Flatcoated retriver |
|
| Uppfödare av rasen: | |
Rasstandard
för Flatcoated retriver |
|
Hemland England Bakgrund/Ändamål Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jakt och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated retriever var en av dessa. Standarden för flatcoated retriever beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna viltet till jågaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet för att hinna ifatt ett skadat villebråd. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Helhetsintryck En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans. Huvud: Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett "dropp-" eller uppnäst utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan. Ögon: Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck.(Runda, utstående ögon är absolut icke önskvärda). Ej snedställda. Öron: Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet. Bett: Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Hals: Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår. Kropp: Bröstkorgen år djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen år tämligen flata. Välvningen ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet år kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje år icke önskvärt. Extremiter |
|
copyright (C) 2000 Hundfakta |