 |
||
|
||
|
Rasgrupp: 5 - Spetsar och raser av urhundstyp. |
||
|
Norsk Lundehund Norsk lundehund är urgammal och har utvecklats i isolering på den nordvästnorska kusten. Dess uppgift har varit att under jägarens ledning, fånga lunnefågel i dess ytterst svårtillgängliga bon och lämna fångsten till jägaren. Till detta mycket specifika ändamål har den genom mängder av generationer utvecklat en otrolig rörlighet och smidighet, extra klor på baktassarna och förmågan att helt tillsluta öronmusslan samt därtill en hel del andra rasspecifika drag och egenskaper. Denna unika konstruktion är rasen helt ensam om i världen. Numera är det inte många som använder rasen till vad den ursprungligen var avsedd för. Detta till trots förekommer den i en någorlunda stor numerär och att man kan anta att dess genunderlag är tillräckligt för att den skall överleva som ras. Några praktiska jaktprov är det knappast fråga om nu och i framtiden, men det behöver inte betyda att dess specifika konstruktion, rörelsesätt och mentalitet skall gå förlorad. Det är en fråga om ansvar för rasen. Det är emellertid viktigt att uppfödare och domare tar vederbörlig hänsyn till rasens alldeles unika bakgrund. Slarvar vi med det och låter andra värderingar än ursprungsanvändningen vara vägledande då vi föder upp och dömer lundehund kommer rasen och därmed kulturarvet snabbt att försvinna. För den som köper en lundehund är det också mycket viktigt att veta vad hunden har för bakgrund och vad man därför kan vänta sig av dess reaktioner och beteende. Hemland: Norge Rashistoria: Norsk lundehund är en av våra mest intressanta och annorlunda hundraser. Rasen kommer från öarna Vaeröy och Röst utanför Lofoten men har periodvis funnits även på andra nordnorska öar. Rasen är en zoologisk raritet genom att den som enda kända hundras har fem fullt utvecklade tår på varje tass. Den kan dessutom stänga hörselgångarna helt genom att vika samman sina öron. Den är till ytterlighet rörlig, vig och säker på foten. Rasen har levt isolerad på de nordnorska öarna under flera hundra år och använts till fångst av lunnefågel. Efter andra världskriget fanns endast en liten spillra kvar av rasen, men genom ett vetenskapligt upplagt avelsprogram kunde man rädda den till eftervärlden. Numera finns lundehund, förutom i Norge, även i andra länder om än i mycket begränsad omfattning. Helhetsintryck: Rektangulär hund, liten, smidig och förhållandevis lätt med tydlig könsprägling. Starka ben med minst sex (6) tår på alla tassar varav fem (5) på frambenen och fyra (4) på bakbenen skall ingå i själva foten. Svansen bäres ringlad eller svagt rullad över rygglinjen eller hängande. Temperament: Vaken, energisk och livlig. Huvud: Torrt, medelbrett, kilformat, svagt välvt skalle. Framstående ögonbrynsbågar. Tydligt men inte skarpt stop. Kilformat nosparti, medellång nos, svagt konvex nosrygg. Ögon: Svagt snedställda ögonöppningar, ej utstående ögon. Iris är gulbrun med bredare eller smalare märkning runt pupillen. Öron: Trekantiga, medelstora öron, breda vid basen, bäres stående, mycket rörliga. Har den speciella egenskapen att brosket i öronöppningen kan vika sig antingen bakåt eller framåt på ett sådant sätt att örongången blir stängd. Bett: Helst saxbett, tångbett eller måttligt underbett. Saknar en eller två premolarer i båda käkarna. Hals: Torr, medellång, ganska kraftig med förhållandevis fyllig krage. Kropp: Rektangulär. Stark rät överlinje med förhållandevis svagt fallande kors. Lång medelbred bröstkorg, förhållandevis djup och rymlig, inte tunnformad. Lätt uppdragen buk. Extremiteter: Normalt vinklad i skuldra och överarm, raka framben. Normala bakbensvinklar, starka och muskulösa. Något trång bakbenställning. Tassar: Framtassarna är ovala och litet utåtsvängda. Sex tår, varav fem skall ingå i själva tassen. Åtta trampdynor. Det invändiga tåkomplexet som består av en treledad och en tvåledad tå med tillhörande sen- och muskelapparat skall ge tassen ett kraftigt utseende. Baktassarna ovala utvridna tassar. Sex tår varav fyra ingår i själva tassen. Sju trampdynor där den stora trampdynan är sammanvuxen med mellandynan mellan 0 och 1 tå och således är förlängd bakåt. När hunden står på plant underlag skall vikten ligga på tårnas trampdynor. Svans: Högt ansatt, medellång, tät behårad utan fana. Bäres ringlad eller svagt rullad över rygglinjen eller hängande. Bör inte vara rullad och spetsen bör inte vara för mycket övertill eller nedöver sidan. När t.ex. lukt eller ljud väcker hundens uppmärksamhet, hänger svansen med spetsen i svag böj bakåt. Rörelser: Lätta och elastiska. Egenartade vevande frambensrörelser. Räta raka bakbensrörelser. Päls: Mjuk underull. Tät, något sträv överpäls. Kort på huvudet och benens framsida. Rikare hårlag i kragen och på baksidan av låren. Rikt hårlag på svansen, men inte fana. Färg: Rödbrun till gulbrun med mer eller mindre svarta hårspetsar. Svart eller grå, alla med vita teckningar. Vit med mörka tekningar. Den vuxna hunden har vanligtvis mer markerat svart i pälsen än unghunden. Storlek: Hanhund 35 – 38 cm, vikt ca. 7 kg Tik 32 – 35 cm, vikt ca. 6 kg |
||
|
Rasstandard insänd av A. Häggblom Tack! |
||
|
|