Rasstandard
för Grand Danois
Rasgrupp: 2
Schnazer och pinscher, molosser och bergshundar samt
sennenhundar.
Grand
danois (Deutsche Doege)
Ursprungsland/hemland
Tyskland
Användningsområde
Sällskaps-,
vakt- och skyddshund
Bakgrund/ändamål
Som föregångare till dagens grand danois betraktas
både de gamla "Bullenbeisser",
"Hatzrüde" och "Saurüde", vilka var
ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt
ursprung och en snabb och smidig vinthund. Benämningen
doggar hänsyftade i Tyskland närmast till stora,
kraftiga hundar, som egentligen inte behövde tillhöra
någon bestämd ras. Namn som ulmerdoggar, engelska
doggar, danska doggar, hatzrüde, saupacker och stora
doggar betecknade senare skilda typer av dessa hundar,
åtskilda genom färg och storlek. År 1878 bildades en
kommitté bestående av sju personer med bakgrund som
uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus i
Berlin. Man förband sig att kalla alla varianter av
doggar för det gemensamma samlingsnamnet tyska doggar.
Därmed lades grunden för en utveckling mot en
självständig tysk hundras. I anslutning till en
utställning år 1880 i Berlin fastställdes för första
gången en standard för doggarna. År l888 bildades
Deutsche
Doggen Club e. V (DDC). Klubben har reviderat
rasstandarden ett flertal gånger. Nuvarande utformning
motsvarar FCIs krav.
Helhetsintryck
Grand danois förenar genom sitt
ädla helhetsintryck resning, kraft, elegans och en
välbalanserad kroppsbyggnad. Genom substans tillsammans
med ädelhet, harmonisk helhet, välproportionerade
linjer samt ett synnerligen uttrycksfullt huvud verkar
den på åskådaren som en ädel staty. Den är
"Apollon" bland hundraserna.
Viktiga
måttförhållanden
Grand danois förefaller närmast
kvadratisk till sin kroppsbyggnad. Detta gäller
särskilt hanhunden. Kroppslängden (från
bröstbensspetsen till sittbensknölen) skall inte
överskrida mankhöjden med mer än 5% hos hanhund och
10% hos tik.
Uppförande/karaktär
Grand danois skall till sin
karaktär vara vänlig, kärleksfull och trogen sin
ägare, och särskilt barn. Mot främlingar är den
tillbakadragen och reserverad. Självsäkra.
oförskräckta, lättuppfostrade och läraktiga
sällskaps- och familjehundar eftersträvas, vilka har
hög retningströskel och inte är aggressiva.
Huvud
Huvudet skall harmoniera med helheten. Det skall vara
långsträckt, smalt, markant, uttrycksfullt och fint
utmejslat (i synnerhet partiet under ögonen). Avståndet
från nosspets till stop, respektive från stop till
nackknöl, skall vara så lika som möjligt. Framifrån
sett måste huvudet se smalt ut och nosryggen skall vara
så bred som möjligt.
Skallparti:
Nospartiet och skallens överlinjer skall löpa
parallella. Ögonbryns bågarna skall vara väl
utvecklade dock utan att vara framträdande. Nackknölen
skall vara svagt markerad.
Stop:
Stopet skall vara tydliga markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara mer bred än rund och med stora
näsborrar. Den måste vara svart med undantag för hos
harlekinfärgade hundar. Hos dessa är svart nostryffel
önskvärd, dock tolereras en svartfläckig
(ofullständigt pigmenterad) eller köttfärgad
(opigmenterad) nostryffel.
Nosparti:
Nospartiet skall var väl utvecklat. Det skall vara djupa
och helst fyrkantigt.
Läppar:
Läppvinklarna skall vara väl markerade. Läpparna skall
vara mörkt pigmenterade, men hos harlekinfärgade hundar
är ofullständigt pigmenaerade eller köttfärgada
läppar tillåtna.
Käkar/tänder:
Käkarna skall vara väl utvecklade och breda med ett
kraftigt, sunt och fullständigt saxbett med 42 tänder,
motsvarande tandformeln.
Kinder:
Kindmuskulaturen får bara antydas och får absolut inte
vara starkt framträdande.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, runda och så mörka som
möjligt, med livligt och klokt uttryck. Hos blå hundar
får ögonen vara något ljusare. Hos harlekinfärgade
accepteras ljusa ögon eller olikfärgade ögon.
Ögonlocksränderna skall vara strama.
Öron:
Öronen skall vara naturligt hängande, högt ansatta och
medelstora. Örats främre rand skall sluta tätt intill
kinden.
Hals:
Halsen skall vara lång, torr och muskulös,
välutvecklad vid kroppen och lätt avsmalnande mot
huvudet och med böjd nacklinje. Halshållningen skall
vara upprätt och något snett framåtböjd.
Kropp
Rygglinje:
Ryggen skall vara kort och stram och skall slutta svagt
bakåt i en nästan rät linje.
Manke: Manken skall utgöra den högsta punkten
på den kraftiga ryggen. Den utgörs av
skulderbladskammen, som reser sig över taggutskotten.
Ländparti: Länden skall vara lätt välvd. Den
skall vara bred och ha kraftig muskulatur.
Kors: Korset skall vara brett och mycket
muskulöst. Det skall slutta svagt från korsbenet mot
svansansättningen och omärkligt övergå i denna.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall nå ner till
armbågen. Den skall vara väl välvd med revben som når
långt bak. Bröstkorgen skall ha god bredd med ett
markerat förbröst.
Underlinje: Buken skall vara ordentligt uppdragen
bakåt och tillsammans med bröstkorgens undersida bilda
en vackert svängd båge.
Svans: Svansen skall nå till hasen. Den skall
vara högt ansatt, bred vid roten och jämnt avsmalnande
mot spetsen. I vila skall svansen bäras hängande med
naturlig böj. När hunden är uppmärksam eller i
rörelse bärs svansen lätt uppböjd (sabelformad). Det
är dock viktigt att den inte bärs högt över
rygglinjen.
Extremiteter
Framställ:Skulderblad: Skuldrorna skall ha
kraftiga muskler. Skulderbladet skall vara långt och
snedställt. Dess vinkel till överarmen skall vara ca
100 - 110°.
Överarm: Överarmen skall vara kraftig och
muskulös, ligga väl an mot bröstkorgen och vara något
längre än skulderbladen.
Armbåge: Armbågen skall varken vara utåt-
eller inåtvriden.
Underarm: Underarmen skall vara kraftig och
muskulös och fullständigt rak sedd från sidan och
framifrån.
Handlov: Handloven skall vara kraftig och fast.
Övergången till underarmen skall vara knappt märkbar.
Mellanhand: Benstommen skall vara kraftig.
Mellanhanden skall vara rak, sedd framifrån och från
sidan sedd skal den vara endast obetydligt vinklad.
Tassar: Framtassarna skall vara runda, högt
välvda och väl slutna (kattfot). Klorna skall vara
korta, starka och helst mörka.
Bakställ: Bakstället skall ha kraftig
muskulatur som ger kors, höfter och lår rundning och
bredd. Sedda bakifrån skall de starka, välvinklade
bakbenen vara parallella med frambenen.
Lår: Låren skall vara långt brett och mycket
muskulöst.
Knäled: Knäleden skall vara kraftig, bred och vara
placerad nästan lodrätt under höftbenet.
Underben: Underbenet skall vara långt (av
ungefär samma längd som lårbenet) med god muskulatur.
Hasleden: Hasleden skall vara kraftig och
stabil. Den skall varken vara inåt- eller utåtvriden.
Has: Hasen skall vara kort och kraftig och
nästan lodrät ända ner.
Tassar: Baktassarna skall vara runda, höga,
välvda med väl slutna tår (kattfot). Klorna skall vara
korta, starka och helst mörka.
Rörelser
Rörelserna
skall vara harmoniska, smidiga, vägvinnande och lätt
fjädrande, varvid benen skall röra sig parallellt
framifrån och bakifrån sett.
Hud
Huden skall vara stramt åtliggande. Hos enfärgade
hundar är huden välpigmenterad. Hos harlekinfärgade
hundar motsvarar pigmentfördelningen oftast teckningen.
Päls
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara mycket kort och tät, tätt
åtliggande och glänsande.
Färg: Färgvarianterna grupperas enligt
följande i hemlandet Gul och tigrerad, harlekin och
svart, blå.
Gul: Färg från ljust till djupt guldgul, svart
mask är önskvärd.
Tigrerad: Grundfärg från ljust till djupt
guldgul med svarta, helst jämna och klara strimmor i
revbenens riktning. Svart mask är önskvärd.
Harlekin: (s.k tigerdoggar) Grundfärgen skall
vara rent vit, om möjlig utan några stickelhår, med
över hela kroppen jämnt fördelade, oregelbundna
"sönderslitna" lacksvarta fläckar.
Svart: Lacksvart, vita tecken är tillåtna. Hit
räknas också sk "mantelteckning" där det
svarta skall ligga som en mantel över hela kroppen. Vitt
kan förekomma på nosparti, hals, bröstkorg, buk, ben
eller svansspets.
Blå: Färgen skall vara rent stålblå, vita
tecken på bringa och tassar är tillåtna.
Storlek/vikt
Mankhöjd:Hanhund: Minst 80 cm
Tik: Minst 72 cm
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Detta
gäller i synnerhet nedan uppräknade fel:
Helhetsintryck:Bristande
könsprägel. Hundar som är oproportionerliga, för
lätta eller för tunga.
Uppförande/karaktär: Bristande
självförtroende, nervositet och aggressivitet.
Huvud: Huvudlinjer, som inte löper parallellt.
Äppelskalle, kilformat huvud.
Stop: För dåligt markerat stop.
Nosparti: Spetsigt nosparti. Nosrygg som är
konkav, konvex eller framåtsluttande.
Läppar: Otillräckliga läppar eller alltför
hängande läppar (s k fladderläppar).
Käkar/tänder: Alla avvikelser från
fullständigt saxbett skall betraktas som fel. Avsaknad
av P1 i underkäken tolereras dock liksom enstaka
oregelbundna framtänder förutsatt att bettet bibehålls
någorlunda intakt. För små tänder. Tångbett.
Kinder: För kraftigt utvecklad kindmuskulatur.
Ögon: Lösa ögonlockskanter och för starkt
rodnad bindhinna. Ljusa, stickande, bärnstensgula ögon.
Vattnigt blå ögon eller olikfärgade ögon hos
enfärgade hundar. Ögon som sitter för långt från
varandra. För smala, sneda ögon (kines-ögon).
Öron: För högt eller för lågt ansatta
öron, i sidled utstående eller platt åtliggande öron.
Kuperade öron. Öron, som till formen och längd inte
passar till huvudet eller där båda inte är burna lika
upprätt.
Hals: Kort, tjock hals, hjorthals, löst (för
mycket) halsskinn och dröglapp.
Kropp: Rygglinje: Sänkt rygg. Karprygg. För
lång rygg. Bakhög rygglinje.
Kors: För starkt slutande eller vågrätt kors.
Bröstkorg: Flat eller tunnformig bröstkorg.
Smal eller grund bröstkorg. För starkt framträdande
bröstben.
Underlinje: Inte tillräckliga uppdragen
buklinje. Otillräckligt uppdraget juver.
Svans: Borstig svans. För kraftig, för lång
eller för kort svans, för lågt ansatt svans. Svans,
som är för högt buren över ryggen, krokig, ringlad
eller till sidan buren. Avslagen, i spetsen förtjockad
eller kuperad svans.
Fel
- extremiteter
Framställ: Otillräcklig vinkling. Klen
benstomme. Svag muskulatur. Framben som inte är
lodräta.
Skulderblad: Lös skuldra. För tung skuldra.
Brant skulderläge.
Armbåge: Lösa armbågar. Utåt- eller
inåtvridna armbågar.
Underarm: Krokig underarm. Förtjockning
ovanför handloven.
Handlov: Förtjockad handlov. Betydande
eftergivenhet eller överkotning.
Mellanhand: För stel eller övervinklad
mellanhand.
Tassar: Platta, spretiga, långa tassar.
Bakställ: För knappa eller överdrivna
vinklar.Kohasighet eller marktrång ställning.
Hjulbenthet.
Has: Förtjockad, instabil.
Rörelser: Rörelser som ej är vägvinnande.
Ofria rörelser. Ofta förekommande eller ständig
passgång. Bristande överensstämmelse mellan fram- och
bakbensrörelser.
Pälsstruktur:
Dubbel päls. Matt päls.
Färg
Gul: Gulgrå, gulblå, isabellafärgad eller
smutsgul färg. Inte önskvärt är små, vita tecken på
bröst och tår.
Tigrerad: Silverblå eller isabellafärgad
grundfärg, urtvättad tigrering. Inte önskvärt är
små, vita tecken på bröst och tår.
Harlekin: Blågrå stickelhåig bottenfärg,
större andel gulgrå eller blågrå fläckar. Inte
önskvärt är små, grå eller bruna fläckar.
Svart: Gul, brun eller blåsvart färg
Blå: Gul- eller svartblå färg
Allvarliga
fel
Uppförande/karaktär: Skygga hundar
Nostryffel: Kluven nostryffel
Käkar/tänder: Överbett, underbett, tångbett
Ögon: Ektropion, entropion
Svans: Kroksvans
Diskvalificerande fel
Uppförande och karaktär:
Aggresivitet, ångestbitare.
Nostryffel: Leverfärgad nostryffel. Kluven nostryffel.
Pälsfärg: Gula och brindlefärgade hundar med vit
bläs. vit krage, vita tassar eller "strumpor"
eller vit svansspets.
Blå hundar med vit bläs, vit krag, vita
"strampor" eller vit svansspets.
Harlekin: Vita hundar utan några svarta tecken
(albinos) samt döva hundar.
Så kallade "porslinstigrar", som har
övervägande blå, grå, gula eller tigrerade fläckar.
Så kallade "gråtigrar" (Dessa har grå
bottenfärg och svarta fläckar).
Testiklar
Hos
hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade
och normalt belägna i pungen.
FCI-Klassifikation
Grupp 2, sektion 2.1
|
