Rasstandard
för Bedlingtonterrier
Rasgrupp: 3 - Terrier.
Hemland
England
Helhetsintryck
En elegant, smidig och muskulös hund utan tecken på
vare sig överförädling eller klumpighet. Huvudet skall
vara päron- eller kulformat och uttrycket i vila är
milt och vänligt. Rasen skall vara livlig och full av
självkänsla. Den är en intelligent följeslagare med
stark sportig instinkt. Till temperamentet är
bedlingtonterriern vänlig, tillgiven och värdig, aldrig
skygg eller nervös.
Kommentar:Bedlingtonterriern är ingen
utpräglad terrier och kan exteriört inte jämnföras
med dessa. Den har ett vänligt och tilltalande
temperament, är fortfarande full av djärvhet, men visar
ofta en distans till främlingar. Bedlingtonterriern är
till substans en arbetande terrier som har styrka att
klara hårda påfrestningar såväl högt tempo under
strid som höga hastigheter i svår terräng. Den ger
under sin elegans intryck av en imponerande själslig och
kroppslig styrka. Dess muskulatur skall vara hård och
väl utvecklad.
Huvud
Skallen skall vara smal med djup och rundad och vara
täckt av riklig, nästan vit, silkes len hätta på
hjässan. Det finns ej något stop, utan linjen
nackknölen till nosspetsen skall vara rak och obruten.
Väl utfylld under ögonen. Näsborrarna skall vara stora
och väl markerande. Blå och blue & tan hundar skall
ha svart nosspegel, lever- och sandfärgade brun
nosspegel. Käkarna skall vara långa och avsmalnande och
läpparna stramt åtliggande.
Kommentar: Huvudet skall vara byggt på släta
linjer där varken okben eller kinder får var
framträdande. Skallen skall vara kraftfull med väl
uttalad nackknöl, nospartiet, uppifrån sett, väl
utfyllt och endast svagt avsmalnande mot nosen. Käkarna
långa och mycket kraftiga med förnimbar haka. Bettet
närmast fyrkantigt med stora väl utvecklade tänder.
Ögonen: Ögonen skall vara små, klara och
djupliggande. Det idealiska ögat ger intryck av att vara
trekantigt. Blå hundar skall ha mörka ögon, blue &
tan har ljusare ögon med bärnstensfärg, medan lever-
och sandfärgade har ljust nötbruna ögon.
Öron: Öronen skall vara medelstora, avlånga,
lågt ansatta och hängande flata intill kinderna. De
skall vara täckta av kort, fint hår med en frans av
vitaktigt, silkeslent hår längst ut.Kommentar:
Öronen får inte vara framträdande. De skall vara tunna
och mjuka som en skinnlapp, ansatta långt bak och ej så
breda att de täcker större delen av kindpartiet, ej
heller så tjocka och stela att de tenderar stå utåt i
rörelse.
Bett: Saxbett med stora, kraftiga tänder.
Hals: Halsen skall vara lång, gradvis avsmalnande,
djup närmaste kroppen. Det får inte finnas någon
tendens till överflödigt halsskinn. Halsen skall vara
väl upprest från skuldrorna och huvudet skall bäras
ganska högt.
Kropp
Kroppen skall vara muskulös och ändå påtagligt
smidig. Bröstkorgen skall vara djup och nå till
armbågen, ganska bred med flata revben. Ryggen skall
vara naturligt välvd över ländpartiet (karprygg),
vilket ger en markerat uppdragen buklinje. Kroppen skall
vara något längre i förhållande till mankhöjden.Kommentar:Över
skuldran skall finnas en markerad övergång mellan den
väl uppresta halsen och ryggen. Bröstkorgen skall ha
sin bredd vid ryggraden, ha flata sidor och får inte
vara vidare än fronten och den får inte tendera att bli
spetsig. Rygglinjen högsta punkt bör ligga direkt bakom
sista revbenet för att sedan i en mjuk båge rundas
över länd och kors.
Fram- och bakben
Frambenen skall vara raka och mellanrummet mellan dem
skall vara bredare vid bröstet än vid tassarna.
Mellanhanden skall vara lång, lätt sluttande utan
tecken till svaghet. Bakpartiet skall vara muskulöst och
måttligt långt med välvt ländparti, vars högsta
punkt ligger omedelbart över länden. Bakbenen
förefaller längre än frambenen. Hasorna skall vara
starka och lågt ansatta, varken inåt- eller
utåtvridna.
Tassar: Tassarna skall var långa och väl slutna
(hartass) med tjocka trampdynor.
Kommentar:Skuldran skall vara väl
tillbakalagd och överarmen så väl vinklad att bringan
fylls ut av ett förbröst och mellanrummet mellan
frambenen bildar en triangel. Tillsammans med sluttande
mellanhand och hartass ger profilen av fronten bilden av
en avbruten hästsko. Bedlingtonterriern kan på grund av
frontens utformning stå med något utåtriktade tår
för att få balans. Ländens och korsets välvning
fortsätter utan övergång i bakbenet, vilket får
bakbenet att förefalla längre än frambenen. Korset
skall vara mjukt sluttande, ej så brant att hunden blir
underställd. Ej heller får lårbenet vara av sådan
längd att underställdhet i rörelse och övervinkling
blir resultatet. I och med sin välvda länd och
sluttande kors har bedlingtonterriern ett knappt vinklat
knä men en kraftig, lågt ansatt has som ger maximalt
framskjut.
Svansen: Svansen skall vara medellång, tjock vid
roten, avsmalna till en spets och elegant böjd. Den
skall vara lågt ansatt och får aldrig bäras över
spetsen.
Rörelser
En bedlingtonterrier kan galoppera i hög hastighet och
skall även ge intryck av att kunna göra detta.
Rörelserna är mycket karaktäristiska: ganska
trippande, lätta och smidiga vid lägre hastighet och
lätt rullande när hunden får full fart.
Kommentar:I galopp använder bedlingtonterriern hela
sin kropp vilket kräver en mycket stark ländrygg och
språngfjäder. I samlad trav är steget fjädrande och
ger intryck av fördröjning för att i utsträckt trav
bli vägvinnande och pendlande vilket ger intryck av att
hunden flyter fram över underlaget. Bedlingtonterrierns
framben spårar längs en linje medan bakbenen rör sig
helt parallellt.
Päls
Pälsen är mycket karaktäristisk. Den är tjock, till
sin stuktur påminner den om flossat lin, den skall stå
väl ut från huden och får inte vara sträv. Den skall
ha en påtaglig tendens att tvinna sig, speciellt i huvud
och i ansikte.
Kommentar: Pälsen skall vara en tät blandning av
mjuka och hårda hår som ger stor spänst och vid
berörning en klar känsla av motstånd. Den får aldrig
vara mjuk eller len eller ge känsla av bomull. Pälsen
får heller inte vara lockig utan tydligen sno sig i
topparna. Pälsens färg hänger starkt samman med hudens
pigmentering och pälsens struktur. En bedlingtonterrier
utan hudpigment och vit, ullig päls får aldrig
accepteras, men däremot uppskattas en ljus, näst intill
vit hätta.
Färg
Blå, leverfärgad eller sandfärgad med eller
utan tantecken. Mörkare pigment skall uppmuntras. Hundar
som är blå eller blå med tantecken skall ha svart
nosspegel, lever- och sandfärgade hundar måste ha brun
nosspegel.
Storlek/Vikt
Mankhöjd:Mankhöjd
omkring 41 cm. En lätt variation nedåt för tikar och
uppåt för hanhundar är tillåten.Kommentar:
En hanhund bör aldrig vara under 41 cm likväl som en
tik aldrig bör vara över, vilket har betydelse för
könsprägeln.
Vikt:Omkring 8,2 - 10,4 kg.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till hundens förtjänster,
helhetsintryck och konstitution.
Att
ha i åtanke
En bedlingtonterrier är en arbetande terrier som tyvärr
har tenderat att bli söt och slätstruken. Den är en
vaken och alert hund med glimt i ögat och stark
könsprägel. Bedlingtonterriern äger inre harmoni och
stort självförtroende och skall därför aldrig visa
blygsel eller skygghet.
|