URSPRUNGSLAND/HEMLAND: England BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:
Shetland sheepdog eller sheltie, som rasen kallas i
dagligt tal, härstammar från de vallhundar av
spetshundtyp, som kolonisatörerna av Shedandsöama
förde med sig. Det var från Skandinavien och
huvudsakligen från Västnorge som dessa kom. Under
senare delen av 1400-talet kom isländska fiskare till
öarna och de medfrörde egna hundar, också dessa av
spetshundtyp. Kombinationen av dessa raser och skotska
vallhundar gav med tiden upphov till den speciella ras
som kallades "toonie dog". Med tiden kom man
att avla in små exemplar av rasen långhårig collie och
härigenom skapades den ras, som vi idag känner som
shetland sheepdog. Shetland sheepdog är en alert och
arbetsvillig liten vallhund.
HELHETSINTRYCK:
Shetland sheepdog är en liten, mycket vacker,
långhårig fårhund, symmetriskt och proportionerligt
byggd, aldrig klumpig eller grov. Den rikliga pälsen,
som bildar man och krås, det vackert formade huvudet och
det vänliga uttrycket gör hunden utomordentligt
tilltalande. Shetland sheepdog är vaken, vänlig,
intelligent, sund och livlig, tillgiven och trofast mot
sin ägare, reserverad mot främlingar men aldrig
nervös.
HUVUD:
Huvudet skall vara ädelt. Sett uppifrån eller från
sidan liknar det en lång och trubbig kil, avsmalnande
från öronen till nosspetsen. Skallens bredd skall stå
i proportion till skallens och nospartiets längd. Hela
huvudet skall stå i proportion till hundens storlek.
Skallen skall vara flat, måttligt bred mellan öronen
och utan framträdande nackknöl. Kinderna skall vara
flata och mjukt övergå i ett väl rundat nosparti.
Skalle och nosparti skall vara lika långa med
mittpunkten vid inre ögonvrån. Skalle och nosparti
skall i profil bilda två parallella linjer, endast
åtskilda av ett lätt men tydligt markerat stop.
Nosspegel, läppar och ögonlocksränder skal! vara
svarta. Det karakteristiska uttrycket, erhålls genom
perfekt balans i kombinationen skalle/nosparti, skallens
form, ögonens placering och färg samt korrekt placerade
och korrekt burna öron.
ÖGON:
Ögonen skall vara medelstora, snedställda,
mandelformade och mörkbruna utom hos blue merle, där
blå ögon är tillåtet, ett eller båda eller bruna med
blå fläckar.
ÖRON:
Öronen skall vara små och måttligt breda vid basen och
sitta ganska tätt mitt gå huvudet. I vila bärs öronen
tillbakalagda. Då hunden lystrar förs öronen framåt
och bärs halvresta med framåtvikta tippar.
BETT:
Käkarna skall vara jämna, strama och starka med väl
utvecklad underkäke. Torra läppar. Komplett saxbett.
HALS:
Halsen skall vara muskulös, väl välvd och
tillräckligt lång så att huvudet kan bäras stolt.
KROPP:
Kroppen skall vara rektangulär. Bröstkorgen skall vara
djup och nå till armbågen. Revbenen skall vara väl
välvda och nedre hälften av bröstkorgen avsmalnande
för att ge rörelsefrihet åt skuldror och framben.
Ryggen skall vara plan med en graciös linje över
länden. Korset skall gradvis slutta bakåt.
FRAM- OCH BAKBEN:
Skuldrorna skall vara mycket väl tillbakalagda. Vid
manken är de endast skilda åt av ryggraden, men
sluttande framifrån sett, för att ge plats åt den väl
rundade bröstkorgcn. Skulderleden skall var välvinklad.
Överarm och skulderblad skall ha ungefär samma längd.
Armbågsleden skall ligga mitt mellan manken och marken.
Frambenen skall framifrån sett vara raka, muskulösa,
torra med kraftig benstomme. Mellanhanden skall vara
stark och fjädrande. Låren skall vara breda och
muskulösa. Lårbenet skall bilda en rät vinkel mot
bäckenet. Knälederna skall vara välvinkade, hasleden
torr, vinklad, lågt ansatt och ha kraftig benstomme.
Hasorna bakifrån sett parallella.
TASSAR:
Tassärna skall vara ovala med tjocka trampdynor. Tårna
skall vara väl välvda och slutna
SVANS:
Svansen skall vara lågt ansatt och de avsmalnande
svanskotorna skall minst nå till hasleden. Svansen skall
vara rikligt håbeklädd och bäras något uppåtböjd.
När hunden rör sig, kan svansen bäras något högre,
men aldrig över rygglinjen. Svansknyck skall ej
förekomma.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara smidiga, jämna och graciösa med
bra påskjut av bakbenen och täcka mycket mark med ett
minimum av ansträngning. Passgång, korsande. rullande,
stela eller styltiga och höga rörelser är absolut inte
önskvärt.
PÄLS:
Pälsen skall vara dubbel. Täckhåret skall vara rakt.
grovt och långct; underullen kort, mjuk och tät. På
hals och bröst skall pälsen vara riklig och bilda man
och krås och frambenen skall ha rikliga fanor. Ovanför
hasen skal bakbenen vara rikligt hårbeklädda, nedanför
hasleden skall håret var tämligen kort. Även ansiktet
skall ha kort hår. Korthåriga hundar är absolut inte
önskvärda.
FÄRG:
Sobel: Färgen få vara ren eller skuggad i alla nyanser
från blekt guldfärgad till mörkt mahognyfärgad, men
nyansen i sig skall vara djup. Sobelfärg med grått
inslag samt rent grå färg är inte önskvärt.
Trefärgad: Rent svart på kroppen. Varmt tanfärgade
tecken föredras. Blue merle: Klar silverblå färg med
stänk och marmorering i svart Varmt tanfärgade tecken
är att föredra, men avsaknad av sådana skall inte
anses som fel. Stora. svarta fläckar, skiffer- eller
rostfärgade skiftningar på täckhår eller i underull
är absolut inte önskvärt. Helhetsintrycket måste vara
blått
Tillåtna färger är också svart och
vit samt svart med tantecken.
Vita tecken får finnas (utom hos svart
och tantecknade hundar), som bläs, på krage, bröst och
krås, på benen och på svansspetsen. Alla eller några
av dessa vita tecken är önskvärda (utom hos svart och
tantecknade hundar), men avsaknad av dessa tecken skall
inte betraktas som fel. Vita fläckar på kroppen är
absolut inte önskvärt.
MANKHÖJD:
Hanhund idealhöjd 37 cm. Tik idealhöjd 35.5 cm
Avvikelse med mer än 2 1/2 cm uppåt eller nedåt är
absolut inte önskvärt.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fulla
utvecklade och normalt belägna i pungen.
|