:
HISTORIK
Den första tibetanska ras som introducerades i Sverige
var spanieln år 1955. Till England kom den redan 1905
men det är först under senare år den robusta
dvärghunden väckt allmänhetens intresse med sitt
charmglittrande temperament. Första svenska valpkullen
föddes 1956. Den
totala registreringssiffran från 1971 tom 1982 är 3.278
stycken enligt SKK:s statistik.
HEMLAND: England.
HELHETSINTRYCK
Tibetansk spaniel skall vara glad och självmedveten och
ge intryck av intelligens, men kan verka reserverad mot
främlingar. Den skall vara liten, rörlig och livlig.
Konturen skall ge ett välbalanserat intryck.
Mankhöjden skall vara något mindre än kroppslängden.
HUVUD
Huvudet skall vara litet i förhållande till kroppens
storlek, bäras högt och ge ett ädelt intryck.
Maskulint hos hanhundar, men inte grovt.
Huvudskålen skall vara lätt välvd, måttligt bred och
lagom lång.
Pannavsatsen (stopet) skall vara lätt men markerat.
Nospartiet medellångt, trubbigt med fyllinga
överläppar och utan rynkor. Hakan skall vara lagom djup
och bred. Svart nosspegel skall föredragas.
ÖGON
Ögonen skall vara mörka bruna, ovala, glänsande,
uttrycksfulla och av medelstorlek. De skall vara
placerade ganska långt ifrån varandra men
framåtriktade och med ett aplikt uttryck. Ögonlocken
skall vara svarta.
ÖRON.
Öronen skall vara av medelstorlek, hängande, ganska
högt ansatta och hos den vuxna hunden med rikligt
behäng. De kan bäras något över skallinjen, men får
inte vara för lätta.
Stora, tunga och lågt ansatta öron är otypiska.
BETT.
Idealet är omvänt saxbett. Tänderna bör vara jämnt
placerade och underkäken bredare mellan hörntänderna.
Komplett bett önskvärt. Ett jämnt bett (tångbett) är
tillåtet, förutsatt att underkäken är tillräckligt
bred och djup. Tänderna får inte synas när munnen är
sluten.
HALS.
Skall var lagom kort, stark och väl ansatt. Den skall
vara täckt med en man eller schal av långt hår, som
är mera utvecklad hos hanhundar än hos tikar.
BÅL.
Kroppen skall vara något längre från
skulderbladsspetsen till svansroten än mankhöjden och
med väl utvecklad, djup bröstkorg och rak rygg.
EXTREMITETER.
Underarmens ben är lätt böjda och armbågarna skall
sluta tätt intill bålen. Lagom grov benstomme. Skuldran
väl placerad. Bakbenen skall vara välutvecklade och
kraftiga, haslederna lågt ansatta och bakifrån sett
parallella. Väl utvecklat knä med måttligt vinkling.
TASSAR.
Liten och välformad harfot med fransar mellan tårna.
Fransarna är ofta längre än foten. Vita tecken är
tillåtna.
RÖRELSER.
Rörelserna skall vara fria, raska, lediga och
parallella.
SVANS.
Svansen skall vara högt ansatt, med riklig plym och i
rörelse buren i en glad båge över ryggen. Stående
får hunden bära svansen hängande.
HÅRREM.
Dubbel päls, silkeslen struktur, slätt hår i ansiktet
och på framsidan av benen. Lagom långt på kroppen, men
ganska tätt liggande. Öronen och frambenens baksida
skall vara väl fransade. Svansen och baksidan av låren
skall vara välpälsade (sk byxor). Kroppen får inte
vara överpälsad. Tikar har en tendens att ha mindre
päls och man än hanhundar.
FÄRG.
Alla färger och blandningar av färger är tillåtna.
STORLEK.
Manhöjd omkring 25.5 cm (10 inches).
FEL.
Stora runda ögon. Brett, platt nosparti. Alltför
kraftigt välvd eller för flat bred skalle, markerad
pannavsats (stop).Spetsigt, smalt eller rynkigt nosparti.
Överbett. Långt, fallande nosparti utan pannavsats
(stop).Fransysk benställning eller lös front. Dåligt
vinklade knäleder, kohasighet, kattfot, grovhet i typ,
nervositet, menlöst uttryck, lever eller köttfärgat
pigment, ljusa ögon. Får inte visa tungan när munnen
är sluten.
FCI 231 a KC Z (4)
SVENSKA KENNELKLUBBEN.
|