hon kunde höra hur Emma sprang omkring och glädjeskrek i Lowas rum. "Men hur visste hon?"
"Jag tror att hela världen hörde när du skrek!"
"Oups, förlåt", sa Alexandra och fnissade lite. "Jag är bara så lycklig."
Lowa hade aldrig hört Alex fnissa så där förut, det var som om hon blivit flera år yngre på den sista tiden. Både Lowa och Emma tyckte att det var en mycket positiv utveckling, det gjorde så att Alex var på samma nivå som de var. Innan så hade de egentligen tyckt att Alex var lite för allvarlig, de hade ofta försökt att få henne att släppa loss lite.
"Jag förstår att du är lycklig", svarade Lowa. "Det skulle jag också vara."
Emma, som inte kunde hålla sig längre, sprang ut i köket och hämtade den bärbara telefonen. Hon tryckte på knappen som lyfte på luren.
"Grattis", utbrast hon.
Alexandra hoppade till när hon hörde Emmas röst så nära, det hade hon inte alls varit beredd på. Sen pratade de tre vänner i över en timme.
Det gick en bra film på bio snart som Terrie, Alexandra och Kitty hade tänkt att se och Alex frågade om tjejerna ville följa med. Vilket de gärna ville. De fem tjejerna hade gått på stan och restaurang ett par tre gånger de senaste tre veckorna, och de trivdes väldigt mycket i varandras sällskap. Emma och Lowa hade varit lite skeptiska till Kitty innan. Det var liksom inte riktigt deras stil att umgås med såna som Kitty, men de hade upptäckt att hon var väldigt sympatisk och rolig. Alexandra hade berättat för dem att Terrie klädde sig ungefär som Kitty innan, fast Terries kläder var egentligen värre. Kitty hade ofta svarta manchesterbyxor, någon tajt tröja med konstig mönster på och så det orangea håret i någon snygg frisyr. Terrie hade ju haft skor med stålhätta, slitna jeans och svart tajt top. Och så får man ju inte glömma nitarmbanden och nithalsbanden som hon fortfarande bar.
"Men då ses vi på lördag då?" sa Alex. "Nu ska jag nog ringa Terrie."
"Gör det du", svarade Emma och Lowa i mun på varandra.
"Hej då."
"Hej då", sa Emma och Lowa samtidigt.
Alexandra la på luren och drog sedan in ett djupt andetag. Hon hade blivit så till sig när hon pratat med sina vänner att hon inte visste riktigt vad hon skulle ta sig till. Hon drog in ytterligare ett djupt andetag innan hon slog numret hem till Terrie. Det var som om Terrie suttit vid telefonen och väntat på hennes samtal för hon svarade direkt.
"Hej sötnos", svarade hon och Alexandra kunde nästan se för sig själv hur hon log.
"Hejsan på dig själv, raring. Läget? Du kom väl hem som du skulle?"
"Jadå, mamma hämtade mig i Mörbylånga", svarade Terrie. "Mamma hälsar föresten grattis till oss, hon har gått och väntat på det här i flera månader nu säger hon."
Alexandra skrattade lite och skakade på huvudet. "Jag kunde väl nästan tänka mig det, jag har också gått och väntat på det. Men när får jag träffa dig igen, jag saknar dig alla redan!"
"Jag kan komma hem till dig efter skolan imorgon", svarade Terrie. "Och mamma går säkert med på att jag sover över hos dig. Det är mycket bättre än att jag åker buss hela vägen hem."
"Jag kommer och hämtar dig i skolan", sa Alexandra. "Jag vill träffa dig så fort som möjligt. Jag kommer innan skolan börjar till och med, precis när din buss kommer."
"Mamma ska skjutsa mig in på jag kan komma ännu tidigare", svarade Terrie och log. "Vi ses vid ingången typ halv åtta, det är då jag kommer in. Men tyvärr måste jag sluta nu, mamma väntar samtal. Men jag ringer dig innan jag somnar ikväll."
"Okej, vi hörs då."
"Puss."
****************************************************************************
Redan tjugo över sju stod Alexandra utanför dörren och väntade på Terrie. Hon visste att när Terrie sa halv åtta då blev det halv åtta också. Hennes mamma var oftast väldigt punktlig.
Terrie och Alex hade pratat i cirka en halvtimme kvällen innan, men sen hade Terrie blivit alldeles för trött för att prata. Det var ansträngande att bära på en baby dagarna i ända.
Alexandra tittade på klockan för säkert fjärde gången den senaste minuten, hon suckade när hon såg att den bara visade på tjugoen minuter över sju. Hon kunde egentligen inte förstå varför hon helt plötsligt hade blivit så besatt vid att träffa Terrie. Visst hade hon längtat efter att träffa Terrie innan, men nu så mådde hon faktiskt fysiskt dåligt när hon tänkte på att vara ifrån henne en längre stund. Och ändå så hade de bara varit ihop i en dag. Jag måste vara sjuk, eller i alla fall knäpp, tänkte hon och suckade ytterligare en gång. Fast egentligen så borde jag inte klandra mig själv för att sakna de där otroligt mjuka läpparna. Och den där tungan…
Alex hoppade till när en bil tutade bredvid henne, hon hade låtit hjärnan skena iväg och hade inte upptäckte när Kristins bil hade parkerat framför henne. Kristin vinkade till henne, Terrie stod just nu och lyfte ur en stor väska ur bagageutrymmet på bilen. Hon slängde ner den på marken och pustade ut.
"Hade du tänkt att stå där hela dagen eller?" frågade hon och blängde på Alex. "Ska du inte hjälpa mig med den här?"
Alex vinkade åt Kristin som körde iväg och gick sedan för att hjälpa Terrie med väskan.
"Ska du flytta hemifrån eller vad är det frågan om?" frågade Alexandra och flämtade till när hon kände tyngden på den stora bagen.
"Mamma tog ju hem mycket av mina kläder för att jag inte kunde ha dem längre", svarade Terrie. "Så jag tog in lite kläder som jag kunde ha, plus ett par böcker förstås."
Alex började släpa den stora väskan mot ingången, Terrie följde efter henne. Själv bar hon på sin vanliga ryggsäck och den vägde nog inte mer än ett halvt kilo. Men Terrie hade som vanligt ursäkten att hon var gravid.
"Man kan nästan tro att du planerade att bli gravid för att slippa göra saker", flämtade Alex när de kommit upp till Terries skåp.
"Du, jag ska säga dig att det inte är speciellt kul att gå och bära på den här hela dagen", svarade Terrie och strök sig själv på magen.
Alexandra ryckte på axlarna och log mot sin flickvän. "Jag antar att du har rätt."
Terrie slängde in sin jacka och ryggsäck i skåpet, sedan fick Alexandra släpa bort den stora bagen till ett av borden som stod vid Terries skåp. Där satte de sig för att vänta tills Terries lektion skulle börja.
"Jag får allt ta bilen när jag hämtar dig", sa Alexandra och tittade på väskan som stod på golvet. "För den där tänker jag absolut, under inga omständigheter, bära ända bort till lägenheten."
Terrie nickade. "Jag kan faktiskt förstå varför."
Kitty hade kommit nu och satte sig mitt emot dem, hon tittade lite misstänksamt på väskan. "Ska någon flytta?"
"Men lägg av, så stor är den inte", stönade Terrie.
Alexandra skakade på huvudet och tittade sedan på klockan, Terries lektion skulle börja vilken minut som helst nu. Hon reste på sig, sedan hjälptes hon och Kitty åt att bära den stora väskan till klassrummet. Läraren hade redan kommit och satt nu vid katedern och väntade på eleverna. Alexandra ställde väskan i ett hörn av klassrummet, Terrie gick fram till henne.
"Jag måste nog gå nu", sa Alexandra och suckade. "Jag har lektion snart jag med."
Terrie nickade. "Jag kommer att sakna dig."
"Jag kommer att sakna dig med", viskade Alexandra och böjde sig fram för att kyssa sin flickvän hej då. Precis då kom större delen av Terries klass in i rummet, de såg med äcklad min på Alexandra och Terrie som nu stod och kysstes i ett hörn av klassrummet. Kitty satt vid sin bänk, hennes ansikte sken som en sol. Detta hade hon väntat på länge nu, hon hade vetat att det skulle hända.
Terries lärare, som fortfarande satt vid katedern, gjorde allt för att inte titta på dem. Hon var inte van att se människor som höll på så, allra minst tjejer.
Alex gav Terrie en sista kyss innan hon sprang ut ur klassrummet. Terrie hade inte märkt det, men hela Terries klass hade nu kommit och de satt och väntade på att Alexandra skulle gå.
Terrie gick och satte sig på sin plats bredvid Kitty, hennes vän tittade på henne och de båda tjejernas ansikten strålade. Sedan började deras lärare lektionen.
****************************************************************************
"See the mother bird tenderly singing, away in the treetop high,"
Terrie stod i köket, hon sjöng för barnet i magen samtidigt som hon stod och skar grönsaker i hemma i hennes och Kristins kök. Alexandra skulle komma över och äta middag vilken minut som helst. Kristin hade åkt till en väninna för att lämna flickorna lite ifred. De senaste två veckorna hade flickorna inte kunnat träffas så mycket, fast Terrie tyckte att det var onödigt så hade hon haft en massa prov så här i slutet av terminen. Hon tyckte att det var jättedumt att göra massa prov när hon ändå inte skulle fortsätta nästa termin. Men Kristin ville att allt skulle vara som vanligt, när det gällde skolan, så länge som möjligt.
Och Alexandra hade haft tentor och annat som hon var tvungen att plugga till. Därför hade båda två tyckt att det var bäst att Terrie bodde hemma så länge.
Det ringde på dörren precis när Terrie hade lagt ner grönsakerna i salladsskålen. Terrie gick sakta bort mot dörren, hennes mage tyngde henne så mycket nu att hon var tvungen att hålla händerna på ryggen. Hon stönade, nuförtiden var det mycket längre till dörren än vad det brukade vara. Hon kände som om hon hade gått i timtal när hon äntligen kom fram. Hennes ben värkte, hennes rygg värkte och den nästan två kilo tunga babyn i magen rörde lite oroligt på sig.
Alexandra som visste att det tog ett tag för Terrie att ta sig fram till dörren så hon väntade tålmodigt utan att ringa på dörren några mer gånger. Alex tyckte personligen att det vore bättre om de hade dörren upplåst så Terrie slapp gå. Men Terrie var rädd att det skulle komma in någon annan i huset och hon kunde ju inte försvara sig direkt.
Terrie öppnade dörren och hela hennes ansikte sken upp. "Hej sötnos, jag har saknat dig."
"Jag har saknat dig med", sa Alex och gav sin flickvän en kram.
Alexandra gick in i hallen och tog av sig skorna, sedan hjälpte hon Terrie in i köket.
"Sätt dig ner så gör jag resten", sa Alex och drog ut en stol till Terrie.
Den blonda kvinnan skakade på huvudet. "Nä, jag vill göra det. Det var ju jag som bjöd dig på middag så det är du som får sätta dig."
Alexandra ryckte på axlarna och satte sig ner, Terrie hade blivit fruktansvärt envis på sista tiden. Hon ville göra allting själv, hon klarade av allt. Det var väl troligtvis för att visa att graviditeten inte ändrat henne, vilket den helt klart hade gjort. Terrie gick mödosamt bort till diskbänken och började göra dressingen till salladen. En äggklockan ringde någonstans i rummet, Terrie gick till ugnen och tittade in.
"Alex, nu kan du få hjälpa till", sa hon och flämtade lite. "Kan du ta ut potatisgratängen? Jag tror den är lite för tung för mig."
"Visst", sa Alex och reste på sig.
Hon tog ut gratängen ur ugnen och ställde den på spisen. "Mm, det luktar ljuvligt", mumlade hon och la armarna runt sin flickvän. "Vad blir det mer än potatisgratäng?"
"Mer?" frågade Terrie och tittade upp på sin flickvän med ett frågande uttryck i ansiktet. "Tror du att du ska få mer än det här?"
Alexandra pussade henne i nacken. "Du är så söt när du ska luras, det syns direkt."
"Hur då?"
"Du kan inte låta bli att flina, för det första", svarade Alexandra och gav henne ytterligare en puss i nacken. "Och för det andra så biter du alltid lite i tungspetsen."
Terrie tittade på henne och log. "Gör jag?"
"Jupp, varenda gång."
De satte sig sedan för att äta, Terrie hade lagat potatisgratäng och till det hade hon kall rostbiff och parmaskinka. Och så hade hon gjort sallad också förstås. De pratade lite om allt möjligt medan de åt, med jämna mellanrum berömde Alexandra Terrie för den goda maten.
"Jag kan inte göra god potatisgratäng", sa Alex och tog ytterligare en tugga. "Och inte mamma heller, så jag har inte ätit det på jätte länge."
"Om jag kunde skulle jag göra det oftare", svarade Terrie. "Men så länge den här är kvar i magen blir det inget mer."
Alexandra nickade, sedan bet hon sig lite i läppen. "Har du funderat på vad barnet ska heta?"
"Ja, jag har funderat på det", svarade Terrie. "Men jag vet inte riktigt. Har du några förslag?"
"Om jag skulle få flicka skulle hon nog heta Saga tror jag. Jag har alltid tyckt att det var vackert."
Terrie nickade gillande. "Ja, det är vackert. Men om du skulle få en pojke?"
"Felix kanske", svarade Alex. "Eller Oliver. Jag vet inte, jag har inte funderat så mycket på det om jag ska vara ärlig. Jag hade ju inte planerat att få barn än på ett tag precis, men nu blev ju mina planer lite ändrade."
Terrie kände hur hennes hjärta hoppade över ett slag. Hon ser barnet som delvis hennes, tänkte hon och kände hur hela hennes humör steg till toppen. Hon vill vara med och uppfostra det!
"Nä, jag hade inte heller planerat det", sa Terrie efter en lång tystnad. "Men jag hade nog tänkt ett namn som passade bra ihop med mitt efternamn. Och så ska det ju funka utomlands också."
Alexandra nickade och suckade lätt, hon hade faktiskt funderat rätt mycket på vad barnet skulle heta den sista tiden. Men det ville hon inte säga till Terrie, Alex ville att Terrie själv skulle bestämma vad barnet skulle heta. Hon ville inte att Terrie skulle känna sig tvingad att ta någon av de namn som Alex hade kommit på.
"Anastasia är väldigt vackert", sa Terrie och strök sig lite fundersamt på magen. "Och Timotej är väldigt gulligt på en pojke, fast det kanske inte funkar så bra utomlands."
"Det gör det väl. Det är ju inte en av de vanligaste namnen utomlands, men det funkar."
Terrie nickade lite fundersamt. "Jag antar att det blir lättare att bestämma namnet när barnet är fött. Man vet ju inte i fall det namn man tänkt passar på barnet."
****************************************************************************
"Kan inte den här förbaskade ungen komma ut nu!"
Terrie låg på sidan på Alexandras säng, hon hade varit sur hela dagen. Alex satt vid fotändan och masserade Terries fötter. Hon visste inte varför Terrie var sur och hon vill inte fråga heller, hon bara antog att det hade med graviditeten att göra. Terrie var nu i trettiosjunde veckan och hade börjat tröttna på att kämpa för att komma upp och för att gå. Hon vill ha tillbaka sin vanliga kropp, hon ville ha ut ungen som låg och sparkade i hennes mage.
"Det gör väl inget om den kommer ut tre veckor för tidigt", sa hon och blängde surt på Alex. "Barn kan ju klara sig om de kommer tolv veckor för tidigt."
Alex nickade. "Visst kan de det", svarade hon. "Men chansen att överleva är ju inte speciellt stor då. Du vill väl att din barn ska leva?"
"Ja, det är klart jag vill. Men varför kan den inte komma ut nu?"
Alexandra hann inte svara på Terries fråga för just då ringde telefonen. Alex reste på sig och gick bort till telefonen.
"Hallå", svarade hon.
Hon var tyst en lång stund, men Terrie kunde höra någon prata på andra sidan luren.
"Jag kan fråga henne", sa Alex efter en stund.
Hon la handen över luren och vände sig mot Terrie. "Emma och Lowa undrar om vi vill titta på film. De kan hyra en film och sen kommer de hit så du slipper gå."
"Det spelar ingen roll för mig", svarade Terrie och ryckte på axlarna.
Alexandra lyfte upp luren på örat igen. "Visst, kom hit bara", sa hon. "Men hyr en bra film."
Sedan sa hon hej då och la på luren.
"Jag går och duschar", sa hon och gick ut ur rummet. "Men du kan ligga kvar och vila, de kommer inte förrän om en och en halv timme."
Terrie nickade och såg efter Alex när hon gick ut ur rummet. Terrie hade faktiskt inte haft något emot att duscha tillsammans med Alex, men de hade inte kommit så långt i sitt förhållande än. Och så var ju magen lite för stor för att de skulle få plats i duschen båda två. Terrie satt ju nuförtiden på en stol när hon duschade eftersom det var allt för jobbigt att stå upp så länge. Och så ville hon inte riskera att halka med babyn i magen. Hon slöt ögonen för att vila lite. Men hon måste ha slumrat till för när hon öppnade ögonen hade både Lowa och Emma kommit. Alexandra satt nu på sängkanten och ruskade lite lätt på henne, Terrie gäspade stort.
"Hej, skulle inte du väcka mig innan de kom?" frågade hon.
"Nä, det sa jag aldrig", svarade Alex och pussade henne på kinden. "Förresten sov du så skönt så jag ville inte väcka dig tidigare. Men nu har Emma och Lowa varit här i en timme och vill gärna börja titta på filmen."
Terrie nickade och började sedan mödosamt att sätta sig upp, Alexandra tog tag runt midjan på henne för att hjälpa henne upp. När Terrie tillslut hade reste på sig så började hon stretcha lite som hon alltid gjorde när hon hade legat ner ett tag. Sedan gick Alex och Terrie tillsammans ut i vardagsrummet där Emma och Lowa satt och tittade på MTV. De hälsade glatt på Terrie som bara vinkade lite till svar, hon var fortfarande väldigt trött. Emma och Lowa flyttade sig från soffan så att Terrie skulle få sitta bekvämt. Lowa satt sig i en fåtölj och Emma satte sig vid hennes ben och lutade huvudet mot Lowas knän.
Alexandra som hade varit ute i köket och hämtat lite snacks kom nu tillbaka och satte sig i soffan. Terrie gick sedan fram till henne och satte sig mellan hennes ben. De såg lite tungt och otympligt ut i början, men sen verkade det som båda två kommit tillrätta. Terrie lutade sig mest mot soffans ryggstöd så det var inte så tungt för Alex. Och så var Alex rätt van vid det vid det här laget. Emma hade redan satt i bandet och Alex satte nu igång videon.
"Vi ska se "Sjätte sinnet" med Bruce Willis", viskade hon till Terrie.
Terrie tittade upp på henne och nickade, sedan gav hon den mörkhåriga kvinnan en lätt kyss. De båda kvinnorna vid fåtöljen hade inte sett Terrie och Alexandra pussas och kramas sedan de blev ihop. Men de tyckte faktiskt inte att det kändes konstigt, på något sätt kändes det som den naturligaste sak i världen.
Bara efter halva filmen somnade Terrie, men Alexandra ville inte väcka henne.
"Hon sover så lite nuförtiden", viskade hon till sina vänner bort vid fåtöljen.
"Och det vet du", sa Lowa och log lite pillemariskt mot henne.
Alexandra tittade lite frågande på henne. "Ja, vi har sovit i samma säng om det är det du undrar. Men nej, vi har inte haft sex…än."
"Det skulle nog inte funka så bra med tanke på magen och allt", sa Emma och flinade mot henne. "Men ni ska väl ha sex någon gång?"
"Ja, förhoppningsvis", svarade Alexandra och såg ner på den sovande kvinna som lutade sitt huvud mot hennes axel. "Fast jag är lite nervös, jag vet ju inte hur man gör."
Lowa nickade förstående. "Det är klart att du inte vet det", svarade hon. "Men Terrie vet hur man gör, hon får lära dig. Hon kan nog ett och annat trick!"
Alexandra tog en av kuddarna som hade ramlat ner på golvet och kastade den på hennes flinande kompisar. Terrie vaknade och såg sig sömndrucket omkring.
"Vad har hänt?" frågade hon och gäspade så stort att Alexandra trodde att hennes käke skulle hoppa ur led. "Har jag missat något?"
Alexandra skakade på huvudet och gav henne en lätt puss på pannan. "Du kan gå och lägga dig om du vill", viskade hon och gav henne sedan en puss på de väntande läpparna.
"Nä, jag stannar uppe", svarade Terrie. "Bara jag piggnar till lite så blir allt bra. Finns det något att dricka?" Alexandra nickade och pekade på juicepaketen som stod på soffbordet. "Vill du ha en?"
"Ja, men först måste jag kissa."
Alexandra hjälpte Terrie upp och följde sedan med henne bort till toaletten. När Alex kom tillbaka tittade Emma och Lowa nyfiket på henne.
"Tröttnar du inte hjälpa henne hela tiden?" frågade Emma. "Jag blir trött bara av att se på när du hjälper henne resa sig och så vidare."
Alexandra skakade på huvudet och log mot dem. "Nä, jag hjälper henne så gärna", svarade hon. "Jag ser det som mitt barn också, jag vill att vårat barn ska ha det bra."
"Det är för gulligt alltså", sa Emma och suckade djupt. "Du ska bli mamma…typ."
"Ja, fast då blir jag en mamma som barnet inte träffar så ofta", svarade Alexandra och tittade sorgset ner i marken. "Terrie kommer ju inte kunna kom hit så ofta när det är fött."
Emma och Lowa svarade inte utan tittade på något bakom Alexandra. Alex vände på huvudet och såg Terrie stå där med tårar i ögonen. Alex reste på sig, gick fram till henne och la armarna om henne.
"Jag vill inte förlora dig", viskade Terrie och snörvlade lite.
"Jag vill inte förlora dig heller", viskade Alex tillbaka. "Men det behöver ju inte ta slut bara för att vi inte träffas lika ofta."
Terrie nickade och torkade sig i ögonvrån. "Jag önskar att du kunde bo hemma hos oss."
Alexandra bröt omfamningen och höll sedan Terrie på armlängdsavstånd. Hon hade fått en idé, men hon visste inte vad Terrie skulle säga om den.
"Terrie, du måste svara ärligt nu", sa hon och tittade djupt i de gröna ögonen.
Terrie nickade, men sa ingenting.
"Skulle du vilja bo här… hos mig? Du och babyn?"
Hela Terries ansikte sken upp. "Menar du verkligen det? Vill du verkligen att jag ska bo här med dig?"
Alexandra nickade. "Om du vill det förstås."
"Det vill jag", skrek hon och slog armarna om Alex. "Det vill jag så gärna."
Både Emma och Lowa skrek nu ut ett glädjetjut och reste på sig, sedan sprang de fram till sina två vänner och kramade dem allt vad de kunde. Eller rättare sagt de kramade Alex allt vad de kunde, Terrie fick lite lösare kramar med tanke på magen. Efter en stunds kramar och skrik tystnade Terrie.
"Jag måste fråga min mamma", sa hon och tittade förskräckt på Alex.
Alex stannade upp och nickade sedan allarvligt mot Terrie. "Ta telefonen i mitt rum, ropa på mig om du vill att jag ska komma in."
Terrie nickade och gick sedan iväg till Alexandras rum. Alex, Lowa och Emma satte sig på soffan för att vänta på att Terrie skulle komma tillbaka. De höll nästan andan, så nervös var de över vad Kristin skulle svara.
****************************************************************************
Efter cirka tjugo minuter kom Terrie tillbaka, men Alexandra kunde inte läsa hennes ansiktsuttryck som hon brukade kunna. Terrie gick fram till dem och log ett litet leende.
"Hon blev rätt ledsen", sa Terrie och tittade ner i golvet. "Hon vill att jag ska vara hemma, hon vill hjälpa mig att ta hand om barnet."
Alex nickade sorgset. "Jag förstår."
"Vänta jag är inte färdig än", sa Terrie och log mot henne. "Men hon sa att det var okej att jag bodde här eftersom hon inte kunde hålla mig kvar för alltid. På villkor att vi åker dit så ofta vi kan."
Alexandra reste på sig på sprang fram till Terrie och slog armarna runt henne. "Det kommer att bli helt underbart att ha dig här, och barnet också förstås."
Emma och Lowa satt kvar i soffan och tittade på dem, de hade nog aldrig sett två personer så lyckliga. Alexandra kysste Terrie och log sedan mot henne.
"Vi ska åka dit varje helg om det är möjligt", viskade hon och kysste sin flickvän igen. "Fast vi har ett litet problem."
Terrie nickade, hon visste vad Alexandra skulle säga.
"Jag har inte berättat för mamma att vi är ihop än", viskade Alex.
"Jag vet", svarade Terrie.
Alexandra suckade och tittade sorgset ner i marken. "Vi får väl åka dit nu i helgen."
"Vill du att jag ska vara med?"
"Klart att jag vill", svarade Alexandra och log mot henne. "Jag vill att du ska vara med i allt jag gör."
Både Terrie och Alex ryckte till när de hörde ett högt aaah från soffan. De tittade på de två kvinnor som satt där med huvudet på sned, nästan tårögda. Terrie och Alexandra tittade först på varandra och sedan på kvinnorna i soffan igen, sedan började de skratta. De skrattade så mycket att Terrie var tvungen att sätta sig på soffan och Alexandra på golvet.
När de väl hade lugnat ner sig och torkat tårarna som hade börjat rinna upptäckte Emma och Lowa att det var dags för dem att gå, de hade en buss som de absolut inte fick missa.
"Vi måste gå nu", sa Emma och reste på sig. "Men vi ses väl i morgon, Alex?"
Alexandra tog ett djupt andetag för att lugna sig. "Ja, jag kommer i morgon."
Alex följde Emma och Lowa ut i hallen och stod sedan och pratade med dem en stund innan de gick, Terrie som var alldeles för trött för att resa på sig satt kvar i soffan. Alex sa hej då till sina vänner och gick sedan tillbaka till Terrie i vardagsrummet. Hon satte sig på golvet framför den blonda kvinnan och började sakta massera hennes fötter. Terrie stängde ögonen och lutade sig tungt tillbaka i soffan, hon suckade djupt. Alex slutade massera hennes fötter och fortsatte istället upp längs benen. När hon hade kommit allra högst upp på låren slutade och klättrade upp på soffan. Hon satte sig bredvid Terrie och böjde sig sakta fram och kysste de stängda ögonlocken. Sedan fortsatte hon och kysste kinden, hon kysste hela Terries ansikte bit för bit. Tillslut nådde hon de särade läpparna som väntade på att möta hennes. Terries ögon var stängda hela tiden, ett svagt stön hördes från hennes läppar när Alex tunga gled in i hennes mun. Alex sträckte ut handen och började sakta smeka hennes mage, sedan färdades hennes händer högre upp tills de nådde Terries bröst. Efter någon minut slutade Alexandra och flyttade sig bort från Terrie.
"Vi borde nog sluta nu", viskade hon. "Jag kommer inte att kunna kontrollera mig annars."
Terrie nickade och drog ner sin tröja som Alexandra hade dragit upp bara ett par sekunder tidigare. Sedan reste de båda kvinnorna på sig för att gå och lägga sig. Alex gick ut i hallen och låste dörren medan Terrie bytt om. Precis när de båda kvinnorna hade bytt om och tänkte gå och lägga sig ringde telefonen. Terrie, som var närmast, lyfte sakta på luren.
"Hej, det är Terrie."
"Ja, hej det är Rebecka", sa en mörk, feminin röst. "Är Alexandra där?"
"Ja, vänta lite", svarade Terrie och gäspade stort, sedan la hon handen för luren. "Alex, det är din mamma."
Alexandra tog luren ifrån henne och svarade.
"Hej älskling, varför har du gäster så här sent?" frågade Rebecka. "Bara för att du gått med på att hjälpa henne med barnet så betyder ju inte det att du behöver spendera all din lediga tid med henne."
Alexandra suckade, nu vore ett ganska bra tillfälle att berätta för hennes mamma om henne och Terrie. Men Alex ville inte göra det på telefon, och nu så här sent på kvällen var egentligen inte heller så bra.
"Hon ska sova här i natt", svarade Alexandra helt enkelt.
Rebecka var tyst en stund, hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. Alexandra brukade aldrig ha några kompisar som sov över, det brukade bara vara Hampus som hade några boende där.
"Mamma, jag ska fråga Terrie en sak", sa Alex efter en lång tystnad.
Rebecka hörde hur hennes dotter och Terrie pratade med varandra
Terrie hade nu gått fram till henne och stod nu och strök henne på ryggen som en lugnande gest. Alexandra kunde känna tårarna börja tränga fram i ögonvrån. Efter ett tag sa hon hej då till sin mamma och la på luren. Tårarna hade nu sakta börjat rinna ner för hennes kinder. Alexandra var så fruktansvärt rädd för vad hennes mamma skulle tycka om henne när hon berättade det. Hon visste att Rebecka ville att hon skulle hitta någon trevlig kille, gifta sig med honom och sedan få ett par barn. Alex trodde inte att hennes mamma skulle förstå att hon kunde älska en kvinna när hon alltid gillat killar innan. Alex var själv rätt spänd när det gällde hennes sexuella läggning, hon visade det inte så ofta offentligt. Det var inte lätt att gå från fullt accepterad av samhället till att folk tittade snett på henne.
Terrie kysste Alexandras välformade röda läppar. "Kom älskling, vi går och lägger oss."
Alex torkade tårarna och tittade på den mindre kvinnan, hon log ett litet, svagt leende.
"Terrie", sa Alexandra och tittade djupt i de havsgröna ögonen. "Jag älskar dig."
Terrie kände att nu började tårarna tränga fram i hennes ögon också. Alexandra älskar mig, hon älskar mig! Det här är för bra för att vara sant!
"Jag älskar dig med, Alexandra", svarade Terrie och kramade om sin älskade.
****************************************************************************
Alexandra svängde in på garageuppfarten, hon stannade bilen och tog ut nycklarna. När hon klev ur bilen kom den stora svartvita hunden springande mot henne.
"Hej Sebastian", viskade hon och kramade om hunden.
Den stora hunden verkade känna på sig att något inte var som det brukade med sin lillmatte, han stod lugnt och lätt Alex krama om honom. Terrie satt kvar i bilen, den var alldeles för låg för att hon skulle kunna ta sig upp själv. Så hon väntade tålmodigt medan Alexandra lugnade ner sitt vilt dunkande hjärta.
Någon minut senare reste Alex på sig och gick bort till andra sidan bilen och började hjälpa den gravida kvinnan ur bilen.
"Förlåt för att du fick vänta, älskling", viskade hon till Terrie.
Terrie, som hade sett att det inte fanns någon i närheten, gav henne en lätt puss på munnen. "Du behöver inte be om ursäkt, du har inget att be om ursäkt för."
Alexandra nickade och stängde bildörren, sedan gick de tillsammans bort till det lilla huset. Sebastian följde dem i hälarna hela tiden. Alex gick in i huset och sparkade av sig skorna.
"Mamma, är du här?" ropade hon inåt huset.
"I köket, älskling", hörde hon sin mamma ropa tillbaka.
Alexandra hjälpte Terrie av med skorna, sedan gick de två kvinnorna in i köket. Rebecka satt vid köksbordet och läste tidningen och drack kaffe. När hennes dotter och Terrie kom in i rummet reste hon på sig och gick fram till dem, hon gav dem en varsin kram och log mot dem.
"Men vad stor du har blivit", sa hon leende mot Terrie. "Hur känns det?"
Terrie suckade och himlade med ögonen. "Jätte jobbigt, jag tror att jag kommer att dö snart."
"Sätt dig ner här vid bordet", sa Rebecka och höll ut en av köksstolarna, sedan vände hon sig mot sin dotter. "När tänker du bli gravid då?"
"Mamma, sluta. Det är inte roligt."
Rebecka tittade förvånat på Alexandra, det var inte likt hennes dotter att säga så. De brukade alltid kunna skämta om allting. Hon kunde se att det var något som tyngde hennes dotter.
"Jag antar att du ville prata med mig om något", sa hon och gick sedan bort till skafferiet. "Sätt dig så länge så plockar jag fram lite fika."
Alexandra nickade och satte sig ner bredvid Terrie, hon tog Terries hand och kramade den. När Rebecka hade plockat fram lite riskakor och mineralvatten satte hon sig ner. Alexandra drog in ett djupt andetag och tittade allvarligt på sin mor.
"Mamma, det har hänt rätt mycket på sista tiden", började Alex.
Rebecka nickade. "Det kan man lugnt säga."
"Jag har ändrats på ett sätt som jag inte förväntade mig", sa Alex. "Men det är till det bättre, för nu är jag den jag alltid varit innerst inne."
Rebecka kunde inte lista ut vart det var hennes dotter ville komma så hon nickade uppmuntrande mot henne för att få henne att fortsätta.
"Mamma, jag och Terrie är ihop."
Det sista kom som en viskning, men Rebecka hade ändå hört vad hon sa.
"IHOP", nästan skrek hon. "Vad menar du? DU är inte lesbisk! Sluta upp såna dumheter, det är inte den du egentligen är."
Nu verkade det som Alexandra hade samlat tillräckligt mycket mod till sig, hon tittade surt på sin mamma.
"Jag älskar Terrie över allt annat på denna jord", sa hon och lutade sig fram. "Och inget eller INGEN ska kunna sära på oss, vi ska vara tillsammans även när Gud tagit oss från jorden. Jag vet att Terrie är min själsfrände, den jag är menad att spendera resten av mitt liv med."
Hon blängde surt på sin mamma och lutade sig sedan tillbaka i stolen, hon hade fortfarande Terries hand i sin. Rebecka satt nu med vidöppna ögon och flämtade efter luft, aldrig förr hade hennes dotter tagit ton så. Aldrig förr hade hon hört sin dotter tala så, men hon visste att hon inte gillade det.
"Du talar inte till din mor på det sättet", fräste hon fram. "Jag har gett dig livet och jag har tagit hand om dig så länge du har levt, du talar inte till mig på det där sättet. Jag vet vem du är, och det här är bara någon dumhet som hon har smällt i dig."
Alexandras ögon blixtrade till, hon reste på sig sedan hjälpte hon Terrie att resa på sig. Hon vände sig till sin mor, hon hade lugnat ner sig nu. Hon hade insett att hon inte behövde bråka om det, hon visst vad hon vill ha och hennes mamma skulle inte stoppa henne från det.
"Mor, jag går nu eftersom jag så uppenbart inte är välkommen här", sa hon lugnt.
Rebecka reste på sig, hon var förtvivlad. Hon ville inte förlora sin dotter på grund av någon dumhet som Terrie hade kommit på.
"Det sa jag inte", sa hon till sin dotter och hon kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken av ilska och förtvivlan.
"Du välkomnar inte den jag är", svarade hennes dotter. "Därför välkomnar du inte mig. Kom nu, älskling så går vi."
Hon ledde Terrie ut i hallen och hjälpte henne på med skorna. Terrie hade inte sagt någonting sedan diskussionen började. Hon visste inte vad hon skulle säga, hon hade aldrig sätt Alex så arg förut. Det var nästan skrämmande att se på. Jag hoppas inte att jag gör henne så där arg någon gång, tänkte Terrie medan de gick ut till bilen. Rebecka, som innan hade stått kvar i köket, kom rusande ut till dem. Sebastian som trodde att hon ville leka sprang framför henne. Rebecka svor åt hunden när hon råkade springa på den, Sebastian gnydde och sprang iväg in i huset igen.
"Alexandra, förlåt mig", ropade hon efter sin dotter som just nu höll på att hjälpa Terrie in i bilen. "Förlåt mig älskling, åk inte!"
Alex rätade på sig och tittade på sin mamma, hon ville inte bråka och hon var väldigt ledsen över att det hade blivit så fel. Rebecka sprang nu fram till henne och sträckte ut armarna.
"Alexandra förlåt mig", viskade hon. "Förlåt, snälla förlåt mig. Åk inte!"
Alex tittade på sin mamma, hon höll sina händer för pannan. "Mamma, du sårade mig verkligen när du sa så där. Du får aldrig säga något sånt om Terrie igen, hon har inte tvingat mig till någonting."
Tårarna strömmade nu ner för de båda svarthåriga kvinnornas vackra blåa ögon. Alexandra gick emot sin mamma och lät sig slutas in i hennes famn.
"Förlåt älskling", viskade Rebecka och kramade sin dotter lite hårdare. "Det är bara det att jag inte hade förväntat mig det här."
"Jag är också ledsen mamma", viskade Alex. "För att vi bråkade och för att jag borde ha berättat det här tidigare. Terrie och jag har varit ihop i sex veckor nu."
Rebecka bröt omfamningen och tittade på den gravida kvinnan som satt i bilen. Hon gick fram till bilen och satte sig på huk bredvid Terrie.
"Terrie, jag är verkligen ledsen över det jag sa", sa hon och strök Terrie på benet.
"Jag förstår", sa Terrie och log mot henne. "Det här är ju inte det du önskade för din dotter, du menade inget illa med det du sa. Du blev bara chockad, det är allt."
Rebecka nickade. "Kan ni inte komma in igen, jag vill inte att ni ska åka."
Terrie nickade, sedan hjälpte både Rebecka och Alex henne ur bilen. De tre kvinnorna gick sedan in i köket och satte sig vid köksbordet igen. När de hade suttit och pratat en stund kom Alexandra på att det var en sak till som hon hade tänkt att berätta för sin mamma.
"Mamma, jag har en sak till som jag måste berätta för dig", sa hon och tittade på sin mor.
"Nu vet jag i alla fall att jag kan förvänta mig det värsta", svarade Rebecka och suckade.
Alexandra log mot henne. "Detta är inte lika farligt", sa hon. "Terrie ska flytta in hos mig."
Hon tog Terries hand som för att stryka under det hon precis hade sagt, hon log mot den blonda kvinnan som satt bredvid henne. Terrie log tillbaka, sen vände sig de båda kvinnorna för att se hur Rebecka reagerat.
"Jaha, det var mycket på en gång", sa hon och suckade tungt.
Hon lutade sig tillbaka mot ryggstödet och tittade på de två, som hon såg det, flickorna framför henne.
"Ja, jag kan ju inte säga emot er", sa hon efter en lång stunds tystnad. "Det är din lägenhet, du gör vad du vill med den."
Alexandra nickade. "Jag vet, men jag ville ändå ha ditt godkännande."
"Tack, älskling", sa Rebecka och strök henne över kinden.
Efter cirka en timme tittade Alexandra på klockan, de var nog tvungna att åka hem nu. Terrie blev trött fort och så skulle de gå upp tidigt för att åka till mödravårdscentralen imorgon. Rebecka nickade och följde sedan med dem ut i hallen.
"Förresten det var något jag tänkte fråga dig", sa Rebecka precis innan de skulle gå ut till bilen. "Jag ska åka till Danmark i övermorgon, hälsa på Hampus och Mårten. Så jag undrar i fall du, jag menar ni, kan ha Sebastian i lägenheten ett tag."
"Visst, vi passar så gärna Sebastian", svarade Alex. "Det är lika bra att vi tar med honom direkt. Var är han?" Rebecka tittade sig omkring, hon var så van att ha Sebastian i samma rum som hon att hon inte ens tänkte på att han var där ibland. Och nu hade hon inte tänkt på att han var borta, hon hade bara antagit att han varit någonstans i närheten.
"Javisst ja, han sprang in någonstans och gömde sig", sa Rebecka och slog sig för pannan. "Ni förstår, när jag sprang efter er så skällde jag lite på honom."
Alex suckade, hon visste hur känslig Sebastian var för att man skällde på honom. Han var egentligen lite bortskämd på det sättet, han fick nästan aldrig skäll för något han gjorde. Han fick gräva i trädgården, han fick ligga i soffan, han fick mat när han tiggde och så vidare. Jag ska nog se till att träna honom när han är i lägenheten, tänkte Alex. Jag kan ju inte ha honom grävandes i mina blomkrukor eller ligga i våran tvåmannasoffa.
"Han är i huset i alla fall", sa Rebecka. "Jag går in och letar efter honom."
Alexandra vände sig mot Terrie. "Du kan sitta kvar här, jag hjälper mamma leta efter honom."
Terrie nickade och såg sedan efter den två kvinnorna som lämnade rummet. Hon suckade tungt och lutade sig tillbaka i stolen, hon kände sig så hjälpslös och ynklig. Hon kunde inte kliva ur bilen själv, hon kunde inte resa sig upp normalt och nu orkade hon inte ens gå runt i huset och leta efter en hund. Varför kan inte ungen komma ut nu, tänkte hon och blängde surt på magen som om det skulle få barnet att komma ut tidigare.
"Varför kan du inte komma ut nu?" viskade hon. "Måste du vänta in i det sista? Du har stor chans att överleva även om du kommer ut nu."
Hon avbröts av att Alexandra kom in med Sebastian i koppel. Terrie log mot dem och reste sedan sakta och mödosamt upp.
"Så du hittade honom?" frågade hon och kliade den stora hunden bakom örat.
"Ja, han försökte gömma sig under min säng", svarade Alex. "Han brukade göra det när han var liten valp. Men han är lite för stor för det nu."
Terrie tittade ner på hunden. "Jag vet hur du känner dig. Tro mig, jag vet verkligen hur du känner dig."
När de hade fått in Sebastian i bilen och kramat Rebecka hej då så åkte de. Rebecka stod och vinkade efter dem en stund, men gick sedan in i huset igen. Hon sjönk ner på soffan i vardagsrummet och slog händerna för ansiktet.
"Vad ska jag ta mig till med henne?" viskade hon för sig själv. "Varför måste hon vara så omöjlig? Jag vet ju att hon inte är lesbisk, varför skulle hon vara det?"
Hon gnuggade sig sakta i ögonen och suckade tungt. Det hade aldrig varit något som tydde på att Alexandra var lesbisk. När hon hade varit på klassfest när hon gick i fyran hade hon kommit hem och berättat att hon dansat med tre olika killar. Och när hon hade varit på disco när hon gick i nian hade hon alltid kommit hem och berättat vilka killar hon hade dansat med och vilka som var snygga. De brukade sitta i köket och dricka te medan Alexandra berättade om alla killar. I och för sig så hade de inte gjort det på ett tag nu. Alex hade faktiskt inte pratat om killar så där på cirka två år nu, fast hon berättade ju inte om själva festerna längre heller.
"Varför Gud, varför gör du så här mot mig? Varför kan jag inte få behålla den Alexandra som jag hade innan?"
****************************************************************************
Terrie och Alex var nu framme vid lägenheten, Alexandra parkerade bilen och gick sedan ur för att hjälpa Terrie. Den blonda kvinnan tog sig mödosamt upp, hon tittade på Alex och log.
"Jag vet att jag borde ha sagt det här förr", sa hon och pussade henne lätt på läpparna. "Tack för att du ställer upp och för att du hjälper mig med allt."
Alexandra log mot henne och strök henne över kinden. "Det gör jag så gärna."
Sedan gick hon bak till bagageutrymmet på bilen för att släppa ut den spralliga Newfoundlandhunden. Precis när hon öppnat bagageluckan tog den stora hunden ett skutt ut. Alexandra som hade förutspått det tog ett hastigt tag i Sebastians koppel som hon varit smart hon att lämna på. Hunden landade på marken, men kom inte längre än så.
Alexandra kliade hunden på huvudet. "Ha ha, du trodde att du skulle kunna rymma."
Sebastian tittade på henne med en frågande min som han sa, vad menar du vadå rymma? Jag skulle aldrig rymma.
De två kvinnorna gick tillsammans med hunden upp till lägenheten, Alexandra låste upp dörren och knäppte loss Sebastians koppel. Sebastian hade inte varit i lägenheten sen han var valp så han tyckte att allt var väldigt spännande. Terrie satt sig ner på pallen i hörnet av hallen för att Alex skulle hjälpa henne av med skorna.
"Hur klarar sig ensamma mammor egentligen när de är gravida?" suckade hon.
"Jag har ingen aning", svarade Alex. "Men du skulle i alla fall inte överleva en vecka utan Kristin och mig."
Terrie daskade till henne på axel. "Det skulle jag visst, men det skulle vara jobbigt."
De gick in i vardagsrummet, Terrie var väldigt trött eftersom Alex hade hämtat henne direkt efter skolan idag. Så hon hade inte hunnit vila. Den gravida kvinnan sjönk ner på soffan och drog in ett djupt andetag. Alexandra satt sig som vanligt vid hennes fötter och började massera dem. Inom loppet av fem minuter som Terrie tungt. Alexandra gav henne en lätt puss på läpparna innan hon gick in i köket för att skriva en lapp, hon tänkte ta en promenad med Sebastian för att han skulle springa av sig lite överskottsenergi. Hon la lappen på soffbordet och visslade sedan på hunden. Sebastian, som hade undersökt halva lägenheten vid det här laget, kom springande i full fart.
"Kom gossen, vi ska ut och gå", sa hon och kopplade fast hunden. "Du måste ju lära känna området lite."
Hon öppnade dörren och lät hunden gå ut först, sedan låste hon dörren efter sig så att Terrie skulle känna sig trygg. Sebastian drog så mycket att Alex var tvungen att springa efter hunden ner för trapporna.
"Sebban, ta det lugnt", sa hon till hunden. "Du får komma ut i alla fall."
Hunden lugnade ner sig lite och vände sig om för att titta på sin matte, men sedan bar det av igen ner för trappan. Som tur var så blev det stopp vid dörren, Alexandra rättade till kopplet så att hon hade bättre kontroll sedan öppnade hon dörren. Nu hjälpte det inte hur mycket Sebastian än stretade och drog, han kom inte fortare fram ändå.
Vädret hade varit ganska torrt och rätt varmt för att vara november så Alexandra tänkte att hon kunde gå ner till Kalmarsundsparken. Sebastian skulle inte vara dum nog att bada och det fanns ingen lera för honom att rulla sig i så Alex tyckte att det var ett bra ställe. När de kom fram släppte hon lös hunden och satte sig sedan ner på en bänk medan han sprang av sig den värsta energin. Bara efter tio minuter kom han tillbaka till henne med en pinne i munnen.
"Vill du att jag ska kastade den?" frågade hon och tog pinnen ifrån honom. "Men jag har din boll med mig, ska jag inte kasta den i stället?"
Hon tog fram bollen som hon hade i jackfickan och visade den för hunden, sedan slängde hon pinnen på marken. Sebastian var nu så fixerad på sin boll att han inte såg det. Hon skakade bollen lite framför honom och kastade sedan iväg den allt vad hon kunde. Den stora svartvita hunden sköt iväg som ett skott efter den, och efter bara en minut var han tillbaka. Bollen i munnen och svansen glatt viftande som en plym. Alexandra kastade bollen ett par gånger till, sen tittade hon på klockan. De hade varit ute i över en timme nu. Terrie måste ha vaknat nu, tänkte hon och visslade på hunden. Hennes mage måste ha väckt henne, hon skulle ha ätit för tio minuter sedan. Hon kopplade hunden igen och så gick de hem. När de kom in i lägenheten kände Sebastian doften av hundmat komma från köket. Alexandra tog av kopplet och Sebastian sprang iväg in i köket. Alexandra följde efter honom och såg Terrie i sitta vid köksbordet fullt upptagen med att hacka grönsaker. Alex gick fram till henne och kysste henne på pannan.
"Jaså, du har vaknat nu", sa hon och rufsade om hennes hår. "Det är ju middagsdags nu så det är ju förståligt."
"Kan jag hjälpa att den här ungen i magen skriker efter mat hela tiden", svarade Terrie och log mot henne. Jag tänkte i alla fall steka lite grönsaker."
Alexandra nickade och satte sig sedan mitt emot Terrie för att hjälpa till. "Vaknade du för länge sedan?"
"En halvtimme sen ungefär", svarade Terrie utan att titta upp. "Jag ringde till mamma och prata lite med henne, om det gick bra."
"Klart att det går bra", sa Alex och log mot henne. "Det är ju din telefon också nu."
Terrie tittade upp på henne och la sedan handen på Alex hand. "Jag vet, älskling. Och det är jag väldigt glad för. Jag frågade i alla fall mamma när vi skulle kunna börja flytta in lite saker här som vi pratade om innan. Och hon kunde fixa ett släp på lördag."
"Ett släp?" sa Alex och tittade förvånat på Terrie. "Har du så mycket saker?"
"Inte jag, men vi måste ha hit spjälsängen, vagnen, leksakerna med mera."
Alexandra nickade. "Ja ja, tänkte inte på det."
De fortsatte sedan att hacka grönsakerna, Alexandra satt och funderade på hur de skulle möblera i barnets rum. För hon antog att Terrie skulle sova tillsammans med henne, det hoppades hon i alla fall. Fast hennes säng var egentligen lite för lite för att se skulle sova där bekvämt. I och för sig var det en ganska stor enkelsäng, så den funkade nog ett tag. Men i längden skulle det nog bli jobbigt att inte få vända på sig i risk för att väcka den andra.
"Hyr mycket ligger hyran på?" frågade Terrie efter en lång stunds tystnad. "Jag måste veta det så jag kan prata med mamma om det."
"Äsch, det tar vi på lördag", var svaret hon fick. "Det är lättare att jag pratar med din mamma istället."
Terrie ryckte lite på axlarna och hällde sen över grönsakerna hon hade hakat i en skål. Hon brydde sig egentligen inte vad hyran kostade, hon visste att hennes mamma skulle betalade det ändå.
"Du kommer att få pengar av Hampus också", sa Alex. "Det vet du va?"
"Nä, varför då?"
Alexandra log mot honom. "Något ansvar måste han ta, han kommer att betala för vissa saker som barnet kommer att behöva. Blöjor, nappar, kläder, mat och så vidare. Allt det där kan blir rätt dyrt vet du."
Terrie nickade. "Jo, jag har kollat såna saker när jag varit och handlat."
"Har du gjort det?" frågade Alex och tittade på sin flickvän med ett fånigt flin på läpparna. "Det är så gulligt."
"Jag kan inte hjälpa det, jag är gullig."
****************************************************************************
"Det här är kanske inte ens så bra idé", sa Terrie och lät lite orolig på rösten. "Jag har läst att det är folk som har inrett ett rum till deras ofödda barn och sen har barnet dött i magen. Då står man där med ett babyrum som inte används."
Alexandra och Kristin kånkade just nu på den stora spjälsängen som Terrie hade haft när hon var liten.
"Var inte så pessimistisk", flämtade Alex. "Det kommer att gå bra, i annat fall får väl Sebastian ta rummet."
Terrie log mot henne och slog till henne lite lätt på armen, Alex gjorde en grimas av smärta. Det var jobbigt att bära en spjälsäng och bli slagen på armen. Den stora hunden som låg på trappan tittade upp när han hörde sitt namn nämnas, hans svans började sakta vaja och det såg ut som han log mot sin matte.
"Men Alex, nu tror han ju att han ska få rummet", skrattade Kristin. "Du får inte göra honom så där hoppfull."
De lyfte upp spjälsängen på släpet, sedan gick Alexandra bort till den stora Newfoundlandhunden.
"Ledsen grabben, men rummet är till babyn", sa hon och kliade honom under hakan. "Men du har ju en jätteskön säng i vardagsrummet, eller hur?"
Hunden skällde glatt och rullade runt på rygg för att få sin matte att klia honom mer. Men Alexandra hade fortfarande saker att bära in så hon reste på sig och gick bort till släpet igen. Hon suckade tungt när hon såg vad de hade ställt på den. En barnvagn, en spjälsäng och en mycket tung låda med Terries saker. Nu var det en låda med leksaker och ytterligare en låda med Terries saker kvar.
"Det är allt för synd att jag inte kan hjälpa till", sa Terrie och drack en klunk ur sin kopp med varmt thé.
Alexandra räckte ut tungan åt henne och drog sedan kappan tätare runt sig, de sista dagarna hade det börjat bli riktigt kyligt ute. Det började mer och mer märkas att det var november. Kristin kom ut ur huset med en stor kartong, hon ställde den på släpet och lutade sig sedan mot den för att pusta ut.
"Terrie, du anar inte vad dina saker väger mycket", sa hon. "Hade du tänkt att flytta härifrån för gott?"
Terrie rodnade lite. "Äsch, det är bara lite småprylar. Fast om Alexandra vill det så skulle jag nog vilja flytta in dit för alltid."
Alexandra gick fram till sin flickvän och slog armarna om henne. "Det är klart att jag vill."
Terrie log mot henne och plutade med läpparna som en liten unge som ville ha en puss av sin mamma, och Alexandra var inte sen att ge henne det hon ville ha. Hon kysste Terries läppar som hade blivit lysande röda av hennes varma thé.
Kristin, som började känna sig lite som femte hjulet, gick in i huset för att hämta den sista lådan. Terrie och Alexandra verkade inte ens märka att hon gick, de var i sin egen lilla värld. Det enda som existerade för dem just nu var varandras röda längtande läppar. När Kristin kom ut med den sista kartongen stod de två tjejerna fortfarande med läpparna tryckta mot varandra.
"Men snälla, tjejer", sa hon och suckade. "Kan ni låta bli varandra ett par minuter så att vi kan åka? Förresten måste ni låta bli varandra lite längre än så eftersom vi måste ta två bilar."
Terrie och Alexandra bröt kyssen och vände sig mot Kristin, Alex såg ut som hon hade blivit upptäckt med att ta godis i föräldrarnas godisskåp. Vilket, egentligen, var precis vad hon gjorde.
Alexandra släppte taget om Terrie och gick bort till den stora hunden för att släppa in honom i bilen. Sebastian gjorde först lite motstånd, han hade tyckt att det var så trevligt att vara ute. För honom var det inte alls för kallt ute, den tjocka pälsen värmde honom mer än väl. Han förstod efter ett tag att hans matte ville att han skulle gå in i bilen, de skulle åka hem. Han hoppade in i bilens bagageutrymme och Alexandra stängde dörren.
"Ska du och Terrie åka i din bil?" frågade hon Kristin. "Jag och Sebastian tar min bil då, om det går bra?"
Terrie tittade frågande på henne. "Ska inte jag åka med dig?"
"Jag tänkte att du kanske ville umgås lite med din mamma då och då."
"Jaha, okej", sa Terrie och nickade. "Jag antar att det går bra."
Alexandra hoppade in i bilen och startade motorn. "Då ses vi i lägenheten senare. Det finns fika när ni kommer fram."
Terrie vinkade och såg efter bilen som körde iväg med släpet. Kristin suckade, hon var lite ledsen över att Terrie skulle flytta. Hon hade egentligen velat ha henne hemma för alltid, men Kristin visste att det aldrig skulle funka. Egentligen är det väl ganska bra att hon bor inne med Alexandra, tänkte Kristin.
Jag skulle nog inte ha orkat med att ha en baby ändå.
"Mamma", Terrie ruskade lätt på Kristin. "Mamma, hallå?"
Kristin ryckte till. "Åh, förlåt älskling, vad sa du?"
"Jo jag sa ska vi inte åka snart?"
"Jo det ska vi", svarade Kristin ."Jag ska bara släppa in Snöboll först."
Terrie nickade och gick sakta bort mot bilen, hon öppnade bildörren och satt sig. Det kunde ta ett tag att hitta Snöboll eftersom hon hade en tendens att gömma sig när hon skulle in. Snöboll var Kristins och Terries katt, det var en vanlig svart bondkatt med en vit nos som såg ut som en liten snöboll. Hon var åtta år och väldigt tjurig, men Terrie tyckte om henne ändå. Terrie var faktisk tvungen att erkänna att hon skulle sakna den lilla katten när hon flyttade in till Kalmar, men hon skulle ju ändå ha fullt upp med babyn när den kom. Vilket gärna fick vara nu för Terries del.
Efter cirka tio minuter kom Kristin tillbaka, hon hade äntligen fått den envisa katten att gå in i huset. Fast först hade hon varit tvungen att locka med mat. Terrie stängde bildörren och spände fast säkerhetsbältet, Kristin satte sig ner på förarsidan. Hon spände fast sig och startade sedan motorn, sedan bar det av till den lägenhet som Terrie från och med nu skulle kalla sitt hem.
****************************************************************************
Terrie, Kristin och Alexandra hade hållit på att fixa till babyrummet i över tre timmar nu. De hade även flyttat in Terries saker i Alexandras, nu Alexandras och Terries, sovrum. De upptäckte då att Terrie hade nästan dubbelt så mycket kläder som Alexandra, vilket förvånade Kristin totalt.
"Varför använde du aldrig de här kläderna?" frågade hon och höll upp en söt liten blommig klänning och pekade med den andra handen på alla kläder i garderoben.
Terrie ryckte på axlarna. "Jag vet inte, jag tyckte väl inte att de var fina då."
Kristin skakade på huvudet och himlade med ögonen åt Alexandra, som svarade med att nicka sakta. Terrie slog till sin flickvän på armen innan hon gick in i babyrummet igen. Det hade blivit riktigt fint och de vita tapeterna med blåa små stjärnor på passade bra till ett babyrum. De hade hängt upp nya gardiner, ljusblå med bruna nallar på. Och så stod Terries gamla spjälsäng där och i bokhyllan stod leksaker, blöjor, nappar med mera. Alexandra hade också riggat upp ett skötbord som hon hade köpt dagen innan. Terrie suckade för sig själv och såg sig omkring i rummet, sedan såg hon ner på sin mage och strök den sakta.
"Jag hoppas att du kommer att tycka om det", viskade hon.
Alexandra som tyst hade gått in i rummet la handen runt Terries midja. "Det vet jag att han eller hon kommer att trivas här. Speciellt med dig som mamma."
Terrie vände på huvudet och tittade upp på Alex, den unga blonda kvinnan log ett så stort leende att Alex var rädd att det skulle fastna så. Inte för att Alex skulle ha något emot att se det oerhört bedårande leendet varje dag, men det skulle nog bli lite jobbigt för Terrie i längden.
"Tror du verkligen det?" frågade Terrie och bröt den långa tystnaden som hade bildats.
"Terrie, jag inte bara tror det", svarade Alex. "Jag vet det."
****************************************************************************
"Kom igen. Andas Terrie, och nu krysta!"
Terrie skrek rätt ut av smärtan som kom som en brännande chock som sköt genom hela hennes kropp. Hon kramade Alexandras hand lite hårdare, Alex hade egentligen väldigt ont i handen vid det här laget men vill inte säga något. Terries värkar hade börjat för tretton timmar sedan, men det var inte förrän nu som babyn kände sig redo att komma ut.
Alexandra la armen om Terrie precis när nästa värk tog i kraft. "Du kan klara det, älskling. Det vet jag att du kan, jag tror på dig."
Terrie skrek till igen och kände hur tårarna började tränga fram och blanda sig med svetten som rann ner för hennes panna. När hon pratade med Alex efteråt skulle hon inte ens kunna beskriva den otroliga smärta som sköt genom hennes kropp. Det var som om någon tog en stor kökskniv och stack den i underlivet på henne, eller som om någon tände en eld inuti hennes som inte ville slockna. Aldrig förr hade Terrie känt en sån smärta och hon skulle heller aldrig känna en så total smärta igen.
Alexandra lyfte upp trasan hon hade lagt på bordet bredvid förlossningssängen och torkade av Terrie i ansiktet. "Bra, raring", viskade hon och kysste henne på pannan. "Jag andas med dig."
När nästa sammandragning grep tag om Terries kropp började Alexandra andas precis som hon och Terrie hade lärt sig på psykoprofylaxkurserna. Terrie såg på henne och log ett ansträngt leende, sedan började hon också andas precis som Alex.
"Helt rätt, älskling. Slappna av bara, du gör helt rätt."
"Okej Terrie, krysta", sa förlossningsläkaren och såg upp på henne. "Kom igen Terrie, en sista gång och så kommer huvudet ut."
Terrie tog i allt vad hon kunde, återigen kände hon den brännande smärtan som sköt från hennes underliv igenom hela kroppen. Hon skrek så högt att Alexandra trodde att hon skulle bli döv, men sa ingenting. Terrie andades ut igen.
"Och huvudet är ute", sa läkaren och log mot henne.
Det sista var inte alls så jobbigt tyckte Terrie, det gick nästan av sig själv. Eller rättare sagt, det gjorde inte lika ont. Hela barnets kropp kom ut med hjälp av förlossningsläkaren. Barnets hår var alldeles fuktigt och huden var lika skrynklig som ett russin. Förlossningsläkaren lyfte upp barnet, Terrie och barnet satt fortfarande ihop genom navelsträngen.
"Det är en liten pojke."
Han la det lilla barnet på Terries mage, Terrie sträckte ut handen och la den försiktigt på barnets rygg.
"Jag har fått en son", viskade hon och strök den över ryggen, tårarna strömmade ner för hennes kinder. "Vi har fått en son, Alex."
"Världens sötaste lille pojke", viskade Alex tillbaka och även hon strök barnet sakta över ryggen.
"Välkommen till livet, Lucas", sa Terrie och log mot den lilla pojken som nu låg på hennes mage och skrek för full hals.
Alexandra vände sitt huvud och tittade på Terrie, det verkade som hon precis nu hade kommit på vad hennes lilla barn skulle heta. Alex kysste hennes på pannan och vände sig sedan till Lucas igen, deras son.
****************************************************************************
"Det blev en pojke", utbrast Alex och slog armarna om Kristin som hade suttit i väntrummet under hela förlossningen.
"Jag har blivit mormor", viskade Kristin och försökte inte ens hejda de tårar som rann ner för kinderna på henne. Alexandra och Kristin bröt omfamningen och stod sedan och bara log mot varandra.
"Han väger bara 2 145 gram, men han är fullt frisk", berättade Alexandra när de hade lugnat ner sig lite. "Och Terrie mår också bra."
"Får jag gå in till dem?"
"Självklart, du hittar väl till hennes rum?" frågade Alex. "Jag lovade att ringa till mamma när barnet var fött."
Kristin nickade och gick sedan iväg till det rum Terrie hade fått precis i början när de hade kommit in till BB. Alexandra gick bort till mynttelefonen som fanns i väntrummet, hon slog numret hem. Hon visste att hennes mamma låg och sov just nu, men Rebecka hade ju sagt att Alex skulle ringa precis när barnet föddes oavsett tiden på dygnet. Efter många signaler hörde Alexandra hur hennes mamma plocka upp telefonen och mumlade något i luren.
"Hej mamma, det är jag", sa Alex.
"Alexandra, varför ringer du så här sent?" frågade hennes mamma och gäspade stort. "Klockan är ju för sjutton kvart i ett!"
"Terrie har fött babyn nu", sa Alexandra och kunde inte låta bli att le stort. "Det blev en liten pojke, han föddes tolv minuter över tolv. Det är en sötaste pojke som finns, mamma."
Rebecka gäspade igen, men lät i alla fall mer vaken när hon svarade. "Vad roligt, älskling! Vad ska han heta?"
"Lucas Ben Viktor Parker", svarade Alex. "Ben är efter Terries pappa Benjamin, och de andra namnen tyckte vi bara var fina."
"Men jag trodde att Terries pappa hade stuckit?!"
Alex nickade fast hon visste att hennes mamma inte kunde se henne. "Jo, det gjorde han. Men hon älskar ju sin pappa ändå. Det kommer hon alltid att göra."
Rebecka och Alexandra pratade en liten stund om babyn och vad som skulle hända när de kom tillbaka till lägenheten, sen kände Alex att hon inte ville vara ifrån Terrie längre. Hon sa hej då till sin mamma och la på luren. Det klirrade i telefonen när mynten åkte ner, hon drog in ett djupt andetag och suckade. Jag har blivit mamma, typ. Jag vet inte riktigt vad man kan kalla mig just nu, jag har vet inte vad Lucas kommer kalla mig sen heller. Han kommer ju att kalla Terrie för mamma, blir jag pappa då? Jag fattar inte riktigt hur allt det där fungerar.
Alex gick bort i korridoren och in i det rum där Terrie för tillfället låg och vilade sig, förlossningspersonalen höll fortfarande att ta hand om lille Lucas. Kristin hade gått för att köpa sig lite kaffe så att hon orkade hålla sig vaken ett litet tag till i alla fall.
Alex satte sig ner på pallen bredvid sängen och såg på den blonda kvinnan som låg där med slutna ögon. Hon tog Terries hand och kysste den försiktigt. De havsgröna ögonen öppnades direkt och hela Terries ansikte sken upp när hon såg sin älskades ansikte.
"Hej, jag har saknat dig", viskade hon och strök Alex över kinden.
Alex kysste hennes fingrar och log sedan mot henne. "Det har du inte alls gjort. Du har pratat med Kristin så du har inte haft tid att sakna mig."
"Okej okej, jag erkänner", svarade Terrie och himlade lite med ögonen. "Men du var så söt att jag var tvungen att säga det."
"Smicker kommer du långt med", sa Alex och lyfte på ena ögonbrynet. "Fortsätt."
Terrie kände igen leendet som nu spelade på Alex läppar och Terrie visste att om hon höll på länge nog så skulle hon få kyssar som skulle kunna sätta hela världen i gungning.
"Ja, var ska jag börja", sa Terrie och kliade sig lite fundersamt på huvudet. "Du är till exempel otroligt sexig när du försöker förföra mig. Det är något så fruktansvärt oemotståndligt med det hela då."
Alexandra morrade lite och både såg och lät då precis som Tigger i Nalle Puh, Terrie brast ut i skratt. Det gick inte att vara allvarlig längre när ens partner ser ut som en tecknad figur.
Alex slog ut med armarna och tittade frågade på henne. "Vad skrattar du åt? Du får ju inte skratta när jag ska förföra dig! Det här kräver ett straff!"
Alexandra morrade det fåniga lätet igen och böjde sig sedan fram och tryckte sina läppar mot Terries. Terrie höjde trött handen och la den bakom nacken på Alex. Men efter bara en liten stund blev hon alldeles för trött, hon hade ingen luft kvar. Hon vände bort huvudet lite sakta och la sedan ett finger över Alexandras besvikna läppar.
"Senare älskling", viskade Terrie och gäspade stort. "Senare."
Alex nickade och gav Terrie en lätt kyss på kinden innan hon gick ut ur rummet. Hon vände sig om i dörröppningen och såg på den nu sovande blonda kvinnan, de perfekta läpparna var dragna till ett litet leende. Alex skickade iväg en slängkyss innan hon stängde dörren.
Hon gick bort till salen dit förlossningspersonalen hade Lucas. När hon kom in rummet såg hon att de precis var färdiga med att undersöka honom. Han hade fått en extra undersökning eftersom det var Terries första barn och så var hon väldigt ung förstföderska. De la ner den lilla pojken i den speciella värmekuvös som han fått för att hade vägde så lite. Alexandra gick fram till den och såg ner i den lilla sängen, Lucas var vaken och konstigt nog skrek han inte. De klarblåa ögonen såg sig lite förvirrat runt omkring i rummet, det svarta håret stod åt alla håll. Alex sträckte ner handen och strök pojken sakta över kinden. Lucas vände sitt lilla huvud mot henne, men Alex visste att hon var för långt bort för att han skulle kunna se hennes ansikte.
En förlossningssköterska i sådär femtioårsåldern kom fram till henne, kvinnan såg först på den svarthåriga kvinnan som stod vid barnet och sedan på den lilla pojken.
"Men…", började hon och tog sedan en extra titt. "Jag tror inte att jag har sett sån likhet förut. Men du kan ju inte vara mamman eller?"
Alexandra såg upp på henne och skakade på huvudet. "Nä, det är min flickvän som har fött honom." Det svaret verkade göra sköterskan ännu mer förvirrad, hon kliade sig på huvudet och såg ut som hon inte riktigt visste vad hon skulle säga eller göra.
"Det är min bror som är pappan", sa Alex för att sköterskan skulle få lite ner klarhet i det hela.
Förlossningssköterskan nickade och gick sedan iväg, fast nu såg hon om möjligt ännu mer förvirrad ut.
Det är hennes flickvän men hennes bror är pappan till barnet, tänkte hon medan hon gick bort till ett annat rum där en annan liten baby skulle undersökas. Jag förstår mig inte på ungdomarna nuförtiden.
Alexandra stod kvar vid barnets säng och såg ner på den lilla pojken. "Hej sötnos", viskade hon och log mot honom. "Nu ska jag gå in till Terrie igen, men du ska snart också in dit så vi ses snart igen." Hon böjde sig ner och kysste den lilla svarthåriga pojkens panna, sedan rätade hon på sig igen.
"Jag älskar dig, Lucas."
****************************************************************************
Det var den sjunde december, alltså sex dagar efter Lucas födsel, och Terrie och Lucas hade precis kommit hem från BB. Terrie stod och log mot det lilla spädbarnet som hon hade på armen, fast hon ville gärna att Alex skulle komma snart. Terrie stod i hallen och väntade på att Alexandra skulle komma och ta över Lucas så att hon kunde hänga av sig sin jacka och ta av skorna. Alex höll just nu på att fixa till i sängen, de hade precis upptäckt att de hade glömt att bädda den. Efter någon minut kom Alexandra in i hallen och sträckte ut armarna, Terrie la försiktigt över den sovande babyn. Lucas rörde lite på sig, men vaknade inte. Alex gick och vaggade den lille pojken försiktigt samtidigt som hon nynnade sakta. Hon visste att han sov, men det kunde ju inte skada att lugna ner hans drömmar lite. Terrie tog av sig skorna och jackan, sen gick hon in till Alex som stod i vardagsrummet. Hon log när hon såg de två personer som hon älskade mest av allt på jorden. Terrie kunde inte riktigt förstå vad hon hade gjort för att förtjäna en så underbar kvinna som Alex eller ett så underbart vackert och perfekt barn som Lucas. Jag måste vara välsignad av änglar, tänkte hon och tassade tyst fram till Alex och Lucas.
"Ska vi lägga honom i spjälsängen?" viskade Alex när hon upptäckte att Terrie stod bredvid henne.
Terrie nickade, så gick de tillsammans in i Lucas rum. Alex tog av filten som Lucas legat insvept i och höll fram honom till Terrie. Den blonda kvinnan gav honom en lätt puss på pannan och Alex gjorde likadant. Sedan la hon ner honom i spjälsängen och la det lilla blåa babytäcket över honom. De två kvinnorna smög sedan så tyst de kunde ut ur rummet och stängde till dörren lite löst. De skulle fortfarande kunna höra om babyn skrek, Alex hade installerat babytelefoner i nästan alla rum. Det var bara på balkongen, i hallen och på toaletten som det inte fanns någon. Terrie ville egentligen ha det, utifall att Lucas skrek när man var på toaletten. Men Alex hade förklarat att om han skrek så var man ju på toaletten och kunde inte direkt göra något då.
Terrie och Alexandra satte sig i vardagsrummet för att pusta ut lite, Terrie var fortfarande trött efter förlossningen. Alex satt i hörnet av soffan och Terrie lutade sig som vanligt mot henne, Alex strök händerna sakta över Terries armar som en lugnande gest. Den blonda kvinnan stängde ögonen och lutade huvudet mot Alexandras axel, inom loppet av ett par minuter sov hon tungt.
Hoppas hon får ordning på dygnsrytmen snart, tänkte Alex medan hon fortsatte att stryka Terrie på armarna. Fast nu när vi har Lucas så kommer det nog att dröja ett tag.
Precis då började den lilla pojken att skrika, Alex ryckte till lite. Hon lyfte försiktigt upp Terrie så att hon inte skulle vakna, sedan gick hon in till Lucas. Hon såg ner på barnet i sängen, hans ansikte var rött och ihop skrynklat. Hon lyfte upp honom försiktigt och vaggade honom sakta i famnen. Men den lille pojken ville inte sluta skrika och han ville absolut inte somna om. Alexandra gick in med det skrikande lilla knyttet till Terrie som nu hade börjat vakna lite. Den blonda kvinnan satte sig upp och gnuggade sig i ögonen, Alex satte sig ner i soffan bredvid henne.
"Jag tror att han är hungrig", sa Alex och sträckte över det skrikande barnet till dess mamma.
Terrie nickade och knäppt upp sin skjorta innan hon tog emot barnet och la det till sitt bröst. Lucas började suga direkt när han kände kontakten av sin mors bröst.
Alex hade nu lagt armen om Terrie och höll henne så när som det lilla barnet tillät. Alex ville inte störa honom när han åt. Terrie vände på huvudet och såg på Alex, precis då visste Terrie att det var med de här två hon ville spendera resten av sitt liv. Hon ville gå igenom livets alla svårigheter, glädjeämnen och sorger
"Jag älskar dig så mycket, Alex", viskade hon. "Dig och Lucas."
"Jag älskar dig också", viskade Alex och gav den blonda kvinnan en lätt kyss på hennes röda läppar. "Du och Lucas är det käraste jag har, glöm aldrig bort det."