Uppfödare av
rasen: Doggmasters kennel
Rasstandard
för Engelsk bulldog
Rasgrupp:
2
Schnauzer och pinscher. molosser och
bergshundar samt sennenhundar.
Hemland: England
Användnngsområde: Sällskapshund
Bakgrund/ändamål :
Engelsk bulldogg är Englands nationalras. Som framgår
av namnet har rasen en gång använts till tjurhetsningar
(strider mellan hund och tjur). Detta var på sin tid
Englands nationalsport och det påstås att det hela
började redan på 1200-talet. Rasnamnet bulldogg kom
dock att användas så sent som omkring 1630-talet. Strid
mellan hund och tjur gick ut på att hunden skulle bita
sig fast i tjurens mule samt hänga kvar där och på så
sätt trötta ut tjuren. Alldeles speciella krav
ställdes på hundens utseende, för att denna verksamhet
skulle kunna genomföras. År 1835 förbjöds
tjurhetsningarna och rasen kom i samband därmed att i
det närmaste försvinna. Som med så många raser fanns
det emellertid entusiaster, som ville behålla rasen och
göra om den till en fredlig sällskapshund. Detta
lyckades och den moderna bulldoggen tog form. Dess
nuvarande unika utseende har relativt litet gemensamt med
forna tiders stridshundars.
Helhetsintryck:
Engelsk bulldogg är en släthårig, kraftigt byggd hund,
ganska lågställd men bred, stark och kompakt. Huvudet
är massivt och tämligen stort i förhållande till
hundens storlek, men aldrig till sådan ytterlighet att
det förstör den allmänna symmetrin (helhetsintrycket)
eller får hunden att verka deformerad eller påverkar
dess rörelseförmåga. Ansiktet skall vara kort, nosen
bred trubbig och uppåtsvängd. Kroppen är kort och väl
samlad, benen kraftiga, muskulösa och i god kondition.
Bakpartiet är högt och starkt men något lättare i
jämförelse med det tungt byggda frampartiet. Tiken är
inte så stor och välutvecklad som hanhunden.
Uppförande
och karaktär
Den engelska bulldoggens uppträdande visar beslutsamhet,
styrka och aktivitet. Temperamentet skall vara vaket,
djärvt, lojalt, pålitligt och modigt. Dess uppträdande
skall vara både intensivt (våldsamt) och tillgivet.
HUVUD
Huvudform: Skallens omkrets är stor. Dess omkrets
skall ha ett mått (mätt runt om, framför öronen), som
ungefär motsvarar mankhöjden. Sedd framifrån skall
skallen verka mycket hög (djup) från underkäkens
mungipa till toppen av skallen. Den skall också vara
mycket bred och fyrkantig. Kinderna skall vara väl
rundade och sträcka sig ut i sidled bakom ögonen. Sett
från sidan skall huvudet verka mycket högt (djupt) och
mycket kort från bakhuvudet till nosspetsen. Pannan
skall vara flat, varken framskjuten eller överhängande.
Huden på huvud och ansikte skall vara lös och bilda
rikligt med rynkor. De utskjutande pannbenen skall vara
mycket framträdande, breda, kantiga och höga med bred
fördjupning mellan ögonen. En djup och bred pannfåra
skall löpa från stopet till mitt på huvudet och den
skall kunna spåras ända till nackknölen. Från främre
kindbenet till nospartiet skall ansiktet vara så kort
som möjligt och huden skall bilda djupa och täta veck.
Nosparti: Nospartiet
skall vara kort, brett och uppåtsvängt och mycket djupt
från ögonvrån till mungipan.
Nosspegel: Nosspegeln
skall vara stor, bred och svart. Den får under inga
omständigheter vara leverfärgad, röd eller brun.
Nosspegeln skall ligga djupt bakåt, nästan mellan
ögonen. Avståndet från inre ögonvrån (eller från
mitten av stopet mellan ögonen) till yttersta nosspetsen
skall överstiga längden från nosspetsen till
underläppens kant. Näsborrarna skall vara stora, vida,
väl skiljda åt av en markerad, lodrät fåra.
Läppar: Läpparna skall
vara tjocka, breda, hängande och mycket djupa och hänga
helt över underkäken på sidorna, men ej framtill.
Framtill skall läpparna mötas och helt täcka
tänderna.
Ögon: Ögonen skall,
framifrån sett, vara lågt placerade och så långt
från öronen som möjligt. Ögonen och stopet skall
ligga på samma linje och i rät vinkel mot pannfåran.
De skall sitta så brett isär som möjligt, förutsatt
att yttre ögonvrån är i linje med kinden. De skall
vara helt runda, medelstora, varken insjunkna eller
utstående. Färgen skall vara mycket mörk, nästan
svart. När blicken riktas rakt framåt får inget vitt
synas.
Öron: Öronen skall
vara högt ansatta. Örats framkant skall, sett
framifrån, förenas med skallens övre ytterkant. De
skall sitta så brett isär och så långt från ögonen
som möjligt. De skall vara små och tunna. Den bakre
delen av örat viks inåt, örats framkant böjer sig
utåt och bakåt så att inre delen av örat syns (s k
rosenöron).
Bett: Käkarna skall
vara breda, massiva och kantiga. Underkäken skall skjuta
ut betydligt framför överkäken och vara uppåtsvängd.
Om man tänker sig en lodrät linje dragen mitt i
ansiktet, skall de båda ansiktshalvorna vara liksidiga,
när man ser ansiktet framifrån. Käkarna skall vara
breda och kantiga och ha sex små framtänder i en jämn
rad mellan hörntänderna, som skall sitta brett isär.
De stora och starka tänderna får inte synas då munnen
är sluten. Underkäken skall framifrån sett sitta mitt
under överkäken och vara parallell med denna.
Hals: Halsen skall vara
lagom lång (hellre kort än lång) mycket tjock djup och
stark. Nacken skall vara väl välvd. Den skall ha mycket
löst, tjockt och veckat strupskinn, som formar en
hakpåse på varje sida från underkäken till bröstet.
Kropp
Bringan skall vara rymlig, rund och mycket djup från
skuldrans högsta punkt till den lägsta, där den
förenar sig med bröstkorgen. Bröstkorgen skall vara
bred och väl nedsänkt mellan frambenen. Den skall ha
stort omfång samt vara rund bakom frambenen.(Inga flata
sidor utan väl rundade revben).
Bröst: Bröstkorgen
skall vara bred, på sidan rundad, framträdande och
djup.
Rygg: Ryggen skall vara
kort och stark, bred vid skuldrorna med förhållandevis
smalt ländparti. Ryggen skall vara lätt sänkt bakom
skuldrorna och därefter höja sig mot ländpartiet, vars
högsta punkt skall vara högre än skulderpartiet och
sedan övergå i en kurva till svansen, formande en båge
(karprygg), karakteristisk för rasen. Även de bakre
revbenen skall vara väl utvecklade. Buklinjen väl
uppdragen.
Svans: Svansen skall
vara lågt ansatt, bäras ganska rakt ut och därefter
krökt nedåt. Den skall vara rund och slät utan frans
eller grovt hår. Den skall vara medellång, hellre kort
än lång, vara tjock vid roten och avsmalna snabbt mot
spetsen. Den skall bäras nedåtriktad. Spetsen får inte
böjas uppåt och svansen får inte resas över
rygglinjen.
Extremiter
Framben: Skuldrorna skall vara breda, sluttande,
djupa, mycket kraftiga och muskulösa. De skall ge ett
intryck av att vara "spikade" på kroppen.
Frambenen skall vara mycket bastanta och starka, sitta
brett isär, vara tjocka, muskulösa och raka
välutvecklade. ge uppvisar en ganska böjd ytterlinje,
men benstommen skall vara kraftig och rak, inte böjd och
krokig. Frambenen skall vara ganska korta i förhållande
till bakbenen, men inte så korta att ryggen förefaller
lång eller förhindrar hundens rörelser så att den
blir ofärdig. Armbågarna skall sitta lågt och stå
väl ut från kroppen. Mellanhanden skall vara kort, rak
och stark.
Tassar: Framtassarna
skall vara runda, kompakta med väl åtskilda tår och
framträdande knogar. Framtassarna skall vara riktade
framåt och endast lätt utåtriktade, medelstora och
lagom rundade. Tårna kompakta och tjocka, väl
åtskilda, knogarna framträdande och höga.
Bakben: Bakbenen skall
vara kraftiga och muskulösa, längre än frambenen, så
att ländpartiet höjs. Hasen skall vara lågt ansatt och
lätt böjd, så att benet blir långt och muskulöst
från låret till hasen. Underbenet skall vara kort rakt
och starkt. Knäet skall vara rundat och en aning
utåtriktat från kroppen. Därigenom kommer hasorna
närmare varandra och baktassarna vänds utåt.
Tassar: Baktassarna
skall liksom framtassarna vara rundade kompakta med väl
åtskilda tår och framträdande knogar.
Rörelser
På grund av sin kroppsbyggnad har engelsk bulldogg
karakteristiskt tunga och bundna rörelser. Den verkar
att röra sig på tåspetsarna med korta, snabba steg.
Bakbenen lyfts inte högt utan verkar att glida över
marken. Den springer med endera skuldran ganska
framskjuten.
Päls
Pälsen skall vara fin, kort, tät och slät,(hård
endast genom sin korthet och täthet, inte sträv).
Färg
Enfärgad eller enfärgad med svart mask eller svart
nosparti (tigrerad) brindle röd i olika nyanser
(gulbrunt) fawn, blekgult (fallows) vit och vit med
någon av tidigare nämnda färger. Färgerna skall vara
lysande och rena. Leverfärg, svart och svart med tan är
absolut inte önskvärda färger.
Vikt
För hanhund 25 kg och för tik 22,7 kg.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI-Klassifikation Grupp 2. Sällskapshund
|
