Rasstandard för
Bichon frisé
Rasgrupp: 9
Sällskapshundar
Hemland:
Belgien/Frankrike.
Storlek:
Mankhöjden får inte översrida 30 cm.
Färg:
Vitt. Hudpigmenteringen skall hellst vara mörk.
Hårlag:
Pälsen skall vara silkeslen med fina hårstrån, som
bildar lätta korkskruvslockar. I rasbeskrivningen
nämns att den skall likna pälsen hos en mongolisk get,
en tämligen svårtolkad liknelse. Pälsen skall vara
7-10 cmlång. Den skall enligt rasstandarden klippas till
s.k lejonfrisyr, men det är mycket ovanligt. Numera
visas rasen i de flesta länder med utkammad och lätt
formklippt lång päls över hela kroppen. Den mjuka ,
lockiga pälsen måste kammas, borstas och badas
regelbundet för att inte bli tovig.
Särskilda kännetecken:
Bichon frisé är en liten, livlig och lekfull hund som
rör sig med stolt buret huvud. Den ymniga, silkesmjuka
pälsen är längst på öronen, som hänger tätt intill
kinderna, och på svansen, som är böjd över ryggen.
Nospartiet skall inte vara för långt, och nostryffeln
skall vara svart.
Ögonen skall vara mycket
mörka och runda med mörkpigmenterade ögonlockskanter.
Benen skall vara tämligen korta, men de får inte vara
så korta att hunden ser lång och lågställd ut.
Ursprung, historia och
användning:
Små, vita hundar med silkesmjuk lång päls har funnits
i länderna kring Medelhavet sedan årtusenden tillbaka.
De var uppskattade sällskapshundar företrädesvis vid
hoven men återfanns även på skepp, kanske som
sällskap men troligen även som handelsvara. Under
senare sekler fanns de även hos gatumånglare och på
cirkusar. Kynologer håller för troligt att de är
dvärgvarianter av den apporterande fågelhundsrasen
barbet, som även anses vara ursprunget till bl.a pudel.
Gruppen med oftast vita, långhåriga dvärghundar kallas
barbichons, och dit räknas även Bichon frisé, Bichon
havanias, Malteser, Bolognese, Coton de tuleár och
Löwchen. Den här typen av hundar har varit flitigt
återgivna i konsten, inte minst på fresker och
målningar i medeltida kyrkor. Spanska, italienska och
franska målare under främst renässansen lät de små
hundarna figuera på målningar av kungligheter och andra
prominenta personer. Föregångaren till Bichon frisé
kallades tenerifebichon och fanns på Kanarieöarna så
sent som vid mitten av 1800-talet. Till skillnad från
så många andra raser under senare delen av 1800-talet
försvann intresset för de små vita hundarna och de
existerade endast som gathundar eller publikfriare hos
positivhalare och cirkusar. Efter första världskriget
uppmärksammade främst några uppfödare i Belgien rasen
och samlade in hundar för avel; franska uppfödare
följde efter och fortsatta arbetet.Detta är främsta
anledningen till att rasen har både Belgien och
Frankrike som hemland. År 1933 accepterades en
rasstandard, och året därpå erkändes rasen av Franska
kennelklubben. Bichon Frisé importerades till Sverige
1977, och numera registreras drygt 500 hundar årligen
hos Svenska kennelklubben.
|