Parson Jack Russel Terrier Uppfödare av rasen: |
Rasstand för Parsom Jack Russel Terrier Rasgrupp: 3. Terrier Hemland: England Bakgrund/ändamål: Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russel] föddes 1795 i Darthmouth, Devon. Han tjänstgjorde större delen av sitt liv som präst i Swynbridge Devon. Som erfaren hästkarl och jägare blev han lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. När The Kennel Club bildades 1873 blev han en av dess första medlemmar. Han dog 1883 vid 87 års ålder. Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning står nära dagens standard. Jack Russel arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga Jack Russell-typen. Dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs. Från slutet av andra världskriget ökade rasens popularitet på kontinenten särskilt bland jägare och hästfolk. Den 22 januari 1990 erkändes rasen av The Kennel Club i England och en interimsstandard publicerades för Parson Jack Russell Terrier. FCI upptog rasen den 2 juli 1990 på sin provisoriska lista. Helhetsintryck: Parson jack russell terrier är en terrier avsedd för arbete, aktiv och smidig, byggd för snabbhet och uthållighet. Huvudsakligen en praktiskt arbetande grythund med kapacitet och byggnad för grytjakt och jakt tillsammans med drivande hundar. Till temperamentet är den självsäker och vänlig. Huvud: Hjässan skall vara flat, huvudet skall vara måttligt brett och gradvis avsmalna mot ögonen. Stop: Stopet skall vara obetydligt markerat. Avståndet från nosspets till stop skall vara något kortare än avståndet från stop till nackknöl. Nosparti: Nosspegeln skall vara svart. Ögon: Ögonen skall vara mandelfomade, ganska djupt liggande, mörka till färgen med vaket uttryck. Öron: Öronen skall vara små och V-fomade, hänga framåt tätt intill huvudet. Örats veck får inte synas över hjässan. Bett: Starka, muskulösa käkar med perfekt, regelbundet och komplett saxbett. Hals: Halsen skall vara torr, muskulös, ha god längd och gradvis breddas mot skuldrorna. Kropp: Kroppen skall vara proportionerlig, avståndet från manke till svansrot lika med avståndet från manken till marken. (Hunden skall ha större längd än höjd). Bröst: Bröstkorgen skall vara måttligt djup. Man skall med medelstora händer kunna gripa om bröstkorgen bakom skuldrorna. Rygg: Ryggen skall vara stark och plan och ländpartiet skall vara lätt välvt. Svans: Svansen skall vara kraftig, rak och högt ansatt. Kuperad i proportion till kroppen, dock lång nog att utgöra ett gott tilltaget handtag. (OBS ! Förbjudet att kupera svansen i Sverige !!!!!) Extremiteter: Framben: Skuldrorna skall vara långa, sluttande och väl tillbakalagda; markerade vid manken. Frambenen skall vara starka, absolut raka; lederna varken inåt- eller utåtvridna. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen med fria rörelser. Framtassar: Tassarna skall vara väl slutna med fasta trampdynor; varken inåt- eller utåtvridna. Bakben: Bakbenen skall vara starka och muskulösa med välvinklade knä- och hasleder. Hasorna skall vara korta och parallella med bra påskjut. Baktassar: Baktassar som framtassarna. Rörelser: Rörelserna skall vara fria, livliga och väl koordinerade; både fram- och bakbensrörelser raka. Hud: Huden skall vara tjock och lös. Päls: Naturligt hård, åtliggande och tät, antingen sträv eller släthårig. Kroppens undersida och buk behårad. Färg: Enfärgat vit eller vit med tan, citrongula eller svarta tecken, huvudsakligen begränsade till huvud eller svansrot. Mankhöjd: Hanhund, idealhöjd 35 cm. Tik idealhöjd 33 cm. Under obestämd tid framöver bör mankhöjden för hanhund och tik ej understiga 26 cm. Hundar som saknar idealhöjd skall ej straffas för detta och de tillåts att användas i avel utan inskränkningar. Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. Svensk kommentar: Färg: Förutom i standarden angivna färger, tillåts tills vidare även trefärgat, då denna färg accepteras i rasens hemland. |
copyright (C) 1999. Hundfakta |