Papillon & Phaléne

Uppfödare av Papillon

Sänd gärna en bild på rasen.

Rastandard för Papillon & Phaléne

HEMLAND: Frankrike/Belgien

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Den franska dvärgspanielrasen PAPILLON har fått sitt rasnamn efter de fjärilsliknande öron, som elegant befransade, skall likna en vacker fjärils vingar och rasnamnet betyder just fjäril på franska. Rasen lår dock ursprungligen ha importerats till Frankrike från Spanien. Några av dessa importer gavs som gåva till det franska kungahuset. Från det ögonblicket var rasens lycka gjord. Den lilla nätta hunden blev en trogen följeslagare åt hovets mån och kvinnor. Från franska revolutionen hör man talas om att Marie Antoinette hade papillons. På målningar från dessa tider påträffas den lilla hunden, som var nästan fullständigt lik våra dagars papillons. Rasen år numera rikligt representerad över hela världen och den eleganta förfinade hunden med de aristokratiska anorna röner beundran och uppskattning varhelst den befinner sig. Förutom varianten med ståndöron förekommer också en varietet med hängande öron. Den rasen har getts namnet PHALÉNE, som betyder mätarfjäril på franska. Förutom öronen är rasstandarden identisk för dessa båda rasvarianter.

HELHETSINTRYCK: Liten elegant dvärgspaniel, sunt och harmoniskt byggd, med ymnig päls, måttligt långt nosparti (kortare ån skallen) med ett behagfullt men inte desto mindre spänstigt utseende, uppvisande stolt hållning och fria, eleganta rörelser. Kroppens längd överstiger något mankhöjden.

HUVUD: Huvudet står i normal proportion till kroppen och är proportionellt lättare och kortare än hos de stora och medelstora spanielraserna. Skallen är inte för välvd varken i profil eller framifrån sett och visar ibland en lätt antydan till mittfåra. Nospartiet skall vara kortare ån skallen, smalare mot nosspetsen och inte för mycket urgröpt under ögonen. Nosen får inte vara uppnäst. Nosryggen, som skall vara rak, övergår i skallen genom ett väl markerat stop. Detta är mindre markerat men ändå tydligt hos större hundar och hos mycket små hundar är det markerat utan att någonsin visa en tvär brytning. Nosspegeln skall vara liten, avrundad och obetydligt tillplattad ovanpå. Pigmentet skall vara vart. Läpparna skall vara kraftigt pigmenterade, tunna och strama. Tungan får inte synas och om den gör det ständigt eller inte dras in vid beröring är detta ett fel.

ÖGON: Ögonen skall vara ganska stora, mörka och uttrycksfulla, brett mandelformade, med svarta, välpigmenterade ögonlocksränder. Ögonen skall vara placerade ganska lågt med ögats inre vrå i höjd med vinkeln mellan skallen och nospartiet. Ögonen får inte vara utstående.

ÖRON: Öronlapparna är ganska tunna, men fasta. Brosket i öronen får inte vara alltför spetsigt avsmalnande, varken hos hundar med uppstående eller hängande öron. Öronen år ansatta ganska långt bak på huvudet och tillräckligt långt ifrån varandra för att skallens lätt välvda form skall framträda.

PAPILLON (dagfjäril) kallas varianten med uppstående öron. Örat är högt ansatt, öronmusslan väl öppen och riktad mot sidan. Dess nedre kant bildar en 45° vinkel mot horisontallinjen. Under inga förhållanden får örat vara rakt uppstående påminnande om dvärgspetsörat. Detta är absolut förkastligt. Örats innersida är försett med tunt och vågigt hår. De längsta hårstråna är något längre än örats kanter. Utsidan däremot är täckt av långt hår s k fransar, som betydligt överskrider örats kanter.

PHALÉNE (nattfjäril) kallas varianten med hängöron. Det vilande örat är högt ansatt, märkbart högre än ögonlinjen och bärs nedhängande, men det är ändå ganska rörligt. Det är täckt av vågigt hår, som kan bli av betydande längd. Detta leder till hundens näpna utseende.

KORSNINGAR mellan varianterna ger ofta halvresta öron med fallande spetsar, vilket är ett allvarligt fel.

BETT: Jämnt saxbett med ganska kraftiga tänder.

HALS: Halsen är av medellängd med något böjd halslinje.

KROPP: Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben. Bröstomfånget, mätt mellan de två sista revbenen, skall vara ungefär lika med mankhöjden. Rygglinjen är varken för kort, krökt eller svank, ländpartiet kraftigt och lätt välvt. Buklinjen något uppdragen.

FRAM- OCH BAKBEN: Skuldra och överarm skall vara välutvecklade och lika långa, normalt vinklade och välplacerade mot kroppen. Benen skall vara raka, fasta med ganska tunn benstomme. Hunden får inte verka luftig. Från sidan sett är handloven lätt vinklad mot underarmen. Hasleden är normalt vinklad. Sedda fram- eller bakifrån är benen parallella.

TASSAR: Tassarna är ganska långa s k hartassar, stadigt vilande på trampdynorna. Kraftiga klor, helst svarta men ljusare hos hundar med brun eller vit päls. Vita klor bedöms inte som fel hos hundar med vit päls eller vita ben, om hunden för övrigt är välpigmenterad. Tårna är seniga med välutvecklade trampdynor. Mellan dessa finns tofsar av tunt hår, som är längre än tassen.

SVANS: Svansen är ganska högt ansatt och tämligen lång, välfransad i form av en vacker plym. Den bärs, när hunden år alert, högt och böjd över rygglinjen. Dess yttersta spets får vidröra ryggen men får aldrig vara ringlad eller ligga platt mot ryggen.

PÄLS: Pälsen, som saknar underull, år riklig, glänsande och vågig (får ej förväxlas med lockig). Den får inte vara fladdrig utan skall vara fast och sidenskimrande. Hårremmen växer tätt mot kroppen och år ganska tunn. Pälsens struktur påminner om den engelska dvärgspanielns (king charles spaniel). Håret år kort över huvudet, nosen, benens framsida och från hasleden neråt. Pälsen är medellång på kroppen men längst på halsen och bildar där en krage samt ett vågigt krås, som går ner på bröstet. Håret bildar fransar på öronen och frambenens baksidor och s k byxor av riktigt långt hår på lårens baksidor. Det kan finnas smala tofsar mellan tårna, något längre än dessa, så att de inte gör att tassen verkar grov utan i stället förfinar den genom förlängning. Hundar i god pälskondition kan ha 7,5 cm långt hår på manken och 15 cm lång plym på svansen.

FÄRG: Vit grundfärg med fläckar, som kan vara av vilken färg som helst. På kropp och ben skall vitt dominera i förhållande till övriga förekommande färger. Önskvärt är vitt på huvudet, det vita förlängt till en mer eller mindre bred bläs. Något vitt på huvudets nedre del är tillåtet, men ett huvud där den vita färgen dominerar är att anse som ett fel. Under alla förhållanden skall läpparna, ögonlocken och framför allt nosspegeln vara pigmenterade.

RÖRELSER: Hunden skall röra sig med stolt resning och fria, eleganta rörelser.

MANKHÖJD: Omkring 28 cm.

VIKT: Två viktklasser: 1) under 2,5 kg för hanhund och tik. 2) från 2,5 kg till 4,5 kg för hanhund från 2,5 kg till 5 kg för tik.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

DISKVALIFICERANDE FEL: Nosspegel som är köttfärgad eller fläckig. Utpräglat över- eller underbett så att framtänderna inte berör varandra. Lam eller ständigt synlig tunga.