Akita inu

Uppfödare:

Ursprungsland/hemland: Japan

Bakgrund/ändamål: Ursprungligen var de japanska spetshundsraserna små till medelstora. Några riktigt storvuxna hundar existerade inte. Akita härstammar från "Akita Matagi", en medelstor spetshund som föddes upp för björnjakt under Satake- dynastin (1630 - 1870) i Tohoku-området i Akita- prefektyren på ön Honshu. Enligt historiska uppgifter uppmuntrades uppfödning av rasen för hundhetsning, vilket på den tiden var ett medel att öka statusen hos de besuttna i området. Som följd av det korsade spetsarna med andra raser. Bl.a nämns en hund, troligen en mastiff, som ägdes av en tysk gruvingenjör vid koppargruvan i Kosaka. Korsningar med tosa inu nämns också. De för akita tidigare kända exteriöra detaljerna, såsom ståndöron och ringlad svans försvann helt efter inkorsningarna med andra hundtyper.

År 1908 förbjöds hundkamper i japan och så småningom vaknade intresset bland intellektuella för att försöka bevara den riktiga akitan. År 1919 lagstadgades om bevarande av nationella kulturföremål inom olika områden och bevarande av den gamla hundrasen föll inom ramarna för den lagen. År 1931 utnämndes nio utmärkta exemplar av rasen till nationalmonument, vilket föranledde att den blev mycket populär.

Under slutet av andra världskriget, 1945, gjordes stora ansträngningar att bevara de få överlevande exemplaren av rasen samt att även eliminera inslaget av främmande raser. man lyckades, och de hundar som då samlades upp ligger till grund för dagens akita inu.

RASSTANDARD

Helhetsintryck: Akita inu skall vara storväxt, kraftigt byggd, välbalanserad och med mycket massa. Könsprägeln skall vara tydligt frmträdande. Rasen skall vara mycket ståtlig, men anspråkslös värdighet och robust kroppsbyggnad.

Viktigamåttförhållanden: Förhållandet mankhöjd - kroppslängd 10:11. Tikar har dock något längre kropp än hanhundar.

Uppförande och karaktär: Akita inu skall ha ett temperament som kombinerar trofasthet, lugn och lättlärdhet.

Huvud: Skallparti: Skallens storlek skall vara i proportion till kroppen. Pannan skall vara bred med tydlig pannfåra, men utan rynkor.

Stop: Stopet skall vara markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor och svart. Hos vita hundar är köttfärgad nostryffel tillåten.

Nosparti: Nosrycken skall vara rak. Nospartiet skall vara måttligt långt, kraftigt och brett vid basen, avtagande mot nosspetsen, dock inte till en skarp spets.

Läppar: Läpparna skall vara åtsmitande.

Käkar/tänder: Tänderna skall vara kraftiga. Saxbett.

Kinder: Kindmuskulaturen skall vara måttligt utvecklad.

Ögon: Ögonen skall vara relativt små, nästan trekantiga och måttligt brett ansatta. DE skall vara mörkt bruna, ju mörkare desto bättre.

Öron: Öronen skall vara tämligen små, tjocka och trekantiga med lätt rundade spetsar, måttligt brett ansatta. Ståndöron med tendens att luta framåt.

Hals: Halsen skall vara kraftig och muskulös, utan halspåsar, och i harmoni med huvudet.

Kropp:

Rygglinje: Ryggen skall vara plan och stark.

Ländparti: Länden skall vara bred och muskulös.

Bröstkorg: Bröstet skall vara djupt med väl utvecklat förbröst.

Underlinje: Buklinjen skall vara väl uppdragen.

Svans: Svansen skall vara högt ansatt och grov samt bäras kraftigt ringlad över ryggen. Svansspetsen skall nästan nå ner till hasen, när svansen hänger.

Extremiteter:

Framställ:

Skulderblad: Skuldrorna skall vara måttligt sluttande och utvecklade. Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande. Underarm: Frambenen skall vara tjocka, runda, välvda och slutna.

Bakställ:

Helhetsintryck: Bakbenen skall vara välutvecklade, starka och måttligt vinklade. Tassar: Som framtassarna. Rörelser: Rörelserna skall vara spänstiga och kraftfulla. Päls: Pälsen på manken och baksidan av låren skall vara längre. Pälsen på svansen skall vara längre än på resten av kroppen. Pälsstruktur: Yttre pälsen skall vara grov och rak och underullen mjuk och tät.

Färg: Röd, sesam, tigrerad eller vit. Nämnda färger utom vit skall ha "URAJIRO", dvs, vitaktig färg på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida samt på benens insidor.

Mankhöjd: Hanhund, 67 cm, tik, 61 cm, +/- 3 cm tolereras.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

1) Svart mask skall betraktas som fel

2) Fläckar på vit bakgrund är tillåtna men avsaknad av fläckar föredras.

3) Skygghet.

4) Överbett eller underbett.

5) Pigmentfläckig tunga.

6) Otydlig könsprägel.

7) Ljusa ögon.

8) Ofullständigt antal tänder.

9) Kort svans

Diskvalificerande fel:

1) Öron som inte är ståndöron.

2) Hängande svans vilket inte kan bäras ringlad, s.k. lam svans

3) Länghårig päls (raggig)

Testiklar:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

copyright 1999. Hundfakta