Rottweilern
är en mycket intressant och tacksam hundras - men bara
för vissa människor med ett särskild sorts
temperament.
Den kraftiga kroppen och det lika kraftfulla psyket hos
hundrasen gör att man inte bör skaffa sig en rottweiler
utan ordentlig eftertanke och ett rejält intresse för
hunden.
Hanhundarna kan bli upp till 68 cm höga över manken och
de kan väga upp till 60 kg, så med en ras som denna
måste man vara säker på att alltid kunna ha hunden
under kontroll.
Du måste också kräva av hunden att den använder sina
krafter för dig och inte emot dig. En välutbildad och
lydig rottweiler är ett underbart djur, en som är
olydig och motsträvig är raka motsatsen.
Rasen är också dyr att hålla. Den behöver
kvalitetsfoder och har ordentlig aptit, så kom ihåg att
du ska ha råd att utfodra en så stor hund och att du
bör ha lämpliga utrymmen, både inomhus och utomhus
för den.
Människor, som är ute efter ett billigt tjuvlarm, gör
bättre i att kontakta en firma för säkerhetslås,
eftersom en otränad rottweiler kan orsaka betydligt
större skada i ett hem än den genomsnittlige
inbrottstjuven.
Samma sak gäller unga, tuffa grabbar, som är ute efter
ett komplement till sin tuffa roll, och uppmuntrar sin
unga rottweiler att angripa allt och alla. Sådana får
snart problem med ordningsmakten, och den stackars hunden
kanske måste avlivas.
Folk som letar efter en hund att kedja fast på gården
för att skrämma bort objudna gäster kan också få
problem med en rottweiler. En otränad rottweiler utan
kärlek ylar i bästa fall ljudligt i sin ensamhet och i
värsta fall kan den bita den som ligger bakom eländet.
Vilken typ av
människa är lämplig att ha en rottweiler?
a) Ägaren måste vara beredd att lära hunden allt den
behöver kunna.
b) Ägaren måste låta hunden vara en del av familjen,
på samma villkor som övriga familjemedlemmar.
c) Ägaren måste vara rättvis, ha humor och ha
förmågan att tydligt ge hunden både beröm och
bestraffningar.
d) Ägaren måste försäkra sig om att alla
familjemedlemmar älskar, respekterar och vill ha hunden
lika mycket som han själv, och att någon familjemedlem
ska vara hemma hela dagen.
Rottweilern är i rätt omgivning ett nöje att äga.
När ingenting händer sover hunden, men när någon fara
hotar är han redo och klar att möta den. När Du vill
leka är din rottweiler ivrig att vara med.
Rasen hemfaller inte åt meningslöst skällande i tid
och otid - när en rottweiler skäller bör man
undersöka varför, för det finns oftast ett gott skäl
till skallet.
En del rottweiler är "brummare", dvs. de
brummar på ett vänligt sätt, när man kliar dem på
ryggen eller magen. Det är som ett sätt att tala om hur
skönt de tycker det är.
Vissa rottweiler tycker å andra sidan inte om för
mycket kärvänlighet från okända, särskilt
"alla-hundar-tycker-om- mig-typen"', som tar i
hunden ordentligt och klappar om den på ett förment
vänligt sätt. Om Du får se din rottweiler i denna
situation, ingrip och be personen sluta. Hunden kommer
att visa det obehag den känner genom att stå mycket
stilla, med ett mycket "svart" uttryck i
ögonen. Om obehaget fortsätter kommer hunden att tala
om att den tycker det hela är obehagligt. Jag vill
betona att inte alla rottweiler beter sig på detta
sätt, men det är lika bra att veta att en del gör det
och ta varning av det.
Det är inte alltid så lätt att be dina vänner låta
bli din hund, men för att bli en bra rottweilerägare
måste du vara lika ärlig och tuff som hunden.
Den här rasen är en brukshund, och även om den inte
får dig att känna dig som världens bästa hundförare
i likhet med en del vallhundar - när den en gång är
utbildad behåller den sin integritet och blir sällan
förslavad. En bra rottweiler tar mera rollen som en bra
kompis.
Rottweilern älskar i allmänhet sitt hem och sin familj
och visar oftast ingen större lust att driva omkring på
egen hand.
Jag har bara känt fyra rottweiler, som gjorde det, och
de levde alla på stora lantegendomar utan inhägnader.
Alla fyra fick också vara ensamma timtal i sträck.
Rottweilern i
samhället
Barn och rottweiler går bra ihop, under förutsättning
att ägaren är rättvis. Säg till barnet,som gör fel
mot hunden, och vice versa.
Båda måste lära sig att respektera den andre. Jag har
bara hört talas om ett enda fall där en rottweiler
bitit ett barn. Hunden blev provocerad av att få en
isglass uppkörd i ändtarmen, och han gav barnet ett nyp
när han med sina käkar kunde ha krossat barnets arm.
Hunden flyttades efter händelsen till en annan familj
med tre barn och levde lycklig och helt utan problem till
sin död.
Vill du att din hund ska acceptera katter, hästar, kor,
får och andra hundar måste du låta den få träffa dem
tidigt och konsekvent förbjuda varje form av jakt eller
bråk.
Det är nödvändigt att du har tillräcklig
karaktärsstyrka att insistera på perfekt uppförande.
Om du kräver god lydnad av din hund accepterar den det,
men genom att ena gången göra si, andra gången så,
kan du inte ta fram det bästa ur din rottweiler.
Detta gäller naturligtvis all träning.
Hanhundar kan vara mycket aggressiva mot andra hanhundar.
Det är bra att förvänta sig det och ta i hunden
ordentligt första gången han försöker bråka.
Det finns inget tjusigare än en rottweilerhane med
tillräckligt självförtroende för att fullständigt
strunta i andra hundar i alla lägen, och inget värre
än en som bara ska bråka med varenda hund han möter.
Det är ägarens ansvar att se till att ett sådant
uppförande inte tolereras.
Rottweilern är en mycket speciell hund. En välutbildad
representant för rasen är alltid uppskattad och
populär hos alla, medan den missförstådda, outbildade
eller bortskämda rottweilern i bästa fall är en skam
för rasen och i värsta fall är ett monster, som borde
avlivas.
Så kom ihåg att hunden blir vad Du gör den till genom
uppfostran,miljö och träning. Om du inte har tid eller
tålamod att umgås med och träna din hund, välj en
annan ras, för då är inte rottweilern lämplig för
dig.
Jag träffar många så kallade "problemhundar"
i mitt arbete, och 99% av dem är helt enkelt dåligt
uppfostrade eller missförstådda. Om bara ägaren
förstår varför hans hund uppför sig som den gör kan
man börja träna bort olaterna. En del hundägare är
tråkigt nog inte kapabla att lära sin hund någonting
överhuvudtaget.
Rasen är inte lämplig för okunniga, oflexibla eller
icke-positiva människor.
En rottweilerägare måste kunna reagera på ett positivt
sätt, använda entydiga träningsmetoder och vara
skojig, men rättvis och bestämd. Ägaren måste vara
hård nog att utdela bestraffning när det är
nödvändigt, på ett snabbt och effektivt sätt, men
lika snabb att berömma och uppskatta, när hunden har
gjort rätt. Hunden får aldrig vara
i tvivelsmål om vad som är rätt och fel ifråga om
uppförande.
Resultatet av
att försumma sin rottweiler
På grund av den senaste tidens kraftiga ökning av
efterfrågan på rottweiler föds många kullar efter
icke rastypiska och oröntgade föräldrar med dåligt
temperament, oftast beroende på att folk är okunniga
eller vill tjäna pengar. Många är mindre nogräknade
när de föder upp en kull.
De säljer valparna till vem som helst, och senare avlar
man i sin tur på valparna, oröntgade, som paras med en
bekants hund.
Man känner inte täckhunden, men han lär vara en
'"underbar, stor hund"', precis som om
storleken i sig själv skulle vara avgörande för rasens
kvalitet.
Faktum är att alltför stora rottweiler ofta har ett
kortare liv. De drabbas också oftare av en del sjukdomar
av olika skäl, och de är ofta alltför tröga att
arbeta med.
Följden har blivit att på några få generationer har
det dykt upp kullvis med potentiella krymplingar, som
vagt påminner om riktiga rottweiler. De säljs för en
spottstyver och hamnar slutligen i hundgårdar över hela
landet.
Jag kan inte se något positivt överhuvudtaget i det
faktum att mer än 5 000 rottweilervalpar registrerades i
Storbrittannien 1886, eller att mer än 2.400 rottweiler
registrerades i USA enbart i december 1986!
Om du tänker köpa en rottweiler, läs det här kapitlet
en gång till och tänk igenom även nästa kapitel
ordentligt innan du fattar ditt slutgiltiga beslut att en
rottweiler passar för dig.
Om ditt beslut blir "ja", hoppas jag att du
väljer noga, ger din hund frikostigt med tid under
uppfostringstiden, tränar omsorgsfullt och älskar
hunden mycket.
Om du gör det får du glädjen av en av de härligaste
hundar som finns.
(Ur "A dog
owner's guide to the Rottweiler" av Joan Blackmore)
|
