Rasstandard
för airedaleterriern
Rasgrupp:
3
Terrier
Hemland
England
Bakgrund/ändamål
Airedaleterriern, som också kallas "Terriernas
Konung" är egentligen inte en ren terrier. Konkreta
uppgifter om airedale terrierns bakgrund före år 1850
är mycket sparsamma, men man vet att rasen härstammar
från den nu utdöda old english broken-haired terrier,
rävhundsvarianten strävhårig harrier och därtill
utterhund. Rasens hemort är Aire-Dalen i södra
Yorkshire i England. Airedaleterriern har naturligtvis, p
g a sin storlek, aldrig kunnat jjaga i gryt under jord
som de flesta andra terrier, utan den har i stället
använts till jakt på allt från råttor till utter. År
1879 introducerades rasen för första gången på
utställning och då under sitt nuvarande namn. Den blev
snabbt mycket populär och från att ha varit främst en
brukshund, utvecklades den nu till utställningshund med
en allt mera markant terrierprägel. Airedaleterrier är
en flott hund, full med temperament, robust och sportig.
Det har gjort den till en mycket uppskattad
utställnings- och sällskapshund över stora delar av
världen.
Helhetsintryck
Airedaleterriern är till storleken den största av
terrierraserna. Den är en muskulös, energisk, ganska
samlad och kraftigt byggd hund utan antydan till
högbenthet. Den får inte heller vara överdrivet lång
i kroppen. Den skall ha ett vaket uttryck, vara snabb i
rörelserna och alltid spänt uppmärksam på sin
omgivning. Ögonens uttryck och öron och styv
svanshållning är viktigt för att ange rasens
karaktär. Till temperamentet är den öppen och
självsäker, vänlig, modig och intelligent. Den är
alltid uppmärksam, inte aggressiv men orädd.
Huvud
Hjässan skall vara lång och flat inte alltför bred
mellan öronen och lätt avsmalnande mot ögonen. Den
skall vara välbalanserad utan märkbar skillnad i längd
mellan skalle och nosparti. Det knappt märkbara stopet
skall vara fritt från rynkor och kinderna skall vara
flata, inte bulliga. Nospartiet skall vara väl utfyllt
under ögonen, nosryggen får varken vara konkav eller
konvex. Nospartiet skall vara fint utmejslat, så att det
varken blir kilformigt eller oädelt. Över- och
underkäkarna skall vara djupa, kraftiga, starka och
muskulösa, eftersom ett kraftigt nosparti är mycket
önskvärt. Överdrivet utvecklade käkar gör kinderna
rundade och bulliga, vilket inte är önskvärt.
Läpparna skall vara strama. Nosspegeln skall vara svart.
Ögon: Ögonen skall vara mörka, små, inte
utstående, fulla av terrieruttryck, iver och
intelligens. Ljusa eller utstående ögon är absolut
inte önskvärt.
Öron: V-formade, små i proportion till
hundens storlek, burna framåtvikta intill sidan av
huvudet. Det vikta örats överlinje skall ligga något
över hjässlinjen. Tungt hängande eller alltför högt
ansatta öron är inte önskvärt.
Bett: Saxbett föredras men tångbett
accepteras. Avståndet mellan hörntänderna skall vara
brett. Starka käkar och tänder.
Hals: Halsen skall vara muskulös, måttligt
lång och grov, gradvis breddas mot skuldrorna samt fri
från överflödigt halsskinn.
Kropp
Ryggen skall vara kort, stark och plan utan svaghet.
Ländpartiet skall vara muskulöst. Bröstkorgen skall
vara djup,(nå ungefär till armbågen), inte bred men ha
väl välvda revben. Hos en hund som är kort och
kraftigt byggd med väl välvda revben, är avståndet
mellan revben och höfter kort, i annat fall kan en viss
slapphet bli följden.
Fram- och bakben
Skulderbladen skall vara långa, flata, väl
tillbakalagda och snedställda. Frambenen skall vara
absolut raka med bra benstomme. Armbågarna skall ligga i
linje med kroppen och ha fria rörelser. Lårpartiet
skall vara långt och kraftigt, underbenen muskulösa,
knälderna väl vinklade, varken inåt- eller
utåtvridna. Hasorna skall vara lågt ansatta, bakifrån
sett parallella.
Tassar: Tassarna skall vara små, runda, väl
slutna med kraftiga och tjocka trampdynor, varken inåt-
eller utåtvridna. Tårna skall vara måttligt välvda.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt och
bäras glatt men inte ringlad över ryggen. Den skall
vara grov och kraftig. Brukar kuperas. Svanshöjden
ligger ungefär i jämnhöjd med hjässan.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR
SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Rörelser
I rörelse skall frambenen bibehålla frontens parallella
linje och ha ordentligt påskjut av bakbenen.
Päls
Pälsen skall vara hård, tät och sträv. Den får
inte vara så lång att pälsen verkar raggig. Pälsen
skall var rak och åtliggande och täcka kropp och ben.
Täckhåret hårt, strävt och styvt, underullen kortare
och mjukare. Hårda pälsar är krusiga eller lätt
vågiga. Mjuk och lockig päls är absolut inte
önskvärt.
Färg
Svart eller svart "grizzle" som sadel, högst
upp på nacken och på svansen översida, alla övriga
partier tan-färgade. Öronen har ofta en mörkare
tanfärg. Små, mörka tecken på nacke och tinningar,
liksom en liten vit fläck i bringan är tillåtet.
Mankhöjd
Hanhund 58-61 cm Tik 56-59 cm
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till hundens förtjänster,
helhetsintryck och konstitution.
|