Vigyllerna

Mönstren var inte menade att betyda någon särskilt, men av en osannorlik slump stod där något på Vigylliska, ett vid denna tid okänt språk endast talat av en primitiv stam boende i ogästvänliga, fuktiga och kalla grottor på andra sidan jorden. Vigyllerna var ett mycket enkelt folk; de jagade, de åt och på kvällarna åkte de in till stan och gick på bio eller gick ut och dansade på något flott ställe*. Det enda speciella med denna stam var att de hade ett mycket vackert och välutvecklat språk, både verbalt och skriftligt. Hade någon i stammen sett Gabrielles kjol hade de kunnat utläsa: "Vid olydnad smiskar blond kvinna hårt med träredskap".

Ett par århundraden senare flöt en kista i land vid en av dessa grottor. En liten vigyllflicka hittade kistan där den hade strandat och med hjälp av några kompisar släpade hon den till Vigyllernas hövding. Kistan öppnades sedan under en högtidlig ceremoni. Ett kollektivt ”Ahh...” och ”Ohh...” hördes när hövdingen plockade fram föremål efter föremål ur den gamla kistan, det ena vackrare än det andra. Vigyllerna var övertygade om att föremålen var sända av en gud så när hövdingen plockade fram det sista föremålet, en brunaktig kjol med ett brett band, förstod de att de gjorde bäst i att inte ignorera meddelandet som stod skrivet på plagget. Kriget de haft med Bolognerna sedan urminnes tider upphörde med omedelbar verkan, total jämställdhet infördes och hela stammen blev vegetarianer. Och än idag kan man höra föräldrar hota sina barn med att om de inte är snälla så ska de ”få sminsk av den blonda”...

*Just delen med bio och dansandet är inte vetenskapligt underbyggt. Allt annat däremot, är helt och hållet sant.