BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Pyrenéerhunden är en mycket gammal ras, som har
utvecklats i Pyrenéerna under århundraden och nu fått
spridning över hela världen. En teori är att dess
ursprung är mastiffliknande hundar, som nomadiserade
herdefolk fört med sig från Asiens bergstrakter längs
hela södra Europa, västerut ända till Pyrenéerna.
Pyrenéerhundarna fans i Pyrenéerna före bronsåldern.
Fram till 1400-talet var herdehundarnas huvudsakliga
uppgift att vakta boskapshjordarna varefter rasen alltmer
började användas som vakthund vid slott och borg.
Likaså bevakade de smugglare och rövare som satt
fängslade i gränsborgarna i Pyrenéerna. Rasens nutida
roll har blivit den trogne sällskapshundens.
Pyrenéerhunden skall trots sin storlek vara elegant och
smidig. HELHETSINTRYCK:
Pyrenéerhunden skall vara storvuxen, imponerande och
kraftigt byggd, men dock inte sakna en viss elegans.
HUVUD:
Huvudet skall inte vara för kraftigt i förhållande
till kroppsstorleken. Huvudets sidor skall vara ganska
flata och hjässan lätt välvd. Eftersom nackknölen är
markerad, blir huvudets bakdel något spetsbågsformad.
SKALLPARTI:
Skallens längd (från stopet till nackknölen) skall
vara lika med bredden på skallen, där den är som
bredast.
STOP:
Stopet skall vara lätt sluttande.
ANSIKTE:
Nostryffel: Nostryffeln skall vara helt svart. Nosparti:
Nosen skall vara bred och av god längd och skall
avsmalna från basen mot nostryffeln. Läppar: De något
hängande läpparna skall precis täcka underkäken. De
skall vara svarta eller kraftigt svartpigmenterade liksom
gommen. Käkar/tänder: Komplett saxbett med friska, vita
tänder. Tångbett är tillåtet. Ögon: Ögonen skall
vara ganska små, lätt snedställda med intelligent och
begrundande uttryck. Fägen skall vara brun.
Ögonlocksränderna skall vara svarta och åtliggande.
Blicken skall vara mild och drömmande. Öron: Öronen
skall vara ansatta i höjd med ögonen, ganska små,
triangulära till formen och med rundad spets. De skall
hänga tätt intill huvudet. Öronen skall bäras en
aning högre, när hunden lystrar.
HALS:
Halsen skall vara kraftig, ganska kort och kan ha något
strupskinn (dröglapp).
KROPP:
Manke: Manken skall vara bred och muskulös. Rygg: Ryggen
skall vara av god längd, bred och stark. Kors: Korset
skall vara svagt sluttande med ganska framträdande
höfter. Bröstkorg: Bröstkorgen skall inte vara
alltför djup men bred och rymlig. Revbenen skall vara
endast lätt välvda. Underlinje: Buklinjen skall endast
vara svagt uppdragen. Svans: Svansen skall vara ganska
lång. Den skall vara yvig och bilda en plym. Svansen
skall bäras lågt i vila, helst med en krok i spetsen.
Då hunden är alert bärs svansen i en kraftig båge
över ryggen (pyreneerhjulet).
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Helhetsintryck: Frambenen skall vara raka och starka.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara måttligt vinklade.
Tassar: Tassarna skall vara något ovala, kompakta med
något välvda tår.
BAKSTÄLL:
Lår: Låren skall vara muskulösa, kraftiga och ej
särskilt långa, Has: Hasorna skall vara breda, torra
och måttligt vinklade. Tassar: Baktassar som framtassar.
Bakbenen skall ha dubbla, välutvecklade sporrar.
RÖRELSER:
Pyrenéerhunden skall trots sin storlek, kunna röra sig
outtröttligt och ha lätta rörelser, som aldrig får ge
intryck av tyngd utan tvärtom av stor elegans.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, slät, ganska
lång och mjuk, längre på svansen och runt halsen, där
den kan vara lätt vågig. Frambenen skall ha goda fanor.
Sådana skall också finnas på bakbenen, där de skall
vara längre och tjockare. "Byxornas" päls
skall vara finare och ulligare och mycket riklig. Färg:
Vit eller vit med fläckar på huvudet, öronen och
svansroten. Fläckarna skall vara grå eller
grävlingsfärgade, blekt gula, varggrå eller gulröda.
De grävlingsfärgade fläckarna är mest önskvärda.
Några fläckar på kroppen är tillåtna.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund 70-80 cm Tik 65-72 cm En marginal på
två cm uppåt är tillåten för hundar av perfekt typ.
Vikt: Hanhund cirka 60 kg. Tik cirka 45 kg.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Helhetsintryck:
- För tungt helhetsintryck - Rastyp som inte är
tillräckligt distinkt - Likhet med sankt bernhardshund,
newfoundlandshund eller leonberger - Tjocka, lymfatiska
hundar med dålig muskulatur. - Hundar med dålig
muskulatur - Hundar, som uppträder hotfullt
Huvud:
- För tungt huvud - För kraftig skalle - Välvd panna -
Markerat stop - Otillräckligt pigmenterade slemhinnor -
Alltför nedhängande läppar - Kvadratiskt huvud
Ögon:
- Runda ögon - Alltför ljusa eller utstående ögon -
Hängande ögonlock - Ilsken eller stirrande blick -
Avsaknad av pigment runt ögat
Öron:
- För långa öron, - För breda öron, - Inrullade
eller veckade öron - För högt ansatta öron
Hals:
- Tunn hals - Något lång hals - För mycket halsskinn
Rygg:
Rygglinje som är svankig eller kutig
Underlinje:
- Alltför kraftigt uppdragen buk som hos vinthundar
Svans:
- Svans, som är för lite pälsad - Dåligt buren svans
- För lång eller för kort svans - Avsaknad av plym -
Svans, som ej bärs i båge då hunden är uppmärksam
eller som bärs i en båge även i vila
Extremiteter:
- Otillräckligt vinklade hasleder, - Utåtvridna
framben, kohasighet
Tassar:
- För långa eller för platta tår
Päls:
- Kort eller lockig päls - Avsaknad av underull
Färg:
- Andra färger än de ovan nämnda
DISKVALIFICERANDE FEL:
- Nostryffel, som inte är svart. - Opigmenterade
ögonlock - Under- eller överbett - Inga sporrar, enkel
sporre eller förtvinad på bakbenen - Svarta fläckar
som går ända ner till huden (hela hårstrået svart).
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
Förklaring till olika färgtermer:
Grävlingsfärg: gulaktig i hårbotten sedan ett mörkt
nästan svart band och slutligen gråaktig i hårspetsen.
Varggrå: varierande från rikligt
grått till grått, som är blandat med andra färger;
ljust och mörkt grått, mörkt grått tonat med beige
eller hassel, hårspetsen kan vara svart.
Blekt gult: skall alltid vara blandat
med grått.
|