(Samoiedskaia Sabaka)
Ursprungsland
Nord-Ryssland och Sibirien
Hemland
Norden (NKU)
Användningsområden
Släd- och sällskapshund
Bakgrund/Ändamål
Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i Nord-Ryssland
och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och
brunbrokiga hundar för att valla renar. I de nordliga delarna
var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes
som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de
till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla.
Den brittiske
zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar
år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp
som hette Sabarka. Efter detta importerade han en cremefärgad tik
som hette Whitey Petchora från områden väster om Ural och en snövit
hane kallad Nusti, som kom från Sibirien. Dessa få hundar, och de
som forsknings- expeditionerna hämtade med sig, utgör grunden
för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes
i England år 1909.
Helhetsintryck
Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktiskt spetshund.
Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet
och självförtroende. Ögonens form och ställning, och de uppdragna
mungiporna, ger det typiska uttrycket åt samojedhunden, det s.k. samojed-
smilet. Könsprägeln skall vara tydlig.
Viktiga måttförhållanden
Kroppen skall vara ca 5% längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall
vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall
vara ungefär lika långt som skall partiet.
Uppförande/karaktär
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig. Viltinstinkten
skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg eller aggressiv.
Den skall vara mycket social och används inte som vakthund.
Huvud
Huvudet skall vara kraftigt och kilformat.
Skallparti: Skallen skall framifrån och från sidan sett vara
bara lite välvd. Den skall vara bredast mellan öronen.
Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat.
Pannfåran skall vara obetydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och
helst svart. Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k.
snönos. Det skall dock alltid finnas mörkt pigment vid nostryffelns
kanter.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt och djupt, ungefär
lika långt som skallpartiet och avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen.
Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga.
Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska
s.k. samojedsmilet.
Käkar/tänder: Regelbundet och fullständigt saxbett med kraftiga
tänder och käkar. Normalt tandschema.
Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt
långt ifrån varandra. De skall vara något sned- ställda och mandelformade
med ett "smilande", vänligt vaket och intelligent uttryck.
Ögonlockskanterna skall > vara svarta.
Öron: Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka
och trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta.
P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån varandra.
Hals: Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.
Kropp
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt
men smidig. Manke: Manken skall vara tydligt framträdande.
Rygg: Ryggen skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg
kan vara något längre än hanhundens.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och
tydligt markerat.
Bäcken: Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och
svagt sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup, lång och nästan
nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring
och i rörelse bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen
och ned över endera höften. I vila får svansen bäras hängande
och når till hasleden.
Exteremiter
Framställ: Frambenen skall vara välställda och muskulösa
med kraftig benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda.
Överarm: Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt
intill bålen. De skall vara ungefär lika långa som skuldrorna.
Armbåge: Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.
Handlov: Handlovarna skall vara starka men spänstiga.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara aningen vinklade.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga
och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda och något åtskilda
från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.
Bakställ: Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella
med mycket kraftig muskulatur.
Lår: Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.
Knäled: Knäna skall vara väl vinklade.
Has: Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga, lodrätta
och parallella.
Tassar: Se framtassar. Sporrar skall avlägsnas.
Rörelser
Samojeden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och
till synes outtröttliga med ett långt ste. Frambenen skall vara spänstigt
dragande och bakbenen kraftigt på- skjutande. Rygglinjen skall vara
stadig.
Päls
Pälsstruktur: Samojeden skall ha riklig, tjock, elastisk och
tät polarpäls. Den skall ha dubbelt hörlag, en kort, mjuk och tät
underull samt ett täckhår, som är långre, strävare och rakare än underullen.
I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen - i synnerhet hos hanhunden
- en krage kring huvudet. På huvudet och på benens framsidor skall
håret vara kort och glatt, på öronens utsidor kort utstående
och glatt. Öronens insidor skall var rikligt hårbeklädda. På lårens
baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan tårna skall
det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt hårbeklädd.
Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än
hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig lyster.
Färg
Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste
vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrigt ge intryck
av att vara ljust brun.
Storlek/Vikt
Mankhöjd: Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm: tillåten tolerans
+/- 3 cm. Idelmankhöjd > hos tik 53 cm: tillåten tolerans +/- 3
cm.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
-tydliga strukturfel
-lätt benstomme
-otydlig könsprägel
-reserverat temperament
-gula ögon
-mjuka öron
-tångbett
-tunnformad bröstkorg
-lågbenthet
-dubbelt
-kraftigt hjulbent eller kohasig
-ringlad svans
-vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller hängade päls.
Allvarliga
fel
-tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller tydligt markerat
avbrutet pigment på läpparna.
Diskvalificerande fel:
-skygghet eller aggressivitet
-blå eller olikfärgade ögon
-överbett eller underbett
-icke upprättstående
-färger på pälsen andra än i standarden tillåtna
Testiklar
Hos hanhundar
måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i
pungen.
FCI-Klassifikation
Grupp 5, sektion 1
|