Disclaimers: Ok, Sarah, Carola, Jenny, Anders och jag tillhör oss själva. Alla andra figurer tillhör Rob, Lucy, Renee och de andra på Renpics.
Subtext: *harkel* Detta är en berättelse om fem subtextare på äventyr. De kommer att TVINGA fram subtexten om den inte redan finns där! :)
Våld: Vi ansvarar inte för någons handlingar. Vi bara säger att allt är Taperts fel. ;)
Konsumerat vid skrivandet: En flaska cola, två MumsMums, en jordgubbsglass, lite middag och även en beskärd del av chocolate chip cookies, i vanlig ordning.
Enjoy!
Johanna -'Cause I'm a subtexter, yes I am!-
herakles@xenaverse.com
Nu ska vi gå på tigerjakt...
Gräset frasade under fötterna som otåligt trampade runt i en ring. De mörka ögonbrynen var hoprynkade och blicken var envist fäst på skorna. Den korta lilla runda xeniten drog handen genom det mörkt bruntonade håret, som nästan såg becksvart ut. Ett klonk och ett mumlande rabbel avbröt hennes tankar.
"Sju...åtta...nio...", mumlade den blonda killen som satt med ryggen mot ett träd en bit bort. Hans hår var aningen tilltufsat och blicken var småmanisk bakom glasögonen. Han flinade njutningslystet och höll upp någonting. Han synade den mörka tingesten med ett belåtet flin på läpparna. Den korta rättade reflexmässigt till glasögonen och blinkade.
"Anders...vad gör du?"
Anders tittade upp och viftade glatt med den lilla kompakta bollen han hade i sin hand. Nu kunde hon se att det satt en sprint i dess övre del. Ögonbrynen höjdes markant.
"Johanna! Hehehe..jag räknar bara handgranater! Tror du att elva stycken räcker? Jag försökte smuggla ut lite nervgas, men tänkte att det vore roligare att leka med lite råttgift och en pincett.", hans ögon tindrade av ett skadeglatt vansinne när han nickade mot sin ryggsäck där mycket riktigt skaftet till en pincett stack ut. Ett kommandomålat ansikte dök upp i buskarna invid trädet. Johanna vägde handgranaten i handen medan Anders glatt vinkade åt den unga kvinnan, som hade bundit en röd näsduk om huvudet och hade satt upp det mörkbruna håret i en hästsvans som föll mot ryggen. Hon såg ut som en vildögdare version av Rambo.
Anders reagerade genast och väste; "Lösen!"
"All makt åt Gabby, vår befriare!", löd det rappa svaret. Carola steg ur busken och skakade löven ur kläderna. Över axeln hängde ett antal diverse vapen. Hon lät axelremmarna glida längsmed armen och vapnen slamrade ihop i en hög på marken. Hon böjde knä och tog upp en AK5:a, undersökte den och osäkrade den. Hon skrattade tyst och riktade in sig på en sovande blond tjej en bit bort, som låg och sussade sött, inrullad i ett par filtar.
"Pang!", Jenny flög upp och slängde huvudet fram och tillbaka med ett 'AAAAAAAAAAH!!!-KOM-AN-KOM-AN-FÖR***¤#%¤###!!!!!', med nävarna knutna framför sig i boxartagen. Carola bara garvade rått åt henne, drog tillbaka spärren och sänkte vapnet.
"Wow. Vart sjutton fick du tag i de där?", frågade Johanna och gjorde stora ögon medan hon och Anders plöjde igenom vapenhögen. Carola ryckte på axlarna.
"Det är Xenaverse."
"Å-håååå!", nickade de två andra förstående. Jenny fräste svordomar och reste sig rangligt upp. Hon blinkade sömndrucket och började gå mot dem.
"I'll rise, but I refuse to shine....GÄÄÄÄSP...", hon sträckte på sig, "Vart är Sarah?"
"Hon står och färgar håret vid den obligatoriska, fiskfyllda bäcken därborta. Hon har lyckats ta livet av en aborre med flaskan. Övning...", svarade Carola och knöt åt sitt rambopannband. Då prasslade det i buskarna igen.
"LÖSEN!", vrålade alla samfällt.
"All makt åt Gabby, vår befriare.", nynnade Sarah och slängde handduken på filtarna där Jenny hade legat. Hon såg sig om och log. Så lyste det till av förtjusning i ögonen och hon dök ner mot vapenhögen för att rota runt i den tillsammans med Anders och Johanna. Carola suckade, lade armarna i kors, stampade tålmodigt med ena foten i marken och skakade på huvudet.
"Barn."
"VAJÖRT! En eldkastare!!!!!!", jublade Sarah och inspekterade sitt fynd.
"Akta spä-"
WHOOOOOOOOOOOOF!
"...-glöm det.", hostade Carola och kröp fram från trädet hon hade slängt sig bakom när Sarahs vapen slungade ut en ilsken eldtunga. Sarahs ögon tindrade och hon tittade förundrat på vapnet.
"Den är underbar, den är perfekt..."
KATJINGggG!
Jenny lekte med sin stilett med ena handen medan hon lagade frukost med den andra och hissade subtextfanan med tänderna. Johanna grävde glatt fram en kulspruta och viftade nöjt på tårna medan Anders letade i buskarna efter en granatkastare. Carola drog fram sin IKEAmanual och började montera ihop det större maskingeväret med den lilla bondkärran de hade plockat med sig från en gård där bondmoran hade svimmat efter att de landat på hennes åker. Hennes man hade trott att de var gudar, vilket Sarah genast bekräftade med att få mannen att sprida ryktet att Sarah subtextgudinnan hade anlänt till denna värld för att göra den till ett bättre ställe. Johanna hade tagit sig ett snack med pigan och försäkrat henne efter konstens alla regler att hon skulle överge tanken på drängen och istället inrikta sig på bondmoran, som ändå var fräsch för sin ålder. Ja, det var ju så det hände i fanficsen, ju!
Carola svor och bankade med en sko på maskingeväret.
"Förbaskade makapär! LEEEEEV! LEEEEEV!"
BankBAnKbaNK!
Jenny vinkade åt dem att komma och äta. Carola reste sig upp och sparkade surt på maskingeväret, som trillade snett i marken och med ett klick monterades ihop. Hon blängde surt på det och fyra par händer höjdes till respektive öron medan hennes svavelosande förbannelser haglade över det dumma geväret. Men snart satt de där alla fem och smaskade på plättar med sylt. Anders imiterade Ares och bjöd laget runt på äppelcider (Alkoholfri, såklart! All subbers must experience life in all its agonizing glory. Amen.)
Johanna sneglade på tidsmaskinen som de hade täckt över med granriset-som-inte-fanns-i-Grekland-men-som-finns-i-Xenaverse-Grekland-så-det-så och mindes den skakiga ditresan.
De hade alla suttit i Sofias lägenhet och tittat på spoileravsnitt från säsong fem. Ronny hade suttit skrattandes med fingrarna i öronen medan Sofia försökte höra replikerna från TVn över de fem subtextarnas tjatter om huruvida Xena skulle ha avslöjat sina 'känslor' för Gabrielle, med eller utan Perdicus, inblandning förr eller senare. Sedan hade hon blivit lite smått imponerad av de oändliga, innovativa och mycket kreativa förslag på hur man kunde bli av med Nerdicus en gång för alla. Det var när Anders viftade med händerna framför TVn och jublande föreslog att man kunde dra ut Nerdicus lilla ärthjärna genom hans ena näsborre med hjälp av en tandpetare som Sofia fick nog. Hon drog fram sin hyperhemliga XWPkontroll och skruvade upp zappeffekten på max. Det blixtrade till och fem figurer uppenbarade sig i TVrutan, där de kröp ur en maskin. Sofia föll tillbaka mot väggen med ett leende medan Ronny gick ut i köket för att poppa popcorn.
"..varför skulle du vilja vara Joxer?", Sarah blinkade och bara stirrade äcklat på Anders, som log stort. Carola skakade på huvudet.
"Anders, du är skadad."
Anders flin blev ännu större och han makade sig bekvämt till rätta med benen lagda i skräddare.
"Minns ni Bitter Suite?...", visslade han oskyldigt och synade sina naglar med halvt intresse. Jenny svalde och rodnade. Sedan började hon också flina. Sarah flämtade till.
"ANDERS!"
"Ja, vadå? Jag menar, han ÄR ju den enda som legitimt i serien har sett Gabrielle näck. Han är en jäkla klant, men just DÅ skulle jag vilja vara han. Hehehe...tänk er...fast HELST skulle jag vilja se på när Xena kryper på alla fyra fram till Gabby som ett stort kattdjur...långsamt...långsamt...och låser hennes blick, innan hon sliter av Gabbys BGSB med tändern-"
"ANDERS!!!!"
"Tyst!"
BONK!
"AJJEAAAO!!!! -Vadå? Vad sade jag för ngt n dlghhhh?", Anders ord kvävdes bakom Jennys hand. Hon skakade på huvudet.
"Det är inte nyttigt att få hjärtstillestånd på morgonen. Och det är inte nyttigt att retas med Gabbys banshees heller....", rösten var allvarligt menande. Sarah satt med ett förklarat leende på läpparna, Carola tappade sin IKEAskruvmejsel på foten och Johanna hade stoppat en munfull gräs i munnen och tuggade som en ko. Anders sneglade upp på Jenny bedjande. Hon släppte och gick bort till filtarna, där alla deras tillhörigheter låg.
"Om vi ska komma tillräckligt nära utan att väcka uppmärksamhet så måste vi förklä oss. Jag hittade en liten gård med ett jättepåpassligt ditplacerat och nyuppfunnet klädstreck, så här har jag lite prylar!", hon kastade kläderna vid fötterna på de andra, som genast började prova kläder.
"Oh, den här skulle se bra ut på dig, Johanna!", flinade Anders.
"Är du knäpp, eller? Jag skulle se ut som en uppsvälld valross i det där! Finns det inget tält jag kan svepa om mig?", hon letade efter någonting diskret.
"Waowww...WOW!", nickade Carola beundrande åt de två amazonförklädnader som hon och Sarah hade krypit i. Jenny hade hoppat i en rosa klänning som hade lappen "Aphrodite, X4" sydd bak i nacken. Hon lyfte på slöjorna och det tunna tyget lite. Det svallade till i brisen som strök över dem. Hon suckade.
Carola fortsatte i full amazonmundering att montera ihop maskingeväret med sin lilla IKEAnyckel. Sarah och Jenny lekte 'offra jungfrun' medan Johanna och Anders putsade på sina förklädnader. Anders rynkade på näsan och knackade på bröstplåten.
"Det här måste vara århundradets fulaste kostym. Och det ÄR hönsnät, det här. Jag har alltid undrat det..."
"Seså, Anders! Nu fick du ju vara Joxer, trots allt! Hehehe. Hm...", Johanna slängde Joxerhjälmen i famnen på Anders och svepte de vita, rikt broderade tygstyckena omkring sig. Hon rättade till turbanen och band om tygskärpet. Hennes ansiktsuttryck var aningen tänjt. "Ok, det är en spoilerkostym från säsong sex. Men den får duga...TROTS att vi inte är i öknen. Hur ska man bortförklara det?"
"Är alla klara?", frågade Sarah och slängde bort teaterdolken som hon nyss offrat en gallskrikande Jenny med. De övriga fyra nickade och samtliga fem satte sig på knä i en ring runt ett pergament. "Kan jag få en bit kol? Tack, Carola. Få se nu...", hon ritade upp en streckgubbe och två gubbar till. Den ensamma gubben dröjde hon vid en stund, för att sedan plita dit två horn, en svans och en treudd på. Efter en stunds eftertanke ritade hon en pil som pekade på gubben och skrev Nerdicus över den. Hon log brett och alla de andra nickade instämmande med ett belåtet mummel. Carola snodde åt sig kolbiten och ritade dit långt hår på de två andra streckgubbarna, sedan beväpnade hon dem med en stav, ett svärd och en chakram. Johanna sträckte sig över pergamentet.
"Ge mig den där...", ännu en gubbe dök upp, bakom en sten. Hon skrev warrior queen över huvudet på den flinande figuren. Jenny slet kolbiten ur handen på Johanna och ritade dit ett stenras över Perdicus, för att sedan bli bestulen på kolbiten av Anders, som med noga bestämdhet ritade en figur med man och svans bredvid den långa streckgubben med chakramen. Lika noga ritade han små tyglar som gick från grimman till streckgubbens ena hand. Tjejerna tittade på bilden. Anders ritade dit små öron på figuren. Carola satt med huvudet på sned, Sarah bara blinkade. Jenny fnissade bakom en upplyft hand och Johanna bet sig i läppen. Anders lutade sig tillbaka och räckte tillbaka kolbiten till Sarah, som hade haft den först.
"Är det där en kossa?", frågade Jenny artigt. Anders såg sårat på henne.
"Det är ju Argo, ser du väl!"
Ett fnitter från Carola och Johanna hördes.
"Den är fin.", tröstade Sarah och klappade Anders på axeln. "Nå, låt oss då göra upp en plan, mina kära medsubtextare! Ni minns vårt uppdrag? Ja, Jenny?"
"Döda Perdicus, my queen!"
"Jajamänsan! Men inte bara det?...", hon såg sig omkring. Anders harklade sig.
"Lemlästa, klä i klänning, spränga, skjuta och hänga?", erbjöd han sig.
"Eh...ja, men MER?"
"Meja ner, pulvrisera, detonera?", sade en strålande Johanna glatt.
"Jaja, det också! Men MER??? Kom igen, vi har ju talat om det här!", Sarahs tålamod var på upphällningen. Carola gjorde honnör.
"Para ihop Joxer med honom om uppdraget misslyckas, samt försöka få Xena att sluta vara en sådan korkad, dum krigare som gömmer känslorna. Allra minst ska ett nakenbad mellan Xena och Gabrielle ske."
"Aaaah, nuuuu talar vi grejer här!"
"Och sedan snor vi hennes BGSB!"
"Jag vill ha Xenas leathers!"
De fem subtextarna beslöt sig efter lottdragning att låta Gabrielles BGSB vara, men att den som hittade den först skulle bjuda sina medsubtextare på varsin sniff och tygfiber innan den återlämnades. Efter att ha resonerat om saken, avgjorde man att ingen vågade sno någonting av Xena. Lägret plockades ihop och alla saker stoppades ner i the SaddlebagTM, där de otroligt nog fick plats. Att de inte hade någon häst spelade ingen roll. Anders lade den magiska sadelväskan över ena axeln och så bar den lilla skaran sig av. De två amazonerna, Afrodite, Joxer och en rund LegacyGabbywannabee knatade vägen fram.
Efter att ha gått länge och väl och dag och natt, så kom de fram till ett berg. Den lilla skaran stannade och tittade på det höga berget.
"Ett berg.", konstaterade Jenny.
"Vi kan inte gå runt det.", mumlade Johanna.
"Vi kan inte gå under det.", tillade Anders.
"Vi måste klättra över det!", sade den rådiga Sarah med ett vist finger höjt mot skyn.
Och det gjorde de också. När de hade kommit över till andra sidan så började det mörkna och man beslöt sig för att slå läger. Filtarna lades runt eldstaden som bara plötsligt fanns där och en festmåltid dukades upp från the SaddlebagTM. De var alla utsvultna efter dagens ansträngningar och fler än en gnydde om ömmande fotsulor. Ute i den verkliga världen, utanför Sundbyberg eller snarare ett stenkast från Telefonplan, satt Sofia och Ronny. De satt spänt och väntade, eftersom de hade tjuvläst synopsiset på Whoosh och visste att Callisto skulle dyka upp snart. Och mycket riktigt så lurade Xenas blonda ärkenemesis i buskarna på kalberget.
Ett skrik skar genom luften och de fem subtextarna ryckte till. Carola höjde hotfullt IKEAnyckeln över huvudet och Anders svingade ett kycklinglår i luften framför sig. Jenny snarkade och Sarahs syn blev plötsligt begränsad när en vit massa av tyg slängdes över henne. Johanna sprang halvnäck i nitlädertanga och matchande bh mot skriket med händerna uppslängda i luften.
"TJOHOOOO! Det är CALLISTO! Kom och ta mig! Du får göra vad du vill!!!! Callisto! Aj löööv you!" Mycket kan sägas om Johanna, men att hennes mytomspunna Callistobesatthet skulle leda till något sådant moraliskt fördärvande, det...eh...ja, just det. Iallafall; hon sprang mot Callisto, som ryckte till med en av sina psykopatiska tics och sänkte svärdet.
Sarah täckte ansiktet med en hand och skakade på huvudet när Jenny vaknade och slängde sin rosa Afroditesärk över henne för att följa Johannas exempel. Carola och Anders letade fram sina autografblock och fjäderpennor. Sedan sprang de efter också.
"IIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAA!", ljöd skriket som försvann bort i natten springandes för livet från de fyra subtextarna. Sarah försökte förgäves resa sig upp, men hon var intrasslad i två rätt avancerade kostymer. Hon undrade hur fasen man lyckades glida i dem och behålla värdigheten egentligen.
Två timmar senare lunkade fyra stycken snopna subtextare in i lägret och slog sig ned. Jenny och Johanna klädde på sig igen under tystnad, medan Anders klagade över Callistos ovilja att samarbeta. Carola log triumferande över den hårlock hon lyckats klippa från den blonda psycho barbiens hår. Hon lade den i ett provrör och stoppade ner den i the SaddlebagTM. Sedan lade alla sig för att sova. Det var en lång dag imorgon och de måste försöka komma ikapp Xena och Gabrielle. Jenny somnade som en stock, medan hon halade subtextfanan för natten med två tår. Sarah somnade oroligt, Carola slumrade till. Johanna dånade av rätt snabbt hon också, men Anders låg vaken längst och försökte fundera ut ett sätt att sno åt sig Carolas Callistohårlock.
Nästa dag var precis som den innan och den före det; den lilla truppen vandrade vägen fram genom byar, bergsområden, intill sjöar, över stränder, över berg och djupa dalar. De irrade in i en skog, där ett nedfallet träd blockerade vägen. De stannade.
"Ett träd.", konstaterade Jenny.
"Vi kan inte gå runt det.", stönade Johanna.
"Vi kan inte gå över det.", avgjorde Anders.
"Vi måste krypa under det!", utropade Sarah och pekade på lite rum mellan trädet och marken.
Och det gjorde de också. Det krälades och kröps under den fallna trädstammen tills alla fem hade kommit ut på andra sidan. Väl där stod Carola med armarna i kors och plutade surt med underläppen.
"Vad?", frågade Jenny.
"Jag får ju inte vara med!", muttrade Carola.
"Jomen det får du ju visst!", sade Anders och klappade henne deltagande på axeln. "Du är viktig för vårt uppdrag, Carola. Och dessutom..", flinade han, "Vem skulle jag annars diskutera '2000 sätt att döda Perdicus på' med?"
"Men det finns bara fyra repliker...ett någonting, och så över, runt och under. Men ingen femte."
"Du kan få klappa takten:", sade Sarah kompromissande. Carola log glatt och alla subtextarna var lättade över att vara sams igen, så det blev en varm, stor gruppkram.
Carola sneglade över Jennys axel när alla kramades och slingrade sig plötsligt ur den stora kramen. Hon rusade fram till kvarlämnorna av en eldstad och kände i askan med handen. Hennes ögon tindrade av förtjusning när hon vände sig mot de andra. "De har varit här. Askan är inte helt kall. Vi är nära!"
"Hmmmm..." Anders gick med långsamma, eftertänksamma steg en bit längre bort och satte sig på huk. Han drog med ett finger över de översopade eldgropsresterna. En till person hade varit förbi. Och den personen hade lämnat efter sig en fortfarande varm eldgrop. Han vände på huvudet och sökte med blicken. Snart hade han hittat dem och vinkade till sig de andra. Han pekade på vad han hittat.
"Titta här! Fotspår...för djupa för att vara Gabrielle och snäppet för grunda för att vara Xena. Hennes rustning väger ju en del..."
"Du menar? Aha." Johanna log torrt och såg upp från fotspåren. Blicken följde deras väg framåt. "Perdicus är i hälarna på dem. Då måste vi skynda oss på. Han hinner upp dem vilken dag som helst nu."
De tittade på varandra. Sedan på Sarah, som hade blivit litet av en ledare på deras lilla expedition. Hon slog ut med händerna och ryckte på axlarna. "Vad tittar ni på mig för? Det var Carola som sade att hon inte fick vara med. Trots att det faktiskt är Jenny som haft minst repliker i fanficen än så länge! Carola får hitta på något, eftersom hon känner sig försummad!"
Fyra ögonpar fästes på Carola, som svalde och vinkade fåraktigt leendes mot dem. "Eh...hehe...jag bryr mig inte om vem eller vilka det är som leder den här operationen, så länge jag får peppra ner Nerdicus lite grann." Hennes ord möttes av instämmande nickar och menande grin, samt av ett klickande när Anders tryckte in ett magasin i sin Magnum. Johanna log med slutna ögon och suckade lätt.
"Som musik för mina öron..."
"Apropå musik...", sade Jenny med rynkad panna och huvudet lagt på sned, "Har ni märkt att bakgrundsmusiken har ändrats sedan vi undersökte fotspåren?"
Alla lyssnade. Jodå, nog hade musiken förändrats, alltid. Den musik som nu vilade i bakgrunden, svällde och blandades med ett par hundra hovar som smattrade mot marken. De välbekanta tonerna i The Debt strömmade mot den lilla skaran. En råbarkad röst som bröt på siciliansk franska försökte låta som om den var rysk och allkunnig. Sarah drog ner sin queenmask över ansiktet med ett stön av plåga.
"Åhnej! Det är Borias! Jag hatar Borias!", hon sjönk ner på knä och försökte stoppa fingrarna i halsen.
"Xsssscheeeeeeena, youuuuuu shall då wått aj säääääääääj, aj löööööv shoooooo. Aooor tjaaaaaajld wil nöööt bi riiiiskt." Johanna sträckte ut tungan och gjorde sin bästa Boriasimitation, som belönades med sofistikerade golfapplåder från Anders, Jenny och Carola. Hon neg och bugade. I samma ögonblick svängde musiken och blev mildare, ljuvare och med en intressantare bakklang. Sarah flög upp och krälade uppför en kulle, där hon lade sig och spionerade. En kvinna klädd i rött och med en värdig behärskning i sitt kroppsspråk, talade till Borias. De övriga fyra subtextarna krälade upp på rad, på varsin sida om Sarah. Jenny sneglade på henne.
"Är inte både Borias och Lao Ma döda vid det här laget?"
"Scccccch. Xenaverse, Xenaverse.", mumlade Sarah och flinade saligt.
"Å-hååååå!", nickade de andra förstående.
I själva verket så var det Sofia som hade satt på sitt XenaSoundtrack Volume 4 på högsta volym medan hon och Ronny åt pizza och för en stund lämnade de fem medxeniterna åt sitt öde. När grannarna knackade i golvet så gick Sofia in och sänkte. Bilderna av Borias och Lao Ma bleknade bort. Sarah hasade tillbaka nerför kullen igen. Hon suckade och såg sig omkring. "Ja, jag antar väl att vi slår läger här och fortsätter imorgon. Hm...mysko.", hon skakade på huvudet och drog fram sin sovfilt. Snart sov hon tungt medan de andra satt och spelade klädpoker till sent in på småtimmarna. Anders var till slut den enda deltagaren som fortfarande var vaken. Han klurade fortfarande på hur han skulle få tag i den där hårlocken.
Nästa dag grydde solig med blå himmel, som de alltid gjorde på Nya Zeal-...eh i gamla Grekland. Den lilla subtexttruppen vaknade, Jenny hissade subtextfanan och de begav sig iväg i riktningen dit-Xena-och-Gabby-förmodligen-hade-gått. Av någon anledning så blev omgivningen snårigare, skogen de kom in i blev tätare och snart kände de en berusande sunkig doft av stillastående vatten. De kom fram till ett träsk och såg ut över det.
"Ett träsk.", konstaterade Jenny.
"Vi kan inte gå över det.", suckade Johanna.
"Vi kan inte gå under det.", utbrast Anders.
"Vi måste gå igenom det!", sade Sarah bestämt.
Och det gjorde de också. Med avsmak, men också med beslutsamhet, vadade de ut i det stinkande träsket. När de klafsande traskade iland på andra sidan, så var det bara tanken på att det var för the greater good som de gjorde detta, som lindrade obehaget. Anders satt på en sten och tömde sin stövel. En liten träskigel trillade ner på marken och krälade ner mot sitt hem igen. Han rös och drog på sig stöveln igen. Alla såg milt sagt ledsna ut i sina genomsura, smutsiga paltor. Men Carola bara log.
"Äsch! Ta det lugnt! Om någon minut så är vi alla rena och fräscha som alla filmhjältar alltid är efter ett bad i ett träsk!"
Och mycket riktigt; när de steg ut på vägen igen och det blev en ny scen, så var alla torra, rena och hela.
"Tacka fan för filmtabbar!", flinade Johanna och rättade till sin turban. Ett mummel av instämmande och klädtillrättande hälsade hennes slutsats.
Timmarna gick och den lilla truppen började bli uppgiven. Inte en endaste eldgrop hade de stött på och solen hade redan vandrat till himlens mitt. Nu skulle det bara vara ett par timmars ljus kvar innan mörkret föll och det blev natt.
Plötsligt så bromsade Anders in och fällde ut armarna som en bom för de andra, som gick in i dem. De svor och gav honom ett och annat hot. Men han lade ett finger till läpparna och hyssjade dem. Han nickade mot backens krön och tecknade åt sina medsubtextare att följa. De två amazonerna, Afroditen, Joxern och LegacyGabbywannabeen smög framåt så tyst de kunde. Det tog en liten stund innan de hittade den obligatoriska busken att gömma sig bakom, men sedan satt de där tysta och tittade på slagsmålet mellan vägsluskarna och en Xena i högform.
"AYIYIYIYIYIYIYIYIYIYIYIAAAAAAAA!!!"
SmoCK! SmOck! SMocK!
"HA-HA!"
"Yyyyyyyyyl!"
WHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOSH!
clingKloNGdiNgDoNGdenG!
Xena voltade genom luften i bästa Luke Skywalkerstil, körde svärdet i marken och hävde sig fram i en springspark över bröstkorgen på en av skurkarna. Han stapplade bakåt, oförmögen att ens bjuda motstånd. Hon skrattade, snodde åt sig en till skurk och knockade ut dem mot varandra. Hon voltade bakåt, landade i en säker pose och fångade chakramen. En armslängd ifrån henne stod Gabrielle, med glittrande ögon, och beundrade sin krigare. En susning hördes i luften och Xenas hand for ut blixtsnabbt framför barden. Pilen fångades. Chakramen kastades iväg igen och möttes av ett ljudligt KLONK innan den for tillbaka och Xena intog den oemotståndliga hjälteposen igen. Gabrielles ögon lyste om möjligt ännu mer av dyrkan. Subtextarna flinade i sitt gömställe.
"Show off."
"Men för fa-an! Det är ju Gabby!", dreglade Anders och började kräla ut från busken. Xena hade gått iväg för att hämta Argo och barden stod ensam kvar väntandes. Jenny, Carola och Sarah försökte klättra över varandra och lyckades trampa ner Johanna i processen. Anders febervilda ögon såg bara formerna, det blonda håret och en berömd BGSB. Han drog fram måttbandet i språnget, då han alltid hade velat ha en Gabrielledräkt. Gabrielles Banshees flög fram i iver att tjäna sin härskarinna. De väste och fräste som banshees gör när de blir riktigt till sig. Ödet ville dock just då annorlunda.
"Åh, en turdrachmer!" Barden böjde sig fram för att plocka upp myntet. Bansheesen flög över henne och rakt in i Anders, som hade slängt sig in från andra sidan. Nu låg de fyra subtextarna i en liten grymtande hög och hade ont överallt. Johanna hade hämtat sig från sin nertrampning och kom till undsättning. Gabrielle fick inte veta att de var där! Snabbt som attan sprang hon över till en granngård, som turligt nog låg precis bakom träden, och lånade en skottkärra. Hon travade raka vägen fram till de andra, lastade på dem och sprang iväg igen, precis innan Xena kom tillbaka med Argo.
"Titta, Xena!", sade barden glatt och visade sitt fynd för den stoiska krigaren, som leende stod med handen på den mindre kvinnans axel.
"Ja, där ser man. Kom, vi måste fortsätta spåra Theodorus."
Som tur var så såg de inte den röda skottkärran som stack fram ur en buske en bit bort. Xena och Gabrielle gick längsmed vägen i stilla mak. Johanna pustade ut och väckte de andra med vatten. De hostade, pustade och frustade. Carola svalde en brustablett.
"Det är natt snart. Vi slår läger en bit ifrån dem, vad sägs?", frågade hon medtaget.
"Det är en mycket bra idé.", höll Sarah med.
"Då kan vi åtminstone hålla koll på dem, så att vi vet vart de tar vägen imorgon.", avslutade Jenny.
Anders och Johanna höll med och så begav de sig mot hjältinnornas läger.
Xena och Gabrielle hade smågosat till subtextarnas stora förtjusning. Ja, det var innan de gick till sina respektive sovfiltar och rullade in sig i dem för att sova. De fem satt och grillade över en gömd eld medan de småpratade.
"Jag förstår varför en del av kvällarna hamnar på klippbordet nu."
"Ja...Xena måste få tummen ur rö- oj, förlåt Jenny! Det var inte meningen att få din marshmallow att trilla i elden. Här...ta en ny.", Anders räckte henne påsen (som givetvis hade dragits fram ur the SaddlebagTM). Jenny sträckte sig efter den, för att trilla framstupa med näsan i backen när Anders ryckte till och drog undan påsen.
"Där! Såg ni? Där!", väste han och duckade bakom ett par buskar. Fyra huvuden ploppade upp omkring honom och följde riktningen av hans pekfinger. I skuggorna under träden smög en gestalt. Den avvaktade och verkade dröja sig kvar. Spänningen var olidlig. Så Carola suckade, drog fram en Maglite ur the SaddlebagTM och lös inkräktaren rakt i ansiktet tvärsöver gläntan. En Perdicus med utsträckta, luftfamlande händer, stod och blinkade chockat. Det gick ett förtjust sus genom buskarna.
"Det är Nerdicus!"
"På honom!"
Det gick fort. Snabbare än kvickt hade den lilla truppen skuttat runt gläntan och släpat in Perdicus i buskarna. Carola knockade honom med ficklampan och allt motstånd försvann. Sarah flinade belåtet.
"Sådärja! Då var den delen fixad! Anders, raka honom överallt och smörj in honom med sylt. Jenny; ta och förbered dig för ditt livs roll..."
Jenny tittade på Sarah med en fråga tydligt skriven i blicken. Carola och Johanna stod och flinade. Anders smet iväg med Perdicus för syltinsmetning.
"Grattis, Jenny! Eller ska vi säga Afrodite?...", sade de i munnen på varandra samtidigt som de puttade fram henne i gläntan. Johanna drog fram ett blåsrör ur the SaddlebagTM och skjöt en ärta i pannan på Xena, som vaknade. Hon klippte surt med ögonen och fokuserade blicken.
"Afrodite???"
Jenny var stel av chock, och stammade fram;
"J-j-j-ja? Hrmmmm! Jag menar; visst, bruden!"
Xena såg konfunderad ut.
"Vad gör du här?"
"Åh, det vet du! Sluta spela ovetande, sötnos!"
"Jag är inte söt!", morrade krigarprinsessan.
"Tss, tss. DUH! Du är så himla gullig med bardnosen där! Ni är som gjorda för varandra, det kan du inte liksom bara säga nej till, ba! Men hallå! Xena, wake up and smell the coffe...euhm...-ale! Ale! Wake up and smell the ale! Liksom...", Jenny snurrade lite på en hårtest och gav Xena den typiskt fjolmiga blick som Afrodite alltid gav alla i serien. Xena såg ut att tänka efter.
"Jag vet inte, hon är så ung...och jag är en gammal krigarhund, jag...jag är inte värd henne. Och dessutom så vill inte studion förlora tittare på subtexten...men...men...", mumlade hon.
"JÄVLA KORKSKAFT! KYSS HENNE BARA!", vrålade Carola, Sarah och Johanna otåligt från buskarna. Jenny log i panik ett bländande leende.
"Min doakör.", förklarade hon.
Anders såg hur han flimrade till och flämtade. Snart hade det gått femtio minuter, en timma med reklamavbrotten, och då skulle de skickas tillbaka hem till den verkliga världen. Han ålade sig fram genom gräset och ryckte i Sarah. Hon lyssnade och spärrade upp ögonen. Hon nickade och Anders ålade tillbaka till sitt lilla tortyroffer som numera skulle kunna göra en bejublad karriär som kastratsångare. Sarah viskade nyheterna vidare till Carola och Johanna, som genast höll tummarna och betraktade scenen framför sig. Xena tvekade. Sarah svor surt och slängde en pappmugg på Gabrielle. Hon flög upp i sittande och såg Xenas rygg samt en rosaklädd kvinna som var på väg därifrån.
"VEM var det där?", sade den lilla barden med krävande röst.
"Eh...ingen.", log Xena och rodnade. Gabrielle slängde pappmuggen i huvudet på henne.
"Ljug inte för mig. Du är otrogen mot mig!"
Xena spärrade upp ögonen.
"Otrogen?! Men Gabrielle, vi är inte...."
"ÄR vi inte???"
"EH...eh..."
FOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOF!
De fem subtextarna satt i Sofias säng och stirrade rakt framför sig. De var klädda i sina vanliga kläder och framför dem utspelade sig en grälscen mellan Xena och Gabrielle. De såg förvirrat på varandra innan ett utdraget kvidande, eller snarare -två- utdragna kvidanden, väckte dem ur resetransen.
"Oj, förlåt Sofia!", ursäktade Johanna och reste sig upp. Sofia krälade fram och dråsade i golvet nedanför.
"Uuuuurgh."
"Förlåt!", sade Carola och räckte henne handen. Sofia tog den och halade upp sig, för att sedan sjunka ner i närmsta fåtölj. Ronny låg och sov i den andra fåtöljen. De fem subtextarna såg på varandra när de hörde Sofias andetag komma långsammare, i en snusande takt som avslöjade att även hon hade somnat. De sneglade på TVn och såg Xena sträcka sig efter Gabrielle, för att få händerna bortslagna. Det hindrade henne inte från att sträcka sig ut efter barden igen och denna gång dra henne till sig i en stor, varm kram som fick den mindre kvinnan att slappna av och sjunka in i omfamningen.
Gabrielle höjde blicken och hennes ögon mötte Xenas. Subtextarnas ansikten var millimeter från TVrutan. Så slöt sig långsamt Xenas ögon medan hon lutade sig fram...de fems nävar slöts och höjdes i segergester...och ja, ja...
"JAAAAAAAA! Där satt den!"
"Starkt jobbat, XWP!"
De fem gratulerade sig själva och klappade om varandra. Ett ljud från toaletten höjde på allas ögonbryn.
"Mfff! Mffffff!"
KnaCkKnaCK! släpahasa
Anders knäppte med fingrarna.
"Ah. Jag glömde bort honom!" De andra tittade på honom med frågande blickar. Han ryckte på axlarna.
"Tja, det verkar som om det fanns en bieffekt med resan. Han skulle egentligen inte följt med igenom."
Fem flin växte på fem par läppar.
"Nerdicus?"
Nick.
"På honom!"
The End
(and what a happy ending that may be;) )