Beagle
|
Rasstandard
för Beagle
Rasgrupp: 6 -Drivande hundar samt sök- och spårhundar- |
HEMLAND: Storbritannien. ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Drivande jakthund. FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 6, sektion 1.3 Med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL Ursprunget till dagens beagle har förmodligen funnits på de brittiska öarna sedan vår tideräknings början. Rasnamnet är dokumenterat för första gången på 1400-talet. Ev kommer det från det keltiska ordet beag som betyder liten. Man vet att liknande hundar hölls av både kelter och galler. Det finns även styrkt ett tillskott av franska drivande hundar. Beagle är den minsta och troligen äldsta av de tre brittiska kusinerna beagle, harrier och foxhound, vilka alla används till drevjakt i stora släpp, s.k. "pack". Man jagade inte till häst med beagle, vilket är tradition med harrier och foxhound, utan hundarna följdes till fots, vilket fortfarande är brukligt; detta kallas beagling, I Sverige har beagle sedan 1950-talet omskolats till ensamdrivande jakthund för hare, rådjur och räv. HELHETSINTRYCK Beagle skall vara en robust, kompakt byggd jakthund, som skall ge intryck av kvalitet utan att vara grov. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Beagle skall vara en glad, vänlig och livlig jakthund. Den skall vara modig, mycket aktiv, uthållig och målmedveten. Den skall vara alert, intelligent och ha ett stabilt temperament. Den får aldrig visa aggressivitet eller skygghet. Rasens huvudsakliga funktion är att jaga, främst hare, genom att följa dess spårvittring. HUVUD Huvudet skall vara tämligen långt, kraftigt utan att vara grovt. Det skall vara mer förfinat hos tiken. Skallparti: Skallen skall vara lätt välvd, måttligt bred med svagt markerad nackknöl och fri från hudveck och rynkor. Stop: Stopet skall vara väl markerat och dela avståndet mellan nackknölen och nosspets i två så lika långa delar som möjligt. Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred och helst svart. Ljusare pigmentering är tillåten hos hundarna med ljus pälsfärg. Näsborrarna skall vara vida. Nosparti: Nospartiet får inte vara snipigt. Läppar: Läpparna skall vara någorlunda stora och hängande. Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Ögon: Ögonen skall vara mörkt bruna eller hasselnötsbruna. De skall vara tämligen stora, varken djupt liggande eller utåtstående, placerade brett isär och ha ett milt och vänligt uttryck. Öron: Öronen skall vara långa med rundade spetsar. De skall nästan nå till nosspetsen när de dras framåt. De skall vara lågt ansatta, tunna och hänga mjukt intill kinderna. HALS Halsen skall vara tillräckligt lång så att hunden lätt kan spåra. Halsen skall vara något välvd och ha obetydligt med löst halsskinn. KROPP Kroppen skall vara väl samlad men i god proportion. Överlinje: Överlinjen skall vara rak och plan. Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, starkt och smidigt. Bröstkorg: Bröstkorgen skall nå nedanför armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda och även de bakre väl utvecklade. Underlinje: Buklinjen skall inte vara överdrivet uppdragen. Svans: Svansen skall vara kraftig och måttligt lång. Den skall vara högt ansatt och bäras glatt, men får inte vara ringlad över ryggen eller bäras framåtriktad från svansroten. Svansen skall vara tätt behårad, särskilt på undersidan. FRAMSTÄLL Frambenen skall vara raka och placerade väl under kroppen. De skall ha god substans och rund benstomme och får inte avsmalna mot tassarna. Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. De får inte vara grova. Armbågar:
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen och får varken vara inåt-
eller utåtvridna. Avståndet från marken till armbågen skall vara ungefär
halva mankhöjden. BAKSTÄLL RÖRELSER: PÄLS: Färg: Pälsen får vara av alla godkända s.k. hound-färger, förutom leverbrunt. Svansspetsen skall vara vit. STORLEK/VIKT FEL TESTIKLAR |
copyright
(C) 2001 Hundfakta
|