Uppfödare av rasen: 

Helhetsintryck:
Keeshond är en kort, kraftigt byggd spetshund. Den ska ge intryck av vakenhet och intelligens och vara rörlig och kvick. Den fascinerar genom sin vackra päls som genom den rikliga underullen är frånstående. Runt halsen bildar pälsen en manliknande krage. Det rävliknande huvudet med de vakna, kloka ögonen, de spetsiga små, högt ansatta öronen och den djärvt över ryggen böjda, buskigt hårbeklädda svansen, förlänar rasen dess egen, karakteristiska käckhet.

Huvud:
Huvudet ska vara medelstort och är uppifrån sett bredast baktill varefter det avsmalnar kilformigt mot nosspetsen. Måttlig pannavsats (stop) från sidan sett.

FEL: Platt huvud. Äppelhuvud. Avsaknad av stop.

Nos:
Nosen ska stå i proportion till skalle och pannlängd och får inte vara för lång. Nosspegeln (tryffeln) ska vara liten, rund och alltid helt svart.

FEL: Köttfärgad nosspegel.

Bett och läppar:
Saxbett. Läpparna får inte falla över varandra utan ska sluta tätt intill käkarna. Inga veck får bildas vid läppvinklarna.

FEL: Över eller underbett. Köttfärgade läppar.

Ögon:
Ögonen ska vara medelstora, ovala, ngt snett placerade och alltid mörka.

FEL: För stora och för runda ögon. För ljusa ögon. Utstående ögon. Köttfärgade ögonlocksränder.

Hals:
Halsen ska vara medellång och försedd med en kraftig, manliknande krage som täcker halsen, hela bröstet och främre delen av skuldrorna.

Bål:
Ryggen ska vara fullkomligt rak och så kort som möjligt. Den ska slutta ngt från manken till svansroten. Bröstet ska framtill vara djupt med väl välvda revben och buken måttligt uppdragen.

Extremiteter:
Benen ska vara medellånga i förhållande till kroppen. De ska vara kraftiga och fullkomligt raka. De bakre ngt vinklade vid hasen. Bakbenssporrar avlägsnas.

FEL: Övervinklad has (schäferlik). Helt rak has.

Tassar:
Tassarna ska vara små, väl rundade med välvda tår (s k kattfötter).

Svans:
Svansen ska vara medellång och högt ansatt. Vid roten böjd uppåt och framåt över ryggen, sedan riktad åt höger eller vänster och kretsformigt ringlad, slutande tätt mot ryggen eller ringlad direkt på ryggen. Svansen ska vara beklädd med mkt långt, ljust hår och ge ett buskigt intryck.

FEL: En ej mot ryggen tätt liggande svans. För lång åt sidan hängande svans.

Hårrem:
Pälsen ska på huvud, öron, tassar samt på ut- och insidorna av fram- och bakben vara kort och tät. På övriga kroppen är pälsen lång och riklig. Det utmärkande för rasen är att pälsen i synnerhet runt hals och skuldror är frånstående från kroppen, rak och omfångsrik, utan att vara vågig, krusig eller tovig. Inte heller på ryggen benar sig håret, utan breder ut sig omfångsrikt och obenat åt alla håll och sidor. Den största längden uppnår pälsen under halsen och på svansen. Frambenens baksidor bär en kraftigt utbildad fana, som så småningom utbreder sig nedåt, från armbågen till handleden. På bakbenen når fanan, de s k "byxorna", inte helt ner till hasen, därifrån och ner till trampdynorna är benen korthåriga.

FEL: Vågigt, krusigt, tovigt eller benat hår.

Färg:
Färgen ska vara varggrå, d v s silvergrå med svarta hårspetsar. Färgen får variera från ljust till mörkgrått, men ngr skarpa avvikelser från grått får inte förekomma. Svansens plym ska vara mkt ljus då den ligger ringlad på ryggen. Ben och tassar ska vara ljusa. Öronen ska vara mörka, nästan svarta. Skulderlinjen ljusgrå och definitivt markerad. Krage, byxor och buk ska vara ljusare än övriga kroppen. Hundens uttryck, som beskrivs som vaket och intelligent, är mkt beroende av markeringarna runt ögonen, de s k glasögonen, bestående av en fint penslad linje från yttre hörnet av ögat till det nedre hörnet av örat, kopplade med distinkta markeringar, bildande ögonbryn. Övriga markeringar ska understryka ett vaket och intelligent uttryck.

FEL: Avsaknad av glasögon. Alltför mörk, sotig mask. Svarta fläckar under knäna.

Rörelser:
Hunden ska röra sig frimodigt och käckt med svansen liggande på ryggen. Den ska röra sig med raka och distinkta rörelser utan att rörelserna blir schäferliknande.

Mankhöjd:
Mankhöjd för hanhund = 45-55 cm.
Mankhöjd för tik = ngt lägre.

Avvikelser från dessa mått upp till 60 cm är tillåtet, under förutsättning att övriga proportioner är riktiga och typen den rätta.

Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens övriga förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen och abnormiteter är diskvalificerande. I övr se utställningsbestämmelserna.