Lappsk vallhund

Lapsk vallhund

Uppfödare:

Rasstandard

HEMLAND: Finland

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Lapsk vallhund är en ras som härstammar från de finska samernas urgamla renvallarhund. Genom att den korsades med många olika raser kom den att slutligen bli nära nog oduglig som renvallare och en del hundar t.o.m jagade i stället för att valla. Man beslöt sig för att rekonstruera den gamla renvallaren och från de bästa exemplaren som återstod av den ursprungliga typen började man ett målmedvetet avelsarbete och lyckades på så sätt få fram en duglig renvallare, hårdig och robust och med en ändamålsenlig päls samt därtill förmåga att ta sig fram i svåra terräng- och väderleksförhållanden. Ett motsvarande projekt påbörjades också i Sverige men projektet lades efterhand ner utan att ha givit upphov till någon särskild renvallare, så som skedde i Finland med lapsk vallhund. Lapsk vallhund är tämligen sällsynt utanför sitt hemlands gränser.

HELHETSINTRYCK: Lapsk vallhund är en medelstor spets som är märkbart längre än hög. Hunden används som vallare. Den har kraftig benstomme och muskulatur: spänstig, får inte verka tung. Hårlaget lämpar sig för arktiskt klimat. Karaktärsdrag: Lapsk vallhund är lydig, lugn, vänlig, energisk och arbetsvillig. Den har stor benägenhet för skall under arbete.

HUVUD: Huvudet skall vara långsträckt, skallen endast något välvd. Stopet skall vara obetydligt markerat. Pannfåran skall vara synlig och ögonbrynsbågarna markerade. Nosryggen skall vara rak och såväl från sidan som uppifrån sett, avsmalna jämnt mot nosspetsen. Nosspegeln skall helst vara svart, dock i harmoni med pälsfärgen. Läpparna skall vara strama.

ÖGON: Ögonen skall helst vara mörka, men alltid i harmoni med pälsfärgen och ha ett livligt uttryck. Ögonen skall sitta ganska långt ifrån varandra och vara ovala till formen.

ÖRON: Öronen skall vara uppstående, medelstora, ansatta ganska långt ifrån varandra och vara breda vid ansättningen. Öronens insidor skall. speciellt nedtill, vara täckta av yvigt hår.

BETT: Saxbett med kraftiga tänder.

HALS: Halsen skall vara kraftig, medellång och torr.

KROPP: Bröstkorgen skall vara djup och rymlig, ryggen stark och korset kraftigt men inte brant. Buklinjen endast svagt uppdragen.

FRAM- OCH BAKBEN: Skuldrorna skall vara snedställda. Frambenen skall vara kraftiga, väl anslutna till kroppen med kraftiga muskler, som dock tillåter fria rörelser. Mellanhanden skall vara spänstig och fjädrande. Bakbenen skall vara kraftigt vinklade och låren breda och muskulösa. Sporrar ärinte önskvärda.

TASSAR: Tassarna skall vara yvigt hårbeklädda.

SVANS: Svansen skall vara medellång, yvig, lågt ansatt och bäras hängande i vila. I rörelse bärs den löst ringlad men den får inte höjas över ryggen. Svansens rörelser kan vara ringlande.

RÖRELSER: Travare. Steget skall vara långt och täcka mycket mark.

PÄLS: Täckhåret skall vara medellångt, rakt, ganska utstående och grovt. Underullen skall vara mjuk och tät. Pälsen är ofta yvigare och längre på halsen. bröstet och lårens baksidor.

FÄRG: Svart i alla nyanser t o m gråaktig eller barkbrun. Ofta ljusare, gråaktig eller brunaktig färg på huvudet, kroppens undersida och på benen. Vita tecken på hals, bröst och ben är tillåtna. Underullen är svart, grå eller brunaktig.

MANKHÖJD: Idealhöjd för hanhund 51 cm Idealhöjd för tik 46 cm Tillåten avvikelse +/- 3 cm.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.