Afghanhunden

Hemland: England

Bakgrund/ändamål: Afghanhunden har urgamla anor och anses härstamma från hundar av salukityp, som korsats med liknande hundar. Den har använts till vakt, vallning och jakt och är som sådan en typisk slättlandssprinter. Vid sekelskiftet kom de första afghanhundarna till England men rasen slog inte igenom förrän på 1920-talet. Den är numera en synnerligen etablerad och uppskattad utställnings- och sällskapshund.

Rasstandard

Helhetsintryck: Afghanhunden skall ge intryck av styrka och värdighet kombinerad med fart och kraftfullhet. Huvudet skall bäras stolt. Det orientaliska uttrycket är typiskt för rasen. Afghanens blick "ser på och igenom" åskådaren. Den är värdig och reserverad med en viss vild obändighet.

Huvud: Skallen skall vara lång, inte alltför smal och med framträdande nackknöl. Nospartiet skall vara långt med kraftiga käkar och obetydligt stop. Huvudet skall vara välbalanserat och krönt med en lång hårtofs.

Ögon: Ögonen skall helst vara mörka men gyllenbrun färg är tillåtet hos ljust färgade hundar. De skall vara trekantiga och en aning snedställda uppåt, från inre till yttre ögonvrån.

Öron: Öronen skall vara ansatta lågt och långt tillbaka samt bäras tätt intill huvudet och vara täckta med långt, silkesmjukt hår.

Bett: Starka käkar med ett jämnt och komplett saxbett. Tångbett är tillåtet.

Hals: Halsen skall vara lång och stark med stolt buret huvud.

Kropp: Ryggen skall vara medellång, rak och väl muskelfylld samt slutta mjukt mot svansen. Ländpartiet skall vara rakt, brett och ganska kort. Höftbensknölarna skall vara framträdande och placerade väl åtskilda. Bröstkorgen skall vara djup och ha tämligen väl välvda revben.

Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara långa och välvinklade, väl tillbakalagda, muskulösa och starka utan att vara grova. Frambenen skall vara raka med god benstomme samt följa i rak linje med skulderbladet, då man ser hunden framifrån. Armbågarna skall sluta väl mot bröstkorgen och inte vridas inåt eller utåt. Bakbenen skall vara starka med välvinklade knäleder samt vara av god längd från höft till has men med ganska kort avstånd från has till tass. Sporrar får avlägsnas.

Tassar: Framtassarna skall vara starka och mycket stora såväl på längden som bredden och täckta med långt, tjockt hår. Tårna skall vara väl välvda och trampdynorna väl vilande mot marken. Mellanhänderna skall vara långa och spänstiga. Baktassarna skall vara långa men inte fullt så breda som framtassarna och täckta med långt, tjockt hår.

Svans: Svansen får inte vara för kort. Den skall vara lågt ansatt och avslutas med en ring. Den höjs då hunden är i rörelse och den skall ha glesa behäng.

Rörelser: Rörelserna skall vara fjädrande, dröjande, flytande och mycket eleganta.

Päls: Pälsen skall vara lång och av mycket fin struktur på bröstkorgen, fram- och bakparti samt på sidorna. På fullt utvuxna hundar skall pälsen på skuldrorna och bakåt längs sadeln vara kort och tätt åtliggande. Pälsen skall vara lång från pannan och bakåt med en markerad och silkesmjuk tofs - "top-knot". På nos partiet skall behåringen vara kort. Öron och ben skall vara rikligt pälsade. Mellanhänderna får vara korthåriga s.k."speglar". Pälsen skall få utvecklas naturligt.

Färg: Alla färger är tillåtna.

Mankhöjd: Idealhöjd för hanhund 68-74 cm. Idealhöjd tik 63-69 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

copyright 1999. Hundfakta